Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Sambon sa det när vi satt där vid gaten att jag fick åka själv om jag ville, men iom att han var så dålig att han periodvis låg ned på golvet pga yrsel så kändes det inte aktuellt att lämna honom där att ta sig hem bäst han kunde. Jag hade inte velat bli lämnad på golvet ensam i ett sånt läge. Hade också haft oerhört svårt att sitta på planet i nästan 4 timmar utan att kunna ringa och kolla om han kommit hem eller om han kört ihjäl sig på vägen. Dessutom mår han oerhört dåligt efteråt, förståeligt. Mycket skuldkänslor och ångest för att han "förstört" resan för oss osv, och han har en historia av panikångest och panikattacker. Senast var i höstas när jag var ivägrest med min avdelning på jobbet och han ringde mitt under ett seminarium jag satt på och nästan skrekgrät i telefonen och ville att jag skulle komma hem. Inget självskadande eller liknande finns i bilden, men det känns olämpligt nog ändå att bara sticka när man vet hur han mår. Hade han åkt på vanlig magsjuka eller liknande och varit "frisk" i övrigt hade jag kunnat åka själv utan större problem, för då vet jag att han är okej för övrigt, men när problemen är mentala blir det mycket mer oberäknerligt.
Han har inte varit speciellt motvals på den punkten tidigare men tror det krävs lite kraftigare tag om man ska få bukt med detta än att bara gå och prata lite hos en kurator. Ska ta ett snack med honom om det när han vaknar. Även om vi sällan reser så är detta ett jätteproblem när vi väl gör det (det är ju omöjligt...) och det känns inte bra att jag ska behöva åka till mina föräldrar ensam för att han inte pallar med resan. Mina föräldrar är rätt gamla, speciellt farsan och det enda jag kan tänka är att när en av dem dör så kommer jag, som det ser ut nu, få åka ensam till begravningen och sitta där själv.
Ja alltså jag har aldrig varit en del av hans hjälp sas, han har gått på sina möten med kuratorn och sen har jag inte varit inblandad så mycket mer än att uppmuntra honom att fortsätta.Jag menade inte att du nödvändigtvis ska ha någon del i hans hjälpsökande. Jag tror snarare att det är bra om du frikopplar dig lite från det där.
Lyssnar på slovensk musik, nätshoppar och dricker vin.
@iNHALE Fy vad tråkigt för dig! Jag hade varit pissbesviken om jag vore du! Givetvis kan han inte rå för sina problem men som vuxen måste han ju ändå ta ansvar för dem. Nästa gång: se till att boka era biljetter separat så att om han blir blockerad och inte kan åka så åker du helt enkelt själv.
Vet du vad, jag har själv haft problem med mental ohälsa som gjorde det svårt eller omöjligt för mig att delta i vissa saker. För mig har det alltid varit självklart att mitt mående är mitt ansvar och att det inte ska belasta min partner allt för mycket. Hade det då kommit upp en situation som var viktig för min partner hade jag VELAT att vi organiserade det så att han kunde fortsätta utan mig utan för mycket krångel. Det kan alltså vara en LÄTTNAD för den som mår dåligt att känna att allt inte hänger på en själv och på ens egna mående den dagen.Fast alltså... om det varit tvärt om, hade du då föreslagit "red ut dina mentala besvär själv så att din sambo kan resa i lugn och ro"