Behöver nog mest skriva och klaga av mig lite. Varning för rörig/flummig text.
Jag orkar inte med BUP här. Det har aldrig varit enkelt att ha kontakt med dem, på de 9 år jag gått där. Kontaktpersonen/samordnaren/vad-det-nu-heter vet knappt vad psykologen i hens team heter.
Jag har en medicin på recept som läkaren inte förnyar receptet på nu. På dosering står det "en halv till en tablett morgon och/eller lunch/em vid behov. En tablett på kvällen. Max 3 st per dygn". När mamma ringde hade de sagt "nä, ni hämtade ut en burk på 100 tabletter och den ska räcka 3 månader, det har bara gått 2 månader så det förnyar läkaren inte än". Men om jag skulle ha tagit maxdos varje dag hade den burken räckt 1 månad, och jag har definitivt inte tagit mer än vad som står på receptet. Har knappt vågat ta vid behov på morgon/em oavsett hur det känns då jag vet att det alltid kan bli värre. Fattar liksom inte när gränsen liksom är nådd och när det är dags att ta hjälp av vid behov-medicin.
Jag har aldrig tagit mer än vad det står på doseringen, för står det 1 på kvällen, så tar jag 1 på kvällen. Oavsett om jag tagit tidigare på dagen eller inte. Det står 1 tablett och då är det det som gäller liksom. Jag orkar inte med det här just nu, det som finns kvar kommer inte räcka över jul och nyår
och jag kommer inte kunna sova utan den heller, har alltid mycket mer ångest på kvällarna och det hindrar mig från att sova.
Dessutom hade personen i telefon nästan blivit upprörd när mamma berättade om att jag just nu utreds på ett annat ställe som inte är BUP. Sen hade hon sagt något om att så fort diagnosen sätts så kommer jag inte att få gå kvar på den BUP mottagningen. Så då ska de flytta mig till en annan BUP mottagning, vilket ju är underbart med tanke på att det är en förändring och det är ju något de flesta autister har sååå lätt för!
Å andra sidan kanske det är lika bra att byta mottagning, för det mesta på den mottagningen jag är på nu verkar vara lite kaos och värre kan det väl inte bli. Men jag känner mig bara så himla less på att ingenting fungerar och flyter på, utan att mamma och/eller pappa alltid måste ringa tusen gånger och ha stenkoll på precis allt för att något öht ska hända. Sist vi sågs sa de "vila nu ordentligt på lovet så kanske du orkar med skolan normalt efter lovet" men hur ska jag kunna vila när nu? Om de tagit bort min medicin, kommer ångesten ta ännu mer energi från mig varje dag än den redan gör och då kommer jag definitivt inte kunna vila något. Dessutom skulle jag inte kunna lagra tillräckligt med energi för att ha för en hel termin och gå från 4 kurser till 10 kurser.
(och nej, ingen av medicinerna jag har är beroendeframkallande)