Vad gör man..?

[Julienne]

usch nu kommer värsta gnälltråden här men måste få ventilera av mig lite.. Har ingen att göra det med.. :/

Lever i ett förhållande sen 6år tillbaka, vi har 3 hundar och jag har min gamle ponny hemma på en gård vi hyr.

Mitt problem; har varit svajigt i förhållandet (enligt mig) ett bra tag.. Jag känner mig inte riktigt sedd och hans humör är svängigt.. Vi tjafsar mer nu än tidigare..
Jag känner det nästan som att kärleken är borta, iaf från min sida.. Händer ingenting "spännande" längre.. Samma sak varje dag.. Har velat förlova mig länge men sagt att han får välja när då han velat vänta.. Nu har jag börjat tröttna på att alltid vänta och vet inte längre om jag vill..

Han skriver mycket gulliga smilisar i sms med mkt hjärtan och älskar dig m.m och jag har börjat få svårt att besvara dem.. Och när han mest är sådär gullig på sms och inte så mkt annars..


Men att lämna tryggheten.. Svårt.. Han är den enda vän jag har.. Och vi är bra vänner.. Han älskar hundarna som om det vore hans barn..

Och till det absolut svåraste, jag vet inte om jag skulle ha råd att vara själv.. Måste ha hundarna på dagis när jag jobbar och min lön är inte direkt gigantisk.. Hästen skulle jag inte kunna ha kvar.. Och hundutställningar kan jag glömma, likaså mil bil, den måste säljas.. Och just nu är han den som fixar allt som går sönder osv även på bilen, utan han måste jag lämna in den.. Det kommer jag inte ha råd med..

Och det svåraste.. Jag tycker inte om att vara ensam.. Just nu är han allt jag har.. Lämnar jag det blir jag ännu mer ensam.. Och jag har svårt att få nya vänner.. Och önskar inget hellre än att få vara riktigt kär och älskad tillbaka där jag verkligen får det besvarat på "mitt" sätt..

Åh va svårt

Troligtvis blir det att jag som vanligt rädd för det nya stannar kvar i detta och hoppas på förändring nån gång..

Tack att jag fick få ur mig detta..

 

[Sissa]

Att vara självförsöjande ser jag som det viktigaste av allt. Då kan man styra över sitt eget liv efter vad som känns bäst. Det är inte bra att så många kvinnor, unga som gamla, stannar hos en man pga att de skulle få svårt att klara sig ekonomiskt på egen hand.

Så mitt första råd är att se över din ekonomi och planera för hur du kan klara dig själv.

 

[Maqurell]

Hej!

Har du berättat för honom hur du känner? Ta en kväll och sätt er och snacka igenom det hela. Vad ligger till grund för hans svajjiga humör? Karlar har ju en fantastisk förmåga att gå runt och må skräp över något utan att formulera det i ord. Troligen känner han av vad du känner just nu.

Sen är det ju så att relationer är ju som bekant inte guld och gröna skogar hela tiden. I vissa perioder så är man riktigt less på varandra. Ta och ventilera igenom det hela. Känner ni sedan att ni mår bättre isär så är det inte mycket att göra något åt. Men vill ni fortsätta med varandra så satsa på ert gemensamma liv, kanske med en weekendresa men framförallt genom att bjuda in den andre i ens tankar.

Visst är det trist att ett singelliv kommer innebära ekonomiska förändringar för dig men det är ju inte heller rätt att två vuxna människor går runt och känner sig på fel plats bara för att man ska ha ekonomiska förutsättningar att åka på utställning?

Att ta "snacket" med någon man lever med är ingen höjdare men det finns inget som säger att det kommer innebära slutet. Det kan lika gärna betyda en helt ny början. Så gör det och gör det snart. Lycka till!

 

[Julienne]

Att vara självförsöjande ser jag som det viktigaste av allt. Då kan man styra över sitt eget liv efter vad som känns bäst. Det är inte bra att så många kvinnor, unga som gamla, stannar hos en man pga att de skulle få svårt att klara sig ekonomiskt på egen hand.

Så mitt första råd är att se över din ekonomi och planera för hur du kan klara dig själv.

Håller med dig till 100% men hur fasen gör man? Jag har ett jobb med 130kr/timme ca 75% (så mkt som det är produktion), hundarna måste ha dagis eftersom man jobbar heldagar och inte bor så att man kan lämna hemma/springa på lunchen. Utan djuren skulle jag få några tusen extra men hundarna är mina bebisar, de är anledningen till att jag orkar många ggr..

Så hur ser man till att vara ekonomiskt självförsörjande?

 

[Julienne]

Hej!

Har du berättat för honom hur du känner? Ta en kväll och sätt er och snacka igenom det hela. Vad ligger till grund för hans svajjiga humör? Karlar har ju en fantastisk förmåga att gå runt och må skräp över något utan att formulera det i ord. Troligen känner han av vad du känner just nu.

Sen är det ju så att relationer är ju som bekant inte guld och gröna skogar hela tiden. I vissa perioder så är man riktigt less på varandra. Ta och ventilera igenom det hela. Känner ni sedan att ni mår bättre isär så är det inte mycket att göra något åt. Men vill ni fortsätta med varandra så satsa på ert gemensamma liv, kanske med en weekendresa men framförallt genom att bjuda in den andre i ens tankar.

Visst är det trist att ett singelliv kommer innebära ekonomiska förändringar för dig men det är ju inte heller rätt att två vuxna människor går runt och känner sig på fel plats bara för att man ska ha ekonomiska förutsättningar att åka på utställning?

Att ta "snacket" med någon man lever med är ingen höjdare men det finns inget som säger att det kommer innebära slutet. Det kan lika gärna betyda en helt ny början. Så gör det och gör det snart. Lycka till!

Jag har väl försökt litegrann.. Talat om vissa saker men han har väldigt jobbigt att prata känsliga saker.. En sån enkel fråga som hur han skulle vilja att hans brölopp gick till/vart osv tycker han inte om att svara på.. Han viker undan svaren och man får dra ur han orden.. Det kommer jag inte klara av i detta läge.. Så tyvärr har det väl blivit endel via sms.. Men är enda gången han verkligen öppnar sig också..

Jag är rädd att attraktionen inte finns riktigt hos mig för honom..
Han är egentligen inte alls min typ om man tittar på utsidan.. Men insidan är jätte fin.. Många skulle nog säga att jag är knäpp då han är världens snällaste.. Lagar gärna mat åt mig, följer snällt med på både häst och hundtävlingar utan att protestera, han hjälper till om jag ber om hjälp osv.. Har länge tänkt att jag inte kan få en bättre partner.. För hur många står ut med så mkt utgifter på djuren utan att protestera..

 

[tanten]

Finns det något kvar att bygga vidare på, så kanske en idé är att gå och prata?

Uppenbart är ju att det gnisslar. Ni kommunicerar inte. I och med det så begriper antagligen inte du hur han tänker och vice versa. Kanske blir det bättre bara av att ni börjar förstå varann

 

[Monstermom]

Jag har väl försökt litegrann.. Talat om vissa saker men han har väldigt jobbigt att prata känsliga saker.. En sån enkel fråga som hur han skulle vilja att hans brölopp gick till/vart osv tycker han inte om att svara på.. Han viker undan svaren och man får dra ur han orden.. Det kommer jag inte klara av i detta läge.. Så tyvärr har det väl blivit endel via sms.. Men är enda gången han verkligen öppnar sig också..

Jag är rädd att attraktionen inte finns riktigt hos mig för honom..
Han är egentligen inte alls min typ om man tittar på utsidan.. Men insidan är jätte fin.. Många skulle nog säga att jag är knäpp då han är världens snällaste.. Lagar gärna mat åt mig, följer snällt med på både häst och hundtävlingar utan att protestera, han hjälper till om jag ber om hjälp osv.. Har länge tänkt att jag inte kan få en bättre partner.. För hur många står ut med så mkt utgifter på djuren utan att protestera..

Men stackars karl, ärligt talat! Vad har han gjort för att förtjäna att behandlas så!?

"Han är snäll som betalar för saker jag vill ha", det är ju ärligt talat bedrövligt. Du älskar honom inte, du är inte attraherad av honom, men han ger dig pengar... När du nu har självinsikt nog att ha insett det, då anser jag att du har ansvar (gentemot er båda två) att lösa situationen.

 

[Julienne]

Men stackars karl, ärligt talat! Vad har han gjort för att förtjäna att behandlas så!?

"Han är snäll som betalar för saker jag vill ha", det är ju ärligt talat bedrövligt. Du älskar honom inte, du är inte attraherad av honom, men han ger dig pengar... När du nu har självinsikt nog att ha insett det, då anser jag att du har ansvar (gentemot er båda två) att lösa situationen.

Ja riktigt så är det väl kanske inte.. Vi har en gemensam ekonomi och har alltid skjutit in med så mkt pengar vi kan.
Hundarna är inte bara mitt intresse..

Och hästarna vill han att jag har då han själv har väldigt tidskrävande hobbies och får då dåligt samvete om jag inte har nåt att göra..

Men visst jag kanske är jätte dum.. Men om han lyssnade till mig och mina önskemål och att man kan ha en dialog hade det ju gått bättre..

 

[Maqurell]

Min erfarenhet är att när en människa föds med penis så är det skvatt omöjligt att få dem att tala om hur det känner, tänker och mår innerst inne. Men det går att ändra om man tar det stegvis. Kanske börja med att skriva?

Han verkar vara en toppenpartner som lagar mat åt dig, hänger med dig i stallet, hänger med dig på hundtävlingar, hjälper dig, inte hänger upp sig över utgifter. Hurdan partner är du mot honom? Vad gör du endast för hans skull och hur gör du det?

 

[tanten]

Men stackars karl, ärligt talat! Vad har han gjort för att förtjäna att behandlas så!?

"Han är snäll som betalar för saker jag vill ha", det är ju ärligt talat bedrövligt. Du älskar honom inte, du är inte attraherad av honom, men han ger dig pengar... När du nu har självinsikt nog att ha insett det, då anser jag att du har ansvar (gentemot er båda två) att lösa situationen.

Men hjälp!
En man som har svårt att prata - han kanske visar sig kärlek på det sättet istället? Det är kanske hans sätt att investera i relationen, även om det är på lite fel sätt.

TS har inte heller på något sätt sagt att hon medvetet utnyttjar honom. Hon vill förlova sig, de är väldigt goda vänner. Det finns en hel del att bygga på men då måste bägge anstränga sig.

Du är väldigt hård och dömande tycker jag.

 

[nejlica]

Du skulle inte kunna se till att det händer något "spännande" då?

Planera in en dejt! Överraska med att dra på något annat än bara "hemmakläder", dra iväg på en liten tripp någonstans eller en mysig middag eller vad som helst. Ge det ett par försök och se om det liksom ändrar någonting i er relation.

Känns det fortfarande kasst efter det så har du ju i alla fall gett det en chans

 

[em-pirre]

@tanten Men ts hade ju i princip lämnat honom om det inte vore för att hon inte kan ha häst, hund och bil utan honom. Fult.

 

[Monstermom]

Men hjälp!
En man som har svårt att prata - han kanske visar sig kärlek på det sättet istället? Det är kanske hans sätt att investera i relationen, även om det är på lite fel sätt.

TS har inte heller på något sätt sagt att hon medvetet utnyttjar honom. Hon vill förlova sig, de är väldigt goda vänner. Det finns en hel del att bygga på men då måste bägge anstränga sig.

Du är väldigt hård och dömande tycker jag.

Hon må inte ha sagt "jag utnyttjar honom medvetet", men vad jag läser är en beskrivning av just det i alla fall. Hon älskar honom inte, hon är inte attraherad av honom, men hon vill inte lämna honom för att då har hon inte råd med saker hon vill ha. Jag tycker inte det är OK på nåt sätt, och kan inte uttrycka det på något finkänsligare sätt.

 

[Monstermom]

Ja riktigt så är det väl kanske inte.. Vi har en gemensam ekonomi och har alltid skjutit in med så mkt pengar vi kan.
Hundarna är inte bara mitt intresse..

Och hästarna vill han att jag har då han själv har väldigt tidskrävande hobbies och får då dåligt samvete om jag inte har nåt att göra..

Men visst jag kanske är jätte dum.. Men om han lyssnade till mig och mina önskemål och att man kan ha en dialog hade det ju gått bättre..

Det handlar inte om huruvida er ekonomiska situation är rättvis inom förhållandet för mig, det handlar om huruvida ni har ett förhållande på en sund grund. Du verkar inte vilja ha honom, utan bara den trygghet och de saker han ger dig.

 

[lil-sis]

Jag skulle inte orka leva så.

Hellre ensam utan djur än i ett förhållande jag inte trivs med.

 

[Piek]

Håller med dig till 100% men hur fasen gör man? Jag har ett jobb med 130kr/timme ca 75% (så mkt som det är produktion), hundarna måste ha dagis eftersom man jobbar heldagar och inte bor så att man kan lämna hemma/springa på lunchen. Utan djuren skulle jag få några tusen extra men hundarna är mina bebisar, de är anledningen till att jag orkar många ggr..

Så hur ser man till att vara ekonomiskt självförsörjande?

Man räknar!
Jag tjänar 124 kr/timme och jobbar ca 80 %. Blir lite olika men brukar få ut mellan 13-16000 efter skatt i månaden och det går!
Jag har en svindyr lägenhet, två katter och bil. Visst blir det tight ibland men man får prioritera.
Mina fasta utgifter (hyra, djur, försäkringar, bil, telefon+bredband, tv osv) landar på ca 10000 kr. Sen sparar jag 1000 kr med automatisk överföring och brukar försöka sätta över lite extra varje månad.
Jag äter billigt och kan sällan unna mig något extra. Men jag slipper leva med mitt ex och det är så värt det!

Prata med killen i första hand om det är så att du vill försöka satsa på förhållandet av andra anledningar än ekonomin. Alla förhållanden har sina upp och nedgångar.
Jag har stannat i förhållanden av fel orsaker och det gör jag aldrig om, de killarna kan jag inte ens se på idag medan de ex jag brutit med i tid är jag fortfarande nära vän med.

 

[Julienne]

Svarar alla här då de flesta är lika..

Jag vill ha honom som den han var förut. Då när man kände kärlek i beröringen, att han såg på en med kärleksfull blick.. Då vi kunde prata om allt och inget.. Nu blir han mest irriterad på mig känns det som.. Känner mig dålig..

Jag har försökt med restaurangbesök men det gav inget.. Bio vill han inte gå på.. Har pratat med han om att göra nånting kul ihop men han är inte speciellt intresserad, jag kan följa med om du vill se det kan man få till svar.. Inte direkt det man vill höra..

Att vara med i hans intresse, ja från början va jag med när han fiskade men inte nu längre just och det är dels för att jag själv är dålig på det, jag hindrar honom och jag inte har den kondis som krävs många gånger vilket återigen hindrar honom för då kan han inte fiska vart han vill.

Hans andra intresse är att meka med bilen.. Finns inte så mkt jag kan hjälps till med där direkt..


Jag skulle inte alls ha lämnat honom på studs även om jag så var rik.. För mig betyder dessa 6år mycket och jag skulle gärna ändra så vi får tillbaka det vi hade. Men det känns som att han tar mig för givet..

Jag har funderat på parterapi och sökt efter folk att gå till men verkar inte vara några seriösa som håller på här..

 

[tanten]

Jag skulle inte orka leva så.

Hellre ensam utan djur än i ett förhållande jag inte trivs med.

Man får väga fördelar och nackdelar. Plus och minus. en balansräkning för förhållandet.

Ärligt kan jag säga att om min relation inte varit så destruktiv så vore det ändå bättre än det vidriga singelliv jag lever nu. Han älskade mig, Hade han inte varit så förtryckande hade jag fortsatt älska honom.

Och som @Maqurell skriver, allt är inte guld och gröna skogar jämt. Det går upp och det går ner. I TS förhållande är det ner just nu.
Ska man slänga bort det innan man har undersökt om det går att rädda? Är människor verkligen så utbytbara i andras liv?

 

[susanne]

sms låter som ett uselt sätt att kommunicera. Skriv åtminstonne riktiga brev, antingen som mail eller vanligt på papper. Du kan kanske göra så att du smiter iväg en helg eller en del av en helg och lämnar ett brev till honom där du förklarar hur du känner och att du väntar dig ett ordentligt svar (brev eller prat) när du kommer tillbaka.

Jag håller inte med dig i att du inte kan vara delaktig i hans intresse, du kan väl be honom lära dig om bilar. Eller prova på en ny aktivitet tillsammans som ni båda lär er från början, så är det inte lika stor risk att det blir bråk av det.

 

[Sissa]

Håller med dig till 100% men hur fasen gör man? Jag har ett jobb med 130kr/timme ca 75% (så mkt som det är produktion), hundarna måste ha dagis eftersom man jobbar heldagar och inte bor så att man kan lämna hemma/springa på lunchen. Utan djuren skulle jag få några tusen extra men hundarna är mina bebisar, de är anledningen till att jag orkar många ggr..

Så hur ser man till att vara ekonomiskt självförsörjande?

Från allra första början skaffar man en utbildning och därefter ett jobb inom sitt yrkesområde, och anpassar sina utgifter efter de inkomster man får.

Nu gör du som alla andra, anpassar din livsstil efter de inkomster du faktiskt har. I min värld är det grundläggande att ha någonstans att bo, kunna äta och ha kläder samt ta sig till och från jobbet. Resten är bonus. Hundar är de facto inga bebisar. De går att omplacera och ge dem ett bra liv, vilket man inte kan göra med riktiga bebisar.

Jag säger inte att du ska göra dig av med djuren. Det är helt ditt beslut.

Ett annat alternativ för din del är att öka intäkterna. Byta jobb? Utbilda dig?