Nahe; laga middag då.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Är det enligt principen lita på tjoka kockar?Årsmöte med Br-föreningen ikväll. Fick uppdraget att köpa ”ngt att bjuda på”.
Har nu praktiskt taget styrt upp en hel bar nere på innergården
Tack och förlåt, menar absolut inte att ge någon ont i magen med mina inlägg
En gång när jag kollade nåt polisprogram på tv så såg jag plötsligt att de gick in i porten bredvid min. I programmet alltså.Har mycket svårt att tänka mig en bordell i grannhuset men vad vet jag? Fast med flera barnfamiljer och en mycket aktiv gård känns det inte så sannolikt.
Jag missade i alla fall när poliserna kom ut igen så nu vet jag inte ens om de tog med sig någon i bilen. Får försöka leva med det .
För att jag har skadeglädje och tycker att det är rätt åt henne om hon mår dåligt över situationen hon satt katterna i. Men jag är väl för snäll, som vanligtHur får du det där till att du kanske är elak?!
Har man valt att skaffa djur tar man hand om dem, man låter inte sin sambos barn han hade innan göra det. Och kan man inte ge djuren vad de behöver så går det faktiskt att omplacera/ ha en kattvakt som sköter djuren. Förstår att du tycker om katterna, men om jag försöker se till vad hon kan göra så ser jag inte att det är jättesvårt löst.
Autister tolkar saker bokstavligt men det är okej! Förstog att du inte menade något illaDet är jag som ska säga förlåt för att jag skrev så, du ska inte ta åt dig bokstavligt. Jag är 50+ och har barn i din ålder och jag blir upprörd (bättre ord kanske) och lessen över din familje-situation.
När två vuxna som har barn tillsammans väljer att gå skilda vägar så får aldrig, aldrig barnen komma i kläm.
Den situiation som uppstått nu hos er ska du (i den bästa av världar) aldrig behöva känna att du ska behöva ta ansvar för en vuxen person, fatta beslut och dessutom känna dig "elak" när det som uppstått inte är ditt fel. Det är helt på tok!!
För att jag har skadeglädje och tycker att det är rätt åt henne om hon mår dåligt över situationen hon satt katterna i. Men jag är väl för snäll, som vanligt
Jag håller med om att man tar hand om de djur man skaffar. Tyvärr tror jag inte att våra katter skulle bli omplacerade, eller alltså, jag tror inte att någon skulle vilja ha dem. S skulle för det första inte klara en omplacering, det skulle inte vara humanitärt mot henne. Dessutom har hon sina problem med att hon kissar där hon inte ska då och då (speciellt då hon löper, och igen, jag äger inte katterna så jag kan inte ta beslut om kastrering. Ja juste, pappas tjej har bestämt sig för att inte kastrera S heller ). A har ju sina problem med att han snabbt förvildas och kan både rivas och bitas när man bussr med honom. Och det kan göra ont. Jag försöker träna bort det beteendet på honom, för det gillar ju ingen av oss. Men en katt på fyra (nästan fem) år som fått göra så hela livet har det beteendet invant. Det blir bättre, men det går långsamt.
Pappas tjej har inte någon annan som kan vara kattvakt i den utsträckning som hon vill/behöver. Därför faller det på mig och jag har oftast sagt ja...
Autister tolkar saker bokstavligt men det är okej! Förstog att du inte menade något illa
Ja det är nog inte mycket som går rätt till här. Om jag ska vara helt ärlig. Nämnde någon gång för pappa att det känns som ett dårhus. Pappa förstog inte alls vad jag menade och tyckte att jag fjantade mig. Yes... absolut. Han skulle bara veta! Jag är långt ifrån ensam med att tycka att saker går tokigt till hemma hos honom
——————————
Inte riktat direkt till någon av er!
För typ två timmar sen fick jag ett sms av pappa. Han frågade om jag kan vara kattvakt tills på fredag (då jag ska till pappa) så att han slipper åka in till stan då han ska vara med sin tjej. Mitt första svar var "varför det? Det är inte mina katter!" (buke har dåligt inflytande på mig! ). Pappa "för att vi ska slippa åka fram och tillbaka". Jag "du vet om att det är olagligt att bara titta till katterna en gång per dygn va?" (tack @athena_arabians för upplysningen! är inte lika säker på att pappa tackar dig ). Pappa "nej men det är därför jag ber dig att vara kattvakt".
Så... nu är jag kattvakt fram tills på fredag då! Men jag sa i alla fall emot lite denna gången och sa inte bara "ja" direkt!
Han muttrar säkert något surt om att "nu har hon varit igång och lusläst nätet igen"Jag kan leva med att din pappa inte tackar mig
Du är väldigt snäll och jag inbillar mig att på något sätt får man tillbaka det vid något tillfälle. Se bara till att de inte börjar utnyttja dig som kattvakt i någon större omfattning. Känner du att det är jobbigt att säga ifrån får du prata med din mamma så får hon ta det. Vuxna ska INTE mer eller mindre utpressa barn att göra saker som de borde ta hand om själva.