Vad gör du för att uppmuntra ditt barn att röra på sig?

Att folk inte väljer att göra så tror jag också beror på att det blir en ganska speciell livsstil. Stiger man upp fem så får man gå och lägga sig kl 9 för att hinna sova, alternativt sova färre timmar, medan den andre, som lämnat på morgonen, kommer hem sent. Den som har stigit upp fem, jobbat hela dagen utan rast förutom en halvtimme att kasta i sig lunchen, direkt till dagis och sen idrotta utomhus med barnen i fyra timmar, hem och laga middag - jag tror de flesta skulle vara ganska trötta efter en sån dag, och behöva sova. Så man får väldigt lite tid hela familjen tillsammans, och väldigt olika tider. Typ att den ene sover 9-5 och den andre 11-7. Om vi säger att den som lämnar är på jobbet 9, då är man hemma vid halv sju kanske, återstår max 2,5 timmar tillsammans, givet att ingen behöver handla eller liknande utan alla alltid åker direkt mellan hem, jobb och förskola och aldrig gör annat.

Oj så du planerar ut efter eget tycke. Nej verkligheten behöver inte se ut så som du beskrev. Jag motionerar inte mitt barn 4 h efter skolan 5 dagar i veckan. Låter lite väl för en 7 åring tycker jag.

Det finns ju en mängd olika lösningar beroende på arbete, avstånd m.m.
 
Så är det för oss också, dels för att vi har längre väg till jobbet, vi inte pallar att jobba som galningar utan rast eller ordentlig lunch varje dag, reser i jobbet ibland, och sen har ridning och annat på kvällarna.


Fast är det det ideala livet, att hålla igång oavbrutet med aktiviteter från morgon till kväll? Jag tycker det låter hemskt, jag skulle aldrig orka i längden, att knappt hinna sova och aldrig få vila.
Min uppfattning om problemet är att barnen sitter mycket stilla i skolan - precis som många inte har ett fysiskt arbete. Och då blir det svårt att röra sig så mycket som kan borde. Om man då dessutom har mycket skärmtid hemma så tullar man ju ännu mer på rörelsetiden. Och det går inte helt att kompensera med fotbollsträning etc.

Tanken är inte mer aktiviteter. Tanken är mer vanlig vardagsmotionen.

Nu var ju larmet att inte ens 4 åringar är nog aktiva vilket ju är svårt att riktigt kunna förstå.
 
Oj så du planerar ut efter eget tycke. Nej verkligheten behöver inte se ut så som du beskrev. Jag motionerar inte mitt barn 4 h efter skolan 5 dagar i veckan. Låter lite väl för en 7 åring tycker jag.

Det finns ju en mängd olika lösningar beroende på arbete, avstånd m.m.

Nej, det är väl därför det är rätt få som lever så, går omlott maximalt för att kunna hämta barnen kl 14:30 och motionera dem i fyra timmar?
 
Det låter som att din dotter borde vara med i en elitklubb. Det finns såna i Sverige också. Men de flesta har nog mer inställningen att idrott är en hobby, nåt man gör för att det är roligt, inte början på en all-in elitsatsning, och då blir ju upplägget och träningen därefter. Hitta en klubb där föräldrarna har samma inställning till idrott som ni, så är säkert träningen mer allvarlig och prestationsinriktad också.
Som sagt, gymnastiken fungerar bra. Du ser verkligen ingen skala mellan flams och trams och elitsatsning för sexåringar? Det gör jag, men det beror säkert på att jag själv varit aktiv under så många år i en klubb som sett till att vi utvecklats i egen takt (och därmed fått äran att vinna ALLT i äldre år utan att behöva toppa laget och sådana grejer som en del så kallade elitklubbar håller på med) men som ändå kräver simpla grejer att man lyssnar på vad tränarna säger och att man framförallt tränar det man väljer att träna. Mina barn flamsar och tramsar både hemma och under fri lek på förskolan, vill hon (för det är framförallt dottern, för sonen kvittar det, fick han välja skulle han helst sitta hemma och spela tv-spel) gå på balett är det dansa balett hon vill göra. Inget konstigt alls tycker jag.
 
Jag såg just första avsnittet av SVT:s serie Gympaläraren och blev alldeles beklämd när jag insåg hur otroligt lite dagens ungdomar faktiskt verkar röra på sig, och hur otroligt ointresserade de tycks vara av träning.

Nu vill jag höra från er nutidsföräldrar: är det verkligen såhär illa? Upplever ni att bristen på motivation till motion har minskat? Är det här någonting ni diskuterar hemma, och vad gör just ni för att få era barn att röra på sig?

Det spelar ingen roll hur gamla era barn är, utan det blir intressant att höra från alla!

Har kortat ner din text.

Min 11-åring är uppvuxen med att man rör på sig på olika sätt; cykling, simning, promenader osv. Fram till i höstas har han fått prova en mängd olika aktiviteter för att hitta vad han vill göra ; ridning, paintball, luftskytte, fotboll, badminton, strövarna genom friluftsfrämjandet, slalomskola , geocaching och simning ihop med mig. Inför varje sak så har han använt orden att det är något han alltid velat, så han fått börja och nödvändig utrustning har köpts. Som längst har han hållit på i 2 terminer, och det var ridningen för några år sen. Sen slutade han då han blev retad i skolan men efter längtan (och hemlighetshållande för kompisarna) så började han igen tills en klasskompis syster började rida i gruppen efter honom. Då slutade han igen. I höstas slutade han fotbollen efter kanske någon månad då han ville sluta då han tröttnat trots att i princip alla pojkar i klassen spelar i det laget. Något vi trodde kunde vara motivation nog att fortsätta spela men inte.

På sonens födelsedag förra året fick han ett litet fotbollsmål med fotboll, en basketkorg med basketboll samt hemgjord piltavla och pilbåge att ha i trädgården. I maskinhallen står hans mountainbike som stått där sen vi flyttade in i höstas. Att följa med på promenader vägrar han trots att vi börjat gå varje dag igen efter mitt kejsarsnitt förra veckan.

Med andra ord så finns det sysselsättning att göra men han vägrar. Vi har därför sedan länge tillbaka krävt att han ska leka med kompis eller någon annan aktivitet innan användandet av dator eller mobil när vi anser att det blivit för mycket. Kan verka hårt och elakt att kräva aktivitet för att sedan belöna med det han vill men tyvärr är det enda som fungerar trots att vi vuxna lever ett aktivt liv samt gett honom möjligheter att göra detsamma.
 
Nej, det är väl därför det är rätt få som lever så, går omlott maximalt för att kunna hämta barnen kl 14:30 och motionera dem i fyra timmar?
Men är verkligen förskolan en sådan hemsk plats att vara på så man måste stressa som en galning på jobbet för att hämta dem så tidigt som möjligt? Jag vill inte ha lunch en halvtimme, jag måste få ha en timme och ta en promenad så jag orkar med eftermiddagens jobb. Min förskola är toppen, jag ser liksom ingen mening med att stressa mest för att de ska sitta inne med en padda hemma för jag är så trött av all stress. Då är det bättre att de är ute på förskolans toppen innergård.
 
Som sagt, gymnastiken fungerar bra. Du ser verkligen ingen skala mellan flams och trams och elitsatsning för sexåringar? Det gör jag, men det beror säkert på att jag själv varit aktiv under så många år i en klubb som sett till att vi utvecklats i egen takt (och därmed fått äran att vinna ALLT i äldre år utan att behöva toppa laget och sådana grejer som en del så kallade elitklubbar håller på med) men som ändå kräver simpla grejer att man lyssnar på vad tränarna säger och att man framförallt tränar det man väljer att träna. Mina barn flamsar och tramsar både hemma och under fri lek på förskolan, vill hon (för det är framförallt dottern, för sonen kvittar det, fick han välja skulle han helst sitta hemma och spela tv-spel) gå på balett är det dansa balett hon vill göra. Inget konstigt alls tycker jag.

Sådär är det i England också, och jag gillar det. Att det ställs lite krav på barnen alltså, under idrottsutövandet. Egentligen borde det ju vara så självklart, att barnen lyssnar på läraren och försöker tillgodogöra sig undervisningen, men tydligen är det inte så överallt...

Det enda vi tyckte var för hårt var gymnastik på Elite Path nivå. Det var träning à la Kina, väldigt tufft alltså, och vi tog vår dotter ur gruppen när vi ansåg att det blev för mycket.
 
Har kortat ner din text.

Min 11-åring är uppvuxen med att man rör på sig på olika sätt; cykling, simning, promenader osv. Fram till i höstas har han fått prova en mängd olika aktiviteter för att hitta vad han vill göra ; ridning, paintball, luftskytte, fotboll, badminton, strövarna genom friluftsfrämjandet, slalomskola , geocaching och simning ihop med mig. Inför varje sak så har han använt orden att det är något han alltid velat, så han fått börja och nödvändig utrustning har köpts. Som längst har han hållit på i 2 terminer, och det var ridningen för några år sen. Sen slutade han då han blev retad i skolan men efter längtan (och hemlighetshållande för kompisarna) så började han igen tills en klasskompis syster började rida i gruppen efter honom. Då slutade han igen. I höstas slutade han fotbollen efter kanske någon månad då han ville sluta då han tröttnat trots att i princip alla pojkar i klassen spelar i det laget. Något vi trodde kunde vara motivation nog att fortsätta spela men inte.

På sonens födelsedag förra året fick han ett litet fotbollsmål med fotboll, en basketkorg med basketboll samt hemgjord piltavla och pilbåge att ha i trädgården. I maskinhallen står hans mountainbike som stått där sen vi flyttade in i höstas. Att följa med på promenader vägrar han trots att vi börjat gå varje dag igen efter mitt kejsarsnitt förra veckan.

Med andra ord så finns det sysselsättning att göra men han vägrar. Vi har därför sedan länge tillbaka krävt att han ska leka med kompis eller någon annan aktivitet innan användandet av dator eller mobil när vi anser att det blivit för mycket. Kan verka hårt och elakt att kräva aktivitet för att sedan belöna med det han vill men tyvärr är det enda som fungerar trots att vi vuxna lever ett aktivt liv samt gett honom möjligheter att göra detsamma.
Jag tror att det är i din sons ålder som den stora utmaningen börjar. Att hålla igång en 3-8 åring är liksom inga problem egentligen! Sätt på gummistövlar och de hoppar i vattenpölar liksom ;)

Många barn slutat ju att leka i din sons ålder (om inte ännu tidigare) och då försvinner ju liksom spontanleken. Dessutom börjar det märkas vilka som är bra och vilka som kanske har lite mer utmaning i de flesta idrotter. Är man då en av de som behöver ta i lite extra hela tiden för att en vara med så kan ju det ta udden av det roliga!

Jag tycker ni gör rätt i att kräva aktivitet i utbyte mot spel och skärm! Och fortsätt pucha honom att prova saker! Vi köpte en studsmatta och har ibland beordrat sonen att studsa en halvtimme för att få kolla Ipad.

Jag såg programmet som nämns i trådstarten igår och där pratas det om att det är viktigt att barnen får vara i ett sammanhang, typ ett lag eller en grupp, för att man ska känna sig betydelsefull. Det träffade mej!

Mvh Miks
 
Jag tittade på reprisen idag och det som kanske slår mig allra mest när det gäller programmet är att så många barn pratade om att de inte kände sig sedda. :( Vi hade världens bästa fritidsledare när jag gick på gymnasiet, hon hade hand om kiosken i uppehållsrummet och såg verkligen allt och alla. Liten och glad var hon men hade en otrolig respekt med sig så även de värsta bråkstakarna vek sig för hennes blick. Har man tagit bort sådan resurser från högstadiet idag? Det var liksom inte en chans att skolka för var man kvar i skolan så hittade hon en och frågade varför och tog med en in på den lektion man skulle vara. När jag tittade på programmet så kändes det som om det bara drällde runt ungar och de var enormt kontaktsökande, de behöver mer vuxna som ser dem var min känsla.
Jag har ingen koll på "normala" högstadier idag, dottern går på en friskola där vuxentätheten är stor och elevskaran så pass liten att alla lärare känner igen alla elever mer eller mindre.
 
Jag har inte sett programmet.

Jag kommer från en väldigt osportig familj, men var nog ändå utomhus en hel del som barn, men idrottsligt så hade jag bara ridning en gång i veckan.

Jag gör i perioder ingenting och i perioder rider jag fortfarande en gång i veckan. Tränar ibland på gym "för att man ska". Min man styrketränar regelbundet men inget överdrivet. Vi gillar att sitta inne och slappa och det gör våra barn med. Jag ser personligen inga stora problem med det. Vi är alla normalviktiga (i den lägre skalan) och aldrig sjuka. Är det fint väder brukar vi gå ut en sväng, men absolut inte i dåligt väder, det uppskattar ingen i familjen.

Måste det vara ett problem?
 
Måste det vara ett problem?
Jag har sett första halvan av programmet (skulle se nästa nu men fastnade i den här tråden) och idrottsläraren som är med är samma lärare som programledaren hade för 20 år sedan. Läraren säger att hans elever i dag inte kan göra samma övningar på lektionerna, exempelvis ett hederligt gammalt skeppsbrott, som programledaren fick göra, för att dagens barn inte har de fysiska förutsättningarna att klara av det. Det är problematiskt och sorgligt enligt min mening.
 
Det här sa jag redan på 90-talet när mina barn var små fast då var det tv-spel istället för datorer, plattor och telefoner. Jag reagerade då på att så många barn alltid satt i vagn fram till de var iallafall 5 år och vissa barn var aldrig ute och lekte utan satt inne och spelade tv-spel. Fler och fler började då också få tillgång till fler tv kanaler vilket ökade tv-tittande och därmed blev det mindre rörelse. Jag läste då att den kondition ett barn har vid fem års ålder är den grundkonditionen hen kommer ha resten av livet. Nu vet jag inte om det stämmer men för mig är det självklart att ett barn som inte får röra sig i vardagen inte får koordination, motorik och styrka att göra det övrig tid heller och självklart gör det allt svårare för barnet. Barnet kommer inte orka leka lika mycket som andra barn, upplevs som klumpig och hamnar hjälplöst efter i utvecklingen. Även allt sittande som börjar redan med gåstol för bebisar är negativ för barnets utveckling. Jag läste då en undersökning som visade att barn som satt mycket i gåstol mer sällan började krypa och det i sin tur gjorde att vissa reflexer inte försvann och barnet fick sedan svårare att sitta still och koncentrera sig när hen kom i skolåldern. Ett barn måste få röra sig för att träna sina färdigheter och det är ju inte konstigt. För att bli bra måste man träna sina färdigheter och det gör man inte genom att sitta still.

Jag tror att det handlar mindre om att på ett ordnat sätt röra sig på aktiviteter och mer om det vardagliga som att gå till förskolan där det är möjligt, ta trapporna istället för hissen och att få leka utan att någon säger till en att ta det lugnt. Få testa och utmana sin kropp, klättra i träd, leka springlekar, hoppa hopprep, gunga och åka rutschkana.
 
Som längst har han hållit på i 2 terminer, och det var ridningen för några år sen. Sen slutade han då han blev retad i skolan men efter längtan (och hemlighetshållande för kompisarna) så började han igen tills en klasskompis syster började rida i gruppen efter honom. Då slutade han igen.

:(:(
 
Jag har inte sett programmet.

Jag kommer från en väldigt osportig familj, men var nog ändå utomhus en hel del som barn, men idrottsligt så hade jag bara ridning en gång i veckan.

Jag gör i perioder ingenting och i perioder rider jag fortfarande en gång i veckan. Tränar ibland på gym "för att man ska". Min man styrketränar regelbundet men inget överdrivet. Vi gillar att sitta inne och slappa och det gör våra barn med. Jag ser personligen inga stora problem med det. Vi är alla normalviktiga (i den lägre skalan) och aldrig sjuka. Är det fint väder brukar vi gå ut en sväng, men absolut inte i dåligt väder, det uppskattar ingen i familjen.

Måste det vara ett problem?
Helt ärligt känns det som om det idag polariserats också vad gäller barn och unga tonåringar. Antingen elitmotionär eller helt stillasittande.

Ser jag till min barndom så lekte vi massor, men inte genom aktivering med våra föräldrar, de jobbade eller var sysselsatta med annat. Kördes till aktiviteter under lågstadiet, sedan fick vi förflytta oss själva. Idrottade mkt som ung, bollsport tre-fyra ggr i v, skridskoåkning på den spolade isen hemma och simträning, ridning osv utöver. Vad gäller livslånga vinster bär jag hälsomässigt dock mest markant med mig två utslitna knän efter alltför intensiv handbollsträning (första operationen som trettonåring liksom) och måste nog säga att det jag vunnit mest på sett över livet är alla de eftermiddagar och kvällar jag fick lov att spendera med näsan i en bok i min ensamhet. Det skapade lässug, kunskapstörstande och en skolgång som gick lekande lätt. :D
 
Helt ärligt känns det som om det idag polariserats också vad gäller barn och unga tonåringar. Antingen elitmotionär eller helt stillasittande.

Ser jag till min barndom så lekte vi massor, men inte genom aktivering med våra föräldrar, de jobbade eller var sysselsatta med annat. Kördes till aktiviteter under lågstadiet, sedan fick vi förflytta oss själva. Idrottade mkt som ung, bollsport tre-fyra ggr i v, skridskoåkning på den spolade isen hemma och simträning, ridning osv utöver. Vad gäller livslånga vinster bär jag hälsomässigt dock mest markant med mig två utslitna knän efter alltför intensiv handbollsträning (första operationen som trettonåring liksom) och måste nog säga att det jag vunnit mest på sett över livet är alla de eftermiddagar och kvällar jag fick lov att spendera med näsan i en bok i min ensamhet. Det skapade lässug, kunskapstörstande och en skolgång som gick lekande lätt. :D
Jag är lite allergisk mot alla organiserade aktiviteter som barn idag ska ha...
Tror på vanligt lek, klättra, cykla etc.
Och läsa- absolut. Och det är oxå svårare idag när film och spel är så lätt att.roa sig med...!
 
Jag har inte sett programmet.

Jag kommer från en väldigt osportig familj, men var nog ändå utomhus en hel del som barn, men idrottsligt så hade jag bara ridning en gång i veckan.

Jag gör i perioder ingenting och i perioder rider jag fortfarande en gång i veckan. Tränar ibland på gym "för att man ska". Min man styrketränar regelbundet men inget överdrivet. Vi gillar att sitta inne och slappa och det gör våra barn med. Jag ser personligen inga stora problem med det. Vi är alla normalviktiga (i den lägre skalan) och aldrig sjuka. Är det fint väder brukar vi gå ut en sväng, men absolut inte i dåligt väder, det uppskattar ingen i familjen.

Måste det vara ett problem?
Problem och problem, dagens barn är feta, och fler vuxna också. Enda anledningen till vår relativt långa livslängd kommer i framtiden att vara att vi har en sådan bra sjukvård.
Vi rör oss på för lite generellt, på tok för lite. Stillasittandet är farligare än att röka. Sen handlar det också som vanligt om klass, de som är högutbildade rör på sig och håller normalvikt, de som inte är det blir feta och får ohälsa, på gruppnivå givetvis.
 
Helt ärligt känns det som om det idag polariserats också vad gäller barn och unga tonåringar. Antingen elitmotionär eller helt stillasittande.

Ser jag till min barndom så lekte vi massor, men inte genom aktivering med våra föräldrar, de jobbade eller var sysselsatta med annat. Kördes till aktiviteter under lågstadiet, sedan fick vi förflytta oss själva. Idrottade mkt som ung, bollsport tre-fyra ggr i v, skridskoåkning på den spolade isen hemma och simträning, ridning osv utöver. Vad gäller livslånga vinster bär jag hälsomässigt dock mest markant med mig två utslitna knän efter alltför intensiv handbollsträning (första operationen som trettonåring liksom) och måste nog säga att det jag vunnit mest på sett över livet är alla de eftermiddagar och kvällar jag fick lov att spendera med näsan i en bok i min ensamhet. Det skapade lässug, kunskapstörstande och en skolgång som gick lekande lätt. :D

Jag tror också att vi ser en polarisering i det här sammanhanget. Elitidrott eller soffpotatis, typ, där något mittemellan vore det bästa för alla.

Jag vet inte om jag direkt har uppmuntrat mina barn att röra på sig. Jag promenerar och cyklar mycket själv, så det har de ju tidigt blivit vana vid och i alla fall sonen har hållit fast vid det. Men då pratar vi om att cykla/promenera dit man ändå ska, inte som separat motionsaktivitet.

"Skjuts" kan ju också ske genom att både förälder och barn cyklar dit barnet ska, och efter aktiviteten cyklar föräldern dit igen och cyklar hem tillsammans med barnet - när barnet är för litet för trafiken och mörkret på egen hand.

I övrigt är jag på din linje med läsningen! Hade någon jagat ut mig när jag var liten och satt och läste, hade jag blivit vansinnig. Detsamma gällde för mina barn.
 
Sådär är det i England också, och jag gillar det. Att det ställs lite krav på barnen alltså, under idrottsutövandet. Egentligen borde det ju vara så självklart, att barnen lyssnar på läraren och försöker tillgodogöra sig undervisningen, men tydligen är det inte så överallt...

Det enda vi tyckte var för hårt var gymnastik på Elite Path nivå. Det var träning à la Kina, väldigt tufft alltså, och vi tog vår dotter ur gruppen när vi ansåg att det blev för mycket.
Nä, det är inte så överallt, har ännu inte varit med på någon aktivitet i Sverige där barnen fokuserat på vad de ska göra på träningen och inte flamsat med varandra eller sprungit till föräldrarna. Min son är sådan också - och det gör kanske att aktiviteterna i utlandet inte passat honom liksom dottern tröttnar ur väldigt snabbt här när det inte är stikt. Elitträning är som sagt en sak, det är inte det jag diskuterar här utan chansen att kunna utvecklas och faktiskt FÅ satsa från unga år om barnen vill och tycker är kul (sedan vet jag att många föräldrar trycker på, där går föräldraansvaret in tycker jag, jag sätter dock krav på sonen, han blir gärna väldigt stillasittande hemma annars med allt från pussel till playstation och dealen är inget playstation om han inte gör så gott han kan på gymnastiken, att avsluta en termin om man börjar på en aktivitet är också en sak vi har som regel, så man inte slutar mitt i terminen, idag är det få aktiviteter som är billiga och därför tycker jag att man tar ansvar och avslutar det man påbörjar).

Men jag tror barn i den åldern rör sig ändå, både på förskolan och hemma, vi har det väl förspänt hemma och har både pulkabacke helt utanför huset på vintern och större pool på sommaren plus en massa skog och natur som de bygger kojor i så vi skulle väl troligen inte behöva ha organiserade aktiviteter till barnen.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 817
Senast: Anonymisten
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
12 900
Senast: Nixehen
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 128
Senast: lundsbo
·
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
10 324

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp