Vad gillar du tanken med?

Testa att känna sådär och bo i Skottland 🤯 Jag avskyr smaken av whisky, alltså verkligen själva grundsmaken - det spelar ingen roll hur "snäll" och icke-rökig den är. Smakar det whisky så smakar det whisky, och då tycker jag inte om det. Gillar därför inte heller cocktails med whisky i, eller något som överhuvudtaget har whiskysmak. Jag har hittat en enda whiskysås jag gillar, men det är typ det.
Du har mina fulla sympatier!
 
Morgonträning. Tänk att vakna, träna ett pass, duscha och sen äta frukost och dra igång dagen. Låter perfekt att ha det gjort och vara pigg lagom tills jobbet börjar. I verkligheten är jag inte pigg överhuvudtaget efter träning utan snarare tvärtom, är sjukt svag på morgonen samt dras med eftersvettningar i ett par timmar :cautious:
Det där kan jag relatera till 🙄
 
Älskar också klänningar, tills man ska gå i dem. Antingen så snor sej "kjolen" runt benen eller så blir man svettig mellan benen och det börjar skava...

Numer cykelbyxor under..
Du vill skaffa ett (eller flera!) par chub rubs :love: Bästa grejen för att kunna ha kjol även när det är jättevarmt, de är strumpbyxetunna så de känns knappt.
 
Att bo på landet. I fantasin naturskönt, vakna till fågelkvitter och dricka kaffe på verandan, små charmiga projekt på huset, blomstrande rabatter. Vita vintrar och sprakande brasa.

I verkligheten lerigt, mörkt som fan, sjukt mycket insekter?! Och sa jag LERIGT?!
 
Jag får sälla mig till badskaran.
Skumbad låter så mysigt och avkopplande men jag blir bara uttråkad, rastlös och efter 10 min är jag stressad!!

Bada i havet, svalkande dopp. Låter också så himla härligt men det är bara KALLT, meckigt med blöta badkläder och ombyten, tång och äckel på botten, vassa saker på stenarna och maneter i vattnet.

Odla massor med egna grödor och vara pysslig, ser så härligt ut på tvn. Men halva sommaren går åt till att sköta om jord, sen pytteplantor som kommer upp, plantera om och om igen och kånka vattenkanna. Under några veckor börjar sen det vara lite kul och fint men nu får man bära ÄNNU mera vattenkannor. Och åker man bort så måste man fixa nån som vattnar. Dyrt är det också med bra jord, massa krukor, plantor, frön mm.
Nu står jag här med förmycket tomater och chili som jag bara ger bort....så mycket arbete för detta. Nej, det har inte varit mysigt eller ekonomiskt.
Jag som trodde du älskade att odla chili 🌶
  • Äta utomhus. Ögonen rinner, antingen fryser man eller så är det för varmt, håret blåser i ansiktet och det kommer flugor i maten. Nej tack.
  • Somna i varandras armar. Det är mysigt i 5 min sen blir det varmt, svettigt, diverse kroppsdelar domnar bort pga strypt blodflöde, man kan inte somna för man hör partnerns hjärtslag i örat och man blir osams över hur mycket av täcket som ska vara på vs av.
  • Titta på film. Min hjärna blir rastlös efter 10 min om inte filmen är orimligt asbra.
sova nära har gått över…svettigt och man blir bara stel av att ligga knöligt.
 
Gillar vin, skumbad, gärna ihop, sex och ridturer. Men träna…gör upp massor av träningsscheman i planeringen, sen händer…inget. För det är jobbigt, svettigt, gör ont 🙄
 
Att ha ett fysiskt arbete utan större krav på mental prestation. Kan under mentalt tunga arbetsdagar då solen lyser genom kontorsfönstret vara avundsjuk på trädgårdsmästare, stallpersonal, brevbärare och byggarbetare som får vara ute och använda kroppen.

Sen kommer jag snabbt på att jag faktiskt har provat flera gånger och vantrivts något fruktansvärt varje gång. Min hjärna har stimulansbehovet av en border collie. Kroppsligt är jag inte alls lika rastlös.
 
Sommar!

Vem älskar inte sommar i teorin liksom. I verkligheten är det hett som i helvetet, svetten forsar, insekter som sliter köttstycken ur dig eller ger dig kliande utslag, människor som aldrig är ute annars invaderar naturen, trädgårdar och städer, stanken från hundratals grillar osv.

Jag avskyr sommaren :yuck:

Ja men word!

I hela mitt liv har jag på våren sett fram emot sommaren. Allt mysigt som ska göras, alla trevliga tillställningar man ska delta i och allt ska bara vara så lättsamt och skönt... Men det är varmt som fan, man svettas, jag sväller upp flera kilo vätska pga värmen, känner mig obekväm i för lite kläder, hatar insekterna, kan inte röra mig när det är för varmt och alla de där vännerna man skulle umgåtts med har fullt upp med sitt så man sitter ändå mest ensam... Nej fyfan för högsommar. Jag ska hädanefter aldrig ha semester i juli, då kan jag iaf skylla på jobbet för att jag inte orkar med nåt.
 
Så många sakerna i tråden som jag gör och älskar! Men, flera av dem är bara trevliga om jag är avslappnad. Är jag stressad funkar det inte alls att t.ex. ta ett bad. Men är jag avslappnad och lugn är det jätteskönt.

Jag gillar tanken på att ha katt. En mysig katt sig vill bli klappad och gör söta saker. Men i verkligheten är det inte lika trevligt! Kattsand, tuggande på växter, klöamärken på väggar och möbler trots fint klätterträd och klösbrädor, inte kunna ha öppet för då rymmer den osv.

Jag gillar också tanken på brädspel. Sitta hela familjen tillsammans och umgås och spela. I verkligheten blir jag extremt uttråkad snabbt och vill bara gå iväg och titta på tv eller läsa en bok.
 
Shoppa i köpcenter.
I tanken: Strosa runt och titta på grejer och köpa sånt man villhöver. Fika lite och titta på folk. Vilsamt, inspirerande och trevligt. Extra trevligt tillsammans med en god vän.

I verkligheten avskyr jag det. Folk tamigfan överallt. Och dyrt dessutom. De få gånger jag gör det numera vet jag redan vad jag ska ha, travar in och köper detta och sen åker hem.
Råkar jag göra misstaget att åka med någon annan så blir jag till slut som en farbror och sätter mig på en bänk och väntar pga sååå tråkigt!

Jag avskyr också köpcentrum. Mitt och min sambos namn på vårt närmsta köpcentrum, eller senare handelsplats, är Sodom och Gomorra - i vardagstal bara förkortat till Sodom. Varje besök i Sodom sker mycket planerat för att minimera tiden vi behöver spendera där.
 
Jogga! Jag önskar så att jag var en av de där människorna som kliver upp tidigt på morgonen och tar en löprunda innan jobbet. Men varje gång jag springer så inser jag att jag aldrig kommer gilla det.
Kliva upp tidigt, på ovan tema. Slippa stressa på morgonen, kunna äta frukost i lugn och ro innan jag väcker barnen. Verkligheten? Jag kravlar mig till slut upp när tiden verkligen börjar bli knapp, jagar upp barnen och frukosten äter vi i bilen 🙃

Me too!
 
Rutiner. Jag vill så gärna ha dem och behöver dem i viss mån, men äsch vad det skaver!

Samma här! Egentligen skulle jag behöva rutiner och lite ordning, men när jag försöker så upplever jag rutiner som tyranniska. Det är egentligen lite konstigt eftersom jag i allt övrigt är väldigt regelstyrd (jag hyser nästan löjligt stor respekt för regler).

På lite samma tema:
I tanken skulle jag även vilja vara strukturerad och välordnad, med färgkodade anteckningar m.m. För många år sedan så handledde jag en student som färgkodade allt. Hon var ett under av struktur och ordning och jag verkligen avundades det. Men i praktiken … nej, inget för mig.
 
Att bo på landet. I fantasin naturskönt, vakna till fågelkvitter och dricka kaffe på verandan, små charmiga projekt på huset, blomstrande rabatter. Vita vintrar och sprakande brasa.

I verkligheten lerigt, mörkt som fan, sjukt mycket insekter?! Och sa jag LERIGT?!
Jag brukar ibland tänka det omvända. Att bo i stan, nära till allt, slippa tjorva med växtlighet som tar över, slippa få extrema elräkningar, klara sig utan svindyr bil och kunna gå ut och äta och gå på teater/bio utan att kräva så mycket planering att det sällan blir av. Det låter himla bra i teorin.

Men sen räcker det med någon/några hotellnatt i en stad, det är sjukt mycket folk överallt, går man ut så är det alltid nån där, och när man gått ut ser man knappt stjärnorna för allt jäkla ljus som kommer från alla håll och kanter - både fasta och rörliga ljuskällor.Ljud från sirener och annan mänsklig aktivitet stör alla tankar och sömnen.

Och då vill man tillbaka till sitt fågelkvitter, kaffet på verandan, mörkret, tystnaden, projekten som ingen behöver tycka till om och att sannolikheten för att se eller träffa en människa är infinitesmal jämfört med sannolikheten att se eller träffa ett rådjur, vildsvin eller fina fåglar när man går ut.

Men de där vita vintrarna istället för lera låter numer som mer av en dröm än något som är
mer än att passera på några få dagar. :)
 
Jag brukar ibland tänka det omvända. Att bo i stan, nära till allt, slippa tjorva med växtlighet som tar över, slippa få extrema elräkningar, klara sig utan svindyr bil och kunna gå ut och äta och gå på teater/bio utan att kräva så mycket planering att det sällan blir av. Det låter himla bra i teorin.

Men sen räcker det med någon/några hotellnatt i en stad, det är sjukt mycket folk överallt, går man ut så är det alltid nån där, och när man gått ut ser man knappt stjärnorna för allt jäkla ljus som kommer från alla håll och kanter - både fasta och rörliga ljuskällor.Ljud från sirener och annan mänsklig aktivitet stör alla tankar och sömnen.

Och då vill man tillbaka till sitt fågelkvitter, kaffet på verandan, mörkret, tystnaden, projekten som ingen behöver tycka till om och att sannolikheten för att se eller träffa en människa är infinitesmal jämfört med sannolikheten att se eller träffa ett rådjur, vildsvin eller fina fåglar när man går ut.

Men de där vita vintrarna istället för lera låter numer som mer av en dröm än något som är
mer än att passera på några få dagar. :)

Håller helt med, men gillar inte ens tanken på stan längre 🤷‍♀️😂
 

Liknande trådar

Äldre Jag gör ett nytt försök att lära mig dricka te. Inte minst för att jag borde använda alla mina fina muggar och inte bara låta dem stå...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
11 643
Senast: zassoo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Atletix
  • Välja hingst
  • Dressyrsnack 17

Omröstningar

Tillbaka
Upp