Min första egna häst var en nordis som vägrade kissa inne. Höll sig tills hon kom till hagen men då kom en flod. Himla praktiskt.
Min håller sig så länge han bara kan men dyker det upp en inbjudande hög ställer han sig där
Och var vi ute och red så kunde hon inte kissa på vägen. Mer än en gång har jag kommit travande i balaserat tempo längs en byväg och i nästa sekund farit huvudstupa in i skogen för att hästskrället fick syn på en lämplig stig in i kissalandet/skogen. Gick ju inte att bli arg - oftast fick jag mest skrattkramp.