Vad man har i handen...

[Anna_]

Sv: Vad man har i handen...

Har du lika lång övre som nedre skänkel så är stången inte skarpare än vilket annat bett som helst.

Fel, det blir dubbel kraft som verkar i munnen. Dessutom blir det annan inverkan eftersom det även blir ett vridmoment på underkäken.

 

[Mabuse]

Sv: Vad man har i handen...

Hästarna rids med enhandsfattning på de flesta gamla målningar, orsaken är att man i de flesta gamla ridkonster måste ha sin högerhand till något annat än att rida, värjan i kriget, lassot inom Westrern mm.
Varför skulle en stång vara skarpare än ett annat bett? Egentligen så ska ju hästen ridas på ett bett som passar hästens utbildningsnivå, isf passar en stång en häst som är utbildad att gå med resning pga att den sätter under sig allt mer. Skarpheten sitter inte i själva stången utan i hävstångseffekten som beror på förhållandet mella övre och nedre skänkeln. Har du lika lång övre som nedre skänkel så är stången inte skarpare än vilket annat bett som helst.
Inom AR så utbildas hästen genom att man rider den på kapson, sedan kapson och tränsbett alt stång som en kombination och slutligen på blank stång, men när man kommer till den blanka stången så är man ganska långt utbildad, både häst och ryttare, i det läget skulle jag vilja säja att stången är mycket snällare mot hästens mun än ett tränsbett med två kilo häst i varje tygel.

Jo, men om målet är ingen kontakt alls, varför skulle man då vilja sätta ett skarpt bett i hästens mun? Har du ett väldigt skarpt bett så säger det sig ju självt att du kan vara lätt på hand och ändå få en lydig häst, en liten rörelse för ryttaren ger ju stor effekt i hästens mun.

 

[Spider84]

Sv: Vad man har i handen...

Lite så där vid sidan av...
Det finns en variant som görs i USA (kanske annars också), men nu minns jag inte vad ridstilen kallas.

Man har i alla fall stångbett med en "tungfrihet" som är extremt lång. Så lång att nästan minsta lilla rörelse petar hästen i gommen 5-6cm ovanför bettet.
Vad jag har fattat det som är målet att rida utan hand, skakningar som mest i tyglarna, och betten bevisar att detta görs eftersom hästen hade fått flippen om handen användes.
Ju längre tungfrihet desto mer välutbildad häst.

Bara en sån där lite intresse note...sen hoppas jag att det stämmer eftersom jag fått höra det av en bekant som är mycket för att rota i sånt.

 

[jacko]

Sv: Vad man har i handen...

Och du generaliserar också.

I din värld är
Tyskt bra
Franskt ok men det saknas några ingredienser
Holländskt skit
Svenskt sämre än skit

Eller har jag missuppfattat?

Jag tkr det blir lite missvisande när "all holländsk ridning är ridning med handbromsen i". Jag håller med om att det jag såg senast av Anky på tv (har bara 1:an) var med handbromsen i, vilket jag förstår eftersom hon tydligen haft någon incident under dagen/dagarna innan. De utbildningsvideos och träningsvideos (amatörfilmade) jag sett av en av de två holländare jag känner till har INTE varit med handbromsen i, utan tvärtom med _många_ überstreichen och lång och låg inslag. (Ja, och hon fick inte ens dem att hamna på bogarna i lång och låg).

Översatt/transformerat dessa uttalanden blir det att utomlands tror alla att vi svenskar rider som Lussan. Och det finns ju andra skolor, andra tränare, andra ryttare.

Enligt de mål jag har i mitt ridliv så kan man inte rida i full samling på hängande tygel utan att hästen kompenserar på något sätt som _jag_ inte är intresserad av. Därmed inte sagt att inte andra kan vara intresserade av det!

 

[CillaW]

Sv: Vad man har i handen...

Jag tar bara i bettet om jag vill hästan något, men då vill jag använda det språk som stången talar.
Klart man kan rida med full samling utan munkontakt. Samling ska inte vara spänd.

 

[Susan]

Sv: Vad man har i handen...

Nähä har väl aldrig hänt

Förmodligen är de man ser på ett VM Sjefs elever, så det hade väl varit en bättre benämning, och alla tyskar rider inte likadant Nej.
och inte alla svenskar rider Lussan ridning.

Den skillnad jag ser är att Sjefs elever inte swingar med ryggen, de böjer inte geom att placera sitbenen, de gör inte halvhalter och förhållningra i magen överskänkel. Då får de också mycket mer i tygeln.

Jag såg ganska nyligen ANKY - Her winning formula och blev förvåndad över bristerna i sitsen - det hårda taget i tygeln och hörpasseringarna där hon bara ramlar genom hörnen men det blir ju symptomatiskt.


Det man ser på banaan hos Sjefeleverna tycker jag är en påbörjan till pilbåge men där sen framdelen hålls upp en aning med tygeln så att hästen inte blir igenom. Frambenen blir luftiga men jag saknar durchlassigkeit - genomsläpplighet

Fransoserna har jag aldrig fattat. Jag ser ingen vits med att få hästen bort från handen eftersom man då inte får tag i bröstryggen -och bröstryggen bör man få tag i om man vill ha hästen _igenom_ och inte vill ha kissing spines - I min värld.

 

[Mabuse]

Sv: Vad man har i handen...

Jag tar bara i bettet om jag vill hästan något, men då vill jag använda det språk som stången talar.
Klart man kan rida med full samling utan munkontakt. Samling ska inte vara spänd.

Naturligtvis ska samling inte vara spänd. Men på samma sätt som jag sitter på hästen även när jag inte vill något, så har jag kontakt med hästens mun även när jag inte vill något. Om jag inte har någon tygelkontakt så har jag ju inget att fånga upp energin med (energin, inte spänningen). tygeln är ju en kommunikationskanal med hästen, varför vill man inte använda sig av den?

 

[flashlight]

Sv: Vad man har i handen...

Men även en utbildad häst kan väl bli rädd? Att en häst blir rädd, och tar till flykt, det kan den väl bli även om den skrittar fri och ledig på lång tygel och man inte "håller ihop" den alls?

Just här håller jag med perl om att i min värld ska en dressyrhäst vara lydig och samarbeta - i alla lägen. Jag skulle gömma mej under en sten i 20 år om jag red VM-dressyr och hästen strax efter skenar ut från banan och jag kan inte få stopp

"Fri och ledig" spelar ingen roll. Hästen och jag ska ha den kommunikationen att finns en sån risk är jag beredd och när jag säger "lugn" så blir hästen lugnad oavsett. Det går på en sekund att plocka upp en häst och att sitta emot och tala om "hejda dej".

För mej säger det något om ridningen och kontakten med hästen.

Nu ser jag inte henne som exempel på tysk ridning, men jag förstår av inläggen att man kan se det olika beroende på historiskt perspektiv.

Men idag där vi finns nu ser jag det inte som exempel på tysk ridning.

 

[CillaW]

Sv: Vad man har i handen...

Naturligtvis ska samling inte vara spänd. Men på samma sätt som jag sitter på hästen även när jag inte vill något, så har jag kontakt med hästens mun även när jag inte vill något. Om jag inte har någon tygelkontakt så har jag ju inget att fånga upp energin med (energin, inte spänningen). tygeln är ju en kommunikationskanal med hästen, varför vill man inte använda sig av den?

Att sitta på hästen är inte att ge en hjälp, på samma sätt som tygeltag, vikt och skänklar är hjälper.
Jag använder mig gärna av tygeln, men bara när jag vill hästen något.

Och jag förstår inte det här med att "fånga upp" energin. Det förutsätter för mig ett påskjut som man vill spänna upp nånstans, och skapar bara motstånd och spänningar.
Jag vill inte "driva fram hästen mot min hand", jag vill samla honom bakifrån. Utan motstånd.
Den ultimata samlingen är ju stillastående; levad.

 

[flashlight]

Sv: Vad man har i handen...

Att sitta på hästen är inte att ge en hjälp, på samma sätt som tygeltag, vikt och skänklar är hjälper.
Jag använder mig gärna av tygeln, men bara när jag vill hästen något

Jo i allra högsta grad inverkar du med ditt säte och din kropp lika mycket eller mer än med tyglar och skänklar. Vare sig du vill och gör det medvetet eller inte.

Beträffande ramen och den diskussionen ser vi nog olika. När hästen är stark nog behöver den inte mer än en lätt kontakt i munnnen men på vägen dit behöver den stödet.

 

[Mabuse]

Sv: Vad man har i handen...

Men samling är ju inte det enda målet med ridning, för min del. Jag vill ha energi, och framförallt en lydig häst som kan korta och länga, som är alert för hjälperna och har styrka och balans att ändra tempo och rikting med bibehållen balans.

 

[CillaW]

Sv: Vad man har i handen...

...vilket jag inte håller med om. Hästen ska bära sig själv, jag ska inte behöva stötta honom med hjälp av bettet.


Klart han påverkas av min vikt, men jag menar att det är skillnad på medvetna hjälper och omedveten påverkan av det faktum att jag sitter i sadeln.

Länga hästen, dvs jobba med påskjut, är för mig inte intressant förrän jag har full koll på samlingen. Samling är mitt primära mål. Lydighet har inte med påskjut att göra. Takt och tempo reglerar jag ändå, med säte och skänklar.

 

[jacko]

Sv: Vad man har i handen...

Jag har heller aldrig gjort mig skyldig till denna grova dödssynd. Ofelbar som jag är.

jag har sett videos på Anky när hon varit ett under av magstyrka och gjort halvhalter helt utan att inverka i bettet, utan enbart med sits. Men jag såg också senaste ritten som inte imponerade på mig.

Ja, man utvärderar och utvecklas hela tiden. Jag ser bra saker hos Anky, och jag ser dåliga saker.

 

[CillaW]

Sv: Vad man har i handen...

Är det inte mer konstruktivt att diskutera Anky och andra tävlingsdressyr-ryttare på dressyrforumet?
Hon rider väl knappast barockdressyr.

 

[flashlight]

Sv: Vad man har i handen...

...vilket jag inte håller med om. Hästen ska bära sig själv, jag ska inte behöva stötta honom med hjälp av bettet.


Klart han påverkas av min vikt, men jag menar att det är skillnad på medvetna hjälper och omedveten påverkan av det faktum att jag sitter i sadeln.

Länga hästen, dvs jobba med påskjut, är för mig inte intressant förrän jag har full koll på samlingen. Samling är mitt primära mål. Lydighet har inte med påskjut att göra. Takt och tempo reglerar jag ändå, med säte och skänklar.

Jag använder medvetet hela kroppen för att påverka hästen. Handen är en del i helheten.

Men jag förstår att vi har nog helt olika mål. Även om samling är en del av målet så är det mycket mer för mej.

Jag försöker sätta mej in i hur barocktänkandet ser ut och mer och mer går det upp för mej hur olika vi faktiskt tänker och hur olika ridningen också måste bli.

Jag tror jag missförstår ibland och tror att skillnaden inte är så stor - som den nog verkligen är.

Jag har svårt att förstå tänkandet, men det kommer väl.

 

[Mabuse]

Sv: Vad man har i handen...

...vilket jag inte håller med om. Hästen ska bära sig själv, jag ska inte behöva stötta honom med hjälp av bettet.


Klart han påverkas av min vikt, men jag menar att det är skillnad på medvetna hjälper och omedveten påverkan av det faktum att jag sitter i sadeln.

Länga hästen, dvs jobba med påskjut, är för mig inte intressant förrän jag har full koll på samlingen. Samling är mitt primära mål. Lydighet har inte med påskjut att göra. Takt och tempo reglerar jag ändå, med säte och skänklar.

Varför vill du bara ha samling?

Hästen kan ju gott vara självbärig även om jag har kontakt med munnen, jag ser inte motsättningen där?

På vägen till den där balanserade och starka hästen så kan jag absolut tänka mig att visa hästen hur den kan göra, hur den ska jobba, och hur den balansera sig. Exempelvis genom att göra halvhalter på en häst som har sin tyngdpunkt framför sig, så att säga, eller skapa en ram kring en obalanserad häst.

Lydighet har i högsta grad med påskjut att göra, om det är påskjut jag ber om.

Men jag förstår fortfarande inte - handen är ett ytterst finstämt och användbart kommunikationsmedel med hästen, varför vill man ta bort det?

 

[Mabuse]

Sv: Vad man har i handen...

Kollade lite på din hemsida, och nu förstår jag ingenting. På varenda ridbild har du ju kontakt med hästen mun? Eller är alla bilder på din hemsida tagna i just det ögonblick när du inverkar?

 

[Susan]

Sv: Vad man har i handen...

Jag har läst Bent, och varit på en del clinics.

Som jag upplever det så vill man gå en annan väg en den "dåliga" crank and spank - Dressyren

Men jag tror att man missar att, det även om tävlingsdressyren finns annat än Krank and spank.

Iband känns inlägg här som om man gått på en "nidbild" av Dressyr, och samtidigt tror på en ytterst förenklad bild av vad som krävs för samling och god Dressyr.

Det är fråga om olika stilar, olika väg och oliak slutmål. Och precs sammaa motsatta pol finns givetvis hos en del Dressyrryttare.



Sedan finns det en träninsgfysiologisk sida av saken

Hästen håller inte om man rider den spänd - helt korrekt, men hästen håller heller inte om man rider den helt utan spänst heller.

Musklernas uppgift är ju dels att föra varelsen framåt - men också att skydda lederna.
Det går inte att utföra ngn som hellst idrottslig presttaion - utan spänst
Tvärtom krävs det ganska mycket steg för att hoppa tresteg - kanske en motsvarighet till passage

Jag tror många dressyrdommare Gärna vill tolka in spänst i allt de ser.
och många AR ryttare vill tolka in Spänning i allt de ser.

Men det går ju att se på hästens farmförande om den är spänd, eller spänstig.

Spänning är ju statiskt - medan spänst är dynamisk

På en häst som inte är störd av ryttaren häst så skapar bakbenens arbete pendelrörelser i halsen. Syns ju tydligt i skritt

Hindras denna pendelrörelse så skaps spännig i ryggen och bakbenens arbete hindras*

Hästen kan ha en statiskt huvudpossition även på lång tygel och därmed vara spänd även i skritt

Medan hästen kan ha en dynamisk huvudpossition även på kontakt och stor gång

Jag tror att man missförstått ngt när man tror att kontakt med bettet är enbart av ondo. Jag tror inte att man förstått att man kan lära hästen ( och ryttaren) ett annat sätt att förhålla sig till bettet än att hänga på det.

Inom AR verkar grundteoin gå ut på att hästen skall trampa in med hoven långt under, medan inom den klassiska Dressyren man är mer intresserad av att få hela bakdelen under hästen och vill ha störst utslag i bäckenet så att hästen inte bara kommer under utan också börjar svikta i bakdelen - som det första steget mot samling


* källan är visserligen inte ortoped, men väl veterinär och expert på ryggens biomekanik.

 

[ecila]

Sv: Vad man har i handen...

Och visst är ett stångbett rent mekaniskt skarpare än ett tränsbett. Det går inte att undkomma.
Sen ska det ridas på vettigt = bra verktyg, inte tortyrredskap.
(Jag har hitills aldrig sett någon rida på stång med lika lång över som underskänkel...det ger ju ingenting)

Nej, tror inte jag sett det heller, men rent teoretiskt sett så menar jag att man kan reglera skarpheten genom utformningen. Sedan vet jag inte om det är riktigt rätt att diskutera skarpa/snälla bett, för skarpheten sitter mestadels i ryttarens hand, inte i bettet (mina hatobjekt är sådana där gummisnoddar man har så ungarna inte ska dra hästen i mun, ungarna kan rida på lina medan någon håller i tills de har så hyfsad balans att de kan rida utan att behöva snoddar). Men ska jag vara ärlig så grubblar jag mycket på det här med bett och i vilket syfte de används. Har hört att förr smidde man betten till hästen personligen och det fanns ett yrke som hette bettsmed. Då fick hästen ett för honom anpassat bett personligen...skulle jag vilja att det fanns idag oxå isf skulle min häst få ett sånt bett

 

[CillaW]

Sv: Vad man har i handen...

Men jag förstår fortfarande inte - handen är ett ytterst finstämt och användbart kommunikationsmedel med hästen, varför vill man ta bort det?

Nu säger jag det här för sista gången: (read my lips) jag vill inte ta bort handen. Däremot vill jag bara använda den när det behövs, dvs då jag vill hästen något.