Jag rasavlar inte cockerpoo och finner egentligen all rasavel tveksam eftersom det leder till extrema individer där några är bra på bekostnad av 95% skit. De som rasavlar cockerpoo försöker ju medvetet undvika rasstandard och utställning för att inte få nackdelarna. De försöker ju i alla fall. Jag vet inte riktigt om jag tror på det på lång sikt, men det är ju ett försök.
Min Cavatik är nog top 1%. Hittade henne på en ridtur
Kommer inte försöka hitta någon ny när hon pensioneras som kuddvärmare hos oss.
Min andra är en bra engelsk cocker, den rasen är ju onekligen sundast av de tre och det går än så länge att hitta bra individer och det går att outkorsa inom rasen. Skulle ju kunna vara en idé. Men då hamnar jag ju i läget reformera inifrån som jag hatar. Det är så mycket dumt och måsten där som att cockern skulle vara en trimras (den kan naturligtvis trimmas om en tycker det är snyggt, men trimras som blir förstörd av att klippas är det inte). Och som alltid, argument att en bara ska avla på det som den personen tycker är top notch och då få inavel och extremavel.
Amrisen jag har är en typisk amris, som är sönderavlad på väg åt skogen, men utan lidanden och med fel som inte kommer fram vid outkross och som åtminstone antagligen blir mindre framträdande vid tillbakakross, (löst skinn runt ögonen). Dessutom med för rasen normal genetisk inavel på 30% (SKK säger 0). Hon kommer nog inte att paras om eftersom hon fick en dubbelkull,