Vad gör vi? Kids edition - del 4

[Kilauea]

Valp och barn vaknade innan klockan, så vi ligger under en filt i soffan och kollar Bluey .

 

[BusBarro]

Jag har varit ensam med barnen sen i onsdags kväll då mannen drog till Norge på skidresa. Idag ska vi gå och bada efter förskolan sen blir det nog pizza.
Trots att jag ofta är själv med dom känns det lite konstigt eftersom mannen inte finns tillgänglig om något skulle "skita sig". Jag har funderat mycket på det de senaste vad man gör om det händer något med barnen eller en själv när man inte har någon backup alls. Nu hoppas jag verkligen inte det gör det men det är ändå en tanke som slagit mig.

 

[VLMF]

Jag har varit ensam med barnen sen i onsdags kväll då mannen drog till Norge på skidresa. Idag ska vi gå och bada efter förskolan sen blir det nog pizza.
Trots att jag ofta är själv med dom känns det lite konstigt eftersom mannen inte finns tillgänglig om något skulle "skita sig". Jag har funderat mycket på det de senaste vad man gör om det händer något med barnen eller en själv när man inte har någon backup alls. Nu hoppas jag verkligen inte det gör det men det är ändå en tanke som slagit mig.

Jag har alltid katastroftankar när min man jobbar på annan ort, han är borta två dagar med övernattning/vecka. Typ att huset börjar brinna på natten, att jag skulle tuppa av/dö knall och fall () med barnen hemma osv.

Att något skulle hända barnen skulle jag lösa, typ packa in dem båda i bilen mitt i natten och köra till akuten. Men jag har också flera vänner inom rimligt avstånd och även samma stad som sagt att jag kan ringa när som om något skulle hända

 

[Snubbelfot]

Jobbat, veckohandlat, köpt kondis-chokladbollar som killarna brukar älska, och hämtpizza, för att mysa litet på deras 2,5-årsdag. Kommer hem till kaos, bråk, matvägran, trött och grinig medförälder. Min pizza är kall och jag längtar till måndag morgon.

 

[vemsomhelst123]

Jag har alltid katastroftankar när min man jobbar på annan ort, han är borta två dagar med övernattning/vecka. Typ att huset börjar brinna på natten, att jag skulle tuppa av/dö knall och fall () med barnen hemma osv.

Att något skulle hända barnen skulle jag lösa, typ packa in dem båda i bilen mitt i natten och köra till akuten. Men jag har också flera vänner inom rimligt avstånd och även samma stad som sagt att jag kan ringa när som om något skulle hända

Tanken är rimlig. Om man blir väldigt sjuk själv är det guld värt att ha ett nätverk. Jag har ju haft det så rätt från start (eller från 6 mån), att varannan månad är jag själv. Enda gången det blivit riktigt akut är när jag fick ryggskott och sambon var på Nordpolen (nästan på riktigt, så nära man kan komma) och behövde invänta en ryss som skulle avlösa (under pandemin men innan Rysslands invasion) och sen skulle alla var friska, flygen skulle gå osv. När han kom hem var ryggen bra igen. Då var barnet 10 månader. Det fanns en granne vi umgicks med som kunde hjälpa akut, men inte så lätt att hitta avlastning . Men jag blir fascinerad över att så många tycker det är jobbigt både att vara hemma själva längre perioder men också utan barnen längre perioder, man blir verkligen en människa som anpassar sig efter rådande läge och det är rätt häftigt. Jag har aldrig katastroftankar av att vara själv och aldrig problem att vara ifrån längre stunder, det är ju vår vardag då jag ofta reser i jobbet eller sambo och barn reser bort 1-2 v när han är ledig.

 

[vemsomhelst123]

Jag har varit ensam med barnen sen i onsdags kväll då mannen drog till Norge på skidresa. Idag ska vi gå och bada efter förskolan sen blir det nog pizza.
Trots att jag ofta är själv med dom känns det lite konstigt eftersom mannen inte finns tillgänglig om något skulle "skita sig". Jag har funderat mycket på det de senaste vad man gör om det händer något med barnen eller en själv när man inte har någon backup alls. Nu hoppas jag verkligen inte det gör det men det är ändå en tanke som slagit mig.

Ambulans, 112 eller taxi finns alltid. Men det är obehagligt att vara sjuk själv med barn numera tycker jag. Har de inga kompisar vars föräldrar du kan ringa? Sist min sambo var borta 3 v fick jag överjävligt influensa (39 grader i 10 dagar) en förskolekonpis mamma kom förbi och hämtade varje morgon och mamman eller mormorn till kompisen levererade hem på em. Jättetacksam och jag vet fler jag hade kunnat fråga av förskoleföräldrarna även om de här är närmast

 

[PathOfClovers]

Vi verkar (iallafall tillfälligt) kommit ut på andra sidan av en trots-period som känts som den har varat från dotterns födelse till nu som 3-åring typ. Blir helt ställd nu när hon ganska ofta bara svarar "okej mamma" när jag ber henne göra nåt/sluta med nåt eller liknande. Helt underbart och njuter medan det varar..

Kvällarna tex som varit jobbiga förut, med långa nattningar (som vi sluppit sen hon slutade sova på dagtid i höstas), men också kämpigt att ens komma dit. Fått tjata och gnata om att byta till pyjamas, tandborstning osv och det har tagit sjukt lång tid att ens komma till sovrummet. Nu går hon själv och kissar, tar av kläder, sätter på blöja och pyjamas och ropar när man ska komma och borsta tänder. SÅ duktig!

 

[BusBarro]

Ambulans, 112 eller taxi finns alltid. Men det är obehagligt att vara sjuk själv med barn numera tycker jag. Har de inga kompisar vars föräldrar du kan ringa? Sist min sambo var borta 3 v fick jag överjävligt influensa (39 grader i 10 dagar) en förskolekonpis mamma kom förbi och hämtade varje morgon och mamman eller mormorn till kompisen levererade hem på em. Jättetacksam och jag vet fler jag hade kunnat fråga av förskoleföräldrarna även om de här är närmast

Ja så är det ju. Vår stora kan min kod till telefonen och vet hur man ringer 112 med. Känns ändå lite tryggt.
Men nej vi har ingen jag kan tänka mig skulle kunna vara behjälplig.

 

[Kilauea]

Här jobbar mannen i grannlandet och är borta 4 dagar/vecka. Jag är så van vid det och katastroftankar pga det är inget jag har. Händer nåt mig vet jag att grannar/kollegor skulle ställa upp tills pappan eller annan släkt kan komma (närmaste bor 10 mil bort).
Sticker inte under stol med att det kan vara tufft ibland och att jag kan längta till jobbet dock .

Skulle jag åka på magsjuka skulle bägge ungar få bli hemma då jag inte tror nån skulle vilja ställa upp och skjutsa (och förskolan har dessutom regel att familjemedlem magsjuk = barnet hemma) och tja, då skulle väl äldsta få missa skolan ett par dagar då.
Annars har jag skjutsat äldsta till skolan med både influensa och lunginflammation (jag sjuk alltså, inte ungen). Det gick det med, även om det inte var kul ett par dagar.

 

[vemsomhelst123]

Ja så är det ju. Vår stora kan min kod till telefonen och vet hur man ringer 112 med. Känns ändå lite tryggt.
Men nej vi har ingen jag kan tänka mig skulle kunna vara behjälplig.

Men finns det verkligen ingen? Det låter ju jättejobbigt, har ni vänner, släktingar, förskolekompisars föräldrar ni gillar som ni kan prata med? Har ni/du ens försökt då måste jag fråga, för alla jag frågat när jag varit i kris (stor eller liten) har ställt upp och sen, eller innan har jag ställt upp tillbaka .

 

[vemsomhelst123]

Här jobbar mannen i grannlandet och är borta 4 dagar/vecka. Jag är så van vid det och katastroftankar pga det är inget jag har. Händer nåt mig vet jag att grannar/kollegor skulle ställa upp tills pappan eller annan släkt kan komma (närmaste bor 10 mil bort).
Sticker inte under stol med att det kan vara tufft ibland och att jag kan längta till jobbet dock .

Skulle jag åka på magsjuka skulle bägge ungar få bli hemma då jag inte tror nån skulle vilja ställa upp och skjutsa (och förskolan har dessutom regel att familjemedlem magsjuk = barnet hemma) och tja, då skulle väl äldsta få missa skolan ett par dagar då.
Annars har jag skjutsat äldsta till skolan med både influensa och lunginflammation (jag sjuk alltså, inte ungen). Det gick det med, även om det inte var kul ett par dagar.

Ja man skaffar nog en krisberedskap när man måste . Har tex haft träning med barnet i att låsa upp och gå in till grannarna eller ta hissen upp till annan granne om något händer. Då är man trygg med det. Men gör så många som tycker det är jobbigt att vara själva eller att vara ensamma (utan barn då), så jag är lite fascinerad över hur anpassningsbara vi är. Jag hade inte alls orkat ha min sambo hemma jämt,

 

[Blyger]

Ja man skaffar nog en krisberedskap när man måste . Har tex haft träning med barnet i att låsa upp och gå in till grannarna eller ta hissen upp till annan granne om något händer. Då är man trygg med det. Men gör så många som tycker det är jobbigt att vara själva eller att vara ensamma (utan barn då), så jag är lite fascinerad över hur anpassningsbara vi är. Jag hade inte alls orkat ha min sambo hemma jämt,

Jag tycker det var skönt när stora blev så stor att han kunde öppna ytterdörren. Jag nattade ofta honom före hästarna, så fick gå ut när han somnat, men tyckte katastroftankarna var värre när han var "fast" inne. Löjligt för det var ju inte speciellt länge jag var ute.

Kl. Alltså min lilla älskar att vara ute! Han har knatat runt, ofta för sig själv, nästan hela dagen idag när vi jobbat på gården. Så skönt att inte behöva passa varje minut utan faktiskt få något gjort.

 

[Linn-Nora]

Min lille älskar också att vara ute, helt nöjd med att knata omkring

 

[VLMF]

Nu blev faktiskt fyraåringen sjuk när min man är borta, första gången de två sakerna sammanfaller dock. Väldigt lindrigt, feber som går ner av paracetamol och hosta på det. Håller tummarna för att bebis inte vaknar med feber inatt också, hon har stökat runt en hel del i spjälsängen redan så något är kanske på gång.

 

[FeatherCloud]

Start på barnveckan. Övertrötta barn idag, till följd av sommartiden tror jag. Mycket fniss och bus innan läggdags, samt dans till KAJ och stora barnets favorit "Gåspennan". Han har också suttit en lång stund och ritat ritningar på sin framtida gård, med "ridhall", traktorer och plats för massor av djur.

Lilla E går långsamt mot blöjfrihet. Hon får inte till det på förskolan men hemma går hon oftast utan nu och säger till att hon behöver gå på toaletten. Trodde inte jag skulle få ett barn som är ÄNNU mer omotiverad att bli av med blöjan än Storebror var, men det var tydligen möjligt Nu kör jag mutor med chokladkex varje gång det kommer något i potta eller toalett och det är det som funkar bäst hittills men hon är ändå ganska ointresserad överlag...

 

[Sleepan]

Lång men fin dag här. Tidig lunch med en vän på en restaurang där vår gemensamma vän jobbar så hon hade fixat pennor och papper till dottern. Grym mat och trevligt sällskap. Följt av 5,5 km promenad med hund och barn. Därefter åkte dottern och jag till mitt jobb där hon fick klistermärken, nyckelring och tatueringar på temat
Sen hämta maken, springa en runda, laga mat och därefter natta barn i hennes nya, stora säng..Riktigt bra dag

 

[VLMF]

Natten gick bra, sonen vaknade med feber igen och behövde gå på toa. Alvedon och vatten och sedan somnade han igen. Lillasyster vaknade till men somnade om snabbt, ingen feber där ännu.

 

[Midsommarblomster]

Är på väg till Göteborg och saknar redan barnen. Vi är inne i en tuff fas med mycket trots och sammanbrott men HERREGUD vad söta de också är. Sitter och kollar på filmklipp från helgen när de leker kurragömma med kusinerna och sonen springer efter och härmas utan att veta vad han håller på med. Håller händerna på huvudet när han räknar och ser sen att de andra håller för ögonen så då gör han det också. Sen springer de iväg och letar och han sitter kvar med händerna för ögonen och märker inget Ibland kan jag bli helt ställd över hur vi kan ha fått så gulliga, rara, friska, skitjobbiga, kärleksfulla och envisa ungar.

 

[Blyger]

Vi lekte också kurragömma igår! Bebisen är proffs på att hitta storebror ("det är fusk att bebisen hjälper dig!!" ) och blir lika fantastiskt glad varje gång

 

[julgrisen]

Vi hade också en bra dag igår! Solen sken när jag hämtade glada barn på förskolan, de gick med mig hem utan protester för en gångs skull (bara lite förhandling om hur många gånger till de fick åka rutschkana), sen cyklade de på gården i över en timme och det känns så stabilt att jag kunde stå nånstans i mitten och bara övervaka, kanske kan vi ta bort stödhjulen i sommar! De ramlade varsin gång men var snabbt uppe igen och cyklade vidare. Sen gick jag in och lagade mat medan de lekte på lekplatsen på gården och kom sen in självmant och ville måla teckningar till sin pappa. Inga frågor om teve på hela dagen och inga utbrott, inte ens nattningen var några problem, längesen vi hade en sån rakt igenom härlig dag.