@Linta Vad är det han gör på utställningarna?
Han försöker bita, mest. Det är även skönsång, fräs och väs(!), en del klor. Och det bara av att man försöker ta på honom, typ handen på ryggen. Försöker man distrahera/leka med vippan så anfaller han den, inget bus där inte. Fick ju tips om att fortsätta ställa, och vara lika hård på honom som han är mot mig, och visst, kanske funkar det, eller så blir det precis tvärt om och så är det kört för alltid istället.
Nu när jag ser på det med lite mindre upprörda ögon så tycker jag inte han var så mycket värre igår än i Borlänge, men domarna har ju olika höga trösklar. Och jag känner lite att en gång är ingen gång, två gånger en vana och han beter sig inte tillräckligt okej för att jag ska vilja överse det en tredje gång.
Vad tråkigt!
Hur gammal är han?
Jag hoppas det ger sig när han är kastrerad men lita inte på det... Det Brukar ju bli bättre men inte säkert.
Själv ställde jag min gamla kastrathona för första gången nånsin. Hon tog sitt CAP och blev dessutom BIV!  Men vid Nom tog det stopp.
Hon huffa och puffa som värsta lilla draken mellan varven men hon höll sig på mattan. Duktig kisse!
10 månader, så jag hoppas att om vi kastrerar snart och tar en lång paus så ska han ha glömt det här. Grattis.
Som Bonnie då . Hon ska förhoppningsvis ta CH i november, sen blir det nog inget mer som fertil. Så tråkigt, första utställningen var hon helt underbar
Men sen satte hormonerna fart och då blev det inte lika bra längre.
Ska testa med Zylkene innan denna gång och kanske blir det bättre av att Malla är hemma.
Det är så frustrerande, Sauron var ju också jättego de första gångerna. Så jag hoppas att det ska gå sen när hormonerna går ur efter kastreringen, och att assistenterna får ta honom från start då så inte jag förstör något. Zylkene, det är nån form av pasta va? Effektivare än Feliway?
kl
Vilken jävla pisshelg rent ut sagt. Drog Sixten idag, jag blev hämtad(tack snälla
@Smulis mamma
) från sekretariatet en stund innan det var dags, då hade han både varit i lådan och råkat bajsa lite i bädden. Flytande.
Tänkte att okej, det kanske är stressen, jag tar ut honom och kollar läget. Han lät som han bara gör när han mår dåligt, inte på ett missnöjt sätt utan sådär riktigt ynkligt som får en att tänka på ett sjukt barn typ. Satt på bänken vid domaren med honom i knät, han brukar alltid lugna sig då, men det hjälpte inte alls. Kände att han hade bajs i byxorna och kände bara att nä, det här gör jag inte, jag kan inte utsätta honom för det här. Skjuts in i buren igen och tala om för assistenten att han inte kommer upp. Det var lämpligt nog tidig hemgång idag, så vi har varit hemma nån timme redan. Han är superpigg så misstänker att han har blåst mig.
Oavsett så tar vi paus nu, jag skiter ju i resultaten men mina katter måste må bra och jag måste tycka det är roligt, där är vi inte just nu. Känns som om högre makter ville knäppa mig på näsan lite, "du ska inte tro att det är lätt inte!" liksom.
