Vad gör du för att uppmuntra ditt barn att röra på sig?

[Cambrie]

OT, men vad är "sisu Sverige"? Det var ett nytt uttryck för mig. Sisu i finskan betyder väl typ uthållighet och jävlar anamma, men det verkar inte vara det du menar?

Nä, då har jag nog blandat ihop begreppen. Fast vi sa alltid sisu när vi var yngre och spelade i elitallsvenskan, sisu då var en organisaion som alla idrotter i SVerige typ var med i och som tyckte att det viktigaste "inte är att vinna utan att delta" typ. Men de kanske har slutat med det? Hur som helst, dottern blir väldigt lätt uttråkad om hon inte får tuffa uppgifter att bita i. Hon var till exempel jätteduktig på balett och tyckte det var kul när vi bodde utomlands där det är otroligt strikt från tre års ålder, när hon kom hem var det ju mer att hålla på med balett för att det var roligt, vilket gjorde att hon tröttnade väldigt snabbt.

 

[Imogen]

Nä, då har jag nog blandat ihop begreppen. Fast vi sa alltid sisu när vi var yngre och spelade i elitallsvenskan, sisu då var en organisaion som alla idrotter i SVerige typ var med i och som tyckte att det viktigaste "inte är att vinna utan att delta" typ. Men de kanske har slutat med det?

Nja du måste nog tänka på någon annan organisation? Sisu idrottsutbildarna finns och har funnits länge men de är ju ett studieförbund till idrottsrörelsen. Så de arbetar inte specifikt med mottot att "det viktigaste är inte att vinna".

 

[Cambrie]

Nja du måste nog tänka på någon annan organisation? Sisu idrottsutbildarna finns och har funnits länge men de är ju ett studieförbund till idrottsrörelsen. Så de arbetar inte specifikt med mottot att "det viktigaste är inte att vinna".

Fast jo. De gjorde ju det. Vi hade flera föreläsningar med dem som gick ut på just det, därav blev det det uttrycket. Var väl dock 15-20 år sedan jag gick idrottsgymnasium och spelade i allsvenskan. Men vi var ju inte överdrivet förtjusta i de utbildningar de hade då.

Men jag har nog blandat ihop begreppen också. Är dock ganska säker på att alla förstår vad jag menade, om inte annat efter mitt andra inlägg.

 

[Imogen]

Sonen är 11 månader så än så länge uppmuntrar vi honom snarare till att inte konstant röra sig

Men vår än så länge väldigt teoretiska idé är att sonen kommer att växa upp i en familj av sportnördar som tränar ofta och är mycket utomhus. Förhoppningsvis kommer han att dela vårt intresse och det kommer bli naturligt att röra på sig. Allt sånt där som är lätt att säga på förhand

 

[Imogen]

Fast jo. De gjorde ju det. Vi hade flera föreläsningar med dem som gick ut på just det, därav blev det det uttrycket. Var väl dock 15-20 år sedan jag gick idrottsgymnasium och spelade i allsvenskan. Men vi var ju inte överdrivet förtjusta i de utbildningar de hade då.

Ja alltså de hade säkert såna utbildningar! Jag menade bara att de sysslar med massa annat också och borde därför inte vara synonymt med att det inte är viktigast att vinna Men ja precis, alla förstod nog

 

[Cambrie]

Ja alltså de hade säkert såna utbildningar! Jag menade bara att de sysslar med massa annat också och borde därför inte vara synonymt med att det inte är viktigast att vinna Men ja precis, alla förstod nog

Ja som sagt, det blev ett uttryck.
-Glöm inte sisuandan, vi ska vara glada att vi kommit så långt och det viktiga är att vara med.
Det var ju ironi i den meningen, ingen 16 åring som spelar i högsta serien och tränar fem-sex dagar i veckan och match de andra två spelar för att komma tvåa liksom, Det fanns ju korplag för sådana spelare

 

[snna]

Jag såg just första avsnittet av SVT:s serie Gympaläraren och blev alldeles beklämd när jag insåg hur otroligt lite dagens ungdomar faktiskt verkar röra på sig, och hur otroligt ointresserade de tycks vara av träning. Jag hade nog gått och inbillat mig att den träningskultur och hälsomedvetenhet som jag ändå upplever finns i dagens samhälle (på gott och ont) gör folk mer intresserade och mer medvetna om vikten av att ta hand om sin kropp, samt alla de roliga sätt det finns att göra så på. Men det kanske var naivt av mig, eller så kanske det här är något som vi inser först när vi är lite äldre?

Enligt programmet är det idag endast 30% av dagens fyraåringar som rör på sig så mycket som de bör. Det råder annars stor inaktivitet, vilket i längden riskerar leda till t.ex. diabetes och benskörhet. Helt galet.

Nu har jag ju bara sett ett TV-program och jag har ingen som helst egen erfarenhet mer än från när jag själv gick i högstadiet för 10 år sedan. Då upplevde jag dock att det var lite annorlunda, lite bättre. Visst var gympan långt ifrån ett favoritämne för många, men de flesta deltog ändå och nästan alla mina kompisar utövade någon slags sport utanför skolan. Så verkar det inte vara längre.

Nu vill jag höra från er nutidsföräldrar: är det verkligen såhär illa? Upplever ni att bristen på motivation till motion har minskat? Är det här någonting ni diskuterar hemma, och vad gör just ni för att få era barn att röra på sig?

Det spelar ingen roll hur gamla era barn är, utan det blir intressant att höra från alla!

Nu är mitt stora barn bara 3 år. Vi är ute varje dag. Under vår/sommar/höst i princip hela dagarna, på vintern kanske 2-3 timmar. Men det kan bli längre också, som idag har vi varit ute från 9 och gick in kring middagstid och ibland blir det kortare också naturligtvis. (Hon går inte på förskola så därav all tid vi kan spendera utomhus).

Sen har jag dragit igång barngympa tillsammans med en vän. Så 1 gång i veckan har vi gympa i en gympasal tillsammans med barn födda 2010-2013 och deras föräldrar. Är väldigt stor uppslutning faktiskt, bor i en by och det kommer tillochmed barn från stan ut till oss. Det är alltid kring 15 barn oftast mer.

Sen har hon fått rida och vara i stallet och pyssla lite också.

 

[Jenka]

Sen antar jag att det svåra inte är att få en fyraåring att röra sig, det är väl bara att släpa med barnet ut. Svårare att lyckas få de rutinerna så självklara att vardagsmotionen sitter kvar när tonåren närmar sig och de bestämmer mer själva.

 

[Mabuse]

Nä, då har jag nog blandat ihop begreppen. Fast vi sa alltid sisu när vi var yngre och spelade i elitallsvenskan, sisu då var en organisaion som alla idrotter i SVerige typ var med i och som tyckte att det viktigaste "inte är att vinna utan att delta" typ. Men de kanske har slutat med det? Hur som helst, dottern blir väldigt lätt uttråkad om hon inte får tuffa uppgifter att bita i. Hon var till exempel jätteduktig på balett och tyckte det var kul när vi bodde utomlands där det är otroligt strikt från tre års ålder, när hon kom hem var det ju mer att hålla på med balett för att det var roligt, vilket gjorde att hon tröttnade väldigt snabbt.

Ok, då förstår jag. Sisu betyder inte alls det du menade, snarare motsatsen. Det du far efter är nog snarare folkrörelse-Sverige, i så fall, där alla ska med, och syftet med idrott mer är motion och folkhälsa än elitprestationer och medaljer. Det finns absolut stenhård balettträning i Sverige också, med ätstörningar, hårda bud och besked från tidig ålder att man har fel sorts kropp och inte håller måttet, om man vill. Det är nog bara lite dålig efterfrågan på den sortens träning till barnen, men om man vill så finns det absolut.

 

[Calazirya]

Ja, jag fattar inte hur folk hinner jobba heltid och ändå hämta barnen kl 15...våra barn hämtas jämt sist och då är kl 16.15 prick. Då har alla andra gått hem för länge sen. Mycket märkligt.

Både jag och min sambo kan börja våra jobb när som. Vi styr våra egna tider i hög utsträckning. Det innebär exempelvis att en av oss egentligen kan börja senare och lämna på förskola/skola, den andra förälder kan börja vid 6 och då har man gjort sina timmar kl 14.30. Vi arbetar båda 100 %.
Men en högst allmän reflektion är nog den att ena föräldern (vanligtvis mamma) inte jobbar 100 procent.

 

[Ray]

Ja, jag fattar inte hur folk hinner jobba heltid och ändå hämta barnen kl 15...våra barn hämtas jämt sist och då är kl 16.15 prick. Då har alla andra gått hem för länge sen. Mycket märkligt.

Hämtar i princip aldrig innan fyra, oftast närmre halv fem. Och det är många barn kvar på fritids då. Fredagar hämtar många tidigt men annars är det få som hämtar innan fyra.

 

[Cambrie]

Ok, då förstår jag. Sisu betyder inte alls det du menade, snarare motsatsen. Det du far efter är nog snarare folkrörelse-Sverige, i så fall, där alla ska med, och syftet med idrott mer är motion och folkhälsa än elitprestationer och medaljer. Det finns absolut stenhård balettträning i Sverige också, med ätstörningar, hårda bud och besked från tidig ålder att man har fel sorts kropp och inte håller måttet, om man vill. Det är nog bara lite dålig efterfrågan på den sortens träning till barnen, men om man vill så finns det absolut.

Som jag var tydlig med - även om du kanske inte läste - det blev vårt uttryck efter de föreläsningar vi hade då (det finns en anledning att man ens blir intagen på idrottsgymnasium - det beror inte på att man vill komma tvåa). Jag ber om ursäkt för det. Tack dock för uppläxningen.
Hur som helst, både jag och exet har varit elitidrottare inom fotboll och friidrott, skulle mina barn visa talang i något skulle jag utan problem stötta dem så länge de vill själva för att de ska bli bättre och bättre, precis som mina föräldrar gjort för mig är det inte svårare än så. Jag tycker inte alls den bild du delar upp är bra, men allt är inte svart eller vitt heller och jag känner faktiskt inte igen den bild du beskriver, min treåring hade inga ätstörningar till exempel på Malta, men det var dock STRIKT och att hon då hamnar i en grupp där man flamsar och tramsar, leker och inte dansar merparten av passen passade inte henne och hon tröttnade för hon utvecklades inte. Lite mer än gulligull behöver dottern för att tycka något är roligt, hon behöver utmaningar, speciellt efter att vi har varit i utlandet. Jag har inte hittat dem i de idrottsutövningar som finns här (sedan tar de flesta föreningar där jag bor inte emot barn under sex år, så det är ju kanske inte jätteviktigt med aktiviteter i den åldern), gymnastiken är ok dock där de utvecklas i egen takt. Hon är redan på påbörjade handvolter där just för hon hela tiden kräver utmaningar och tröttnar snabbt om hon inte får det. Sonen är tvärtom, får han det för tufft så tröttnar han helt och han är kvar på balansgång och i viss mån kullerbyttor trots att de är i samma grupp, vilket är helt okej såklart. Barn är olika. Helt enkelt.

 

[Miks]

Både jag och min sambo kan börja våra jobb när som. Vi styr våra egna tider i hög utsträckning. Det innebär exempelvis att en av oss egentligen kan börja senare och lämna på förskola/skola, den andra förälder kan börja vid 6 och då har man gjort sina timmar kl 14.30. Vi arbetar båda 100 %.
Men en högst allmän reflektion är nog den att ena föräldern (vanligtvis mamma) inte jobbar 100 procent.

De tiderna bygger på ganska kort restid, 30min lunch och aldrig deltagande på möten på eftermiddagar?

Vi har 60min restid enkel väg per person. Längre i rusningstrafik. Minst 90min enkel väg kollektivt. Oftast slutar möten på eftermiddagar vid 16 eller 17.

Jag är avis på er

Mvh Miks

 

[Mabuse]

Som jag var tydlig med - även om du kanske inte läste - det blev vårt uttryck efter de föreläsningar vi hade då (det finns en anledning att man ens blir intagen på idrottsgymnasium - det beror inte på att man vill komma tvåa). Jag ber om ursäkt för det. Tack dock för uppläxningen.
Hur som helst, både jag och exet har varit elitidrottare inom fotboll och friidrott, skulle mina barn visa talang i något skulle jag utan problem stötta dem så länge de vill själva för att de ska bli bättre och bättre, precis som mina föräldrar gjort för mig är det inte svårare än så. Jag tycker inte alls den bild du delar upp är bra, men allt är inte svart eller vitt heller och jag känner faktiskt inte igen den bild du beskriver, min treåring hade inga ätstörningar till exempel på Malta, men det var dock STRIKT och att hon då hamnar i en grupp där man flamsar och tramsar, leker och inte dansar merparten av passen passade inte henne och hon tröttnade för hon utvecklades inte. Lite mer än gulligull behöver dottern för att tycka något är roligt, hon behöver utmaningar, speciellt efter att vi har varit i utlandet. Jag har inte hittat dem i de idrottsutövningar som finns här (sedan tar de flesta föreningar där jag bor inte emot barn under sex år, så det är ju kanske inte jätteviktigt med aktiviteter i den åldern), gymnastiken är ok dock där de utvecklas i egen takt. Hon är redan på påbörjade handvolter där just för hon hela tiden kräver utmaningar och tröttnar snabbt om hon inte får det. Sonen är tvärtom, får han det för tufft så tröttnar han helt och han är kvar på balansgång och i viss mån kullerbyttor trots att de är i samma grupp, vilket är helt okej såklart. Barn är olika. Helt enkelt.

Det låter som att din dotter borde vara med i en elitklubb. Det finns såna i Sverige också. Men de flesta har nog mer inställningen att idrott är en hobby, nåt man gör för att det är roligt, inte början på en all-in elitsatsning, och då blir ju upplägget och träningen därefter. Hitta en klubb där föräldrarna har samma inställning till idrott som ni, så är säkert träningen mer allvarlig och prestationsinriktad också.

 

[Miks]

Poängen som jag fattar det är ju inte organiserade aktiviteter utan vardagsmotionen. Spontan lekandet. När middag lagas- ser barnen på tv eller tränar de stå på händer? När man hänger tvätt - surfar barnen eller leker de häst?

Jag tror ju vi vuxna sätter kulturen för mindre barn. Jag vet med mig att jag gärna slötittar på tv och mobil hemma- jag är trött efter ganska fysiskt jobb. Svårt att motivera dottern att göra annat då... Men om paddan är urladdad och det är tråkig vuxen tv tar det ju inte länge innan hon tränar på hjula, stå på händer, hoppa rep eller annat. Hade inte alternativet tv/padda funnits hade iallafall fall både jag.och mitt barn rört oss mer!

Trots att svenskarna tränar mer och mer rör vi oss mindre. Gäller ju både vuxna och barn.

Nä jag erkänner att när vi kommer hem på eftermiddagen är vi ganska stillsamma. Mycket beror på att sonen liksom har slut på energi. Är Ipaden trött så bygger han lego eller leker med någon av de färdigbyggda grejerna. Ganska stillsamma lekar. Har han en kompis över så kraschar han i samma sekund kompisen stiger utanför dörren.

Skulle han hjula, stå på händer eller hoppa rep under tiden jag lagar mat skulle nog vi båda krascha tror jag. Men jag förstår din poäng. Och jag kan se att det är applicerbart i många familjer.

Mvh Miks

 

[Calazirya]

De tiderna bygger på ganska kort restid, 30min lunch och aldrig deltagande på möten på eftermiddagar?

Vi har 60min restid enkel väg per person. Längre i rusningstrafik. Minst 90min enkel väg kollektivt. Oftast slutar möten på eftermiddagar vid 16 eller 17.

Jag är avis på er

Mvh Miks

Givetvis deltar vi i eftermiddagsmöte när det är. Det svar jag angav är inget vi praktiserar nu, det var bara ett exempel på att det går om man, precis som du konstaterat, har kort resväg till jobbet och 30 min lunch.

Men jag tror att de flesta som slutar så pass tidigt inte jobbar 100 %.

 

[Mabuse]

Givetvis deltar vi i eftermiddagsmöte när det är. Det svar jag angav är inget vi praktiserar nu, det var bara ett exempel på att det går om man, precis som du konstaterat, har kort resväg till jobbet och 30 min lunch.

Men jag tror att de flesta som slutar så pass tidigt inte jobbar 100 %.

Att folk inte väljer att göra så tror jag också beror på att det blir en ganska speciell livsstil. Stiger man upp fem så får man gå och lägga sig kl 9 för att hinna sova, alternativt sova färre timmar, medan den andre, som lämnat på morgonen, kommer hem sent. Den som har stigit upp fem, jobbat hela dagen utan rast förutom en halvtimme att kasta i sig lunchen, direkt till dagis och sen idrotta utomhus med barnen i fyra timmar, hem och laga middag - jag tror de flesta skulle vara ganska trötta efter en sån dag, och behöva sova. Så man får väldigt lite tid hela familjen tillsammans, och väldigt olika tider. Typ att den ene sover 9-5 och den andre 11-7. Om vi säger att den som lämnar är på jobbet 9, då är man hemma vid halv sju kanske, återstår max 2,5 timmar tillsammans, givet att ingen behöver handla eller liknande utan alla alltid åker direkt mellan hem, jobb och förskola och aldrig gör annat.

 

[Ray]

Nä jag erkänner att när vi kommer hem på eftermiddagen är vi ganska stillsamma. Mycket beror på att sonen liksom har slut på energi. Är Ipaden trött så bygger han lego eller leker med någon av de färdigbyggda grejerna. Ganska stillsamma lekar. Har han en kompis över så kraschar han i samma sekund kompisen stiger utanför dörren.

Skulle han hjula, stå på händer eller hoppa rep under tiden jag lagar mat skulle nog vi båda krascha tror jag. Men jag förstår din poäng. Och jag kan se att det är applicerbart i många familjer.

Mvh Miks

Det är nog det där livspusslet som är ivägen för det ideala livet som människa. Man gör så gott man kan men särskilt på vintern är man ju trött på kvällen. Både föräldrar och barn.

 

[Ray]

Att folk inte väljer att göra så tror jag också beror på att det blir en ganska speciell livsstil. Stiger man upp fem så får man gå och lägga sig kl 9 för att hinna sova, alternativt sova färre timmar, medan den andre, som lämnat på morgonen, kommer hem sent. Den som har stigit upp fem, jobbat hela dagen utan rast förutom en halvtimme att kasta i sig lunchen, direkt till dagis och sen idrotta utomhus med barnen i fyra timmar, hem och laga middag - jag tror de flesta skulle vara ganska trötta efter en sån dag, och behöva sova. Så man får väldigt lite tid hela familjen tillsammans, och väldigt olika tider. Typ att den ene sover 9-5 och den andre 11-7. Om vi säger att den som lämnar är på jobbet 9, då är man hemma vid halv sju kanske, återstår max 2,5 timmar tillsammans, givet att ingen behöver handla eller liknande utan alla alltid åker direkt mellan hem, jobb och förskola och aldrig gör annat.

Får erkänna att 2.5 timmes vakentid tillsammans hela familjen händer i princip bara på helgen i denna familjen.
Tyvärr. Vi har ändå bara 10 minuter till jobb och skolan på gångavstånd men jobbar mycket omlott för att få ihop livet.

 

[Mabuse]

Får erkänna att 2.5 timmes vakentid tillsammans hela familjen händer i princip bara på helgen i denna familjen.
Tyvärr. Vi har ändå bara 10 minuter till jobb och skolan på gångavstånd men jobbar mycket omlott för att få ihop livet.

Så är det för oss också, dels för att vi har längre väg till jobbet, vi inte pallar att jobba som galningar utan rast eller ordentlig lunch varje dag, reser i jobbet ibland, och sen har ridning och annat på kvällarna.

Det är nog det där livspusslet som är ivägen för det ideala livet som människa. Man gör så gott man kan men särskilt på vintern är man ju trött på kvällen. Både föräldrar och barn.

Fast är det det ideala livet, att hålla igång oavbrutet med aktiviteter från morgon till kväll? Jag tycker det låter hemskt, jag skulle aldrig orka i längden, att knappt hinna sova och aldrig få vila.