Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Just därför är det kul. Jag är ju snart 40 år själv.
Jag går under namnet kärring-ungen på skoj.
@tuaphua: Jag säger som flera andra, det är din mammas förlust och inte din. Du verkar verkligen vara en trevlig och go' person
Med det sagt, jag vet alltför väl att släkten är värst och förstår att det bli extra jobbigt när det är ens egen mor.
Har haft några jobbiga dagar.
Min mamma har under en period om ngt år hört av sig igen och nästan hela tiden lyckats låta bli märkliga utspel.
Nu glömde jag svara på ett sms utan frågor i. Och i fredags kom då ett långt mess om att eftersom jag inte vill ha kontakt med min mor önskar hon mig lycka i livet etc etc. Det gjordes då när hon vet att jag jobbat som ett as, har hjärtklappning av stress och har svåra sömnproblem kl 22:30 och jag måste orka jobba..
Det är samma jävla visa som förr.
Jag försökte säga att om hon är osäker kan hon inte bara fråga etc.
Efter noll svar till idag så har jag för första gången bestämt mig för att bryta kontakten själv. Orkar inte med den där jävla jojo-grejen och bli så ledsen varje gå g hon försvinner några år för så konstiga skäl.
Så nu har jag talat om att det räcker. Att jag inte orkar mer.
Det kändes så enormt svårt. Det är ju min mamma liksom. Även om jag är vuxen och eg aldrig haft en vanlig mamma.
Så jag grät och grät. Killen är i DK en v och han blir ju orolig när han inte kan finnas här.
Men sen svarade mamman så insåg jag att det kommer aldrig gå. Jag har valt rätt även om det gör ont nu.
Men usch! Det gör ont!
Vill särbon (försiktigt och med kärlek) reta mig kallar han mig klimakteriekossa Vill han smöra lite kallar han mig "gumman" med en speciell ton. Han vet att jag smälter då
Jag brukar kalla honom surgubbe
Vet exakt vad du går igenom. Bröt med min mamma men efter 9 år kom hon och bad om förlåtelse och ett ultimatum ställde jag direkt att gör hon om det (alltså bete sig som en idiot) så går jag igen och lär aldrig se tillbaka.
Nu har vi haft kontakt i precis 1 år igen och det fungerar. Hon är som hon är (lite speciell) men har betett sig
Det tar ett tag sen går den värsta smärtan över. Det som var med mamma var att jag aldrig saknade henne utan saknade att ha en normal mamma. Det gör jag fortfarande men har accepterat att så blir det aldrig så får göra det bästa med den jag har.
Kram!
Det ingår inte i uppgiften som avkomma att vara den vuxna av er två. Det får vänta tills de kroppsliga och mentala funktionerna helt tackat för sig.Tack!
Hon har ju brutit förr. Och det gick väl några år då jag trodde hon skulle vara borta för alltid.
Sen har hon dykt upp igen och inte fått så himla stora utbrott. Men brutit kontakten igen några ggr.
Så jag har liksom hållit henne på visst avstånd även om jag varit trevlig och artig. Har inte släppt in helt sas. Just för att jag antagit att det skulle bli så igen.
Och jag orkar inte höra hur värdelös jag är över olika saker och hur synd det är om henne mer så fort hon mår dåligt.
Hon får äga sina problem och ta itu med dem själv. Jag är färdig som hennes mamma och psykolog.
Det tog mig 37 år att känna det. Men det kostar för mkt att alltid backa och lugna, bekräfta och dutta.
Klart man inte behöver vara likadana, hålla med varann om allt etc.
Jag och min pappa är tex rätt olika och båda rätt speciella. Men vill man att den andra ska må bra brukar ju allt sånt gå att lösa tycker jag, normalt.
Här är det nog dock stört omöjligt. Tyvärr!
Du ska inte behöva stötta henne. ta hand om dig själv istället.Tack!
Hon har ju brutit förr. Och det gick väl några år då jag trodde hon skulle vara borta för alltid.
Sen har hon dykt upp igen och inte fått så himla stora utbrott. Men brutit kontakten igen några ggr.
Så jag har liksom hållit henne på visst avstånd även om jag varit trevlig och artig. Har inte släppt in helt sas. Just för att jag antagit att det skulle bli så igen.
Och jag orkar inte höra hur värdelös jag är över olika saker och hur synd det är om henne mer så fort hon mår dåligt.
Hon får äga sina problem och ta itu med dem själv. Jag är färdig som hennes mamma och psykolog.
Det tog mig 37 år att känna det. Men det kostar för mkt att alltid backa och lugna, bekräfta och dutta.
Klart man inte behöver vara likadana, hålla med varann om allt etc.
Jag och min pappa är tex rätt olika och båda rätt speciella. Men vill man att den andra ska må bra brukar ju allt sånt gå att lösa tycker jag, normalt.
Här är det nog dock stört omöjligt. Tyvärr!
Tränade på lunchen och känner mig rätt matt nu efteråt, hade tänkt stanna länge på jobbet i kväll ändå för jag ska iväg på ett seminarium lite senare, så jobbar på i snigelfart och hoppas att jag hinner klart med allt som måste bli klart.
Åhh, tänk om du bott i närheten av mig! Då hade vi kunnat hjälpa varandra. Typiskt.Flytta till Sthlm!
Kommer jobba kl 16-22, och så tar det kanske 30 min till och från jobbet. Det är lite längre än vad jag vill låta dem vara utan rastning... Framförallt nu då Ebrah inte är helt perfekt i magen än, dricker lite mer vatten än vanligt för att lugna magen och därför behöver rastas oftare än normalt. Har inte klurat ut någon bra lösning på det heller... Min mamma kan visserligen ta ut dem på gräsmattan utanför i nödfall, men hon tycker inte alls om det och det är ingen bra permanent lösning. (hon har stora problem med synen och har inte speciellt bra balans, det blir inte riktigt säkert att rasta mina hundar då)
De som bor mitt emot min mor är dock jättetrevliga(!) och brukar vara hundvakter då och då åt en liten hund. Jag ska nog plinga på hos dem och fråga om de kan tänka sig att rasta mina hundar åtminstone tills jag hittat något annat...
Avskyr att missa samtal från hemligt nummer, speciellt när det rent teoretiskt sett skulle kunna vara olika vårdmottagningar som vill nå mig. Mest troligt är dock att det är en MS-sjuksköterska som jag försökt nå, men nu när jag försökt ringa upp så kommer jag inte fram.
Överlag så tycker jag att det är besvärligt med att vården har hemligt nummer, till viss del förstår jag varför. Men för oss patienter som har regelbunden kontakt med olika mottagningar så blir det rätt surt.