Vad är grejen med att ha långt till grannar?

[Kristall10]

Jag är uppvuxen i villakvarter och bott i lägenhet innan vi flyttade till gård, men har aldrig tyckt om att ha grannar. Kände mig alltid iakttagen och alltid haft stort behov av att få vara ensam efter skolan och kompisar.
Nu bor vi mitt ute i skogen med 1 km till närmsta granne. Vi hör dom lite men ser dom inte och ingen kan se vår gård när de kör förbi ute på grusvägen. I mina ögon är det helt perfekt. Jag kan gå ut i vilka kläder jag vill utan att tänka på hur jag ser ut. På sommaren står dörren vidöppen både dag och natt när det är som varmast.
Jag kan vara ute och promenera eller rida utan att möta någon och ingen som ser hästarna och kan göra något ”dumt” med dom. Känner mig aldrig orolig för något här ute i skogen. Det värsta som skulle kunna hända är väl att träffa på en älg eller björn. Kände mig mer orolig när vi bodde i stan.
Många frågar om jag inte tycker det är obehagligt att bo mitt i en mörk skog. Då frågar jag alltid vad de tänker ska hända? Det vet dom inte. Samtidigt läser man i lokaltidningen om våldtäktsförsök, mordförsök och annat obehagligt som händer i stan.
Men alla är vi olika och det är tur det. För skulle alla vilja bo på enskilt på landet skulle det inte bli så enskilt längre.
Det enda jag saknar med att att bo ca 1,5 mil från närmsta samhälle är att kunna cykla till affären och köpa något man blir sugen på.
Men å andra sidan så blir det billigare matkostnader då vi storhandlar för en månad och bara fyller på med mjölk och liknande en gång i veckan. Det finns för- och nackdelar med allt!

 

[Monstermom]

Spin off på Var bor ni?

När boende diskuteras här så är det alltid många som nöjt poängterar hur långt de har till närmsta granne. Alternativt önskar sig ett boende med längre till grannnar än de för tillfället har.

Varför vill man det? Jag är själv eremit men skulle inte prioritera avstånd till grannen särskilt högt. Att ha grannar ingår väl i mänskligt samhällsbygge.

Men är det konstigare än att en del kramar folk till höger och vänster medan andra (tex jag) tycker det är enormt otrevligt? Hur stor sfär behöver man runt sig utan att känna sig tafsad på, liksom. En del vill röra vid och själva bli vidrörda hela tiden, andra vill inte ha någon oinbjuden närmare än en meters radie.

Samma känsla jag får när någon oväntat kramar mig är vad jag får av att tvingas uppleva grannars liv för att de är så nära att de "rör" vid mitt. Jag hatar dem inte, jag missunnar dem inte att göra sina saker (eller att de sakerna låter), men jag avskyr känslan av att min sfär blir invaderad. Och tvärtom, jag vill inte ofrivilligt röra vid någon heller, så känslan av att vad jag gör påverkar grannarna känns väldigt obehagligt.

 

[Hyacinth]

Jag förstår att du inte haft närkontakt med min ungdomliga granne eftersom frågan lyftes ....

Nej men seriöst. Jag fattar inte heller riktigt, men folk gillar kanske friheten med att vara liksom helt ifred?

Fast det är man ju inte. Om man inte bor högst upp på en bergstopp för låg för att folk ska klättra upp av nån dum orsak.
Jag upplevde ett mer ifred mitt i stan, omgiven av folk men med Noll förpliktande interaktion. Här är det färre människor men vi behöver vara mer sociala för att vardagen ska funka.

 

[Raderad medlem 68338]

Fast det är man ju inte. Om man inte bor högst upp på en bergstopp för låg för att folk ska klättra upp av nån dum orsak.
Jag upplevde ett mer ifred mitt i stan, omgiven av folk men med Noll förpliktande interaktion. Här är det färre människor men vi behöver vara mer sociala för att vardagen ska funka.

Finns rätt gott om plats tex i norra Norrlands inland

Men fattar hur du menar. På landet har alla ”koll” fastän man bor långt från varandra.

 

[Hyacinth]

Finns rätt gott om plats tex i norra Norrlands inland

Men fattar hur du menar. På landet har alla ”koll” fastän man bor långt från varandra.

Åh just. Taigan.


Jag har en viss relation till det där inlandet. Vackert, på avstånd.

 

[Voeux]

När jag väntade mina barn som är hyffsat jämnåriga med dig fanns det inte en chans i världen att jag skulle fått en lägenhet så. Jag försökte - det gick inte särskilt bra. Då var jag ändå ensamstående blivande tvåbarnsmor

Så var det för dom i alla fall, och vi har olika uppfattning så vi kan lämna det där. Mitt inlägg handlade om att det inte handlas med kontrakt på samma sätt längre och det var egentligen det jag hade att säga med det inlägget.

 

[Voeux]

Fast det är man ju inte. Om man inte bor högst upp på en bergstopp för låg för att folk ska klättra upp av nån dum orsak.
Jag upplevde ett mer ifred mitt i stan, omgiven av folk men med Noll förpliktande interaktion. Här är det färre människor men vi behöver vara mer sociala för att vardagen ska funka.

Så upplever jag det också. Anonymiteten innebär frihet för mig, att kunna röra mig fritt där jag bor och göra vad jag vill utan att behöva bli sedd eller interagera.

 

[Petruska]

Jag känner inte att jag behöver läxa upp enskilda användare.

Istället sprider du lite lagom taskig stämning och skuld över alla?

 

[Petruska]

Fast det är man ju inte. Om man inte bor högst upp på en bergstopp för låg för att folk ska klättra upp av nån dum orsak.
Jag upplevde ett mer ifred mitt i stan, omgiven av folk men med Noll förpliktande interaktion. Här är det färre människor men vi behöver vara mer sociala för att vardagen ska funka.

Det här är jag nyfiken på! Jag läser ofta på buke att man måste samarbeta mer för att det ska funka på landsbygden. Sen läser jag lite till, och då verkar det handla om traktorer och sånt.

Jag är ju deltidslantis, och jag upplever inte att grannar på landet behöver varandra mer av praktiska skäl, men att alla angelägenheter sas räknas som allas. Dvs, jag känner att "alla" lägger sig i allting, men jag ser ingen nytta med det. Det jag behöver hjälp med, betalar jag en firma för, precis som i stan.

Vad behöver tex du av dina grannar för att det ska funka, som skiljer sig från tex Södermalm?

 

[honung]

Vad behöver tex du av dina grannar för att det ska funka, som skiljer sig från tex Södermalm?

...alltså listan kan göras lång, vad grannar kan vara bra till oavsett en bor på landet eller i stan? Märklig fråga att ställa tycker jag?

Det var inte riktat till mig, men jag samarbetade med ett fletal grannar för att få mer beteshagar och med det växelbete - helt gratis eftersom mina hästar gav fördel till dem och markägaren också.

Jag fick tillåtelse att använda grannens mark som låg i träda för att rida på, grannen gjorde också på vintertid en ridbana åt mig genom att köra undan snön.

Vår närmsta granne hade en stor klyv vi fick låna till vår ved - en utgift och en pryl mindre och dessutom mer lättarbetad.

Våra grannar hade hjälp av oss i situationer som långvariga strömavbrott då vi hade vedspis och de inte.

När jag skulle föda barn lite oväntat hemma så tog grannarna hand om äldsta barnet som var tre år då - även fast det var mitt i natten....

I stan har man inte riktigt samma behov av grannar, även om de är fler och närmare. Som hyacint säger upplever jag nog grannkontakt som viktigare och mer självklart på landet.

På landet hälsar man på varandra. Bara det. Det gör man inte i stan, man förväntas inte vara en granne ens - man är mer inkognito i stan tycker nog jag.

 

[Hyacinth]

Det här är jag nyfiken på! Jag läser ofta på buke att man måste samarbeta mer för att det ska funka på landsbygden. Sen läser jag lite till, och då verkar det handla om traktorer och sånt.

Jag är ju deltidslantis, och jag upplever inte att grannar på landet behöver varandra mer av praktiska skäl, men att alla angelägenheter sas räknas som allas. Dvs, jag känner att "alla" lägger sig i allting, men jag ser ingen nytta med det. Det jag behöver hjälp med, betalar jag en firma för, precis som i stan.

Vad behöver tex du av dina grannar för att det ska funka, som skiljer sig från tex Södermalm?

Vardagslivet- inget. Men för att ha en social tillhörighet så måste vi socialisera lite, ha nån att ringa vid ev snöstorm (jag hoppas det aldrig händer), det dyker ipp grannar som undrar om vi har typ en lövblås och man förväntas ingå i tjänster- och gentjänster. Alternativet är att stå utanför, vilket jag upplever skulle vara negativt för barnen (föräldarna är kufar-syndromet). I och med att vi har verksamhet på gården måste vi vara lite extra Najs, det sprid snabbt om man är avmätt.

 

[skerper]

Det bästa är att man kan göra vad man vill utan att störa någon .Ingen gnäller när man sågar ved med motorsågen efter 22 på kvällen eller skjuter räv på åtel mitt i natten .Kan klippa gräsmattan kl 6 en söndagsmorgon om jag vill utan att bli strypt av någon granne

 

[Petruska]

Vardagslivet- inget. Men för att ha en social tillhörighet så måste vi socialisera lite, ha nån att ringa vid ev snöstorm (jag hoppas det aldrig händer), det dyker ipp grannar som undrar om vi har typ en lövblås och man förväntas ingå i tjänster- och gentjänster. Alternativet är att stå utanför, vilket jag upplever skulle vara negativt för barnen (föräldarna är kufar-syndromet). I och med att vi har verksamhet på gården måste vi vara lite extra Najs, det sprid snabbt om man är avmätt.

Okej. Så i en mening inget behov av grannar som skiljer sig från förut? Förutom att hålla en god stämning.

Utbytet av tjänster och gentjänster ser jag på landet, men det är till största delen över min horisont. Jag använder inte lövblås, jag håller inte betesdjur och jag har ingen skog att hugga ner.

 

[sassiball]

Det är intressant för svaren här i tråden skiljer sig från mina vänner som bor på landet. De berättar ofta att någon granne som bor några kilometer bort kommer oanmäld och förväntar sig att få kaffe etc vilket de tycker är störande.
Min bild av att bo på landet är snarare att man inte får vara ifred utan måste vara beredd på besök. Sen beror det väl på var man bor också.

Vi bor på landet , jag är uppväxt på landet och det har aldrig hänt att någon kommit klampande in. Kommer inte hända heller- det skulle jag aldrig acceptera.

 

[Hyacinth]

Okej. Så i en mening inget behov av grannar som skiljer sig från förut? Förutom att hålla en god stämning.

Utbytet av tjänster och gentjänster ser jag på landet, men det är till största delen över min horisont. Jag använder inte lövblås, jag håller inte betesdjur och jag har ingen skog att hugga ner.

Inte för oss, men jag tror det skulle vara annorlunda om vi flyttat till landet Landet typ sommarstället. Där är det mycket mer grannumgänge, här mer rotation på människor och många inflyttade. På sommarstället har grannen bott i 16 generationer, här är grannen globetrottsk irländare med en fot i London. På sommarstället jobbar man på bruket.

 

[Snurrfian]

Okej. Så i en mening inget behov av grannar som skiljer sig från förut? Förutom att hålla en god stämning.

Utbytet av tjänster och gentjänster ser jag på landet, men det är till största delen över min horisont. Jag använder inte lövblås, jag håller inte betesdjur och jag har ingen skog att hugga ner.

Men du kanske riskerar att bli insnöad någon gång? Glida ner i diket med bilen? Ett träd som faller ner på tomten?
Jag blir mest fascinerad över att du och @Hyacinth tycker att tjänster och gentjänster är så besvärligt? För mig handlar det mycket om trygghet och samhällsbyggnad. För att samhället ska fungera så måste man hjälpas åt. Alla som vet vilka vi är i närområdet vet att vi har tillgång till lastmaskin, när det var snöstorm och det kom närmar en meter snö på ett dygn, ja då gick telefonen varm. De som normalt sett klarar sig på mindre snöslunga rådde inte med. En nyinflyttad granne ringde visserligen inte men maken fick syn på hur hen försökte skotta sin långa uppfart för hand och svängde in och körde av den på några minuter. Grannen var så tacksam att hen grät. Sen gjorde hen upp avtal om snöröjning med en annan granne som tar åt sig sånt, det gör inte vi.
Det är sällan någon står på gården och ber om hjälp, det händer men det är småsaker. Grannen som behövde skicka ett viktigt mejl och deras internet låg nere, innan det var smidigt att skriva på mobilen.
Sen är kanske frågan var går gränsen mellan grannar och vänner, många av våra grannar är även våra vänner och att hjälpa sina vänner kanske känns mindre konstigt? Sen är det mycket småföretag och större i trakten, att som företagare nätverka är heller inte så konstigt. Där ingår också tjänster och gentjänster, och gränserna om man frågar som företagare eller privatperson kan vara hårfin. Vi frågar exempelvis bysnickaren om råd både när vi gör själva och när han är tänkt för jobbet. Han vet att vi vänder oss till honom när vi behöver snickeri hjälp, alltså hjälper han även oss när vi gör något på egen hand.

 

[Hyacinth]

Men du kanske riskerar att bli insnöad någon gång? Glida ner i diket med bilen? Ett träd som faller ner på tomten?
Jag blir mest fascinerad över att du och @Hyacinth tycker att tjänster och gentjänster är så besvärligt? För mig handlar det mycket om trygghet och samhällsbyggnad. För att samhället ska fungera så måste man hjälpas åt. Alla som vet vilka vi är i närområdet vet att vi har tillgång till lastmaskin, när det var snöstorm och det kom närmar en meter snö på ett dygn, ja då gick telefonen varm. De som normalt sett klarar sig på mindre snöslunga rådde inte med. En nyinflyttad granne ringde visserligen inte men maken fick syn på hur hen försökte skotta sin långa uppfart för hand och svängde in och körde av den på några minuter. Grannen var så tacksam att hen grät. Sen gjorde hen upp avtal om snöröjning med en annan granne som tar åt sig sånt, det gör inte vi.
Det är sällan någon står på gården och ber om hjälp, det händer men det är småsaker. Grannen som behövde skicka ett viktigt mejl och deras internet låg nere, innan det var smidigt att skriva på mobilen.
Sen är kanske frågan var går gränsen mellan grannar och vänner, många av våra grannar är även våra vänner och att hjälpa sina vänner kanske känns mindre konstigt? Sen är det mycket småföretag och större i trakten, att som företagare nätverka är heller inte så konstigt. Där ingår också tjänster och gentjänster, och gränserna om man frågar som företagare eller privatperson kan vara hårfin. Vi frågar exempelvis bysnickaren om råd både när vi gör själva och när han är tänkt för jobbet. Han vet att vi vänder oss till honom när vi behöver snickeri hjälp, alltså hjälper han även oss när vi gör något på egen hand.

Jag gillar inte att känna beroende av andra för min vardag. Jag gör gärna tjänster men ogillar intensivt att behöva be om sådana. Det är typ det svåraste jag vet, och innebär lätt att jag överkompenserar med en flaska champagne för att nån tömt brevlådan en gång.
Jag känner nån lätt ångest tills skulden är återgäldad och att jag måste återgälda långt över vad tjänsten kanske var värd för att det ska släppa. Det orsakar mig mer bekymmer än att bara betala rätt av. Och det är ibland svårt.

 

[BornAgain]

Jag är uppvuxen i villakvarter och bott i lägenhet innan vi flyttade till gård, men har aldrig tyckt om att ha grannar. Kände mig alltid iakttagen och alltid haft stort behov av att få vara ensam efter skolan och kompisar.
Nu bor vi mitt ute i skogen med 1 km till närmsta granne. Vi hör dom lite men ser dom inte och ingen kan se vår gård när de kör förbi ute på grusvägen. I mina ögon är det helt perfekt. Jag kan gå ut i vilka kläder jag vill utan att tänka på hur jag ser ut. På sommaren står dörren vidöppen både dag och natt när det är som varmast.
Jag kan vara ute och promenera eller rida utan att möta någon och ingen som ser hästarna och kan göra något ”dumt” med dom. Känner mig aldrig orolig för något här ute i skogen. Det värsta som skulle kunna hända är väl att träffa på en älg eller björn. Kände mig mer orolig när vi bodde i stan.
Många frågar om jag inte tycker det är obehagligt att bo mitt i en mörk skog. Då frågar jag alltid vad de tänker ska hända? Det vet dom inte. Samtidigt läser man i lokaltidningen om våldtäktsförsök, mordförsök och annat obehagligt som händer i stan.
Men alla är vi olika och det är tur det. För skulle alla vilja bo på enskilt på landet skulle det inte bli så enskilt längre.
Det enda jag saknar med att att bo ca 1,5 mil från närmsta samhälle är att kunna cykla till affären och köpa något man blir sugen på.
Men å andra sidan så blir det billigare matkostnader då vi storhandlar för en månad och bara fyller på med mjölk och liknande en gång i veckan. Det finns för- och nackdelar med allt!

Det är lite skillnad att bo så som en del av ett "vi" än som den enda i ett "jag". Jag är väldigt glad att inte behöva tänka på att få en km enskild väg plogad.

 

[Petruska]

Men du kanske riskerar att bli insnöad någon gång? Glida ner i diket med bilen? Ett träd som faller ner på tomten?
Jag blir mest fascinerad över att du och @Hyacinth tycker att tjänster och gentjänster är så besvärligt? För mig handlar det mycket om trygghet och samhällsbyggnad. För att samhället ska fungera så måste man hjälpas åt. Alla som vet vilka vi är i närområdet vet att vi har tillgång till lastmaskin, när det var snöstorm och det kom närmar en meter snö på ett dygn, ja då gick telefonen varm. De som normalt sett klarar sig på mindre snöslunga rådde inte med. En nyinflyttad granne ringde visserligen inte men maken fick syn på hur hen försökte skotta sin långa uppfart för hand och svängde in och körde av den på några minuter. Grannen var så tacksam att hen grät. Sen gjorde hen upp avtal om snöröjning med en annan granne som tar åt sig sånt, det gör inte vi.
Det är sällan någon står på gården och ber om hjälp, det händer men det är småsaker. Grannen som behövde skicka ett viktigt mejl och deras internet låg nere, innan det var smidigt att skriva på mobilen.
Sen är kanske frågan var går gränsen mellan grannar och vänner, många av våra grannar är även våra vänner och att hjälpa sina vänner kanske känns mindre konstigt? Sen är det mycket småföretag och större i trakten, att som företagare nätverka är heller inte så konstigt. Där ingår också tjänster och gentjänster, och gränserna om man frågar som företagare eller privatperson kan vara hårfin. Vi frågar exempelvis bysnickaren om råd både när vi gör själva och när han är tänkt för jobbet. Han vet att vi vänder oss till honom när vi behöver snickeri hjälp, alltså hjälper han även oss när vi gör något på egen hand.

Nu är snö ingen stor grej i min del av landet. Men det problemet är löst via vägföreningen som har ett avtal med en firma.

Det mesta du nämner och som jag kan komma på, är antingen situationer jag undviker att försätta mig i eller som jag köper en tjänst för att lösa. Jag upplever det betydligt enklare.

 

[sjoberga]

Det är lite skillnad att bo så som en del av ett "vi" än som den enda i ett "jag". Jag är väldigt glad att inte behöva tänka på att få en km enskild väg plogad.

Precis. Här vägrade vissa att betala samfällighetsavgiften på någon enstaka tusenlapp som ska täcka allt vägunderhåll, inklusive snöröjning klockan 5 varje morgon. Det var orimligt hög avgift så de köpte varsin ny range Rover istället. Vilket inte löste problemet, men lite roligt att följa hur knepigt man kan resonera. Det vore ganska mycket dyrare och mer komplicerat att inte ha grannar alls, men 2-3 kilometer bort, utom synhåll, räcker gott och väl för min del.