En jobbig vecka avslutas med helg. Mest sjuk denna veckan, men så är det ju ibland, frisk nu och det är ju skönt. Jobbat i dag och det var kul som vanligt! Blev vaccinerad mot influensa och fick klåda där jag fått sprutan, aldrig hänt tidigare. i övrigt inget annat. Vilade en stund tidigare i kväll när jag blev så trött och då hade jag ont inte bara i armen utan generellt i kroppen. Även det har gått över. Gissar att det nog är allt.
Varit ute med vilddjuren dock och hade diskussion med lilltösen om att trädet hon skulle släpa med sig inte var en pinne utan ett träd och därmed inte var godkänt för att släpa med sig. Jag vann!
Besvikelsen från hennes sida gick nästan att ta på!
Gjorde pannkakor till kvällsmat och äter lite nu igen. Gott faktiskt.
En kollega sa i dag att hon märkt att jag varit mer avslappnad och gladare när en annan kollega inte varit i närheten utan haft en annan placering. Nu är kollegan tillbaka igen... Det är intressant. Jag försöker att inte påverkas, men det är svårt, det blir liksom som att jag inte vågar pratar. Inte nog med att hon för en monolog om sin egen förträfflighet för jämnan så att man inte får en syl i vädret, när man väl får det vågar jag inte säga något, vet inte vad jag ska säga, har inget att säga. Man ser hennes ogillande i ansiktet när jag pratar om något, hon säger emot och har åsikter och rättar även om hon har fel och hennes åsikter är de rätta även om det ju är åsikter, i hennes värld är det inte åsikter utan hennes åsikter är så det ska vara/fungera/gå till. Hon kontrollerar andras jobb, så ock mitt. Inte så att hon berättar att jag gör fel för mig, det berättar hon för andra, sällan fel rent tekniskt utan bara saker som jag gör annorlunda än vad hon gör, vilket inte ens är fel egentligen. Chefen är en av dem tex som får veta alla "fel" alla andra inklusive jag, gör. Det här kontrollerandet gör ju sitt till, svårt att slappna av och vara sig själv och naturlig. Hon själv märker inget typ, inte mer än att "när jag börjar prata reser hon sig upp och går". Nej du, när du har pratat i en monolog i 10 minuter reser jag mig upp och går till slut... Det blir inte någon hjärnvila av att lyssna på en monolog på det viset och att sitta tyst och inte ha något att göra, jag kan lika bra jobba så jag jag går. Men det är det enda jag gör, kan ju lika bra jobba än att sitta där, blir ingen hjärnvila av att lyssna på en monolog på det viset. Intressant dock att kollegan märkt en skillnad, fick mig att fundera lite i dag.