Vad gör du för att uppmuntra ditt barn att röra på sig?

Hen behöver röra på sig för att hens övervikt inte ska eskalera.
(Resten avstår jag från att kommentera )
Hen kan tänka sig att klippa gräset som hushållsuppgift, kanske kan tänka sig att rida ut en häst tre gånger i veckan, inte för att det är roligt utan som ren uppgift och eventuellt extra bokpengar. Folk är ju tvungna att diska i vissa familjer. (Red ibland i ett galoppstall där pappa hade häst när jag var tonåring, de tonårssönerna tyckte det var mäkta bra att slippa rida ut den dagen.)

Jag rörde mig inte heller ur fläcken, utom rida en gång i veckan och cykla överallt, i den åldern. I tonåren började jag jogga lite. Haken är väl cykla överallt, jag bodde i stan och hade vänner 2-5 km bort.
 
Det finns orsaker till varför det är "krångligare än normalt" med mitt svårmotiverade barn. Jag avstår från att utveckla det mer, det får ni respektera.

Jag söker svaret på frågan hur man motiverar ett barn som inte vill.

I en ideal värld önskar jag att barnen rör på sig, på något sätt, helst varje dag. Några av våra barn leker aktivt på rasterna i skolan och tränar organiserat ett par ggr/vecka. Och rör på sig av fri vilja även "oorganiserat" på hemmaplan. Men ett av våra barn gör inget av det. Och jag erkänner att jag ser det som ett problem. .

Ja @Petruska, hens övervikt hänger även ihop med vad hen äter. Men med mer fysisk aktivitet hade det hen stoppar i sig inte varit något problem. Det är liksom inte så att hen lever på wienerbröd, godis och gräddsås... (och jag är inte dum i huvudet heller, bara för att jag råkar ha ett barn som inte passar i alla ramar :meh: ) Och du lyckas alltid missförstå det jag skriver och extremtolka det åt ett håll som inte stämmer med verkligheten. Det vore trevligt om du någon gång kunde låta bli att uttrycka dig som att du dumförklarar mig. Undvik bli att svara på det jag skriver om du inte kan låta bli det.
Jag identifierar mig snarast med barnet här. Jag hade som barn heller inte rört på mig utifrån de villkor du har satt upp för det här barnet.
 
Jag söker svaret på frågan hur man motiverar ett barn som inte vill.
Tjaa, om man skulle frågat min mamma om det så skulle hon svarat inte och tvång. Men jag tror inte det är aktuellt här. Dvs om hon bestämt sig för att jag skulle med till Svettis så kom jag med till svettis, skidåkning på helgen, jupp så blev det osv. Tvång, dvs inte gräl tvång utan lock och pock och tjat -det blir jättetrevligt bara du kommer iväg, tvång. (och det blev det ju ganska ofta i alla fall).

Dessutom kan ju -inte vill, bli en motreaktion gentemot väldigt hurtiga syskon som gör lite mer som man "ska" och att gräva ned hälarna gentemot föräldrar och ogillandet mot att man inte rör sig väldigt intensivt och mycket. Dvs i samma ögonblick hen ger sig ut på deras planhalva, röra sig så intensivt och mycket att det duger, så har hen förlorat omedelbart. Det är därför jag tänker på bågskytte osv, sådana saker där hen inte tävlar med sina syskon. Det är ju värt att prova, om du verkligen vill, skriv upp fem aktiviteter tex bågskytte och parkour och skateboard och inlines (saker som går att göra hemma och borta). Hen måste prova allt minst två gånger och får en skateboard/lämpligt tillbehör om hen fastnar för en av dem.

Ett annat alternativ som en kollega provade var ganska smart (hon gav iofs upp) cykla till skolan en morgon, åka skolskjuts därifrån, åka skolskjuts till skolan, cykla hem. Med 7 km borde det ju räcka med tre cyklingsvägar i veckan.

jag råkar ha ett barn som inte passar i alla ramar :meh:
Alltså, barnet verkar helt normalt, det är bara det att dina andra barn är ganska hurtiga, vilket kanske försvårar sitsen och gör att du jämför från en annan synvinkel.
 
Senast ändrad:
  • Gilla
Reactions: Sar
Det handlar inte om att jag är orubblig, det handlar om att det är ett väldigt svårmotiverat barn. Och jag har nämnt flera gånger i tråden att det FINNS orsaker till att det finns svårigheter utöver det normala, vilket jag inte har för avsikt att utveckla mer.
Och härmed avslutar jag mitt engagemang i den här tråden, så kan ni släppa fokuseringen på mitt barn.
 
Tjaa, om man skulle frågat min mamma om det så skulle hon svarat inte och tvång. Men jag tror inte det är aktuellt här. Dvs om hon bestämt sig för att jag skulle med till Svettis så kom jag med till svettis, skidåkning på helgen, jupp så blev det osv. Tvång, dvs inte gräl tvång utan lock och pock och tjat -det blir jättetrevligt bara du kommer iväg, tvång. (och det blev det ju ganska ofta i alla fall).

Dessutom kan ju -inte vill, bli en motreaktion gentemot väldigt hurtiga syskon som gör lite mer som man "ska" och att gräva ned hälarna gentemot föräldrar och ogillandet mot att man inte rör sig väldigt intensivt och mycket. Dvs i samma ögonblick hen ger sig ut på deras planhalva, röra sig så intensivt och mycket att det duger, så har hen förlorat omedelbart. Det är därför jag tänker på bågskytte osv, sådana saker där hen inte tävlar med sina syskon. Det är ju värt att prova, om du verkligen vill, skriv upp fem aktiviteter tex bågskytte och parkour och skateboard och inlines (saker som går att göra hemma och borta). Hen måste prova allt minst två gånger och får en skateboard/lämpligt tillbehör om hen fastnar för en av dem.

Ett annat alternativ som en kollega provade var ganska smart (hon gav iofs upp) cykla till skolan en morgon, åka skolskjuts därifrån, åka skolskjuts till skolan, cykla hem. Med 7 km borde det ju räcka med tre cyklingsvägar i veckan.


Alltså, barnet verkar helt normalt, det är bara det att dina andra barn är ganska hurtiga, vilket kanske försvårar sitsen och gör att du jämför från en annan synvinkel.
Jag tycker också att barnet verkar helt normalt. Jag hade snarare förvånat mig över de barn som hjulade iväg till skolan.

Att barnet vill att aktiviteterna är roliga och stimulerande, och då inte finner det som erbjuds roligt och stimulerande, har jag svårt att se som en brist hos barnet.
 
Jag kommenterar en sista gång.
Jag förstår att det är svårt att förstå hur läget är när man inte har hela bilden klar för sig. Jag kräver inte att ni ska förstå det, framförallt inte eftersom jag inte har för avsikt att lägga ut hela sanningen här.
Det ÄR mer komplext än att "barnet verkar helt normalt" och att "vi ställer konstiga villkor" eller inte ställer upp tillräckligt mycket.
Jag har hela bilden och jag har också tagit konsekvenserna av de smärre katastrofer som uppstått när saker och ting inte gått som önskat. Så jag vet vad jag kan förvänta mig av mitt barn och vilka följder fel beslut kan få.
Det handlar inte på något sätt om att jag är orubblig. Det handlar om att jag känner mitt barn och att jag är medveten om hur hen fungerar, varesig jag gillar det eller inte.
Alla barn passar inte in i mallen.

Låt nu tråden handla om ursprungsfrågan.
Hur uppmuntrar ni era barn att aktivera sig?
 
Jag söker svaret på frågan hur man motiverar ett barn som inte vill.
Och du visar att det finns saker barnet vill, men som ni föräldrar uppenbarligen inte är tillräckligt motiverade att möjliggöra för barnet.

Folk i tråden försöker peka på andra ingångar i frågan, men då tar du ju bara illa upp.

Om man tex tänker sig att man som förälder överhuvudtaget inte har som uppgift att motivera barnet till att vilja det man själv skulle vilja att de vill - blir ju helt andra diskussioner istället möjliga.

Jag tror inte att det finns ett svar på den frågan, nämligen. Barnet vill inte. Det ligger inte i din makt att ändra på det. Barnet är inte ett föremål att designa, utan en egen person.

Men det finns ju saker som barnet vill. Dem vill du inte möjliggöra. Det ligger antagligen inte i barnets makt att ändra på det.
 
@Badger och @Petruska

Det blir lite konstigt tycker jag när ni skriver ”jag tycker att barnet verkar normalt” när ameo uttryckligen skriver att det finns en anledning till att barnet är extra svårmotiverat.
Exempelvis kan barn med olika diagnoser, exempelvis adhd, add eller autismspektrumstörningar vara väldigt svårmotiverade, alltså utöver vad som är vanligt eller normalt. Jag kan förstå om ameo av respekt för barnet inte vill gå närmare in på anledningen om det är något liknande det jag räknar upp. Kan ni inte bara lita på att det finns en anledning.
Sen kan jag hålla med om att förutsättningarna verkar begränsa men det är en annan sak.
 
Det handlar inte på något sätt om att jag är orubblig. Det handlar om att jag känner mitt barn och att jag är medveten om hur hen fungerar, varesig jag gillar det eller inte.
Nej, det tycks du ju inte göra.

Jag antar att det är samma barn dina trådar brukar handla om. Jag tar ofta illa vid mig över hur du uttrycker dig om denna tydligen, enligt dig, omöjliga unge. Jag känner sympati för barnet här.
 
@Badger och @Petruska

Det blir lite konstigt tycker jag när ni skriver ”jag tycker att barnet verkar normalt” när ameo uttryckligen skriver att det finns en anledning till att barnet är extra svårmotiverat.
Exempelvis kan barn med olika diagnoser, exempelvis adhd, add eller autismspektrumstörningar vara väldigt svårmotiverade, alltså utöver vad som är vanligt eller normalt. Jag kan förstå om ameo av respekt för barnet inte vill gå närmare in på anledningen om det är något liknande det jag räknar upp. Kan ni inte bara lita på att det finns en anledning.
Sen kan jag hålla med om att förutsättningarna verkar begränsa men det är en annan sak.
Jag har inga problem med att @ameo inte skriver mer om det! Varför skulle jag ha det?
 
@Badger och @Petruska

Det blir lite konstigt tycker jag när ni skriver ”jag tycker att barnet verkar normalt” när ameo uttryckligen skriver att det finns en anledning till att barnet är extra svårmotiverat.
Exempelvis kan barn med olika diagnoser, exempelvis adhd, add eller autismspektrumstörningar vara väldigt svårmotiverade, alltså utöver vad som är vanligt eller normalt. Jag kan förstå om ameo av respekt för barnet inte vill gå närmare in på anledningen om det är något liknande det jag räknar upp. Kan ni inte bara lita på att det finns en anledning.
Sen kan jag hålla med om att förutsättningarna verkar begränsa men det är en annan sak.

Absolut kan sådana diagnoser påverka barns vilja att delta i/utföra aktiviteter. Då kan man som förälder ta hjälp av BUM eller liknande för att kanske lättare hitta verktyg att jobba med. Eller läsa på lite om vad för strategier som kan fungera och så provar man dem. Funkar de så är det bra och funkar de inte så var det förhoppningsvis ingen skada skedd.
 
Jag kommenterar en sista gång.
Jag förstår att det är svårt att förstå hur läget är när man inte har hela bilden klar för sig. Jag kräver inte att ni ska förstå det, framförallt inte eftersom jag inte har för avsikt att lägga ut hela sanningen här.
Det ÄR mer komplext än att "barnet verkar helt normalt" och att "vi ställer konstiga villkor" eller inte ställer upp tillräckligt mycket.
Jag har hela bilden och jag har också tagit konsekvenserna av de smärre katastrofer som uppstått när saker och ting inte gått som önskat. Så jag vet vad jag kan förvänta mig av mitt barn och vilka följder fel beslut kan få.
Det handlar inte på något sätt om att jag är orubblig. Det handlar om att jag känner mitt barn och att jag är medveten om hur hen fungerar, varesig jag gillar det eller inte.
Alla barn passar inte in i mallen.

Låt nu tråden handla om ursprungsfrågan.
Hur uppmuntrar ni era barn att aktivera sig?

De flesta barn gillar att göra saker tillsammans med föräldrarna. Till exempel gå ut i skogen och vandra några km och sen grilla korv eller äta matsäck, åka och klättra tillsammans, åka till badhuset och vad det nu kan vara.

För mitt barn ligger en stor del i motivationen i att FÖRBEREDA dvs berätta vad vi ska göra. T ex var vi på badhuset för några veckor sedan och vi har inte varit där sedan i höstas, så han kom inte riktigt ihåg vad det var och hur det skulle gå till, så först ville han inte alls åka. Då förklarade jag noga vad vi skulle göra, hur det gick till med omklädningsrum, vad det fanns för bassänger, att han skulle ha sina armpuffar och att vi skulle äta apelsin när vi var klara, och då blev han pepp. Sen hade vi jättekul.
 
Absolut kan sådana diagnoser påverka barns vilja att delta i/utföra aktiviteter. Då kan man som förälder ta hjälp av BUM eller liknande för att kanske lättare hitta verktyg att jobba med. Eller läsa på lite om vad för strategier som kan fungera och så provar man dem. Funkar de så är det bra och funkar de inte så var det förhoppningsvis ingen skada skedd.

Jag håller helt med. Ofta får man använda sig av andra strategier och verktyg med barn med npf-diagnos än de man använder tillsammans med barn utan diagnos.

Men nu blev det spekulation - sorry @ameo.
 
@Badger och @Petruska

Det blir lite konstigt tycker jag när ni skriver ”jag tycker att barnet verkar normalt” när ameo uttryckligen skriver att det finns en anledning till att barnet är extra svårmotiverat.
Exempelvis kan barn med olika diagnoser, exempelvis adhd, add eller autismspektrumstörningar vara väldigt svårmotiverade, alltså utöver vad som är vanligt eller normalt. Jag kan förstå om ameo av respekt för barnet inte vill gå närmare in på anledningen om det är något liknande det jag räknar upp. Kan ni inte bara lita på att det finns en anledning.
Sen kan jag hålla med om att förutsättningarna verkar begränsa men det är en annan sak.
Verkar enligt beskrivningen vara normalt ovillig att röra på sig, i jämförelse med sina syskon som verkar väldigt villiga att röra på sig. Vilket kanske för föräldrarna gör att de jämför med syskonen istället för med genomsnittsbarnet och därmed blir lite mer irriterade över motivationsbristen. (för de framstår ju som irriterade)

Nu har ju inte några exakta problem i övrigt nämnts så jag kan ju inte uttala mig om den biten och ville inte heller ta upp den biten i onödan eftersom Ameo inte ville det. Bara att själva önskan om att ligga på sängen och läsa en bok. Det tycker jag är en helt normal önskan. Det kan ha med det övriga att göra eller inte, jag vet inte men behandlar det som två olika saker. Det finns barn som vill ligga på sängen och läsa och det är helt normalt såvitt mig anbelangar.

(Har ingen lust att fantisera ihop själv vad andra problem kunde vara.)
 
Senast ändrad:
Verkar enligt beskrivningen vara normalt ovillig att röra på sig, i jämförelse med sina syskon som verkar väldigt villiga att röra på sig. Vilket kanske för föräldrarna gör att de jämför med syskonen istället för med genomsnittsbarnet och därmed blir lite mer irriterade över motivationsbristen.

Nu har ju inte några exakta problem i övrigt nämnts så jag kan ju inte uttala mig om den biten och ville inte heller ta upp den biten i onödan eftersom Ameo inte ville det. Bara att själva önskan om att ligga på sängen och läsa en bok. Det tycker jag är en helt normal önskan. Det kan ha med det övriga att göra eller inte, jag vet inte men behandlar det som två olika saker. Det finns barn som vill ligga på sängen och läsa och det är helt normalt såvitt mig anbelangar.

(Har ingen lust att fantisera ihop själv vad andra problem kunde vara.)

Nej, det ska vi avstå ifrån, jag har nog redan gått för långt i den biten, ville bara visa på att det kan finnas orsaker. Vad gäller motivation har ameo också sagt att barnet har provat olika saker men inte vill fortsätta om hen märker att det krävs övning för att lära sig.

Jag läste också massor när jag var yngre och tycker inte heller att man ska problematisera det.
 
Det menade jag inte att du har. Men du köper ju inte att ameo skriver att barnet är extra svårmotiverat.
Jo jag förstod extra svårmotiverat. Jag förstod bara inte saker som en fråga om hur man motiverar ett barn, så ett svar om tex ni kan ju testa bågsskytte (massor av andra alternativ kom från andra också) (jag har ju hållit på med bågskytte och sett jättemånga barn som inte verkar trivas i "vanlig" sport som bara älskar det. Sporten är nästan helt perfekt för barn som älskar att läsa i lugn och ro). Svaret blir då, nej jag har ingen lust att testa för han kommer inte vilja hålla på med det om han inte träffar mitt i första gången -dessutom är det ändå ingen motion (men det är styrka och rörelse och man brukar träffa tavlan första gången). Tjaha, men jag (och övriga i tråden) kan ju inte komma på någonting som skulle kunna få ett barn som hatar friidrott att börja med friidrott så att skjuts fungerar (utan rent tvång), kan bara komma på alternativa sporter som man skulle kunna testa, kanske gilla och kunna hålla på med hemma. Så därför kändes det konstigt, men självklart förslag slut.
 
Jag fick extrapoäng i förrgår för rörelsemotivation av mitt barn :) nästan. Jag släppte ut honom själv på sparcykel i kvarteret i en timma och sprang sedan runt med hjärtat i halsgropen och letade efter honom när maten var klar. Min man får också poäng för att han gjorde detsamma igår. Jag får minuspoäng för att jag inte köpt ny cykelhjälm och pumpat cykeln.
 
Det menade jag inte att du har. Men du köper ju inte att ameo skriver att barnet är extra svårmotiverat.
Jo. Utan problem. Däremot köper jag inte att det är en brist hos barnet. Ameo tycks ju se vägar som skulle kunna fungera, men de är för besvärliga för henne. Dvs svårmotiverat barn enligt henne = ett barn som inte funkar som hon önskar. Jag tar illa vid mig av det. Att problemet placeras hos barnet. Inte i den situation som omöjliggör att de annars fungerande vägarna tillämpas - såsom bilar, avstånd, syskon, hästar etc. Saker som inte tycks motivera barnet att röra på sig, fullt begripligt om du frågar mig. Jag skuttade inte heller runt i grönskan som barn.
 
Senast ändrad:
Jag fick extrapoäng i förrgår för rörelsemotivation av mitt barn :) nästan. Jag släppte ut honom själv på sparcykel i kvarteret i en timma och sprang sedan runt med hjärtat i halsgropen och letade efter honom när maten var klar. Min man får också poäng för att han gjorde detsamma igår. Jag får minuspoäng för att jag inte köpt ny cykelhjälm och pumpat cykeln.

Jag får pluspoäng för att jag var på after work igår och drack så pass mycket vin så de stora fick cykla till skolan (hos oss har just gatorna börjat tina fram så smått) och därmed röra sig lite extra!!

För att tala allmänt om att motivera barn så är ju möjliggörandet det viktigaste. Minsta lilla motionssug hos ett omotiverat barn bör tas om hand och det innebär ju skjutsning etc. Jag känner barn som lär sig genom att iaktta och först när de själva känner sig någorlunda säkra vågar de delta så ibland kan det ta lång tid innan barnet vågar och då är ju risken att man redan gett upp en sport om barnet bara vill se på och inte delta. Kampsporter med ytterst tydliga regler kan fungera eftersom barnet inte känner sig bortkommet.
Att hela familjen rör sig (utflykter, lekar som brännboll etc) ger ju gratisrörelser. Att barnet får följa med och träna föräldern likaså (ex.vis coacha en joggande mamma från cykel).
Att hela eller delar av familjen provar nya sporter som modellflyg, skytte av olika slag, parkour etc.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 811
Senast: Anonymisten
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
12 900
Senast: Nixehen
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 127
Senast: lundsbo
·
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
10 324

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp