Katten deppar

[SpanskaLoppan]

Världens underbaraste katt deppade ihop helt när vi kom hem med en bebis. Vi har två barn sedan tidigare, den minsta var 2 när katten flyttade hem till oss som kattunge så barn är inget nytt. Han har alltid hängt mycket med barnen, myser med dem på soffan, lägger sig hos dom på nätterna, de leker och klappar och kliar honom massor. Husse är också poppis, för mat och långa pratstunder. Mig har katten alltid haft en avslappnat neutral inställning till
Under graviditeten däremot har han valt att vara nära mig på ett annat sätt än tidigare, dock i form av att ligga bredvid - inte på som han gör med barnen och husse.
Jag hade inte för en sekund trott att han skulle reagera negativt på bebisen. Inte förväntade jag mig att han skulle älska henne men det här var förvånande.
Han stryker runt som en slokande blomma i huset. Ligger aldrig i soffan med oss längre, kommer inte och snackar med husse, är svår att få att leka.
Vi har inte ändrat nåt för honom - han får göra vad han vill som vanligt, vi har varit noga med att prata med honom och försöka gosa som vanligt. Barnen får till sin glädje ge kattgodis i liten mängd dagligen numer.
Han är till synes skeptisk mot bebisen men ville till vår förvåning sova i vår säng första natten efter vi kom hem från BB. Det har aldrig hänt förr. Efter den natten har han spenderat nätterna på yoga mattan i rummet utanför vårt sovrum. Jag blir så ledsen när han inte ens tittar upp när man går förbi, det är så olikt våran trädgårdstiger

Hur muntrar man upp en katt?

 

[MissFideli]

Katter är känsliga för förändringar i hemmet. Mina föräldrars katt sov alltid i deras säng utöver om jag eller mina systrar inte var hemma. Då sov hon på hallmattan tills vi kom hem.
Hur länge sen kom ni hem med den lilla? Har ni testat typ Feliway?

 

[Lillgrådis]

 

[Cattis_E]

Världens underbaraste katt deppade ihop helt när vi kom hem med en bebis. Vi har två barn sedan tidigare, den minsta var 2 när katten flyttade hem till oss som kattunge så barn är inget nytt. Han har alltid hängt mycket med barnen, myser med dem på soffan, lägger sig hos dom på nätterna, de leker och klappar och kliar honom massor. Husse är också poppis, för mat och långa pratstunder. Mig har katten alltid haft en avslappnat neutral inställning till
Under graviditeten däremot har han valt att vara nära mig på ett annat sätt än tidigare, dock i form av att ligga bredvid - inte på som han gör med barnen och husse.
Jag hade inte för en sekund trott att han skulle reagera negativt på bebisen. Inte förväntade jag mig att han skulle älska henne men det här var förvånande.
Han stryker runt som en slokande blomma i huset. Ligger aldrig i soffan med oss längre, kommer inte och snackar med husse, är svår att få att leka.
Vi har inte ändrat nåt för honom - han får göra vad han vill som vanligt, vi har varit noga med att prata med honom och försöka gosa som vanligt. Barnen får till sin glädje ge kattgodis i liten mängd dagligen numer.
Han är till synes skeptisk mot bebisen men ville till vår förvåning sova i vår säng första natten efter vi kom hem från BB. Det har aldrig hänt förr. Efter den natten har han spenderat nätterna på yoga mattan i rummet utanför vårt sovrum. Jag blir så ledsen när han inte ens tittar upp när man går förbi, det är så olikt våran trädgårdstiger

Hur muntrar man upp en katt?

Feliway som redan nämnts.
Om ni kan lyckas trigga igång lek kanske det hjälper lite? Vad använder ni att leka med idag? Går det att prova något annat?
Mutar med kattgodis, men det gjorde ni väl redan...

Mår katten bra i övrigt?
Tänker så det inte tillstött något mer som gör att den inte längre söker kontakt.
Det verkar finnas ett visst samband mellan urinvägsproblem och stress hos katt (min fick det vid en förändring i hemmet).
Det kan vara värt att hålla ett öga på att allt verkar funka som det ska när den kissar.

Lite info om det som drabbade min katt:

https://evidensia.se/djurvardguiden/idiopatisk-cystit-hos-katt/