A
avslutat medlemskap
Exakt! Du ska vara tryggheten och bryr du dig inte så ska inte hon göra det heller. Jag har haft en häst som fungerade ungefär likadant hos mig på socialisering men hon anföll, nyckeln blev att "koppla loss" henne och så fick hon leka hund istället. I skogen blev jag fasta punkten och springa bort eller hem fanns inte på kartan, däremot krypa upp i knät på mig för jag krävde ju inget alls till en början. (Jajaja, hon fick ta över "lite lagom",,,)Den här verkar tjura ihop när det blir för mycket för hennes huvud att reda ut och hon känner sig osäker, som på okända platser eller när det händer mycket omkring. Därför känns det betydligt vettigare att hon har sin plats att stå på, och till slut kan lita på att jag inte sätter henne i situationer vi inte kan hantera. Till skillnad från min sambo, som själv blir lite rädd och osäker när hon börjar tramsa, och snarare förvärrar det hela.
Hon får gärna komma med förslag, jag är ingen diktator. Men jag vill inte att hon tar kommandot och skiter i mig eller försöker skrämma mig ur vägen. Hon bjuder gärna in till att gå in på ridbanan, så då går vi ofta dit och övar lite grejer på vägen, men hon måste ju lära sig att gå ut i skogen också och får då vackert ställa upp på mina idéer angående det.
Det blev början till ett helt nytt liv för henne, hon blev så pass säker så inget, absolut inget kunde skrämma henne efter ett tag, det var den lilla damen du sett kort på som var inomhus också. Dessutom rymde hon aldrig så hon fick komma och gå som hon ville eftersom jag bodde så att det funkade, hon gick aldrig längre än att hon såg husen.
Det finns ingen facit eller rätt och fel, det finns bara olika saker att lösa problem på och det som var rätt för oss kan vara en katastrof för er.