Vad jobbar ni med?

[_Taggis_]

Sitter här och funderar på nattkröken vad hundägare här inne jobbar med? Hur har ni löst det praktiskt med jobb och hundägande?

Själv har jag ett kontrollrumsarbete inom energibranschen. Jobbar skift och rullar på 6-veckorsschema. Jag kan ha hunden med på jobbet. Är ensam utom på kontorstid.
Nu när hunden är valp har jag henne med alla dagar jag jobbar, men min plan är att ordna med nån form av hundvakt/hunddagis då jag jobbar dagtidspassen. Det är var 6e vecka några dagar. Morgonskiften börjar för tidigt för att kunna ta henne till hunddagiset, det är totalt 5 tillfällen utspritt på olika veckor. Som vuxen tänker jag att hon kan sitta i bilen och rastas ofta de tillfällen jag inte har någon hundpassning. Kvällar, nätter och helger kommer hon vara med mig på jobbet alltid.

Med gamla hunden var jag hemma under valptiden. Sedan pluggade jag på deltid. När jag började jobba tog jag enbart nattskift och då var hon vuxen och kunde vara hemma, jobbade inte heltid så var mer ledig än på jobbet. Hade även sambo en period och då var hon aldrig ensam.
När jag sedan separerade läste jag återigen på distans i några år. Började sedan jobba i nuvarande yrke med skiftgång. Löste det med en hundrastare som gick hem till mig och tog ut henne under dagarna jag var på jobbet. Nu har jag en annan arbetsgivare och här får vi ha hund på jobbet, därför tog jag chansen att skaffa hund igen nu efter några år utan

Inser hur lycklig lottad jag varit som kunnat lösa det smidigt med hund. En period när det inte löste sig fick gamla hunden bo hos mina föräldrar. Hon blev 13 år och var egentligen aldrig ensam mer än 4-5 timmar per dag som mest. Jag hoppas mitt nya hundägande blir liknande
Jag har förvisso valt inriktning i min yrkesbana just med tanke på att kunna ha hund och häst, och att få ut maximalt av det. Men det är ju inte alltid så att man kan styra allting och tiden får se hur det utvecklar sig. Men jag har god tro om att jag alltid kommer välja riktning efter det som blir bäst (eller minst dåligt) för ett liv med djur...

 

[iNHALE]

Jobbar som krematorietekniker och kan inte ha med hunden på jobbet. Vi använder hundgård på dagen. Sambon är maskinförare och kan heller inte ha med hunden. Tyvärr finns det inga hunddagis här som tar emot hundar kl 05.30 på morgonen när vi ska åka till jobbet så det är inte mycket till val. Hundgård är känsligt och många tycker vi är elaka och inte borde ha hund för att vi inte har dem på dagis. Numera anses hundgård som djurplågeri i många kretsar så vi pratar inte så högt om det i allmänhet med hundfolk vi inte känner.

Hade jag kunnat ha med hund på jobbet hade det varit drömmen, men jag är inte beredd att byta jobb bara för det. När jag bodde i lägenhet cyklade jag hem på lunchen och rastade och dessförinnan hade jag en tjej som kom hem till mig och tog ut honom mitt på dagen.

När jag skaffar nästa hund efter att min förra gick bort i somras kommer jag planera min semester efter det och ta 4-5 veckor rakt av när valpen kommer och sen försöka jobba lite kortare dagar efter det den första tiden. Sen har vi också pensionerade grannar som är hemma hela tiden och kan hålla ett öga.

Än så länge har det funkat bra att göra såhär men man får som sagt vara beredd att möta en del kritik när man har hundarna i hundgård. Nu bor vi på landet och har 4 hus i närheten med hundar där 2 nyttjar hundgård så tack och lov är toleransen lite större än den brukar vara inne i samhällena.

 

[_Taggis_]

@iNHALE Personligen kommer jag från en jägarsläkt. Hundgård är normen där jag kommer ifrån, men jag förstår vad du menar. Jag tror att en vanlig uppfattning är att hundarna hålls i hundgård Istället för att vara med i familjen. I det fallet kan jag väl personligen tycka att det känns lite illa, det är ett socialt djur... Men om hundgården är Utöver att socialisera med sin familj så ser jag inte riktigt problemet. Det är garanterat fler intryck och friskare luft i en hundgård än inne i ett hus/lgh när ingen är hemma.

Jag fick aldrig min egen hund att trivas i hundgård, men alla jakthundar i min släkt älskar sina hundgårdar och har alltid gjort. Jag ser inget plågeri öht med hundgård, för en hund som är van och trivs. För mina föräldrar har det dessutom varit praktiskt med hundgård då deras allergiska vänner kunde fortsätta besöka dem även då de hade hund. Bara att storstäda huset och hålla hunden ute. Och eftersom hunden var van att vara ute dagtid och älskade det, så var det inga bekymmer att vara ute när gästerna kom...
Jag skulle gärna ha tillgång till en hundgård, gärna med hundhus och lite rolig miljö inuti. Men nu bor jag i lgh i stan och jag lär inte kunna vänja in henne heller så det får vara för vår del. Hade varit praktiskt om hon hade kunnat vistats i en sådan dock, då hade jag kunnat bygga en på jobbet och således slippa fundera över dagislösning de ggr jag jobbar dagskift...

 

[Bison]

Jag jobbar på tåg dvs väldigt oregelbunden och alla dagar i veckan.
Har Ruben hos hundvakt vilket fungera utmärkt. Har varit hos samma i snart 8 år och han trivs väldigt bra.
Han är väldigt sällan hemma själv.
Hundgård skulle aldrig fungera, han vill vara med andra människor inomhus i en soffa.

 

[Snurrfian]

Just nu pluggar jag heltid, vilket betyder 2-3 dagar i veckan på skolan. Då är Ville med husse, han arbetar i familjeföretaget med grus. I dagsläget så är det inga problem alls, i går exempelvis så hade maken lassningen. Så Ville och husse grejade runt i grusvägar, lastade någon lastbil, då satt Ville i bilen 10 min, sen var de hemma lite, åkte tillbaka igen osv.
I morgon blir det lite längre dag för Ville då maken ska hjälpa en annan. Då blir det mer att sitta i bilen. Men husse finns i närheten och det blir även mycket utetid.

I framtiden så kommer Ville att få vara i hundgård de dagar ingen har möjlighet att komma hem. Det brukar handla om 1-2 dagar i veckan och när det är kallt så är husse hemma mer.

 

[iNHALE]

@iNHALE Personligen kommer jag från en jägarsläkt. Hundgård är normen där jag kommer ifrån, men jag förstår vad du menar. Jag tror att en vanlig uppfattning är att hundarna hålls i hundgård Istället för att vara med i familjen. I det fallet kan jag väl personligen tycka att det känns lite illa, det är ett socialt djur... Men om hundgården är Utöver att socialisera med sin familj så ser jag inte riktigt problemet. Det är garanterat fler intryck och friskare luft i en hundgård än inne i ett hus/lgh när ingen är hemma.

Jag fick aldrig min egen hund att trivas i hundgård, men alla jakthundar i min släkt älskar sina hundgårdar och har alltid gjort. Jag ser inget plågeri öht med hundgård, för en hund som är van och trivs. För mina föräldrar har det dessutom varit praktiskt med hundgård då deras allergiska vänner kunde fortsätta besöka dem även då de hade hund. Bara att storstäda huset och hålla hunden ute. Och eftersom hunden var van att vara ute dagtid och älskade det, så var det inga bekymmer att vara ute när gästerna kom...
Jag skulle gärna ha tillgång till en hundgård, gärna med hundhus och lite rolig miljö inuti. Men nu bor jag i lgh i stan och jag lär inte kunna vänja in henne heller så det får vara för vår del. Hade varit praktiskt om hon hade kunnat vistats i en sådan dock, då hade jag kunnat bygga en på jobbet och således slippa fundera över dagislösning de ggr jag jobbar dagskift...

Sambon är också från en jägarsläkt och jag är från en lantbrukssläkt, så hundgård är normalt förfarande för oss båda. Jag tror precis som du att det handlar om att folk får den här stereotypa bilden av hundgårdshundar i huvudet där hunden sitter i hundgård 24 timmar om dygnet, skäller, ylar och håller på av tristess och inte får någon mänsklig kontakt förutom vid utfodring. Tyvärr finns det ju hundar som lever så och det är ju ffa jägare och draghundsfolket som fått den stämpeln på sig då det främst är de som nyttjar hundgård i lite större utsträckning. Våra hundar är i hundgård när båda jobbar, eller när vi är iväg eller gör något där hundarna inte kan vara med. All övrig tid är hundarna med oss. Jag är tex hemma sjuk från jobbet idag och sambons labbe ligger här bakom mig på sin kudde och sover, normalt sett hade hon varit i hundgården vid denna tiden om jag också jobbat.

Båda våra hundar älskar/älskade sina hundgårdar, drar mot grinden på morgonen och hoppar glatt in utan att behöva övertalas. Sen finns det ju såklart hundar som inte trivs i hundgård av olika anledningar och om hundgård är det enda alternativet så kan man ju inte ha en sån hund helt enkelt. Dock tror jag att det i de allra flesta fall är en individuell sak snarare än något rasbundet. Majoriteten av alla raser är människosociala hundar som trivs i människans sällskap och även om vissa är detta mer än andra tror jag snarare det handlar om individens mentalitet ifall den skulle klara hundgård eller inte. Vissa rasmänniskor inom vissa raser hävdar bestämt att rasen i sig aaaldrig skulle gå att ha i hundgård, att det är direkt djurplågeri att sätta en hund av rasen X i hundgård ens med sällskap av en annan hund för att rasen i sig inte klarar att vara borta från en människa utan måste ha människosällskap hela tiden. Jag har lite svårt att tro på detta måste jag säga. Klart det kan bli problem om man tar en hund som är van med att aldrig vara själv och sen slänger ut den i hundgård i 10 timmar hux flux. Men om man däremot vänjer in det från tidig ålder och bygger upp det successivt precis som med vilken ensamhetsträning som helst tror jag att de allra flesta hundar oavsett ras hade fixat det utmärkt. De som inte hade fixat det hade troligen inte gjort det pga någon rasbetingad egenskap utan pga individens individuella mentalitet, som såklart har ärftliga faktorer i botten från sina föräldrar, men inte pga att det råkar vara en mops, en schäfer, en spaniel eller något annat. Sambons labbe var lite bortskämd med ständigt sällskap när vi flyttade ihop. När sambon inte var hemma passades hon av hans pensionerade föräldrar och det var väldigt sällan hon var själv. Det var rätt mycket protester i början när hon skulle lära sig vara i hundgård men med successiv träning gick det hur bra som helst. Min borzoi var några år äldre och van att vara ensam stora delar av dagen sedan innan så han blev mest bara positivt överraskad när han upptäckte att han fick lov att vara utomhus hela dagen istället för instängd i en lägenhet. Med honom krävdes det ingen träning eller invänjning öht, det var bara en självklarhet att det funkade från början.

 

[Unafraid]

Sambon har med hunden i bilen, han får komma in på lunchen och tigga av alla byggnadsarbetare hittils har det varit okej för alla, han frågar innan han byter arbetsplats.

Hundens favoritplats i världen är bilen. På fikarasterna väntar han bara på att få gå ut i bilen. På ett bygge sambon var på byggde han en liten hundgård. Hunden rymde och gick och satt sig bredvid bilen. Så han får vara där.

Jag pluggar heltid på annan ort, men dom dagar jag är hemma så får han också vara det. Jag misstänker dock att han ser det som en nitlott om man jämför med att ligga i bilen hela dagen

 

[Bison]

Sambon är också från en jägarsläkt och jag är från en lantbrukssläkt, så hundgård är normalt förfarande för oss båda. Jag tror precis som du att det handlar om att folk får den här stereotypa bilden av hundgårdshundar i huvudet där hunden sitter i hundgård 24 timmar om dygnet, skäller, ylar och håller på av tristess och inte får någon mänsklig kontakt förutom vid utfodring. Tyvärr finns det ju hundar som lever så och det är ju ffa jägare och draghundsfolket som fått den stämpeln på sig då det främst är de som nyttjar hundgård i lite större utsträckning. Våra hundar är i hundgård när båda jobbar, eller när vi är iväg eller gör något där hundarna inte kan vara med. All övrig tid är hundarna med oss. Jag är tex hemma sjuk från jobbet idag och sambons labbe ligger här bakom mig på sin kudde och sover, normalt sett hade hon varit i hundgården vid denna tiden om jag också jobbat.

Båda våra hundar älskar/älskade sina hundgårdar, drar mot grinden på morgonen och hoppar glatt in utan att behöva övertalas. Sen finns det ju såklart hundar som inte trivs i hundgård av olika anledningar och om hundgård är det enda alternativet så kan man ju inte ha en sån hund helt enkelt. Dock tror jag att det i de allra flesta fall är en individuell sak snarare än något rasbundet. Majoriteten av alla raser är människosociala hundar som trivs i människans sällskap och även om vissa är detta mer än andra tror jag snarare det handlar om individens mentalitet ifall den skulle klara hundgård eller inte. Vissa rasmänniskor inom vissa raser hävdar bestämt att rasen i sig aaaldrig skulle gå att ha i hundgård, att det är direkt djurplågeri att sätta en hund av rasen X i hundgård ens med sällskap av en annan hund för att rasen i sig inte klarar att vara borta från en människa utan måste ha människosällskap hela tiden. Jag har lite svårt att tro på detta måste jag säga. Klart det kan bli problem om man tar en hund som är van med att aldrig vara själv och sen slänger ut den i hundgård i 10 timmar hux flux. Men om man däremot vänjer in det från tidig ålder och bygger upp det successivt precis som med vilken ensamhetsträning som helst tror jag att de allra flesta hundar oavsett ras hade fixat det utmärkt. De som inte hade fixat det hade troligen inte gjort det pga någon rasbetingad egenskap utan pga individens individuella mentalitet, som såklart har ärftliga faktorer i botten från sina föräldrar, men inte pga att det råkar vara en mops, en schäfer, en spaniel eller något annat. Sambons labbe var lite bortskämd med ständigt sällskap när vi flyttade ihop. När sambon inte var hemma passades hon av hans pensionerade föräldrar och det var väldigt sällan hon var själv. Det var rätt mycket protester i början när hon skulle lära sig vara i hundgård men med successiv träning gick det hur bra som helst. Min borzoi var några år äldre och van att vara ensam stora delar av dagen sedan innan så han blev mest bara positivt överraskad när han upptäckte att han fick lov att vara utomhus hela dagen istället för instängd i en lägenhet. Med honom krävdes det ingen träning eller invänjning öht, det var bara en självklarhet att det funkade från början.

Jag tror det finns raser som inte passar i hundgård.
Griffoner tex. En griff som inte får vara med människor blir olycklig.

 

[Diabetikern]

Jobbar som utesäljare med kontor. Hunden är med på jobbet. Skaffat en barngrind så kunderna kan komma och gå utan att bli attackerad. Effie har börjat skälla och säga till när jag är i närheten så då får hon inte gå på hela kontoret/affären.

Företaget sponsrade t.om med en rejäl hundbur till bilen.

Blir en del bilåkande men hon har inte ont av det.

Förra hunden och jobb et kunde jag inte ha med hund. Hotell & restaurang. Som tur är så jobbar min mor och hennes man skift så jag har lämnat hunden ute i stallet/hemma hos min mor på morgonen där hade hon sällskap av 2 andra hundar och en sovandes Magnus. Han rastade dem på morgonen på långpromenad och sen gick de och la sig lagom tills jag kom från jobbet då blev det aktivering med hästar mm sen åkte vi hem.

Hade inte skaffat hund igen om jag inte haft det här jobbet som möjliggjorde att kunna ha hunden med sig. Blivit alldeles för många timmar borta annars för att jag skule må bra av det.

 

[Lingon]

Hundgård under tiden ägaren jobbar är väl ok och en bra lösning om man bor så att det funkar och hunden trivs med det. Som stadsbo känner jag inte många som har hundgård men de som har det har aldrig hundarna inne i huset. Undantaget är äldre hundar som möjligtvis får sova inne i grovköket under natten på vintern om det är riktigt kallt istället för i hundhuset. När jag frågar varför de har hundarna i hundgård får man svaret att man inte kan ha 5-6 hundar inne i huset och att hundarna hade rivit huset för att de inte är vana vid det. Sånt tycker jag är trist!

Men hund i hundgård under tiden ägaren är på jobbet istället för att den ska vara inne och ägaren ska behöva åka hem och gå med den är väl en jättebra lösning!

 

[iNHALE]

Jag tror det finns raser som inte passar i hundgård.
Griffoner tex. En griff som inte får vara med människor blir olycklig.

Det tror inte jag, som sagt, jag tror det är individbaserat, inte rasbaserat. Hundar som är avlade för rent sällskap besitter nog procentuellt sett fler individer som inte lämpar sig att vara i hundgård än hundar som primärt är avlade för andra uppgifter än att ligga i knäet på en människa. Men att dra hela rasen över en kam och säga att t.ex Griffoner går inte att ha i hundgård, punkt, det tror jag faktiskt inte på.

 

[Bison]

Det tror inte jag, som sagt, jag tror det är individbaserat, inte rasbaserat. Hundar som är avlade för rent sällskap besitter nog procentuellt sett fler individer som inte lämpar sig att vara i hundgård än hundar som primärt är avlade för andra uppgifter än att ligga i knäet på en människa. Men att dra hela rasen över en kam och säga att t.ex Griffoner går inte att ha i hundgård, punkt, det tror jag faktiskt inte på.

Finns säkert någon individ som kan det men tror det är ytterst få som skulle må bra av det.

 

[hollypolly]

Det tror inte jag, som sagt, jag tror det är individbaserat, inte rasbaserat. Hundar som är avlade för rent sällskap besitter nog procentuellt sett fler individer som inte lämpar sig att vara i hundgård än hundar som primärt är avlade för andra uppgifter än att ligga i knäet på en människa. Men att dra hela rasen över en kam och säga att t.ex Griffoner går inte att ha i hundgård, punkt, det tror jag faktiskt inte på.

Jag tror visst det är rasrelaterat. De få hundar jag tror trivs på riktigt i hundgård är nog riktiga utehundar och slädhundar som trivs i sin hundflock. Resten tror jag mycket hellre hade varit med sina människor. Kan absolut inte tänka mig att en Griffon får ut något av att sitta i en hundgård.

 

[HeddaVovven]

Jag jobbar natt och sambon kontorstider så här är oftast någon hemma. Vi har dock inte alla hundar inne i huset utan vissa yngre hundar bor ute permanent. Vi har ett uppvärmt hundhus med tillhörande hundgårdar. De äldre hundarna bor inne med oss. När vi har valp bor den förstås inomhus med oss tills den är 6-7 månader sedan introduceras hundgården successivt. För vissa hundar tar det lite tid att lära sig att gå igenom hundluckan.

 

[FengurLaugar]

Jag jobbar som administratör/ekonom på ett litet privatägt bolag. Bolaget är uppbyggt så att alla har hemmakontor eller hyr ett kontor hos något annat företag i närheten av hemmet. Vi är därmed utspridda i Norge och Sverige. Jag har hemmakontor och jobbar 8-17, är på kontoret i stan en dag i veckan men ibland kan det gå några veckor mellan jag är där också. Maken jobbar på bilverkstad 7-16.

Hunden är alltså hemma med mig och på lunchtimmen rider jag oftast så hon springer med och får sin motion eller så tar vi en promenad eller löptur. De dagar jag sitter i stan är hon i hundgården.

På jobbet jag hade innan skulle man vara på plats 8-17 och då åkte jag hem till hunden på lunchen för en promenad och gos. Hade 10 min till jobbet med bil. Då hade vi en annan hund och ingen hundgård. Det hade aldrig gått att ha honom i hundgård heller för han hade tagit sig ut Nuvarande hund är helt lugn i hundgården så det är inga problem att ha henne där en arbetsdag de få dagar hon behöver sitta där.

Vi har en stor, fin hundgård men den används inte så flitigt

 

[Raderad medlem 94602]

Jag arbetar på ett ställe som har ställplatser, logi, marker, byggnader mm för event. Mest hundläger, bröllop, tävlingar och föreningsträffar. Vi har också några företagare som hyr in sig på området (Hundbutik, instruktör, auktionsfirma mm) Jag jobbar halvtid pga en ryggskada. Arbetstiden är 8-12 om vi inte behöver stuva om i Schemat pga ett event.
Maken jobbar ständig natt och vi möts i dörren på morgonen när han kommer hem för natten och jag åker till jobbet. Så på så vis är någon alltid hemma.
Utan det upplägget skulle det bli svårt att ha uppfödning.

 

[Linda_A]

Det måste väl vara vissa raser som man inte får ha i hundgård året om i alla fall? T.ex så har boxer ju ingen underull. Eller går det att ordna så att de har ett tillräckligt varmt hundhus de kan gå in i?

Har själv turen att jobba hemifrån med eget företag, enda nackdelen är att man ibland tar sig för lite mycket med hunden när man borde jobba...

 

[Fruentimber]

Jag studerar och kommer så att göra några år till. Går filosofisk linje så mycket görs hemifrån. Arbetar också hemma i sambons företag. Min sambo har en elektrikerfirma och ibland tar han med hundarna på jobbet när det passar (specialbyggda burar i företagsbilen). Han kan vara ganska flexibel på så sätt att han själv kan bestämma hur och var han kommer att jobba om inget akut sker. De dagar jag är i skolan så är mamma dagmatte.

Nästan alla i min familj har hund och vi hjälper varandra när det behövs, någon ska åka iväg på semester osv. Jag satsar på ett arbete med flexibla arbetstider och uppgifter som också går att sköta hemifrån då vi i nuläget även ska köpa gård och planerar att ha lite djur för självhushållning.

 

[Viva]

Jag jobbar i matbutik och får alltså inte ha med hundarna på jobbet men har bara en fast halvtid och lite extra vid behov och ork. Tar ca 3 min med cykel till jobbet så är det pass längre än 5 timmar cyklar jag hem och hinner gå en 20 min promenad ungefär. Har bara haft vuxna omplaceringar så varit hemma lite i början men de har lyckligtvis inte varit några problem att lämna dem ganska snabbt men gamla hunden.

 

[Laa]

Jag är narkosläkare och jobbar normalt sett heltid med jourer. Sambon vikarierar nattetid inom vården, så ojämna pass. Vi går om varandra, så någon är alltid hemma.

Är i planeringsstadiet för just hundgårds- och hundhusbyggande för mina Griffoner, att ha åt dem när vi åker iväg några timmar. Hellre att de får vara ute i friska luften än att sitta inne.
Mentorn har hundhus+hundgård till sina och de älskar den! Mina också när de är där. Lite aktivitetsleksaker, klätterställningar och utsiktspunkter, möjligheter att springa runt och leka. Eller, nej, en av mina vill inte vara i hundgården, så hon får vara inne, men de andra tre trivs jättebra. (@Bison @iNHALE @hollypolly )