Vad är det med folk?!

[doglover]

Sv: Vad är det med folk?!

Hade någon sagt så till mig, hade jag blivit rejält pissed off och sagt något drypande tillbaka.

Man har inte en perfekt kropp så kort tid efter graviditet.

Folk som fäller sådana kommentarer kanske inte har barn själva?

 

[Allimac76]

Sv: Vad är det med folk?!

Flera?
Hm, nu har jag inte läst igenom hela tråden just nu, men såvitt jag kan dra mig till minnes är det väl bara Allimac som mer eller mindre uttryckt en vilja att man ska ignorera magen helt, i alla fall om man är hennes kollega.

Suck.......

 

[marielen]

Sv: Vad är det med folk?!

Nu verkar det nästan som en urspårning är på G...
Eller?

Herregud....


Som Cilla skriver;
Det är oftast inte VAD du säger till en gravid kvinna... Utan HUR!!!!

Vill man säga nåt, så tänk på HUR du säger!!

Under mina graviditeter var jag hyperkänslig för vad folk sa!!
Sånt som jag reagerade rejält på då, är sådant som jag kanske inte reagerar på alls idag!

Nä, god middag på eder alla!
Nu ska jag strax iväg och sniffa på nykläckt bebis!!

 

[Allimac76]

Sv: Vad är det med folk?!

Herregud. Efter att ha läst den här tråden så skall jag aldrig mer nämna någons graviditet. Inte ens säga grattis. Om man får skit för att man intresserar sig över när "lyckan" kommer och dyl så vill inte jag vara med i spelet.

Nej, jag ska fan ignorera alla gravida oavsett hur lyckliga dom verkar, eftersom man tydligen är ett efterblivet svin om man frågar när beräknad BF är.

Och om du nöjer dig med att säga grattis eller någonting annat neutralt så hade i alla fall inte jag tagit illa upp. Om personen vill prata om sin graviditet så märker du nog det då. En neutral fråga kan leda vidare till att du får ställa dessa personliga närgångna frågor som tydligen alla går omkring och är så nyfikna över, om personen däremot inte spinner vidare på din neutrala fråga så kan det ju bero på att denne inte vill diskutera ämnet. Ex frågan om beräknad födsel.
Problemet är bara att man i princip måste svara "Efter nio månader" för att få stopp på frågorna, eftersom alla gravida tydligen enbart ska vilja bubbla på om graviditeten och bebisar.
Sedan erkänner jag villigt att jag nog är extra känslig och tar åt mig jättemycket av personliga, klumpiga frågor. Hormonerna svallar. Men så är det ju med folk som är gravida.

Och ja, jag tycker att det är jätteskönt då mina kollegor tittar mig i ansiktet och pratar med mig om jobb, som de gjorde innan magen började synas. Jag vill inte diskutera min relation till min svärmor eller hur man ska sköta en bebis. Inte med mina kollegor, på jobbet.

Det jag inte alls fattar är varför man måste intressera sig för en okänd människas reproduktion. Är det av artighet eller nyfikenhet?

 

[Jegra]

Sv: Vad är det med folk?!

Vi har haft ganska långtgående funderingar på att skaffa en tröja och trycka:

"Akta - den bits!"

Men vi har helt ärligt inte haft anledning att göra det än. Jag upplever nämligen lite av motsatsen mot många andra här. Det är som om min mage inte syns (och tro mig, den syns...). Ganska många säger inte så mycket mer än att de frågar hur det är. Jag har hittils endast fått TVÅ magklappar!

Först efter v.30 började kommentarerna komma, och de flesta har hittils sagt något i stil med att "jag bär min mage framåt". Vilket stämmer för bakifrån ser jag baske mig inte ett uns gravid ut, men ni ska se profilen... *s*

 

[pixietail]

Sv: Vad är det med folk?!

*knapp*

Just alla kommentarer tyckte jag var jättejobbigt under min graviditet, de klassiska "vad tjock du blivit" "vilken stor rumpa du fått" (vad det nu hade med saken att göra?) "vad blir det för något "vad stor mage du har", "hur mycket har du gått upp", alla som ska klappa och känna utan att ens fråga först

Jag tyckte också det var jobbigt att alla tog för givet att jag ville berätta vitt och brett om min förlossning efterråt, fråga ut mig om amningen, hur den fungderade - då jag fick förklara att jag inte ammade och varför, och så vidare. Jag borde ha sagt att "varför undrar du?" som någon skrev i tråden eller "det har du inte med att göra". Jag berättar om det är något jag har lust att dela med mig av, annars är det faktiskt min ensak...

Det enda jag kan säga är att jag lärt mg av allt obehag och all irritation jag kände då, att nästa gång (jo, en nästa gång blir det, dock är magen ännu tom), då ska jag bunkra upp med motkommentarer och lite jävlar anamma , för min mage, den vill vara ifred under den graviditeten. Och jag vill inte höra hur tjock jag blivit, eller berätta hur mycket jag gått upp och så vidare.


Och alla kommentarer, frågor och händer på magen var jobbigare än graviditeten själv, och då var den ändå allt utom besvärs- och komplikationsfri..

 

[Björk]

Sv: Vad är det med folk?!

Jo, nog verkar du lite bitter allt...

en person på ett forum får dig att "hellre ses som en snobbig bitterkäft" än att säga att någons mage är fin??

Att de allra flesta tycker att det inte finns något fel alls i att få höra att ens mage är fin (de flesta blir nog bara glada); det spelar ingen roll. Den där enda personen styr istället hur du tänker agera i framtiden...

 

[Björk]

Sv: Vad är det med folk?!

Suck.......

Jag håller med dig i mycket (det allra mesta) så jag tycker inte du behöver ta det så personligt. Jag upplevde dock att du mer eller mindre (som sagt) uttryckte att du (eller snarare magen) kan/ska/bör hellre ignoreras av kollegorna. Du får gärna rätta mig om det inte var så du menade!

 

[Björk]

Sv: Vad är det med folk?!

Och ja, jag tycker att det är jätteskönt då mina kollegor tittar mig i ansiktet och pratar med mig om jobb, som de gjorde innan magen började synas.

Här t ex så tolkar jag dig som att de gärna får låta bli att kommentera magen.

(Och jag ser inget fel i det! Du är du och måste ju få känna som du känner. Dock tror jag inte alla tycker/känner exakt så)

 

[Sara-Ida]

Sv: Vad är det med folk?!

Jo, nog verkar du lite bitter allt...

en person på ett forum får dig att "hellre ses som en snobbig bitterkäft" än att säga att någons mage är fin??

Att de allra flesta tycker att det inte finns något fel alls i att få höra att ens mage är fin (de flesta blir nog bara glada); det spelar ingen roll. Den där enda personen styr istället hur du tänker agera i framtiden...

Men jag sällar mig nog till skaran som håller tyst fortsättningsvis. Att döma av många inlägg får inte fråga om graviditeten var planerad eller en glad överaskning; man får inte kommentera magens storlek och man får absolut inte säga något som på något sätt kan uppfattas som negativt.

Och jag förstår inte det. Alla som väljer att bli på smällen vet väl om att man går rejält upp i vikt, så varför är det så känsligt? Det är ju ett medvetet val att bli rejält tjock under en period (och för många även en bra tid efter förlossningen).

 

[Sara-Ida]

Sv: Vad är det med folk?!

Jag tyckte också det var jobbigt att alla tog för givet att jag ville berätta vitt och brett om min förlossning efterråt, fråga ut mig om amningen, hur den fungderade - då jag fick förklara att jag inte ammade och varför, och så vidare.

Men hur ska folk veta vad just du har för önskemål om frågor? Faktum är att vissa gravida och nyblivna mödrar inte pratar om något annat. Så hur ska man kunna gissa att det inte passar i ditt fall?

 

[Allimac76]

Sv: Vad är det med folk?!

Här t ex så tolkar jag dig som att de gärna får låta bli att kommentera magen.

(Och jag ser inget fel i det! Du är du och måste ju få känna som du känner. Dock tror jag inte alla tycker/känner exakt så)

Men det är ju din tolkning. Om du inte använder tunnelseende kanske du inser att jag menar precis det jag skrivit ut flera gånger.
"Tafsande och klämmande, kommentarer om hur stooooooor magen är och andra personliga kommentarer och frågor." Jag har skrivit ut i klartext att jag tycker att en fråga om hur man mår är trevlig, även en neutral fråga om BF. Om det stannar där.
Jag menar faktiskt precis det jag skriver. Ingenting annat.

 

[Björk]

Sv: Vad är det med folk?!

Men jag sällar mig nog till skaran som håller tyst fortsättningsvis. Att döma av många inlägg får inte fråga om graviditeten var planerad eller en glad överaskning; man får inte kommentera magens storlek och man får absolut inte säga något som på något sätt kan uppfattas som negativt.

Men det är väl lika självklart som vid andra mänskliga kontakter att man helst bör undvika säga negativa saker? Eller fråga om personliga/privata förehavanden?

Det är ganska självklart att man går upp i vikt av dåliga matvanor också, men inte säger vi till folk "ta en bulle till du tjockis!" eller "det syns att det blev många grillkvällar i somras" eller "oj, vad STOR du är nu!"? (möjligen skulle jag kunna säga eller få sådana kommentarer av folk som jag känner väl, där jargongen är sådan, där vi VET vad vi menar).

Det är också rätt självklart att de som lever tillsammans med någon förmodligen har sex med denne. Men vi frågar ändå inte "blev det nå knulla i helgen då?" (med samma reservation där; vi KAn ställa frågan i vissa kretsar/umgängen med folk vi känner väl).

För min del så kändes graviditeten och min stora (stooooora) mage som något som naturligtvis är påtagligt synligt för andra. Jag var glad åt alla som ville prata om graviditet, sina egna erfarenheter, frågade hur det kändes mm. Jag var (är) inte heller känslig över att få höra "hej tjockis" vilket en del sa ibland. Men det är ju jag det. Alla är ju inte som jag. En enda gång kände jag att en person trampade lite över gränsen; en kollega jag känner flyktigt (men numera bättre) som bara stegade rätt in på rummet och började känna på magen. Det kändes lite.... konstigt faktiskt. Den personen var dock den enda. Släktingar sa jag till själv: vill du känna? Nu rör sig bebisen!

Däremot kan jag förstå att vissa andra reagerar; som kompisen som råkade ut för en totalt främmande man på en marknad som (när hon sitter ner och vilar) kommer fram och ställer sig på knä framför henne samtidigt som han lägger båda händerna på hennes mage och utbrister en massa superlativer om vackra, gravida kvinnor och stryker sina båda händer över hennes mage. Då hade jag också reagerat. Skulle inte du?

För mig så måste jag säga att jag upplevde graviditeten som en bra period. I princip alla människor omkring mig behandlade mig fortfarande som den människa jag är, samtidigt som de naturligtvis också sa positiva (mest) saker om graviditeten och frågade öppna, trevliga frågor. Jag hade känt mig väldigt konstig om ingen med en min avslöjade att de såg min mage. För mig hade det nog känts som att de var fullkomligt ointresserade. Jag hade accepterat det, men det hade känts konstigt om INGEN gratulerat eller sagt något.

 

[Björk]

Sv: Vad är det med folk?!

Men det är ju din tolkning. Om du inte använder tunnelseende kanske du inser att jag menar precis det jag skrivit ut flera gånger.
"Tafsande och klämmande, kommentarer om hur stooooooor magen är och andra personliga kommentarer och frågor." Jag har skrivit ut i klartext att jag tycker att en fråga om hur man mår är trevlig, även en neutral fråga om BF. Om det stannar där.
Jag menar faktiskt precis det jag skriver. Ingenting annat.

Det är klart det är min tolkning! Det är ju det jag skriver.

Jag håller med dig om att sånt du exemplifierar är jobbigt. Men jag förstår att flera missuppfattat dig när du skriver tex att du tycker "det är jätteskönt då mina kollegor tittar mig i ansiktet och pratar med mig om jobb, som de gjorde innan magen började synas." Då är det ju inte lätt för vare sig mig eller någon annan som skulle råka vara din kollega. FÅR vi ens titta på magen eller ställa den där neutrala frågan? Eller ska vi låtsas att vi inte sett den? Totalt solklart vad du menar kanske det inte är för alla andra. Även om det förstås är det för dig.

 

[Björk]

Sv: Vad är det med folk?!

Om du inte använder tunnelseende

För övrigt vore det trevligt att inte bli anklagad för något jag inte tillämpat. Jag har i flera inlägg hållt med dig. Om jag däremot knystar att det går att tolka dig på andra sätt så har jag tunnelseende.... Trist.

 

[Sara-Ida]

Sv: Vad är det med folk?!

Men det är väl lika självklart som vid andra mänskliga kontakter att man helst bör undvika säga negativa saker? Eller fråga om personliga/privata förehavanden?

Fast jag upplever inte kommentarerna av typen "vad stor du har blivit!" som negativa, utan snarare neutralt konstaterande, och är man på smällen är det väl inte konstigt att man är tjock - man ÄR tjock och det är ju meningen! Jag kan inte förstå varför man tolkar något sådant som ett personligt angrepp. Jag undviker inte alls personliga eller privata förehavanden, tvärtom, det är sådant som ger vänskapen djup. (Nu talar jag inte om kommentarer fällda av fullkomliga främlingar, utan människor som man annars umgås med).

Är man så känslig som tex Allmac76 hade jag nog undvikit alla samtalsämnen med denne faktiskt. Att tolka omtanke som ett intrång i det privata livet tyder på stora hämningar.

 

[Trygg]

Sv: Vad är det med folk?!

*kl*

Intressant tråd!

Jag har snarare upplevt ett annat problem -Att gravida kvinnor är så fixerade vid sin mage etc så de blir stötta för att jag inte klappar eller frågar om magen, hur många veckor hon har gått, om hon har foglossningar eller är hård i magen osv.

Därför blev jag både förvånad och lättad över att läsa era åsikter!

 

[Björk]

Sv: Vad är det med folk?!

Fast jag upplever inte kommentarerna av typen "vad stor du har blivit!" som negativa, utan snarare neutralt konstaterande, och är man på smällen är det väl inte konstigt att man är tjock - man ÄR tjock och det är ju meningen!

Fast jag tycker nog inte man är just tjock. För mig betyder begreppet tjock = fet. Och att man blivit det av för stort matintag. Stor kan jag hålla med om att man blivit däremot. Har du följt tråden så har du sett att jag fått såna kommentarer och jag har inte brytt mig. Jag var jättestor! Men jag skulle själv inte säga "hej tjockis" till någon som är gravid. Och eftersom jag VET (både härifrån och IRL) att många tjejer tycker det är superjobbigt att både se ut som och känna sig som elefanter (för mig gick det hyfsat, men inte f-n kände jag mig vacker de sista veckorna) så låter jag bli att säga stor, tjock, svullen eller andra begrepp som KAN kännas jobbiga. Den bäst kommentaren är "vilken FIN mage du har!". Då minskar risken att såra någon med säkert 99%.

Nu rör ju inte tråden/frågorna enbart vänner heller. Jag pratar mycket privata saker med mina vänner. Och jag håller med om att det ger vänskapen djup! En del kollegor räknas också som vänner. Men andra gör inte det. Om sådana personer; som väl närmast kan kallas "bekanta" eller är totala främlingar frågar privata frågor så tycker jag de är ganska klumpiga och dåliga på socialt samspel.

 

[Björk]

Sv: Vad är det med folk?!

Jag har snarare upplevt ett annat problem -Att gravida kvinnor är så fixerade vid sin mage etc så de blir stötta för att jag inte klappar eller frågar om magen, hur många veckor hon har gått, om hon har foglossningar eller är hård i magen osv.

För att spinna vidare på det temat så mötte jag en gammal kompis helgen. En som jag inte umgåtts/pratat med på några år (vår vänskap rann ut i sanden). Jag hade sonen med mig och fick väl ungefär en sån reaktion som jag väntade mig från henne.
- Är det där din?
- Ja, här har det hänt en del... *ler*
- Jaha
och sen övergick konversationen till kompisens förehavanden, jobb, hästar, intressen osv.

Man kanske kunde tycka att man kunde få liiite mer än ett "jaha". (Vad kul för er! eller Hur gammal är h*n? eller Oj, då är det fullt upp nu antar jag? eller dylikt.) Men, som sagt; det var inget annat än väntat. Och en bekräftelse på att den där vänskapen som rann ut i sanden inte var så mycket att sakna.

Det är lika bra att komplettera: jag förväntar mig INTE att vänner utan barnintresse ska gulla eller fråga om de får hålla eller prata enbart barn med mig! Sån är jag inte själv och jag har själv inget jättestort bebisintresse generellt. Men jag kan väl tycka att man kanske ändå fäller någon slags positiv kommentar. Ett "grattis" kanske? Parallell: om jag träffar Berta som kommer i sin nya bil så kanske jag i alla fall säger NÅGOT positivt till henne även om jag generellt inte är bilintresserad.

 

[Jozze]

Sv: Vad är det med folk?!

*delvis knapplån*

Jag tror att diskussionen har blivit aningen infekterad för att begreppen blandas ihop; pratar vi om kommentarer från främlingar eller från folk man möter i princip varje dag, t.ex. nära kollegor? Jag själv har nog diskuterat ur ett bekantskapskrets-perspektiv, medan andra pratar om främlingar och vissa pratar om både och. Det blir aningens förvirrande.

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad tycker jag dock, som någon/några andra redan skrivit, verkar vara en bra riktlinje