Tror tyvärr att jag är påväg mot den okända väggen alt. redan har kraschat.
Men jag har liksom inte tid med det just nu
Tog det lång tid för dig att återhämta dig? (Är det korrekt att säga så? Jag kan inte terminologin så bra)
Problemet är att både symptom och även hur du (din hjärna) påverkas är till viss del individuellt. Det kan vara riktigt svårt med återhämtning även med en near-miss med väggen. Har flera närstående släktingar som har brakat rakt in, jag lyckades med enbart med en near miss (och det tog ändå ett par år att komma till ett stadie att jag funkar så normalt det går. Det kändes som att hjärnan var i sirap konstant ett bra tag efteråt, viljan fanns och JAG visste att jag kunde, men min hjärna orkade inte). Jag skulle vilja säga att man aldrig blir fullt återställd, det är nog fel ord, egentligen tror jag att det hämmar om man förväntar sig att bli som innan. Däremot kan man bli bra igen. Men det kräver lite arbete, ofta består det arbetet av att faktist låta hjärnan vila och att inte stressa den för mycket igen för tidigt.
Man får lära sig att lyssna lite bättre på vad kroppen och hjärnan säger när det kommer till deras mående och man får hitta andra vägar för att få saker att funka. Det finns ju en anledning att man kraschar så att försöka komma tillbaka till förut funkar ju inte, då åker man ju dit igen. Istället får man hitta nya verktyg, vanor eller tankebanor som inte sätter tillbaka en i träsket så att säga.
Jag har t.ex. det oerhört mycket mer stressigt när det kommer till jobb nu än när jag "kraschade", men jag låter det inte stressa mig på samma sätt så klarar av att det är mer och är bättre på att organisera vad som är tillåtet att stressa mig. Jag märker tidigare när det blir för mycket och kan göra saker som avlastar för min hjärna om den behöver det (ibland kan det vara så enkelt som att skriva upp listor över varje liten grej som behöver göras så att jag inte känner mig stressad över att behöva komma ihåg allt uppepå att faktist behöva göra sakerna i sig själva. )
