Vad gör vi? Kids edition - del 4

Jag skulle för första gången på evigheter vara själv hemma från torsdag em till måndag efter jobbet, då barn och andra föräldern skulle hälsa på släkt. Fyra obrutna nätters sömn, och tid att jobba undan mängder(!) av praktiska hushålls- och husrelaterade punkter som är svåra att göra när hela familjen är hemma.

Tors -> fre var en bra sovnatt, om än varmklibbig eftersom det var typ 29 grader på torsdagen.
Fre -> lör unnade jag mig att vara med på en AW, i insikt om att sömnen på en kollegas soffa skulle vara halvkass - men jag skulle ju ha två bra nätter till. AW:n var kul, somnade på den där soffan nån gång runt 02. Vid 07 messar den andra föräldern att barnen sovit kasst två nätter i rad och att de kommer hem om ett par timmar. 😑 Hade jag anat det så hade jag gett fan i AW:n och stannat hemma och sovit istället...

Normalkass natt lör -> sön (typ 5-6 uppvak) och brutalkass natt till idag. Den andra föräldern satt med ett magont(?) barn i soffan sedan midnatt och sov varannan timme. Jag hade det andra barnet med liknande symptom i sängen och försökte avleda och trösta, sov ungefär 4 x 30 minuter. Och idag täcker jag för tre semestrande kollegor. 🥳

Jeez vad jag gnäller i vart och vartannat inlägg, sorry. Men börjar bli sliten, gastriten stormtrivs. 🙄
 
Alltså vilken dag! :love: Ena sonen kom bort på Liseberg men sökte fort upp en i personalen precis som han är lärd så det rörde sig om mindre än 20 minuter från att jag upptäckte att han var borta tills vi mötte upp parkvärden :up: Sitter dock redan på tåget hem eftersom ena sonen knäckte till sitt ben och började halta. Får se hur benet mår efter lite vila.
 
Haha ja det är ju ljuvligt bara man har ork till det. Jag masade mig ut i regn igår em för att slänga sopor och lite annat. Vips hade jag sällskap av båda barnen, (varav lilla i endast ballerinaklänning och ett regnbågsparaply) och dom ville då rakt inte gå in igen 😁

Verkligen. Jag har lite en fäbless för regn och det är tur eftersom det är himla kompatibelt med barn. Men förra sommaren när det regnade hela sensommaren så minns jag att kände att jag kommer gå ut i skogen och aldrig komma tillbaks om jag måste hoppa i fler vattenpölar, inspektera fler brunnar och plocka fler äpplen och kastanjer i dotterns Briovagn som hon släpade runt på runt runt runt kvarteret veckorna i ända 🤪 Det är kul.. i mindre portioner 😁
 
Den här veckan tar vi ett stort steg emot att få lite mer slack på linan som småbarnsföräldrar. Barnen flyttar in i samma rum! Då kan en förälder natta båda barnen, och sedan sova i barnens rum och ta natten och tidig morgon. Den andra föräldern får ledig kväll och sova en hel natt. Så varvar vi så varannan natt. Vi tänkte att vi ska försöka få in rutinen nu under sommaren så att barnen förhoppningsvis vant sig till hösten när förskolan börjar, och de behöver bra sömn på natten.

Vi får se om det funkar 🤷‍♀️ Blir det pannkaka av det hela får vi flytta tillbaks sonen in till oss.
 
Lilla sonen. Han kan inte få stopp på sin kropp. Allt är en röd tråd på något vis. Hans sömnproblem, hans rastlöshet, gnällighet, konstanta ljud och prat, svårt att fokusera. Vi försöker få honom att somna själv men idag väntade jag ut honom 50 min på vilan och han får inte stopp på sig själv. Kastar runt kuddar, bäddar och bäddar, står på huvudet, drar i allt han får tag på. Han blir svettig och högröd och blicken är tom men han kan inte sluta. Jag kanske inbillar mig, men ibland känns det som att hans blick är så vädjande. Som att han är så trött att kroppen inte bär honom längre men han får inte stopp och han ser så vilsen ut. Det blev ingen vila. Så jag trodde han skulle somna på en sekund nu på kvällen. Men han snurrar och snurrar, gråter och snurrar. Jag lyfte upp honom i famnen och gungar och han somnar direkt. Flåsar lättat.

Jag läser på lite om motorisk oro just nu. Det är ju något med honom. Vad jag förstår är det något alla barn upplever, i olika grad. Ibland är det en period och ibland är det en framtida diagnos (ADHD). Klart är i varje fall att han behöver vår hjälp. Jag läser lite om massage och rörelselekar inför läggning. Men hittills har jag inte en chans mot en ovanligt stark 1-åring med egen vilja, som vill göra något annat. Ack och ve.. du är unik grabben. Söt som få, stark som få, förjävlig som få :heart
 
Lilla sonen. Han kan inte få stopp på sin kropp. Allt är en röd tråd på något vis. Hans sömnproblem, hans rastlöshet, gnällighet, konstanta ljud och prat, svårt att fokusera. Vi försöker få honom att somna själv men idag väntade jag ut honom 50 min på vilan och han får inte stopp på sig själv. Kastar runt kuddar, bäddar och bäddar, står på huvudet, drar i allt han får tag på. Han blir svettig och högröd och blicken är tom men han kan inte sluta. Jag kanske inbillar mig, men ibland känns det som att hans blick är så vädjande. Som att han är så trött att kroppen inte bär honom längre men han får inte stopp och han ser så vilsen ut. Det blev ingen vila. Så jag trodde han skulle somna på en sekund nu på kvällen. Men han snurrar och snurrar, gråter och snurrar. Jag lyfte upp honom i famnen och gungar och han somnar direkt. Flåsar lättat.

Jag läser på lite om motorisk oro just nu. Det är ju något med honom. Vad jag förstår är det något alla barn upplever, i olika grad. Ibland är det en period och ibland är det en framtida diagnos (ADHD). Klart är i varje fall att han behöver vår hjälp. Jag läser lite om massage och rörelselekar inför läggning. Men hittills har jag inte en chans mot en ovanligt stark 1-åring med egen vilja, som vill göra något annat. Ack och ve.. du är unik grabben. Söt som få, stark som få, förjävlig som få :heart
Känner igen mig väldigt mycket från tiden när min stora var liten. En kropp i konstant rörelse som behövde väldigt mycket stöd för att komma till ro. Bärsele och vankande, eller kramar och klappar i spjälsängen och en nalle med päls som han kunde pilla med fingrarna i.
Han är lugnare nu som sexåring, kan tygla energin litegrann men han har fortfarande en kropp som behöver röra sig mer än jag ser hos hans jämnåriga kompisar. Alltid påväg någonstans, alltid vickande, hoppande, pillande, klättrande, snackande. Det är utmanande och utmattande men mitt i allt, vilken unge han är ändå. ❤️
 
Alltså vilken dag! :love: Ena sonen kom bort på Liseberg men sökte fort upp en i personalen precis som han är lärd så det rörde sig om mindre än 20 minuter från att jag upptäckte att han var borta tills vi mötte upp parkvärden :up: Sitter dock redan på tåget hem eftersom ena sonen knäckte till sitt ben och började halta. Får se hur benet mår efter lite vila.
20 minuter kan ändå kännas som en evighet! Skönt det gick bra!
Hur är det med benet?
 
20 minuter kan ändå kännas som en evighet! Skönt det gick bra!
Hur är det med benet?

Ja, 20 minuter är en evighet men konstigt nog så kände jag på mig att han kommer försöka ringa mig så fort han kan. Han är ett socialt barn som gärna söker upp vuxna och framför allt personal för stöd som tur är!

Tack för frågan ♥️, idag verkar det bättre men det var många tårar och alvedon innan han kunde sova igår.
 
Känner igen mig väldigt mycket från tiden när min stora var liten. En kropp i konstant rörelse som behövde väldigt mycket stöd för att komma till ro. Bärsele och vankande, eller kramar och klappar i spjälsängen och en nalle med päls som han kunde pilla med fingrarna i.
Han är lugnare nu som sexåring, kan tygla energin litegrann men han har fortfarande en kropp som behöver röra sig mer än jag ser hos hans jämnåriga kompisar. Alltid påväg någonstans, alltid vickande, hoppande, pillande, klättrande, snackande. Det är utmanande och utmattande men mitt i allt, vilken unge han är ändå. ❤️

Känner igen det. Även från hans pappa som flänger runt, myror i brallorna, vickar, trummar, har koncentrationsförmåga som en hundvalp. Trivs med fart och fläkt. Det är nog icke-kontroversiellt att konstatera att vissa barn är lite mer utmaning för oss vuxna. Han tar ju knäcken på oss om och om igen (inte minst den här morgonen..) Men jag hoppas, som med det mesta i föräldraskapet, att man liksom anpassar sig efter de förutsättningar man har och lär sig vad som fungerar i ens egen familj. Folk får ju flax på fler barn än två så jag hoppas vi ska få flax på en och en.. tornado 🤪 😄
 
Känner igen det. Även från hans pappa som flänger runt, myror i brallorna, vickar, trummar, har koncentrationsförmåga som en hundvalp. Trivs med fart och fläkt. Det är nog icke-kontroversiellt att konstatera att vissa barn är lite mer utmaning för oss vuxna. Han tar ju knäcken på oss om och om igen (inte minst den här morgonen..) Men jag hoppas, som med det mesta i föräldraskapet, att man liksom anpassar sig efter de förutsättningar man har och lär sig vad som fungerar i ens egen familj. Folk får ju flax på fler barn än två så jag hoppas vi ska få flax på en och en.. tornado 🤪 😄

Med tiden lär man sig leva i det med alla tricks och fix som krävs för att få vardagen att fungera :heart
 
Min äldsta är iväg med skolan den här veckan. Hon och minsta lillasyster har haft ett väldigt specielt band redan fran första dagen och dom älskar varandra mer än allt annat. Nu är lillasyster sa ledsen och nedstämd, jag har inte sett henne vara glad en enda gang sen i söndags när storasyster akte. Men imorgon kommer hon hem. Känns inte helt bra att hon är sa beroende av storasyster.

Igar hade vi avslutningsfest med 10aringen och hennes klasskompisar och lärare. Till hösten väntar nya äventyr i ny skola även om dom flesta barn gar i samma skola även sen men ända sorgligt att säga hejda.

(här är skolan uppdelad i klass 1-4 i folkskolan, sen väljer man mellan 4 ar i niva 1 gymnsie eller 4 ar i "mellanskola" och sen gar man vidare till tex niva 2 gymnasie eller massor andra yrkesinriktade skolor)
 
Äventyrsbad idag. Vi glömde puffarna hemma så det blev nästintill en hand på varje barn hela vistelsen, och ändå har jag andan i halsen när de får fart. Herre vilket liv när åker rutschkana på magen och knuffar varandra för att få ännu mer fart. Skrattar så de kiknar. Krockar. Skrattar ännu mer. Jag tänkte att snart ryker tänderna i den där hårda trappen, men det var dottern som tillslut gjorde en vurpa i rutschkanan och drog på sig en rejäl bula i pannan. Men det gick bra, och annars var det bara kul! Det är ändå väldigt mysigt att sitta där inlindad i handduk, dricka Festis och äta toast.
 
Så mysig dag 😊 I skogen hittade vi både hallon, blåbär och smultron, sen toppade vi med fler smultron och jordgubbar från trädgården. Det räckte till både smoothie och en liten paj.
I eftermiddags cyklade vi till byn och tog tåget till stan, åt oss proppmätta på Pinchos och sen hem igen. Barnen skötte sig super och lilla E gick hela vägen inne i stan utan att klaga. Känns nästan ofattbart att vi kan åka på utflykter utan att behöva ta med barnvagn :o
(Men visst, ibland är den bra att ha med den för att ha lite koll på ungen, hon är kvick som en vessla! :D )
 
Idag var sista dagen på förskolan för 2,5-åringen inför sommarlovet. Vi firade med att ha en riktig skräpeftermiddag med trött unge som bara grät, gnällde och bråkade med lillebror. Just nu känner jag mig kanske inte superpepp på sju veckors sommarlov ihop 🙈
 
Idag var sista dagen på förskolan för 2,5-åringen inför sommarlovet. Vi firade med att ha en riktig skräpeftermiddag med trött unge som bara grät, gnällde och bråkade med lillebror. Just nu känner jag mig kanske inte superpepp på sju veckors sommarlov ihop 🙈
Åh jag förstår känslan så himla väl! Hoppas ni kan få en fin ledighet utan alltför mycket måsten och tjafs ❤️
 
Idag var sista dagen på förskolan för 2,5-åringen inför sommarlovet. Vi firade med att ha en riktig skräpeftermiddag med trött unge som bara grät, gnällde och bråkade med lillebror. Just nu känner jag mig kanske inte superpepp på sju veckors sommarlov ihop 🙈

Jag hör dig. Vi har fortfarande svårt hemma, sonen understimulerad och dottern testar gränser. Det är konstant trots, syskonbråk och gnäll. Så vi måste ut genom dörren och göra saker så nu har vi 5 veckor framför oss där vi inte bara måste vara kreativa och hitta på något varje dag, utan ha en plan för precis hela dagarna. Vissa stunder känns det lite svindlande 😅

Pratade med mamma igår om 2,5-åringens minst sagt utmanande beteende just nu, och hon trodde att det kunde hjälpa att dela upp oss lite. Kanske blir det bättre om hon får mer egentid, och om inte så slipper vi i varje fall syskonbråken just då. Så vi ska försöka planera upp att göra saker ihop, men även dela upp barnen samt ha båda barnen själv så den andre får återhämtning.

Det är ett tufft jobb. Jag hejar på er!
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Övr. Barn Halloj, En del har nog sett att jag börjat smyga runt här i trådarna. Jo, vi har pratat om barn rätt länge hemma nu och jag har...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 921
Senast: Derivata
·
Gravid - 1år På tal om badhus. Vi ska på babysim i mitten på september. Hur sjutton gör man? Jag måste ju byta om och duscha, var gör jag av barnet...
2 3
Svar
55
· Visningar
2 089
Övr. Barn Jag vet att vi pratade om det här för ett år sedan, och vi har fortfarande inte skaffat någon hemstädning. Det är av flera skäl men en...
2 3
Svar
40
· Visningar
3 510
Senast: Blyger
·
Övr. Barn Vi har 2 barn. Ett på 10 och ett på 7. Det yngre barnet är till vissa delar extremt olik sitt äldre syskon och saker som fungerat med...
Svar
16
· Visningar
1 030

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp