Utmattningssyndrom och återhämtning

[MML]

Min första utmattning kom en tid efter att jag fått ta bort min häst (och inte skaffade en ny). Den mentala återhämtning som hon gav, när jag "var tvungen" att vara här och nu med henne var det som lät min speedade hjärna koppla av. Flera psykologer jag träffat genom åren anser att jag har ADHD, men jag är för högfungerande för att prioriteras för utredning.
Nu har jag hundar som ger mig den återhämtningen. Mentalt när vi tränar behöver jag vara lika fokuserad på hunden som jag vill att hon ska vara på mig, det gör att jag är här och nu istället för i dåtid eller framtid i överljudsfart och det är nödvändigt för mig. Mindfulness i praktiken helt enkelt. Men också fysiskt genom långa lugna promenader där hundarna får nosa precis så mycket de vill och jag bara står bredvid och andas under tiden. Eller fyspasset som ger utlopp för adrenalinet jag byggt upp under en dag på jobbet. Hästen och stallet gav också allt det där, så jag kan absolut se att mina djur hjälper mig att hålla mig från utmattning.

Just så upplever jag det också. Häst och/eller hund "tvingar fram" en närvaro och en avkoppling som är svår för mig att hitta på andra sätt.

 

[MML]

Vilka är det?

Mycket kring dottern och hela den situationen, vissa arbetssituationer på ett i övrigt väldigt givande arbete, en del faktorer i andra nära relationer och i andra viktiga sammanhang.

 

[MML]

För min del handlade det mycket om att kunna koppla bort det som orsakade stressen.
Jag gick också en "stressahanteringskurs" på vårdcentralen och där insåg att jag aldrig varvade ner (dvs laddade batteriet), utan jag varvade upp, presterade på högvarv hela tiden och gick inte ner till mer normal eller lågpresterande under en period föt att sedan varva upp och högprestera. Det måste jag fortfarande aktivt påminna mig om att göra, att varav ner och ha perioder med arbetsuppgifter där "jag bara gör" utan att tänka, projektleda och koordinera. Och att det är helt okej! Men det innebär också att jag inte projektleder "hemmet" hela tiden, utan hemma försöker jag få en del "bara göra" saker...

I mitt fall var det jobbet som orsakde min utmattning, så att vara sjukskriven hjälpte mig mycket. Sedan såg jag till att mina arbetsuppgifter ändrades (den som orsakade mest (psykisk) stress behövde jag inte jobba med efter det att jag påpekade det för min chef. Jag insåg också att det var en del kollegor (snälla rara fantastiska människor) som jag bara blev jättestressad av i jobbet, så dessa försöker jag se till att inte behöva arbeta med hela tiden (eller snarare inte vara beorende av i jobbet). Det var nog det jag hade svårast att acceptera faktiskt, att det var människorna som stressade mig mest.
Idag funkar det betydligt bättre, jag jobbar fortfarande med dessa människor, men har hittat en bra balans och inser att jag behöver"jobbpaus" från dom med jämna mellanrum.

För min del var hästarna och stalltiden oerhört positivt och det som gav mig återhämtning, men då under förbehållet att var det en dag då jag var stressad och helt uppe i varv var det helt okej att bara mysa och bara vara och pyssla. Något jag insåg att jag inte fixade var till exempel att jobba igenom något om unghästen protesterade och inte ville gå fram eller var spänd som en fiolsträng. Men den insikten kom först lite senare. Var jag stressad blev hon också spänd och det var ingen bra kombo för att lösa problem.

För mig är det också fortfarande viktigt att skala bort de måsten som tar energi, och göra det som ger energi. Då när det var som jobbigast gjorde jag en lista med två kolumner. Vad tar energi och vad ger energi. Det hjälpte mig att sortera bland alla känslor, tankar och annat. Samma sak kan ju hamna i båda kolumnerna, det är inget konstigt utan för mig var det när det var olika förutsättningar.

Att bara sitta framför TV:n och "göra ingenting" tror jag är en manlig förmåga som vi kvinnor inte har fått.
Man karl har inga problem med sysselsättningen "göra ingenting".

Jag är nog också skyldig till att vara allt för dålig på att varva ner och sänka "lägstanivån", både i arbetslivet och privat. Det är förmodligen något jag behöver lära om helt.

Det du tar upp om vikten av att det är okej att "bara" mysa, pyssla och vara i stallet tror jag är oerhört viktigt. Att det inte blir kravfyllt och "måsten" kring det som är menat att vara återhämtning.

Din metod för att sortera vad som tar energi och vad som ger energi ska jag fundera vidare på. Det låter klokt att konkretisera det genom en lista på det sättet.

 

[Kjerulfia]

Jag är nog också skyldig till att vara allt för dålig på att varva ner och sänka "lägstanivån", både i arbetslivet och privat. Det är förmodligen något jag behöver lära om helt.

Det du tar upp om vikten av att det är okej att "bara" mysa, pyssla och vara i stallet tror jag är oerhört viktigt. Att det inte blir kravfyllt och "måsten" kring det som är menat att vara återhämtning.

Din metod för att sortera vad som tar energi och vad som ger energi ska jag fundera vidare på. Det låter klokt att konkretisera det genom en lista på det sättet.

Ja, att göra "vad tar energi och vad ger energi" hjälpte mig mycket att göra det konkret och kunna sortara tankarna eftersom de bara flög omkring som ett gäng pingpongbollar i hjärnan hela tiden.
Men jag är ju också en "list-människa" som älskar mina att göra listor för att sortera upp och kunna prioritera bland grejer jag ska göra. Att få en överblick är viktigt för mig.

Utmattningen har ju också gett mig en viss hjärntrötthet och glömska, så listorna är även till för att komma ihåg saker som jag vill få gjort. Jag brukade vara en sådan där som hade kalendern helt i huvudet, så funkar det inte längre.

 

[gammalek]

Ja, det är väl just det som det är meningen att jag ska göra nu. Jag tror inte att jag direkt "flyr" från något konkret som jag inte står ut att möta, men helt klart är ju att jag behöver lära mig bättre stresshantering och återhämtning än hur jag gjort tidigare.

Jag var prestationsprinsessa. Det jag flydde från var att jag faktiskt inte behöver göra och kunna allt, prestera hela tiden. Det var ångestfyllt att möta det jag då tyckte var en slö och lat person - vilket jag ju inte alls är faktiskt. Bara en vanlig människa. Och det behövde jag tomhet och stillhet för att upptäcka. På samma sätt som barn behöver ha tråkigt. Finns inte tomrummet kan inget ta form.

 

[Kirre]

Jag har naturligtvis inte heller påstått att det är bara din sanning, däremot tror (vet) jag att det inte är allas sanning. Jag tycker nog också att det är en relevant skillnad mellan att mena på att alla som tycker att häst/stall ger mer energi än det tar lever i förnekelse, och att se att det under vissa omständigheter kan vara så att häst/stall är mer utmattande än återhämtande.

Jag säger som sagt inte alls emot att häst kan vara en stor börda, och att det kan vara "för mycket", inte minst för någon med utmattningssyndrom. Det jag vänder mig emot är uttalandet om att det är så, och att de som anser att häst/stall är återhämtning lever i förnekelse.

För mig ser hästlivet inte alls ut så som du beskriver det och är inte alls någon enorm börda.

Nu svarade jag förvisso på ett inlägg där det nämndes förnekelse, jag höll med i stort, inte nödvändigtvis allt ordagrant.

Många hästmänniskor har det så rotat i sig att de inte vet vilka de är utan häst och att sluta ha häst är att ge upp sig själv. Det finns mängder med trådar här genom åren där detta tagits upp. Jag tror att det är viktigt att det också lyfts, särskilt när många hyllar hästens helande kraft, att det finns många många därute som avslutat, tagit uppehåll, mår uppriktigt dåligt i sitt hästägande osv och att det är helt ok och att man inte är ensam i den känslan eller att det är en skam att inte känna lycka och rekreation i sitt hästägande.

Jag skulle absolut inte säga till någon att ge upp sitt hästeri men tycker det är viktigt med balansen och att det är ok att ha häst på ett enklare, mer kravlöst sätt, eller inte alls, om det är så man känner.

Ber om ursäkt om det landade fel.

 

[MML]

Nu svarade jag förvisso på ett inlägg där det nämndes förnekelse, jag höll med i stort, inte nödvändigtvis allt ordagrant.

Många hästmänniskor har det så rotat i sig att de inte vet vilka de är utan häst och att sluta ha häst är att ge upp sig själv. Det finns mängder med trådar här genom åren där detta tagits upp. Jag tror att det är viktigt att det också lyfts, särskilt när många hyllar hästens helande kraft, att det finns många många därute som avslutat, tagit uppehåll, mår uppriktigt dåligt i sitt hästägande osv och att det är helt ok och att man inte är ensam i den känslan eller att det är en skam att inte känna lycka och rekreation i sitt hästägande.

Jag skulle absolut inte säga till någon att ge upp sitt hästeri men tycker det är viktigt med balansen och att det är ok att ha häst på ett enklare, mer kravlöst sätt, eller inte alls, om det är så man känner.

Ber om ursäkt om det landade fel.

Det som blir tokigt är väl när det förutsätts att hästägandet är krävande och energislukande, på så sätt som du målade upp i ett tidigare inlägg. Jag ser inte att någon här har uttryckt att det alltid är givande att ha häst, men att det, för dem, har varit en stor hjälp i tillfrisknandet. På samma sätt som jag skrev i mitt ursprungsinlägg att vara i stallet, med min häst, och med hundarna, är återhämtning för mig.

Självklart är det viktigt att ha en bra balans, och självklart är det fullt rimligt att inte ha häst alls om man inte vill det. Det är väl ingen här som vänder sig mot det? Men att, som både jag och flera andra som svarat gjort, uttrycka att ha häst är en betydande välgörenhetsfaktor och då få till sig att man lever i förnekelse, att häst visst "tar" mer än det "ger", och att det är si och så krävande, är förstås inte vare sig roligt eller hjälpsamt.

Jag har full förståelse för att det, för många, kan vara omöjligt att få ihop heltidsjobb, familj, hus, tävlingshäst i ett stall där man sköter mycket själv etc. Jag tycker också att det är självklart att inte alla lever den typen av liv, även med egen häst. Många av oss har redan häst på det enkla, kravlösa sättet, och det är verkligen inte alltid så att hästen är en bidragande orsak till utmattning.

 

[Kirre]

Det som blir tokigt är väl när det förutsätts att hästägandet är krävande och energislukande, på så sätt som du målade upp i ett tidigare inlägg. Jag ser inte att någon här har uttryckt att det alltid är givande att ha häst, men att det, för dem, har varit en stor hjälp i tillfrisknandet. På samma sätt som jag skrev i mitt ursprungsinlägg att vara i stallet, med min häst, och med hundarna, är återhämtning för mig.

Självklart är det viktigt att ha en bra balans, och självklart är det fullt rimligt att inte ha häst alls om man inte vill det. Det är väl ingen här som vänder sig mot det? Men att, som både jag och flera andra som svarat gjort, uttrycka att ha häst är en betydande välgörenhetsfaktor och då få till sig att man lever i förnekelse, att häst visst "tar" mer än det "ger", och att det är si och så krävande, är förstås inte vare sig roligt eller hjälpsamt.

Jag har full förståelse för att det, för många, kan vara omöjligt att få ihop heltidsjobb, familj, hus, tävlingshäst i ett stall där man sköter mycket själv etc. Jag tycker också att det är självklart att inte alla lever den typen av liv, även med egen häst. Många av oss har redan häst på det enkla, kravlösa sättet, och det är verkligen inte alltid så att hästen är en bidragande orsak till utmattning.

Ok, jag ger upp. Det landade uppenbarligen helt fel och inte alls som det var tänkt, trots förklaring.
Jag vill dock igen säga att JAG har inte sagt att ALLA lever i förnekelse.

 

[Angel]

Det som blir tokigt är väl när det förutsätts att hästägandet är krävande och energislukande, på så sätt som du målade upp i ett tidigare inlägg.

Hästägande ÄR energislukande enbart baserat på att det krävs ansvarstagande (åtminstone om man är en bra hästägare, vilket jag förutsätter att alla här inne försöker vara). Ansvarstagande per definition kräver uppmärksamhet och att man ibland frånser sina egna behov till förmån för något annat. Det är så hjärnan fungerar och har man inte kommit till den insikten att det är sådant som man måste skala bort tills man hittat balans så kommer man fortsätta ha problem.

Sen som sagt så kan man välja att ha häst ändå om det finns andra saker som går att minska ner på tillräckligt och man tycker det är värt det på grund av andra orsaker tex att man mår bättre av att tvinga sig att komma ut varje dag och inte förmår sig det annars. Men att vara ansvarig för någonting viktigt kan både ge mening men per definition tar också av en. Men visst har man möjlighet att låta bli kollektivstallspass, faktiskt äter regelbundet och tar pauser även i stallet och vilar i stället när man faktiskt är trött så kan summan säkert ändå bli positiv.

Men jag känner ärligt talat inte en enda hästmänniska som ens äter regelbundet när de är i stallet, än mindre känner efter om de behöver vila. Dvs precis såna saker som man absolut inte ska göra om man är på väg eller inne i utmattning.

 

[cirkus]

Jag har ju inte haft en utmattning men väl en hjärnskada som gör mig hjärntrött. Jag tillhör dom som blev räddade av att få vara med mina djur. Jag behöver kontemplationen att mocka långsamt, att rykta länge, att fylla de olika kärlen med foder och vatten. Tankarna flödar på ett helt annat sätt när jag gör saker mer eller mekaniskt och det har hjälpt mig otroligt mycket.

För mig har det med all säkerhet varit positivt att ha häst under min sjukdomsperiod.

 

[Septicemia]

Vad är återhämtning för er? Motionera hundar, träna valp, sköta häst och "tantrida" i skogen några dagar i veckan går ju inte att fylla dagarna med. Vänner och familj är underbara och lagar mat, handlar, städar, fixar och ordnar åt oss om vi vill. Det är guld värt och enormt uppskattat! Men vad gör jag med all tid? Tiden finns för återhämtning, men vad är återhämtning, egentligen?

Det här mina tankar, lite löst kopplade till diskussionen angående livet som hästmänniska.

För mig är återhämtning kopplat till 100% kravlöshet, lugn och att bara vara, samt att ha en rutin som ser till det att det verkligen blir av regelbundet. Det är inte riktigt samma sak som att göra saker som ger mig energi.

Umgås med djur ger mig energi och livslust. Att ha ansvar för djur ställer också krav på mig som djurägare, stora som små. Det innefattar allt från självklara och givande måsten som att mata dem, mysa med och aktivera dem men också att oroa sig för eventuella sjukdomar, behandla krämpor och avsätta tid/ork som kanske inte alltid finns i den utsträckningen som behövts. Det kan vara allt ifrån akuta veterinärbesök till att skaffa djurpassning för att kunna göra annat under en dag, eller att vardagen bara kör ihop sig som den ju gärna gör emellanåt.

Hur lite jag än kan tänka mig att leva utan djur och hur mycket energi de än ger mig så har jag fått inse att det inte nödvändigtvis är just där större delen av min återhämtning kommer ifrån. Återhämtning är något jag nästan försöker att ritualisera och något som behövs för att t.ex. kunna vara 100% i nuet med djuren. Att ladda lugn helt enkelt.

Arbetsdagar så innebär det en promenad utomhus ensam för att smälta alla intryck. En podd som sällskap på sin höjd men inga djur eller andra människor. Benen ska mer eller mindre kunna röra sig utan att någon tankeverksamhet behöver ske, jag går oftast ungefär samma runda och skulle nog kunna gå den med ögonen förbundna. Under lediga dagar (lör-sön) börjar jag alltid dagen med en kopp kaffe framför youtube i "datorrummet" som är inrett på ett sätt som gör att det känns rofyllt vara där, städat med massa stämningsbelysning. Ibland känner jag mig rastlös efter 20 minuter, ibland sitter jag kvar i 3 timmar. Jag kan komma på mig själv att längta efter helgmorgnarna, att bara få sitta och på riktigt slappna av så länge jag behöver.

Att skilja på att ladda lugn och ladda energi har hjälpt mig att hitta mer balans i vardagen. De två rutinerna ovan tvingar mig att (nästan) bara vara och det gör en enorm skillnad. Numera märker jag direkt om nivåerna på återhämtningskontot är låga och har strategier för att varva ner. Jag tror att det är viktigt, framför allt om man som person har svårt att göra ingenting, att tvinga sig att att göra just sådant som verkligen kräver noll tankeverksamhet och fokus.

 

[animalasia]

För mig är djuren meningen med livet. Utan dem hade jag inte kommit upp på morgonen, och visst det innebär ett krav men jag trivs med krav och ansvar inom rimlig mängd. Det ger mig struktur i vardagen. När jag är i stallet är jag 100% där, jag lyssnar inte på ljudbok eller pratar i telefon. Det är det ändå stället då jag helt släpper jobbet och min hjärna kan vila.

 

[MML]

Hästägande ÄR energislukande enbart baserat på att det krävs ansvarstagande (åtminstone om man är en bra hästägare, vilket jag förutsätter att alla här inne försöker vara). Ansvarstagande per definition kräver uppmärksamhet och att man ibland frånser sina egna behov till förmån för något annat. Det är så hjärnan fungerar och har man inte kommit till den insikten att det är sådant som man måste skala bort tills man hittat balans så kommer man fortsätta ha problem.

Sen som sagt så kan man välja att ha häst ändå om det finns andra saker som går att minska ner på tillräckligt och man tycker det är värt det på grund av andra orsaker tex att man mår bättre av att tvinga sig att komma ut varje dag och inte förmår sig det annars. Men att vara ansvarig för någonting viktigt kan både ge mening men per definition tar också av en. Men visst har man möjlighet att låta bli kollektivstallspass, faktiskt äter regelbundet och tar pauser även i stallet och vilar i stället när man faktiskt är trött så kan summan säkert ändå bli positiv.

Men jag känner ärligt talat inte en enda hästmänniska som ens äter regelbundet när de är i stallet, än mindre känner efter om de behöver vila. Dvs precis såna saker som man absolut inte ska göra om man är på väg eller inne i utmattning.

Hur personer i din omgivning lever sina liv säger kanske inte så mycket om gemene man? Det är absolut ingen generell sanning att "hästmänniskor gör så".

Att "fixa stallet" för min häst tar mig högst en halvtimme, utan att jag direkt skyndar mig. Lägg till en halvtimme så tar jag mig både dit, hem, och hinner dessutom med en mysstund i hagen. Jag har inget behov av att äta så ofta som en gång i timmen, och det är således inga som helst problem för mig att "göra stallet" utan att ta matpaus. Just nu, när jag är sjukskriven och disponerar min tid som jag behagar, kan jag också välja en "bra" timme till stallet och behöver ingen direkt vila under den korta stund jag är där.

Jag håller absolut med om att man kan behöva frånse sina egna behov när man har ansvar för någon eller något. Jag ser dock inte att det händer speciellt ofta just kring djuren, att jag behöver frånse mina behov för att jag har ansvar för dem. Jag tror heller inte att det är inom de områden man upplever återhämtning och uppladdning som det "kravet" är mest tärande. Snarare tror jag att det är när man mer eller mindre måste "köra över sig själv" i andra, mindre positiva sammanhang, som den stora skadan sker.

 

[MML]

Det här mina tankar, lite löst kopplade till diskussionen angående livet som hästmänniska.

För mig är återhämtning kopplat till 100% kravlöshet, lugn och att bara vara, samt att ha en rutin som ser till det att det verkligen blir av regelbundet. Det är inte riktigt samma sak som att göra saker som ger mig energi.

Umgås med djur ger mig energi och livslust. Att ha ansvar för djur ställer också krav på mig som djurägare, stora som små. Det innefattar allt från självklara och givande måsten som att mata dem, mysa med och aktivera dem men också att oroa sig för eventuella sjukdomar, behandla krämpor och avsätta tid/ork som kanske inte alltid finns i den utsträckningen som behövts. Det kan vara allt ifrån akuta veterinärbesök till att skaffa djurpassning för att kunna göra annat under en dag, eller att vardagen bara kör ihop sig som den ju gärna gör emellanåt.

Hur lite jag än kan tänka mig att leva utan djur och hur mycket energi de än ger mig så har jag fått inse att det inte nödvändigtvis är just där större delen av min återhämtning kommer ifrån. Återhämtning är något jag nästan försöker att ritualisera och något som behövs för att t.ex. kunna vara 100% i nuet med djuren. Att ladda lugn helt enkelt.

Arbetsdagar så innebär det en promenad utomhus ensam för att smälta alla intryck. En podd som sällskap på sin höjd men inga djur eller andra människor. Benen ska mer eller mindre kunna röra sig utan att någon tankeverksamhet behöver ske, jag går oftast ungefär samma runda och skulle nog kunna gå den med ögonen förbundna. Under lediga dagar (lör-sön) börjar jag alltid dagen med en kopp kaffe framför youtube i "datorrummet" som är inrett på ett sätt som gör att det känns rofyllt vara där, städat med massa stämningsbelysning. Ibland känner jag mig rastlös efter 20 minuter, ibland sitter jag kvar i 3 timmar. Jag kan komma på mig själv att längta efter helgmorgnarna, att bara få sitta och på riktigt slappna av så länge jag behöver.

Att skilja på att ladda lugn och ladda energi har hjälpt mig att hitta mer balans i vardagen. De två rutinerna ovan tvingar mig att (nästan) bara vara och det gör en enorm skillnad. Numera märker jag direkt om nivåerna på återhämtningskontot är låga och har strategier för att varva ner. Jag tror att det är viktigt, framför allt om man som person har svårt att göra ingenting, att tvinga sig att att göra just sådant som verkligen kräver noll tankeverksamhet och fokus.

Jag tror att det är individuellt vad som fungerar som den kravlösa avkopplingen. Det som du beskriver att din återhämtning under vardagar (med en promenad utomhus) ger dig, är i stort samma upplevelse som jag har av att "fixa stallet" åt min häst. Jag lyssnar inte på podd eller pratar med andra när jag gör det. Att t. ex. mocka och göra höpåsar kräver ingen direkt tankeverksamhet, det är mitt "bara vara" och ger ett inre lugn. Jag känner däremot spontant att lyssna på podd eller titta på video skulle kräva mer tankeverksamhet och fokus av mig, och då alltså inte fungera särskilt återhämtande.

 

[Islandshästryttare]

Ett tips jag fick att testa och som jag tyckte var bra för mig var att lägga pussel @MML då får hjärnan fokusera på en sak samtidigt som kroppen får vila. Är ju såklart inte säkert att det passar just dig men ville dela med mig iallafall.

 

[Lillgrådis]

Ett tips jag fick att testa och som jag tyckte var bra för mig var att lägga pussel @MML då får hjärnan fokusera på en sak samtidigt som kroppen får vila. Är ju såklart inte säkert att det passar just dig men ville dela med mig iallafall.

Håller med om detta! De gånger jag varit närmast väggen har det känts väldigt bra och läkande med ett stort pussel som man kan sitta med korta eller långa stunder, ev med lite lättsamt radioskval i bakgrunden som man kan lyssna på då och då utan att det krävs koncentration.

 

[Septicemia]

Jag tror att det är individuellt vad som fungerar som den kravlösa avkopplingen. Det som du beskriver att din återhämtning under vardagar (med en promenad utomhus) ger dig, är i stort samma upplevelse som jag har av att "fixa stallet" åt min häst. Jag lyssnar inte på podd eller pratar med andra när jag gör det. Att t. ex. mocka och göra höpåsar kräver ingen direkt tankeverksamhet, det är mitt "bara vara" och ger ett inre lugn. Jag känner däremot spontant att lyssna på podd eller titta på video skulle kräva mer tankeverksamhet och fokus av mig, och då alltså inte fungera särskilt återhämtande.

Absolut att det är individuellt vad som är avkopplande, jag menade inget annat med det jag skrev utan gav ett par exempel på vad jag gör själv och hur man kan tänka kring energi och återhämtning. Promenader och youtube är en väldigt liten del av det jag pysslar med utöver jobbet liksom Däremot tror jag att vi underskattar vikten av att vara passiva. Hur man sedan når dit är säkert olika för olika människor.

Ren meditation är förmodligen något det bästa för hjärnan men att ta sig hela vägen dit är, åtminstone för mig, allt annat än lätt när jag är van vid att alltid göra saker och/eller röra på mig. Att då skala bort några lager aktivitet är en bit på vägen.

Sedan finns det väl inget som hindrar från att göra båda delar, att t.ex. öva sig på att meditera och samtidigt ha stallet som sitt dagliga andningshål? Eller vad det nu är man mår bra av att göra

 

[Squie]

Nu svarade jag förvisso på ett inlägg där det nämndes förnekelse, jag höll med i stort, inte nödvändigtvis allt ordagrant.

Många hästmänniskor har det så rotat i sig att de inte vet vilka de är utan häst och att sluta ha häst är att ge upp sig själv. Det finns mängder med trådar här genom åren där detta tagits upp. Jag tror att det är viktigt att det också lyfts, särskilt när många hyllar hästens helande kraft, att det finns många många därute som avslutat, tagit uppehåll, mår uppriktigt dåligt i sitt hästägande osv och att det är helt ok och att man inte är ensam i den känslan eller att det är en skam att inte känna lycka och rekreation i sitt hästägande.

Jag skulle absolut inte säga till någon att ge upp sitt hästeri men tycker det är viktigt med balansen och att det är ok att ha häst på ett enklare, mer kravlöst sätt, eller inte alls, om det är så man känner.

Ber om ursäkt om det landade fel.

Jag hänger med.
För mig var hästarna min egen terapi tillbaka från sjukdom.
Men.
Många år senare när hästen väl var såld så insåg jag hur trött jag var. Hur trött jag var på Häst. Idag ngr år senare så ser jag inget behov alls att återkomma.

 

[Andromedae]

För mig var det viktigt att faktiskt börja lyssna på mig själv och tillåta mig själv att göra just det som gav mig glädje och välmående.

Jag hade så himla länge varit "bäst på allt", att det för mig var oerhört svårt att se min egen vilja. Så fort jag gjorde något, så gjorde jag det till 100%.

Allra först behövde jag vila. Jag sov mycket. Sedan dess har det varit en ständigt pågående träning i att faktiskt känna och stanna i mig själv. När behöver jag en paus? Av det jag verkligen vill göra, hur kan jag skapa förutsättningar så att jag får göra det?

Det som var viktigast för mig var nog att jobba på att jag inte behövde göra saker "bra". Jag var tvungen att lära mig att hitta tillfredsställelsen i att bara finnas i nuet, istället för att hitta tillfredsställelsen i en prestation (utmattningen kraschade belöningscentrat rätt rejält). För egen del innebar det att jag upptäckte att det fanns saker som jag tyckte om att göra som jag aldrig hade tänkt skulle kunna vara en grej för mig.

Jag hade kontakt med en arbetsterapeut under min sjukskrivning som var jättebra. Hon lärde mig att en del i att ta sig tillbaka är just att acceptera att jag behövde tid och inte kravsätta mitt eget tillfrisknande. Det går inte att prestera sig tillbaka från en utmattning.

Så ... jag tror inte det är något negativt i sig att göra saker. Tvärtom är det säkert något som kan ge energi för många. Men jag tror att man behöver vara medveten om att man inte har samma energi som man är van vid, och man måste vara noga med att lyssna på sig själv så att man får pausa när man behöver. Det är inte detsamma som att man bara ska ligga still och stirra i taket hela dagen om det inte är det man känner ett behov av just då, men att man ska ge sig själv möjligheten att backa.

För mig handlade det mycket om att kunna faktiskt förstå och få tillfälle att formulera vilka värderingar som jag kände var mina. Genom att landa i vad jag känner är viktigt har jag haft lättare att se vad jag vill prioritera, istället för att bara pusha på och försöka vara och göra "allt". Det är fortfarande ett pågående projekt (jag insjuknade 2021 och var sjukskriven på heltid i nästan ett år), och jag tror att det kommer att vara en del av resten av mitt liv. För egen del har det gett mig något positivt, på så sätt att jag numera känner mig mycket mera hemma i mig själv och att jag värderar varje dag så mycket mer än vad jag gjorde förr.

 

[manda]

Något som denna tråd får mig att tänka på är också att i utmattning är både kroppen och knoppen utmattade. Antagligen lite i olika proportioner hos olika människor beroende på hur deras liv och stressorer ser ut, men ett karaktärsdrag är just att kroppen stänger ner för att huvudet varit under för mycket stress och/eller att huvudet stänger ner för att det och kroppen varit i för mycket stress. Den kompartmentalisering att kropp och knopp skulle vara åtskilda upphör och rämnar.

I vår kultur upplever jag det vanligt att använda kroppen som redskap för att ge huvudet vad det behöver. Tex genom att träna för att ”bränna dagens adrenalin” eller yoga för att ”hantera (och kunna fortsätta utsätta sig för) vardagens stressorer” eller löpträna för att kunna sova. Använda kroppen för mind management. Jag tänker på hur vanligt det är med träningsskador, och att yoga 90 minuter/vecka för att kunna vara kvar i en ohållbar situation när yoga i grunden designats för att låta oss vara i kontakt med den inre kompass som hjälper oss navigera (ibland bort från eller runt) svåra situationer. I en utmattning funkar inte de strategierna som ger välmående till en del av individen på bekostnad av en annan lika bra; att låta kroppen stå ut lite till för att kunna reglera vad knoppen behöver eller tvärt om blir utom räckhåll. Plötsligt måste det vi gör vara respektfullt och inom gränserna för både kropp och knopp samtidigt för det finns inga marginaler. Och det är vi inte så vana vid tror jag, lite till mans och kvinns sådär.

I en utmattning är marginalerna så små att vi inte kan ge till en del av oss på bekostnad av en annan del utan vi måste hitta saker att göra och förhållningssätt till oss och görandet som är inom våra (nu ganska trånga) gränser holistiskt sett. Det är svårt. Men i grunden har jag upplevt det som en förmån. Att använda mitt varande inte mitt görande för mind management och en god relation till mig själv.

Vad jag menar är att återhämtning är sådana aktiviteter som inte sker på bekostnad av. Alls. Och om det är själsligen återhämtande med något som kroppen har små resurser för så får det kanske ske anpassat, eller i små bitar för att kunna möta båda behoven.