Har haft några jobbiga dagar.
Min mamma har under en period om ngt år hört av sig igen och nästan hela tiden lyckats låta bli märkliga utspel.
Nu glömde jag svara på ett sms utan frågor i. Och i fredags kom då ett långt mess om att eftersom jag inte vill ha kontakt med min mor önskar hon mig lycka i livet etc etc. Det gjordes då när hon vet att jag jobbat som ett as, har hjärtklappning av stress och har svåra sömnproblem kl 22:30 och jag måste orka jobba..
Det är samma jävla visa som förr.
Jag försökte säga att om hon är osäker kan hon inte bara fråga etc.
Efter noll svar till idag så har jag för första gången bestämt mig för att bryta kontakten själv. Orkar inte med den där jävla jojo-grejen och bli så ledsen varje gå g hon försvinner några år för så konstiga skäl.
Så nu har jag talat om att det räcker. Att jag inte orkar mer.
Det kändes så enormt svårt. Det är ju min mamma liksom. Även om jag är vuxen och eg aldrig haft en vanlig mamma.
Så jag grät och grät. Killen är i DK en v och han blir ju orolig när han inte kan finnas här.
Men sen svarade mamman så insåg jag att det kommer aldrig gå. Jag har valt rätt även om det gör ont nu.
Men usch! Det gör ont!
Min mamma har under en period om ngt år hört av sig igen och nästan hela tiden lyckats låta bli märkliga utspel.
Nu glömde jag svara på ett sms utan frågor i. Och i fredags kom då ett långt mess om att eftersom jag inte vill ha kontakt med min mor önskar hon mig lycka i livet etc etc. Det gjordes då när hon vet att jag jobbat som ett as, har hjärtklappning av stress och har svåra sömnproblem kl 22:30 och jag måste orka jobba..
Det är samma jävla visa som förr.
Jag försökte säga att om hon är osäker kan hon inte bara fråga etc.
Efter noll svar till idag så har jag för första gången bestämt mig för att bryta kontakten själv. Orkar inte med den där jävla jojo-grejen och bli så ledsen varje gå g hon försvinner några år för så konstiga skäl.
Så nu har jag talat om att det räcker. Att jag inte orkar mer.
Det kändes så enormt svårt. Det är ju min mamma liksom. Även om jag är vuxen och eg aldrig haft en vanlig mamma.
Så jag grät och grät. Killen är i DK en v och han blir ju orolig när han inte kan finnas här.
Men sen svarade mamman så insåg jag att det kommer aldrig gå. Jag har valt rätt även om det gör ont nu.
Men usch! Det gör ont!