Vad gör du för att uppmuntra ditt barn att röra på sig?

[ameo]

jag uppskattar att ni försöker, men problemet är att det är så förbankat svårt att få ungen att ens prova sånt som hen inte fastnar för direkt. Bågskytte t.ex är säkert kul om man fastnar för det - även om jag nog kan tycka att det är för lite rörelse. Men när tålamodet tryter och resultaten uteblir (dvs, att man inte prickar mitten på tavlan inom 3 minuter) så är det liksom inget alternativ för en tjurig unge...
Hen läser inte fantasy.
Klättring och kampsport kräver kroppskontroll och motorik som tyvärr inte finns.

Att det finns fler idrotter än fotboll och hockey är jag helt medveten om, eftersom vi har två som tränar och tävlar friidrott. Och den tredje har börjat i barngruppen. Men inte ens detta, som är såpass individuellt, är hen intresserad av. Fast än så länge har vi i alla fall lyckats få hen att vara med i barnklass på några löplopp - hen kommer ohjälpligt sist, men är glad över att ha genomfört det och framförallt att ha fått sin medalj! Men träna inför dessa - aldrig! (så hen inser ju varför hen är sist...)

Vi har givetvis pratat med hen om vikten av att röra på sig osv. Och rent intellektuellt inser hen det, men att omsätta det till vilja att röra sig är svårare.
Jag menar, vi vet väl alla hur vi borde göra - motionera mer och äta bättre - men gör folk det ändå? Nä...

 

[Badger]

jag uppskattar att ni försöker, men problemet är att det är så förbankat svårt att få ungen att ens prova sånt som hen inte fastnar för direkt. Bågskytte t.ex är säkert kul om man fastnar för det - även om jag nog kan tycka att det är för lite rörelse. Men när tålamodet tryter och resultaten uteblir (dvs, att man inte prickar mitten på tavlan inom 3 minuter) så är det liksom inget alternativ för en tjurig unge...
Hen läser inte fantasy.
Klättring och kampsport kräver kroppskontroll och motorik som tyvärr inte finns.

Att det finns fler idrotter än fotboll och hockey är jag helt medveten om, eftersom vi har två som tränar och tävlar friidrott. Och den tredje har börjat i barngruppen. Men inte ens detta, som är såpass individuellt, är hen intresserad av. Fast än så länge har vi i alla fall lyckats få hen att vara med i barnklass på några löplopp - hen kommer ohjälpligt sist, men är glad över att ha genomfört det och framförallt att ha fått sin medalj! Men träna inför dessa - aldrig! (så hen inser ju varför hen är sist...)

Vi har givetvis pratat med hen om vikten av att röra på sig osv. Och rent intellektuellt inser hen det, men att omsätta det till vilja att röra sig är svårare.
Jag menar, vi vet väl alla hur vi borde göra - motionera mer och äta bättre - men gör folk det ändå? Nä...

Prova på? (om det finns klubb). Nej det är ju inte så mycket rörelse, men jag fick uppfattningen att barnet inte gillar så mycket rörelse, vilket kan ha varit haken med övriga aktiviteter och då är ju lite rörelse länge kombinerat med styrka och fokus något. (Bågskytte på rätt avstånd är en seger om man träffar tavlan inom tre minuter, och det gör många. Sedan kan man försöka mot mitten och det kan ju också hända. Utmaningen är att få tre pilar att sitta nära varandra någonstans på tavlan och sedan flytta detta någonstans till mitten. )

Men om han inte läser fantasy eller Robin Hood eller andra äventyr så vill han nog inte testa, det har du säkert rätt i. Går det inte med aktiviteter så går det inte.

 

[fritz_92]

Imorse märkte jag att barnen till hon jag jobbar åt, inte orkade sätta sig upp i sängen utan att använda händerna eller bli uppdragna. 5 o 8 år gamla. De saknades alltså magmuskler. De kan väl inte vara normalt?

 

[ainasoja]

Har också för mig att det är i 15 årsåldern som de stora tävlingsinriktade aktiviteterna, fotboll, ishockey osv börjar bli mer elitsatsande och det blir en skiljelinje där ungdomar hoppar av (blir petade ur bästa laget) eller elitsatsar? Tror jag läste det i någon tidning (själv är jag fotbollsanalfabet). Antar att det är säkrast att i så fall välja aktiviteter som ridning, kampsport osv där man kan fortsätta på motionsnivå upp i 50-årsåldern och ha kul.

Jag som har en 15 åring som redan hunnit med att spela handboll i 3 lag med elitsatsning kan säga att dom började med det redan i 12 års åldern. Då delades hans första lag upp i 2 träningsgrupper där den ena elitsatsade med 3 träningar + en fysträning samt spel i 3 serier och på det ca 6 turnerigar/år och den andra tränade bara för att ha roligt.

För att svara på TS fråga:

Sonen går på en skola med idrott 4 dgr/vecka samt att han cyklar till och från skolan vilket är ungefär 4 km/dag. Tyvärr har han valt att sluta med handbollen runt jul pga att han kände att han inte orkade med att ha skolidrott, skolan och träning.

 

[Snurrfian]

Skolbussen stannar utanför grinden, 10 m från huset. Det är 7 km till skolan. Det händer att de cyklar den varmare delen av året... Det händer också nån gång då och då att maken cyklar med dem till närmaste affär, men det är liksom en mil dit så det är ju också rätt långt.
Vi bor en bit ut på landet, det finns tyvärr inga ställen som är enkelt och naturligt att cykla till. Det finns inte ens några direkta "rundor" i skogen att cykla utan det är bara "bort och hem". Och det blir lite tråkigt i längden.

Och ja, det är bra att hen läser. Men i detta fallet är det på nivån att hen, till skillnad från sina klasskompisar som får läsläxa fortfarande (år 4), har blivit beordrad av sin lärare att vara ute en timme om dagen istället för att ha läxor... För kunskaperna finns.

Yoga kanske skulle kunna passa hen? Jag tänker som intresse och det är något som man kan fokusera på utan att det blir en tävlingsgren på något sätt. Men jag kanske tänker helt fel och då ber jag om ursäkt.

 

[cirkus]

Har också för mig att det är i 15 årsåldern som de stora tävlingsinriktade aktiviteterna, fotboll, ishockey osv börjar bli mer elitsatsande och det blir en skiljelinje där ungdomar hoppar av (blir petade ur bästa laget) eller elitsatsar? Tror jag läste det i någon tidning (själv är jag fotbollsanalfabet). Antar att det är säkrast att i så fall välja aktiviteter som ridning, kampsport osv där man kan fortsätta på motionsnivå upp i 50-årsåldern och ha kul.

Det sker tyvärr långt tidigare.
Min unge gillade hockey tills han var 11 då började elitsatsningen och de som inte var med på tåget hade inget alternav som var nån sorts lagom.
Han spelade tennis tills han var 14, men även där så blev det tillslut inga ungdomar kvar i hans ålder på lagom nivå.

 

[ameo]

Prova på? (om det finns klubb). Nej det är ju inte så mycket rörelse, men jag fick uppfattningen att barnet inte gillar så mycket rörelse, vilket kan ha varit haken med övriga aktiviteter

Njäe, det är tyvärr inte där haken ligger heller. Utan det handlar bara om att hen ska tycka att det är tillräckligt kul för att vilja.
Hen åker skridskor i flera timmar om möjlighet finns. (tyvärr väldigt svårt med istider för fri åkning här i närheten och is utomhus funkar ju bara när det är kallt ute... Hen gillar att simma och bada i äventyrsbadet, men det kräver att en vuxen är med där. Så det blir inte så ofta som vi skulle önska.
Det vi behöver är bra aktiviteter som hen kan sysselsätta sig med spontant på hemmaplan, med eller utan sällskap av sina syskon. Tänk så enkelt det hade varit om hen gillat fotboll eller att spela tennis mot en vägg. Eller att springa en runda. Eller hjula, slå kullerbyttor och stå på huvudet... (jag själv hjulade till skolan när jag var liten...) Men det faller på flera punkter hela tiden. Hen är liksom inte intresserad.

 

[Sunshine]

Finns det inte mer organiserad skridskoåkning nära dig? Alltså där man kan ta lektioner (om intresse finns för sånt)? Kan man inte boka upp tider för fri åkning annars, typ ett par gånger per vecka eller är det drop in som gäller?
Kanske familjen måste boka in sig på äventyrsbadet relativt regelbundet för att få till motionen för den här individen?
Det verkar svårt, måste jag erkänna...

 

[ameo]

Finns det inte mer organiserad skridskoåkning nära dig? Alltså där man kan ta lektioner (om intresse finns för sånt)? Kan man inte boka upp tider för fri åkning annars, typ ett par gånger per vecka eller är det drop in som gäller?
Kanske familjen måste boka in sig på äventyrsbadet relativt regelbundet för att få till motionen för den här individen?
Det verkar svårt, måste jag erkänna...

Jo, det är svårt... Av flera orsaker, för utöver att ungen ska vara intresserad så ska det funka för resten av familjen också. Vi har en gård att sköta, ett gäng (alldeles för många) hästar och tre syskon till. Och två bilar, varav den ena är tvåsitsig, så det går inte att dela barnaskaran på hälften, vilket hade varit bra i många fall. Vi har 4 km till närmaste busshållplats (som inte är skolbuss) och just det här barnet sätter man inte själv på bussen...
Så, tänkbara spontanaktiviteter på hemmaplan vore ju önskvärda, för vardagsmotionens skull.

Det är drop-in på allmänhetens åkning i ishallarna. Och tiderna är inte sådär jättekul, när man har en bit att åka dit också - tidig morgon-fm eller ganska sen kväll på helgerna. Eller eventuellt direkt efter skolan en eftermiddag.
Organiserad skridskoåkning när man är i hens ålder lär nog vara konståkning eller hockey. Eller skridskoskola tillsammans med småbarnen.

Och här stöter vi då på ytterligare ett generellt problem, som inte bara gäller oss. Det är svårare för barnen att börja med nya aktiviteter när de kommit upp i mellanstadieåldern, för i många fall är nybörjargrupperna för småbarn (=rätt ointressanta för större barn) och grupper för större barn har ju redan utvecklats en hel del så det blir svårt att komma in i dem som nybörjare. Börjar man inte med aktiviteterna redan i lågstadieåldern, så blir det mycket svårare att komma igång senare. (även om det givetvis finns undantag från detta också)

 

[Badger]

Jo, det är svårt... Av flera orsaker, för utöver att ungen ska vara intresserad så ska det funka för resten av familjen också. Vi har en gård att sköta, ett gäng (alldeles för många) hästar och tre syskon till. Och två bilar, varav den ena är tvåsitsig, så det går inte att dela barnaskaran på hälften, vilket hade varit bra i många fall. Vi har 4 km till närmaste busshållplats (som inte är skolbuss) och just det här barnet sätter man inte själv på bussen...
Så, tänkbara spontanaktiviteter på hemmaplan vore ju önskvärda, för vardagsmotionens skull.

Det är drop-in på allmänhetens åkning i ishallarna. Och tiderna är inte sådär jättekul, när man har en bit att åka dit också - tidig morgon-fm eller ganska sen kväll på helgerna. Eller eventuellt direkt efter skolan en eftermiddag.
Organiserad skridskoåkning när man är i hens ålder lär nog vara konståkning eller hockey. Eller skridskoskola tillsammans med småbarnen.

Och här stöter vi då på ytterligare ett generellt problem, som inte bara gäller oss. Det är svårare för barnen att börja med nya aktiviteter när de kommit upp i mellanstadieåldern, för i många fall är nybörjargrupperna för småbarn (=rätt ointressanta för större barn) och grupper för större barn har ju redan utvecklats en hel del så det blir svårt att komma in i dem som nybörjare. Börjar man inte med aktiviteterna redan i lågstadieåldern, så blir det mycket svårare att komma igång senare. (även om det givetvis finns undantag från detta också)

Antar att hen inte gillar att rida

 

[majola]

Nu har jag sett de två första avsnitten på SVT Play och det var ju väldigt skrämmande. Visst var det många som inte gillade idrotten när jag gick i skolan också (vilket var ganska länge sedan - tog studenten -93 om jag minns rätt) men inte i den utsträckningen eller med sådana konsekvenser.

Nu är ju mina barn så små (snart 5, snart 3 och drygt 1,5) ännu att det inte är jättesvårt att få till spontan rörelselek. Vi har försökt satsa på rörelseleksaker i vår ganska blygsamma trädgård och har en stor klätterställning och en trampolin och en gungställning. Idag hjälpte jag barnen att bygga ett hinder och sedan lekte de häst i över en timme och kutade omkring och hoppade och fångade varandra.

De går på barngympa en gång i veckan (inte den yngsta, han får börja efter sommarlovet) och den äldsta ska börja på simskola i höst är det tänkt. Undviker att ta bilen till förskolan (ca 15-20 minuter till fots med barn) och ser till att de har ett utbud av springcyklar, bobbycars, cyklar, sparkcyklar etc.

Men trots det har det varit svårare under vintern att få till den dagliga rörelsen. Blött och äckligt väder (vi har haft nästan pulkväder en dag i vinter - det gick att låtsas att man åkte på snön och inte bara på fruset gräs) men ofta för halt för att cykla ändå. Lillebror har knappt kunnat gå i vinterstövlar och tycker det är trist att sitta i vagn osv osv.

När storebror börjar skolan måste han åka bil eller buss så då försvinner de dagliga promenaderna till förskolan också och då gäller det nog att se upp. Vi har inte något jättestort utbud av aktiviteter i vår stad, det finns väl fotboll, handboll, tennis, balett och friidrott tror jag, och främst för äldre barn, men han ska få prova olika saker och vi hoppas att han hittar något han gillar.

 

[ameo]

Antar att hen inte gillar att rida

Hen rider ett par gånger om året. inte heller det har hen fastnat för...

 

[Trindan]

Njäe, det är tyvärr inte där haken ligger heller. Utan det handlar bara om att hen ska tycka att det är tillräckligt kul för att vilja.
Hen åker skridskor i flera timmar om möjlighet finns. (tyvärr väldigt svårt med istider för fri åkning här i närheten och is utomhus funkar ju bara när det är kallt ute... Hen gillar att simma och bada i äventyrsbadet, men det kräver att en vuxen är med där. Så det blir inte så ofta som vi skulle önska.
Det vi behöver är bra aktiviteter som hen kan sysselsätta sig med spontant på hemmaplan, med eller utan sällskap av sina syskon. Tänk så enkelt det hade varit om hen gillat fotboll eller att spela tennis mot en vägg. Eller att springa en runda. Eller hjula, slå kullerbyttor och stå på huvudet... (jag själv hjulade till skolan när jag var liten...) Men det faller på flera punkter hela tiden. Hen är liksom inte intresserad.

Nu ska jag vara lite tvärtemot, men: Om barnet verkligen inte vill ha någon annan aktivitet, varför tvinga? Kanske kommer intresset senare?

När jag var 10-11 år rörde jag mig aldrig i onödan (red lektion en gång i veckan, men det var verkligen allt.). Sedan i äldre tonåren kom intresset för att röra sig fram mer. Nu tränar springer jag 2 mil i veckan, tränar gym 4 dagar i veckan och gör massa aktiviteter utöver det. Det fanns inget intresse tidigare och ingen hade kunnat få mig att lämna mina älskade böcker för att gå ut och gå.

Visst. Det är inte bra att vara stillasittande, men kanske när barnet är äldre så hittar han aktiviteter som han tycker om?

Tills dess kan det vara nog att cykla några gånger per dag till affären. Promenera hunden någon gång då och då (om ni har hund), hjälpa till med att släppa ut hästarna i hagen och mocka till dem (kanske kan ni ha en deal att om han mockar åt hästarna ger det några kronor mer i månadspeng?).

Sedan bor ni inte på en plats där det underlättar rörelse som du själv skriver. Kanske vill han inte göra aktiviteter själv hemma utan vill åka iväg? Jag tycker det är dötrist att träna på hemmaplan. Verkligen dötråkigt. Med kompisar elle rom man åker iväg är det en helt annan sak. Kanske tycker han likadant? Har han inga kompisar som också vill göra någon aktivitet?

 

[ameo]

Nu ska jag vara lite tvärtemot, men: Om barnet verkligen inte vill ha någon annan aktivitet, varför tvinga? Kanske kommer intresset senare?

När jag var 10-11 år rörde jag mig aldrig i onödan (red lektion en gång i veckan, men det var verkligen allt.). Sedan i äldre tonåren kom intresset för att röra sig fram mer. Nu tränar springer jag 2 mil i veckan, tränar gym 4 dagar i veckan och gör massa aktiviteter utöver det. Det fanns inget intresse tidigare och ingen hade kunnat få mig att lämna mina älskade böcker för att gå ut och gå.

Visst. Det är inte bra att vara stillasittande, men kanske när barnet är äldre så hittar han aktiviteter som han tycker om?

Hen behöver röra på sig för att hens övervikt inte ska eskalera.
(Resten avstår jag från att kommentera )

 

[voltis]

jag uppskattar att ni försöker, men problemet är att det är så förbankat svårt att få ungen att ens prova sånt som hen inte fastnar för direkt. Bågskytte t.ex är säkert kul om man fastnar för det - även om jag nog kan tycka att det är för lite rörelse. Men när tålamodet tryter och resultaten uteblir (dvs, att man inte prickar mitten på tavlan inom 3 minuter) så är det liksom inget alternativ för en tjurig unge...
Hen läser inte fantasy.
Klättring och kampsport kräver kroppskontroll och motorik som tyvärr inte finns.

Att det finns fler idrotter än fotboll och hockey är jag helt medveten om, eftersom vi har två som tränar och tävlar friidrott. Och den tredje har börjat i barngruppen. Men inte ens detta, som är såpass individuellt, är hen intresserad av. Fast än så länge har vi i alla fall lyckats få hen att vara med i barnklass på några löplopp - hen kommer ohjälpligt sist, men är glad över att ha genomfört det och framförallt att ha fått sin medalj! Men träna inför dessa - aldrig! (så hen inser ju varför hen är sist...)

Vi har givetvis pratat med hen om vikten av att röra på sig osv. Och rent intellektuellt inser hen det, men att omsätta det till vilja att röra sig är svårare.
Jag menar, vi vet väl alla hur vi borde göra - motionera mer och äta bättre - men gör folk det ändå? Nä...

Har ni studsmatta ute?
Iaf jag tycker man blir rätt svettig efter en stunds träning

 

[Trindan]

Hen behöver röra på sig för att hens övervikt inte ska eskalera.
(Resten avstår jag från att kommentera )

Då krävs det kanske mer engagemang från er vad gäller skjutsning till aktiviteter och liknande? Om han gillar äventyrsbad är det jättebra och rolig motion! Sedan kanske det kanske inte går varje dag, men en gång i veckan?

Jag förstår att det är svårt med tid när det krävs skjuts. Men barn som inte kan ta bussen själva (har hen någon diagnos som gör att hen inte kan ta bussen eller hoppa studsmatta?), man bor ute på landet och barnet inte är motiverat att aktivt är det inte så lätt. Antagligen hade det varit lättare om barnet själv kunde ta buss eller ni bodde i tätorten, men då ni valt att bosätta er på landet och barnet inte kan åka buss själv krävs det onekligen mer än en boll för att få barnet att träna på fritiden.

 

[Petruska]

Hen behöver röra på sig för att hens övervikt inte ska eskalera.
(Resten avstår jag från att kommentera )

Fast när det gäller vikten gör ju maten mer än motionen.

Jag förstår inte din ingång kring det här barnets vikt/motion riktigt. Du uttrycker stort missnöje med barnet, men allt som skulle kunna vara lösningar på det du ser som problemet, betraktar du som omöjligt (på grund av avstånd, behov av skjuts, de andra barnen osv)?

Det framstår som att du i din tanke och kanske även i verkligheten har placerat barnet i en rätt omöjlig position, där det enda du skulle vara nöjd med är om barnet hjulade fram. Men varför skulle barnet ur en så låst position börja hjula?

 

[Miks]

Kanske sånna här @ameo!
För en liten skridskoåkare utan tillgång till is!
http://www.nyheter365.se/marsblade/ice-traning/revolutionerande-akning-aret-runt-utan

http://www.marsblade.com/en/

Mvh Miks

 

[ameo]

Det finns orsaker till varför det är "krångligare än normalt" med mitt svårmotiverade barn. Jag avstår från att utveckla det mer, det får ni respektera.

Jag söker svaret på frågan hur man motiverar ett barn som inte vill.

I en ideal värld önskar jag att barnen rör på sig, på något sätt, helst varje dag. Några av våra barn leker aktivt på rasterna i skolan och tränar organiserat ett par ggr/vecka. Och rör på sig av fri vilja även "oorganiserat" på hemmaplan. Men ett av våra barn gör inget av det. Och jag erkänner att jag ser det som ett problem. .

Ja @Petruska, hens övervikt hänger även ihop med vad hen äter. Men med mer fysisk aktivitet hade det hen stoppar i sig inte varit något problem. Det är liksom inte så att hen lever på wienerbröd, godis och gräddsås... (och jag är inte dum i huvudet heller, bara för att jag råkar ha ett barn som inte passar i alla ramar ) Och du lyckas alltid missförstå det jag skriver och extremtolka det åt ett håll som inte stämmer med verkligheten. Det vore trevligt om du någon gång kunde låta bli att uttrycka dig som att du dumförklarar mig. Undvik bli att svara på det jag skriver om du inte kan låta bli det.

 

[Cilva]

Ja @Petruska, hens övervikt hänger även ihop med vad hen äter. Men med mer fysisk aktivitet hade det hen stoppar i sig inte varit något problem. Det är liksom inte så att hen lever på wienerbröd, godis och gräddsås... (och jag är inte dum i huvudet heller, bara för att jag råkar ha ett barn som inte passar i alla ramar ) Och du lyckas alltid missförstå det jag skriver och extremtolka det åt ett håll som inte stämmer med verkligheten. Det vore trevligt om du någon gång kunde låta bli att uttrycka dig som att du dumförklarar mig. Undvik bli att svara på det jag skriver om du inte kan låta bli det.

Jag tror inte att Petruska missförstår eller extremtolkar. Jag uppfattar dina inlägg ungefär på samma sätt, som att du har en bestämd och väldigt orubblig uppfattning om hur läget är och att det nästintill inte finns något som kan ändra på det.

Själv tillhörde jag skaran av barn som tyckte att det var jobbigt att röra på mig och låg definitivt hellre inne och läste en bok är ansträngde mig fysiskt ute. Sedan fick jag en ponny när jag var 13 och då blev det lite mer fart, men inte mer än nödvändigt. Det var först i 25-års åldern som jag började jogga och fundera mer på det här med att motionera.

Om barnet är helt ointresserat av motionsaktiviteter hade jag försökt hitta något annat som barnet tyckte om för att skapa en rutin av att -på torsdagar övar jag luftgevärsskytte (vilket var en av de få saker jag tyckte om att träna på innan ponnyns inträde i livet). Sedan kanske det finns intresse för mer fysiska träningar.