Sv: Vad man har i handen...
Hur mycket kontakt jag vill ha beror ju också på vilken typ av häst jag sitter på. Min nuvarande häst kan jag inte ha sträckt tygel på alls. inte än. så fort hon känner tygeln sträckas försöker hon lägga sig på handen. (hon vill ha den som ett stödben och slippa bära upp mig) Slaka tyglar krävs för att hon ska bära sig själv. Jag strävar efter att kunna rida med sträckt tygel men vi har en bit kvar dit. Om jag rider en häst som inte alls vill komma fram till bettet vill jag hellre ha ett tydligare stöd.
Kontentan:Hur mycket kontakt beror på häst för mig.
En annan aspekt är att det kan bero på vilken typ av tyglar man rider med. har man tyglar med lite tyngd är det lättare att rida på slakare tyglar. Också lättare att få fram signaler till hästen. Tyvärr rider jag helst med smala släta lädertyglar och de väger inte mycket.
Hur mycket kontakt jag vill ha beror ju också på vilken typ av häst jag sitter på. Min nuvarande häst kan jag inte ha sträckt tygel på alls. inte än. så fort hon känner tygeln sträckas försöker hon lägga sig på handen. (hon vill ha den som ett stödben och slippa bära upp mig) Slaka tyglar krävs för att hon ska bära sig själv. Jag strävar efter att kunna rida med sträckt tygel men vi har en bit kvar dit. Om jag rider en häst som inte alls vill komma fram till bettet vill jag hellre ha ett tydligare stöd.
Kontentan:Hur mycket kontakt beror på häst för mig.
En annan aspekt är att det kan bero på vilken typ av tyglar man rider med. har man tyglar med lite tyngd är det lättare att rida på slakare tyglar. Också lättare att få fram signaler till hästen. Tyvärr rider jag helst med smala släta lädertyglar och de väger inte mycket.
Sv: Vad man har i handen...
Jo, jag tänkte lite mer på det där suget sen. I den meningen du beskriver det så är jag helt med. Så känns mitt halvblod när det känns bra. Fast vi rider alltså inte barock, så vitt jag vet.
Att jag funderar lite över de här skillnaderna handlar egentligen mest om att jag inte tycker att det verkar vara några skillnader. Inga konsekventa, i alla fall.
Vad gäller energin i hästen, som jag har hört ofta är mindre påtaglig inom barock, så känns det för mig som om det där suget å ena sidan och energin genom hela hästkroppen å den andra hänger ihop nästan till 100%.
En balanserad känsla i hästen/ekipaget som inte samtidigt känns som en energi framåt kan jag nästan inte ens föreställa mig.
Jo, jag tänkte lite mer på det där suget sen. I den meningen du beskriver det så är jag helt med. Så känns mitt halvblod när det känns bra. Fast vi rider alltså inte barock, så vitt jag vet.
Att jag funderar lite över de här skillnaderna handlar egentligen mest om att jag inte tycker att det verkar vara några skillnader. Inga konsekventa, i alla fall.
Vad gäller energin i hästen, som jag har hört ofta är mindre påtaglig inom barock, så känns det för mig som om det där suget å ena sidan och energin genom hela hästkroppen å den andra hänger ihop nästan till 100%.
En balanserad känsla i hästen/ekipaget som inte samtidigt känns som en energi framåt kan jag nästan inte ens föreställa mig.
B
bobo
Sv: Vad man har i handen...
Som jag sa i en annan tråd: Det som man får ta emot i handen är det som man har skapat i bakändan på hästen.
När man får det där suget i tygeln då är det för att hästen går rätt bakifrån och hela vägen fram (mitt ord som Susan verkar älska: "genomsläpplighet"
) och sträcker sig fram emot tygeln och bär bettet själv i munnen. (Ett sidoinstick, ska hästen kunna bära bettet själv i munnen så måste den självmant hålla munnen stängd, utan att vara hopsnörd, och vara avslappnad i käken m.m.)
Spjärnar hästen emot med bakbenen och bara kliver på framåt då känns det i handen som många kilon, naturligtvis, medans en häst som inte använder bakbenen alls och inte har någon energi inte erbjuder ryttaren något alls i handen. Detta misstolkas av en del ryttare som att hästen är självbärig, vilket den långt ifrån är.
Den bästa kontakten är en elastisk, levande kontakt där man känner att hästen svarar och är med på det man ber den om. För att uppnå den kontakten så måste hästen svara genom hela kroppen (nu är vi där igen, Sus ) Det finns ingen genväg till en riktig kontakt.
Visst kan man väl rida på slaka tyglar, men det måste finnas en viss grad av kontakt för att allt ska fungera rätt, cirkeln måste vara sluten.
Som jag sa i en annan tråd: Det som man får ta emot i handen är det som man har skapat i bakändan på hästen.
När man får det där suget i tygeln då är det för att hästen går rätt bakifrån och hela vägen fram (mitt ord som Susan verkar älska: "genomsläpplighet"
) och sträcker sig fram emot tygeln och bär bettet själv i munnen. (Ett sidoinstick, ska hästen kunna bära bettet själv i munnen så måste den självmant hålla munnen stängd, utan att vara hopsnörd, och vara avslappnad i käken m.m.)Spjärnar hästen emot med bakbenen och bara kliver på framåt då känns det i handen som många kilon, naturligtvis, medans en häst som inte använder bakbenen alls och inte har någon energi inte erbjuder ryttaren något alls i handen. Detta misstolkas av en del ryttare som att hästen är självbärig, vilket den långt ifrån är.
Den bästa kontakten är en elastisk, levande kontakt där man känner att hästen svarar och är med på det man ber den om. För att uppnå den kontakten så måste hästen svara genom hela kroppen (nu är vi där igen, Sus
) Det finns ingen genväg till en riktig kontakt.Visst kan man väl rida på slaka tyglar, men det måste finnas en viss grad av kontakt för att allt ska fungera rätt, cirkeln måste vara sluten.
Sv: Vad man har i handen...
Man hamnar alltid där till slut - för det är ju det, det handlar om
Utan durchlassigkeit (genomsläpplighet )- nada korrekt arbete, nada korrekt Dressyr
Kolla in Dressyr under eftermiddagen - du kommer få stilpoäng....
ps - jag älskar att du/någon skriver om det.
För du skulle inte kunna skriva om det på det sättet du gör - om du inte själv upplevt det
Man hamnar alltid där till slut - för det är ju det, det handlar om
Utan durchlassigkeit (genomsläpplighet )- nada korrekt arbete, nada korrekt Dressyr
Kolla in Dressyr under eftermiddagen - du kommer få stilpoäng....
ps - jag älskar att du/någon skriver om det.
För du skulle inte kunna skriva om det på det sättet du gör - om du inte själv upplevt det
Senast ändrad:
Sv: Vad man har i handen...
Ok, jag är med på allt du säger. Och det är så halvblodet känns när det känns bra. Sen vet jag av erfarenhet att man lär sig något nytt, och då tycker man inte längre att den där förra känslan var något att komma med egentligen. Men vi är i alla fall där att energin kommer bakifrån, mjuk elasticitet i tygeln, mycket eftergifter utan att formen eller tempot ändras.
Själv föredrar jag en ganska smal, lätt tygel just därför. Då är det hästen jag känner, inte tygelns tyngd och jag behöver inte heller ha handen full av en stor grov tygel i ett grovt grepp som hindrar min finmotorik. Men det är kanske mest en smaksak?
Men barockens "hängande tygel", då? Hänger den bara stundtals - typ som när man ger efter i tygeln lite extra mycket? Är idealet där att aldrig "ta" i tygeln, utan bara låta den hänga där?
För annars verkar det ju inte vara någon skillnad på det här området mellan barock och vanlig dressyr?
bobo skrev:Den bästa kontakten är en elastisk, levande kontakt där man känner att hästen svarar och är med på det man ber den om. För att uppnå den kontakten så måste hästen svara genom hela kroppen (nu är vi där igen, Sus
Visst kan man väl rida på slaka tyglar, men det måste finnas en viss grad av kontakt för att allt ska fungera rätt, cirkeln måste vara sluten.
Ok, jag är med på allt du säger. Och det är så halvblodet känns när det känns bra. Sen vet jag av erfarenhet att man lär sig något nytt, och då tycker man inte längre att den där förra känslan var något att komma med egentligen. Men vi är i alla fall där att energin kommer bakifrån, mjuk elasticitet i tygeln, mycket eftergifter utan att formen eller tempot ändras.
Själv föredrar jag en ganska smal, lätt tygel just därför. Då är det hästen jag känner, inte tygelns tyngd och jag behöver inte heller ha handen full av en stor grov tygel i ett grovt grepp som hindrar min finmotorik. Men det är kanske mest en smaksak?
Men barockens "hängande tygel", då? Hänger den bara stundtals - typ som när man ger efter i tygeln lite extra mycket? Är idealet där att aldrig "ta" i tygeln, utan bara låta den hänga där?
För annars verkar det ju inte vara någon skillnad på det här området mellan barock och vanlig dressyr?
P
perl
Sv: Vad man har i handen...
Som jag ser det kan man tala om tre huvudsakliga ridstilar:
gammal fransk
fransk militär
tysk militär
De flesta AR-ryttare använder en form av blandning mellan 1 och 3, vissa delar är tysk 1800talsridning, vissa delar är äldre. Den gamla franska skolan var dominerande i Västeuropa fram till slutet av 1700talet. Den tävlingsinrikade dressyrridningen är en variant av den tyska militära skolan. I den äldre franska skolan liksom i den franska militärridningen eftersträvas en annan kontakt än i den tyska skolan. Man kan se det som att lätthet inom den tyska ridningen alltid förblir relativ, den är sällan frågan om att rida med tygelns vikt som enda vikt i handen. Den franska ridningen betonar detta och vill ha detta mer eller mindre från start medan i den tyska ridningen hästen beräknas bli lättare efter hand (oftast tar man inte alls lätthet på allvar eller räknar det som ett mål över huvud taget åtminstone att döma av hur hästarna visas på dressyrtävling).
Den tyska ridningen är fysisk så till vida att man använder sina hjälper till att hålla ihop en häst och visa den på en nivå som den egentligen inte är tränad för (ingen häst som t.ex. skenar ut från en dressyrbana helt okontrollerbart kan betraktas som utbildad). I den gamla skolan var hjälperna ett sätt att via lätta signaler kommunicera med hästen, den fysiska jobbet utförde hästen själv. Att ryttaren är ledare över sin häst och har hela hästens uppmärksamhet är naturligtvis en förutsättning för att hästen ska lyssna på de allra finaste signaler. Det var alltså inte frågan om att hålla hästen rak genom kontinuerlig hjälpgivning från alla håll, hästen utbildades istället till att hålla sig rak själv. Att arbeta fysiskt var något riktigt fult om man var ädling på 1600-1700talen. Att ha full kontroll över sin häst var dessutom ett sätt att visa att man hade full kontroll över sina underlydande, sitt land, allt enligt den tidens symbolism.
Ulrika
Som jag ser det kan man tala om tre huvudsakliga ridstilar:
gammal fransk
fransk militär
tysk militär
De flesta AR-ryttare använder en form av blandning mellan 1 och 3, vissa delar är tysk 1800talsridning, vissa delar är äldre. Den gamla franska skolan var dominerande i Västeuropa fram till slutet av 1700talet. Den tävlingsinrikade dressyrridningen är en variant av den tyska militära skolan. I den äldre franska skolan liksom i den franska militärridningen eftersträvas en annan kontakt än i den tyska skolan. Man kan se det som att lätthet inom den tyska ridningen alltid förblir relativ, den är sällan frågan om att rida med tygelns vikt som enda vikt i handen. Den franska ridningen betonar detta och vill ha detta mer eller mindre från start medan i den tyska ridningen hästen beräknas bli lättare efter hand (oftast tar man inte alls lätthet på allvar eller räknar det som ett mål över huvud taget åtminstone att döma av hur hästarna visas på dressyrtävling).
Den tyska ridningen är fysisk så till vida att man använder sina hjälper till att hålla ihop en häst och visa den på en nivå som den egentligen inte är tränad för (ingen häst som t.ex. skenar ut från en dressyrbana helt okontrollerbart kan betraktas som utbildad). I den gamla skolan var hjälperna ett sätt att via lätta signaler kommunicera med hästen, den fysiska jobbet utförde hästen själv. Att ryttaren är ledare över sin häst och har hela hästens uppmärksamhet är naturligtvis en förutsättning för att hästen ska lyssna på de allra finaste signaler. Det var alltså inte frågan om att hålla hästen rak genom kontinuerlig hjälpgivning från alla håll, hästen utbildades istället till att hålla sig rak själv. Att arbeta fysiskt var något riktigt fult om man var ädling på 1600-1700talen. Att ha full kontroll över sin häst var dessutom ett sätt att visa att man hade full kontroll över sina underlydande, sitt land, allt enligt den tidens symbolism.
Ulrika
Sv: Vad man har i handen...
perl/Ulrika, gillar ditt inlägg! Satte igång mina hjärnceller i alla fall...
Susan, jag tror ni tänker på två olika tidsperioder, den holländska baserar sig ändå på den tyska. Det är på 1800-talet som det förekommer en skism, den "gamla skolan" vs. den moderna, militära skolan. Fransk militär utvecklade en stil, tysk militär en annan. När det var dags att börja tävla var det den tyska skolan som blev gängse. Antagligen kan det beror på att länder som gränsade mot tyskland och i allmänhet har stort tyskt inflytande av naturliga skäl i första hand adopterade den tyska skolan.
Sedan har denna tyska skola utvecklats individuellt i de olika länderna, mer eller mindre. Men det är en senare utveckling än den jag Ulrika talar om (säg till om jag missförstått dig Ulrika).
perl/Ulrika, gillar ditt inlägg! Satte igång mina hjärnceller i alla fall...
Susan, jag tror ni tänker på två olika tidsperioder, den holländska baserar sig ändå på den tyska. Det är på 1800-talet som det förekommer en skism, den "gamla skolan" vs. den moderna, militära skolan. Fransk militär utvecklade en stil, tysk militär en annan. När det var dags att börja tävla var det den tyska skolan som blev gängse. Antagligen kan det beror på att länder som gränsade mot tyskland och i allmänhet har stort tyskt inflytande av naturliga skäl i första hand adopterade den tyska skolan.
Sedan har denna tyska skola utvecklats individuellt i de olika länderna, mer eller mindre. Men det är en senare utveckling än den jag Ulrika talar om (säg till om jag missförstått dig Ulrika).
Sv: Vad man har i handen...
KL
Kan man inte gå baklänges i historian och leta efter ett eventuellt syfte till ridning på "hängande tygel"?
Typ: Vad hade man hästen till då den klassiska dressyren föddes? Jo, för att kunna strida ifrån hästryggen. Och för att kunna fäkta och slåss till häst så behövde man en hand till vapnet och en hand till hästen. För att kunna rida på en hand behöver man en stång och för att kunna rida på en stång behöver man kunna rida med sin *kropp*, då stången inte går att ha som stöd eller ensam "kvitto".
Kan man rida på stångtygeln så innebär ju det att man styr och reglerar böjningen med sätet och trängande tygeltag, och att tempot regleras med skänkel och säte. Stången sköter överlinjen (tillsammans med säte och skänkel) och är helt passiv när den inte behövs. Så har i alla fall jag sett det!
Ett stöd i munnen (eller under hakan blir det väl snarare då med en stångkedja..?) ska väl inte en häst som är skolad så långt att den kan ridas på blankt kandar behöva? Och ryttaren som tagit sin häst dit behöver väl inte ett kvitto direkt i handen, utan kan känna av vad som behöver göras med hela sin kropp?
Eller; kan man kanske rida med en konstant kontakt på stångtygeln?
Hur mycket konstant stöd har t ex ni som bridong+stång eller kapson+stång i själva stångtygeln? Noll, eller lite eller lika mycket som på bridongen/kapsonen?
KL
Kan man inte gå baklänges i historian och leta efter ett eventuellt syfte till ridning på "hängande tygel"?
Typ: Vad hade man hästen till då den klassiska dressyren föddes? Jo, för att kunna strida ifrån hästryggen. Och för att kunna fäkta och slåss till häst så behövde man en hand till vapnet och en hand till hästen. För att kunna rida på en hand behöver man en stång och för att kunna rida på en stång behöver man kunna rida med sin *kropp*, då stången inte går att ha som stöd eller ensam "kvitto".
Kan man rida på stångtygeln så innebär ju det att man styr och reglerar böjningen med sätet och trängande tygeltag, och att tempot regleras med skänkel och säte. Stången sköter överlinjen (tillsammans med säte och skänkel) och är helt passiv när den inte behövs. Så har i alla fall jag sett det!
Ett stöd i munnen (eller under hakan blir det väl snarare då med en stångkedja..?) ska väl inte en häst som är skolad så långt att den kan ridas på blankt kandar behöva? Och ryttaren som tagit sin häst dit behöver väl inte ett kvitto direkt i handen, utan kan känna av vad som behöver göras med hela sin kropp?
Eller; kan man kanske rida med en konstant kontakt på stångtygeln?
Hur mycket konstant stöd har t ex ni som bridong+stång eller kapson+stång i själva stångtygeln? Noll, eller lite eller lika mycket som på bridongen/kapsonen?
Sv: Vad man har i handen...
Jag reagerade på en del generaliseringar
har sett denna indelning förut...
Fransk bra - tysk dålig
Det är bara okunnigt
Hon skrev den tyska ridningen _är_ fysisk.
Så mycket förstod hon av modern tysk ridning...
sedan refererar hon till en händelse i år....
Det är väldigt stor skillnad i hur mycket holländarna "har i handen" och hur mycket "tyskarna har i handen". Holländarna rider med en helt annan press, med handbromsen i,
Tysk ridning går ut på att få en lätt kontakt.
Suget handlar om att hänga upp hsäten i ligamentsystemet- sträcka halsen framåt.
Längre fram i utbidlningen så skall det vara slack i tygeln när man fått hästenen att arbeta av sig själv inom den ram man satt upp.
Jag försöker nog i allafall att sätta mig in i nåt innan jag sågar det.
Självklart ser ridning annorlunda ut om syftet är att delta i strid, eller vakta boskap, och andra gårssysslor, eller om man ser hästen som en idrottsman.
Bra Tävlingsdressyr Dressyr uppfyller ergonomiska och fysiologiska kriterier.
Dålig dressyr ser för djävlig ut
Jag reagerade på en del generaliseringar
har sett denna indelning förut...
Fransk bra - tysk dålig
Det är bara okunnigt
Hon skrev den tyska ridningen _är_ fysisk.
Så mycket förstod hon av modern tysk ridning...sedan refererar hon till en händelse i år....
Det är väldigt stor skillnad i hur mycket holländarna "har i handen" och hur mycket "tyskarna har i handen". Holländarna rider med en helt annan press, med handbromsen i,
Tysk ridning går ut på att få en lätt kontakt.
Suget handlar om att hänga upp hsäten i ligamentsystemet- sträcka halsen framåt.
Längre fram i utbidlningen så skall det vara slack i tygeln när man fått hästenen att arbeta av sig själv inom den ram man satt upp.
Jag försöker nog i allafall att sätta mig in i nåt innan jag sågar det.
Självklart ser ridning annorlunda ut om syftet är att delta i strid, eller vakta boskap, och andra gårssysslor, eller om man ser hästen som en idrottsman.
Bra Tävlingsdressyr Dressyr uppfyller ergonomiska och fysiologiska kriterier.
Dålig dressyr ser för djävlig ut
Senast ändrad:
Mabuse
Trådstartare
Sv: Vad man har i handen...
Ja, där låter det ju som att det faktiskt finns en reell skillnad - för även om jag vill ha en självbärig häst, som inte är tung i handen, så är målet aldrig att hästen ska bort från handen. En lätt kontakt, men alltid en kontakt.
Men då förmodar jag att målet med barockridning är att rida hästen utan huvudlag? Och där blir jag konfunderad, för på gamla målningar etc så rids ju hästarna tvärtom på skarpa bett, stång etc.
Ja, där låter det ju som att det faktiskt finns en reell skillnad - för även om jag vill ha en självbärig häst, som inte är tung i handen, så är målet aldrig att hästen ska bort från handen. En lätt kontakt, men alltid en kontakt.
Men då förmodar jag att målet med barockridning är att rida hästen utan huvudlag? Och där blir jag konfunderad, för på gamla målningar etc så rids ju hästarna tvärtom på skarpa bett, stång etc.
E
ecila
Sv: Vad man har i handen...
Rakriktning sker genom att du flyttar hästen mellan öppna och sluta, vilket beror på vilket ben du vill påverka.
Så har jag uppfattat det iaf
Fördelen med att ta bort tygeln är att allt du har i handen tappar du där bak, hästen får ett påskjut framåt, leder till det du har i handen, istället för en energisamling uppåt då den trampar in under tyngdpunkten.Mabuse skrev:
Precis och det är det du inte ska ha.Mabuse skrev:
Rakriktning sker genom att du flyttar hästen mellan öppna och sluta, vilket beror på vilket ben du vill påverka.
Så har jag uppfattat det iaf
S
Spider84
Sv: Vad man har i handen...
Pratar vi AR, barock eller bara historia (målningar)?
Inom barock kan jag inte uttala mig.
Inom AR vill man alltid ha en kontakt med hästens mun så man kan känna om det blir fel någonstans (allt som är fel bak yttrar sig i hästens mun)
Visst kan man rida utan kontakt, men då förlorar man ett sätt att få uppgifter av hästen.
Att de rider med skarp (långa skänklar) stång på målningar har oftast att göra med att det så nära krig, eller i krig = man behövde en lång skänkel för att ha frihet att röra handen mycket utan att det påverkade hästen så mycket. Man behövde en stor felmarginal helt enkelt.
En kort skänkel ger mindre "kraft", men en kortare reaktionstid
En lång skänkel ger mer "kraft", men en längre reaktionstid.
Pratar vi AR, barock eller bara historia (målningar)?
Inom barock kan jag inte uttala mig.
Inom AR vill man alltid ha en kontakt med hästens mun så man kan känna om det blir fel någonstans (allt som är fel bak yttrar sig i hästens mun)
Visst kan man rida utan kontakt, men då förlorar man ett sätt att få uppgifter av hästen.
Att de rider med skarp (långa skänklar) stång på målningar har oftast att göra med att det så nära krig, eller i krig = man behövde en lång skänkel för att ha frihet att röra handen mycket utan att det påverkade hästen så mycket. Man behövde en stor felmarginal helt enkelt.
En kort skänkel ger mindre "kraft", men en kortare reaktionstid
En lång skänkel ger mer "kraft", men en längre reaktionstid.
Mabuse
Trådstartare
Sv: Vad man har i handen...
Nej, i handen fångar jag upp den energi som hästen skapar i bakbenen. Utan hand blir hästen bara lång, energin "rinner ut", så att säga, istället för att leda till samling. Tanken är att ha hästen mellan hjälperna, kalibrerad mellan hand och skänkel/sits. Varför skulle jag inte vilja ha ett påskjut framåt? Jag vill ju att hästen ska röra sig framåt också, inte bara samla sig. Målet är inte stillastående.
Jag rakriktar inte hästen genom tygeln (annat än om den tappar bogen), men genom att känna ett jämnt stöd på båda tyglarna vet jag om hästen skjuter på lika mycket med båda bakbenen.
ecila skrev:Fördelen med att ta bort tygeln är att allt du har i handen tappar du där bak, hästen får ett påskjut framåt, leder till det du har i handen, istället för en energisamling uppåt då den trampar in under tyngdpunkten.
Precis och det är det du inte ska ha.
Rakriktning sker genom att du flyttar hästen mellan öppna och sluta, vilket beror på vilket ben du vill påverka.
Så har jag uppfattat det iaf
Nej, i handen fångar jag upp den energi som hästen skapar i bakbenen. Utan hand blir hästen bara lång, energin "rinner ut", så att säga, istället för att leda till samling. Tanken är att ha hästen mellan hjälperna, kalibrerad mellan hand och skänkel/sits. Varför skulle jag inte vilja ha ett påskjut framåt? Jag vill ju att hästen ska röra sig framåt också, inte bara samla sig. Målet är inte stillastående.
Jag rakriktar inte hästen genom tygeln (annat än om den tappar bogen), men genom att känna ett jämnt stöd på båda tyglarna vet jag om hästen skjuter på lika mycket med båda bakbenen.
S
Spider84
Sv: Vad man har i handen...
AR och barock är inte samma sak.
Vad exakt barock är har jag ännu inte träffat någon som kunnat säga exakt. Alla verkar ha en egen bild av det, men om någon vet kan de ju hojta.
AR och barock är inte samma sak.
Vad exakt barock är har jag ännu inte träffat någon som kunnat säga exakt. Alla verkar ha en egen bild av det, men om någon vet kan de ju hojta.
E
ecila
Sv: Vad man har i handen...
Hästarna rids med enhandsfattning på de flesta gamla målningar, orsaken är att man i de flesta gamla ridkonster måste ha sin högerhand till något annat än att rida, värjan i kriget, lassot inom Westrern mm.
Varför skulle en stång vara skarpare än ett annat bett? Egentligen så ska ju hästen ridas på ett bett som passar hästens utbildningsnivå, isf passar en stång en häst som är utbildad att gå med resning pga att den sätter under sig allt mer. Skarpheten sitter inte i själva stången utan i hävstångseffekten som beror på förhållandet mella övre och nedre skänkeln. Har du lika lång övre som nedre skänkel så är stången inte skarpare än vilket annat bett som helst.
Inom AR så utbildas hästen genom att man rider den på kapson, sedan kapson och tränsbett alt stång som en kombination och slutligen på blank stång, men när man kommer till den blanka stången så är man ganska långt utbildad, både häst och ryttare, i det läget skulle jag vilja säja att stången är mycket snällare mot hästens mun än ett tränsbett med två kilo häst i varje tygel.
Hästarna rids med enhandsfattning på de flesta gamla målningar, orsaken är att man i de flesta gamla ridkonster måste ha sin högerhand till något annat än att rida, värjan i kriget, lassot inom Westrern mm.
Varför skulle en stång vara skarpare än ett annat bett? Egentligen så ska ju hästen ridas på ett bett som passar hästens utbildningsnivå, isf passar en stång en häst som är utbildad att gå med resning pga att den sätter under sig allt mer. Skarpheten sitter inte i själva stången utan i hävstångseffekten som beror på förhållandet mella övre och nedre skänkeln. Har du lika lång övre som nedre skänkel så är stången inte skarpare än vilket annat bett som helst.
Inom AR så utbildas hästen genom att man rider den på kapson, sedan kapson och tränsbett alt stång som en kombination och slutligen på blank stång, men när man kommer till den blanka stången så är man ganska långt utbildad, både häst och ryttare, i det läget skulle jag vilja säja att stången är mycket snällare mot hästens mun än ett tränsbett med två kilo häst i varje tygel.
S
Spider84
Sv: Vad man har i handen...
Men faktum är att man hade väldigt långa underskänklar och korta överskänklar på många av målningarna just för att man ville ha stort svängrum med sin hand. Så där handlar det inte längre om skarphet.
Och visst är ett stångbett rent mekaniskt skarpare än ett tränsbett. Det går inte att undkomma.
Sen ska det ridas på vettigt = bra verktyg, inte tortyrredskap.
(Jag har hitills aldrig sett någon rida på stång med lika lång över som underskänkel...det ger ju ingenting)
Men faktum är att man hade väldigt långa underskänklar och korta överskänklar på många av målningarna just för att man ville ha stort svängrum med sin hand. Så där handlar det inte längre om skarphet.
Och visst är ett stångbett rent mekaniskt skarpare än ett tränsbett. Det går inte att undkomma.
Sen ska det ridas på vettigt = bra verktyg, inte tortyrredskap.
(Jag har hitills aldrig sett någon rida på stång med lika lång över som underskänkel...det ger ju ingenting)
Liknande trådar
Utrustning
Jag behöver ett skarpare bett till min valack då han blir för stark för dottern när de rider ut. Han bestämmer då tempot själv om de ska...
Senast: Sesca
·
- Artikel
Dagbok
Fortsättning från VGV Kids.
Vi träffade en sköterska på närakuten som verkade oroad. Hon verkade inte riktigt få grepp om varför han...
Senast: QueenLilith
·
Hästmänniskan
Jag hoppas kunna bolla lite tankar med andra hästkunniga här.
Jag, min man, och vår 17-åriga dotter kommer inom kort att flytta till en...
Senast: mamman
·
Senast: Juli0a
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Malin Andersson: ”Ridsport för alla – eller?”- Hästnyheter Vi pratar ur ett svenskt perspektiv. Globalt går det 'bra' för ridsporten. Oljepengarna (både inom rid och galoppsporten) har uppmuntrat...
- MJLee
- Svar: 30
- Visningar: 630
- Hästnyheter
-
Ponny dödad av varg
- Hästnyheter Men har du varit med vid sådan jakt? (eller vad man kallar det).De jag har pratat med som har varit med upplevde att det var väldigt...
- animalasia
- Svar: 65
- Visningar: 3 217
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Störiga saker vi stör oss på, del 36.- Tjatter Sjöng en liten sång och skickade men det visade sig vara uppspeedat tempo så låter bara jätteknasigt. Som piff och puff :o
- karamelldrottningen
- Svar: 1 927
- Visningar: 93 815
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Uppdateringstråd 30- Övr. Hund Ja man hinner se allt. Men olika raser går olika dagar, så kolla upp det innan om det är någon speciell ras du vill se, även vilken tid...
- Malibu_Stacy
- Svar: 1 243
- Visningar: 79 082
- Hund
-
Barmarksdrag/canicross- Hundträning Vad har ni för koppel/lina när ni går och springer? Jag har just nu ett billigare koppel med expander men tycker den är lite slapp. Till...
- _Zacke_
- Svar: 454
- Visningar: 42 923
- Hund
-
Stillsam sysselsättning?
- Hundträning Hur som helst så kan jag uppdatera med att vi i dag hade ett långt och viktigt möte hemma, som vi var lite oroliga inför om gästen...
- MML
- Svar: 19
- Visningar: 897
- Hund
Hästrelaterat
-
Evolve- Foder & Strö Fast problemet vi har i Sverige är ju inte att det inte syns, men att producenter inte anger Faktiskt järn på sina innehålls...
- QueenLilith
- Svar: 66
- Visningar: 1 883
- Vård
-
Stora shoppingtråden II- Utrustning Vad kul. B är så kräsen med sina schabrak att jag funderar på om hon kanske hade tyckt om ett i ull. Visst är de ganska dyra men ull...
- iNHALE
- Svar: 1 891
- Visningar: 156 628
- Utrustning
-
Sabotage?
- Anläggning Det finns absolut fler sidor av ett mynt. Alltså som jag förstod det hände det verkligen. Saker förstördes. Jag har fått höra det av...
- tara
- Svar: 24
- Visningar: 1 196
- Hästmänniska
