Utmattning och stress på jobbet - akut hjälp!

[Kattennizze]

Ja. och hos oss bjuder chefen på fika en gång i veckan.
Det uppskattas faktiskt som gest.
Men då handlar det ju inte om "tröst i stunden" utan om att chefen vill visa att hon uppskattar oss.

Det är ju en synnerligen trevlig gest iofs. I mitt exempel var det enbart nedlåtande tyvärr. Jag håller så med dig om landsting och ledning, det är helt bedrövligt. Jag undrar verkligen hur det är tänkt att unga människor vill slita ut sig inom vården i framtiden.

 

[sjoberga]

Jag undrar verkligen hur det är tänkt att unga människor vill slita ut sig inom vården i framtiden.

Erbjuda bättre arbetsvillkor och låta alternativen att inte arbeta smärta som fan?

En kombo vore bäst. Tyvärr lyckades bara alliansregeringen med det ena och tyvärr har nuvarande regering börjat förstöra reformerna och vi ser inte mycket till bättre arbetsvillkor. Dvs vi är sämre ute nu än vid regeringsbytet.

 

[Kattennizze]

Erbjuda bättre arbetsvillkor och låta alternativen att inte arbeta smärta som fan?

En kombo vore bäst. Tyvärr lyckades bara alliansregeringen med det ena och tyvärr har nuvarande regering börjat förstöra reformerna och vi ser inte mycket till bättre arbetsvillkor. Dvs vi är sämre ute nu än vid regeringsbytet.

Det är bra, vi kanske ska piska dem som inte vill arbeta....vilket skämt. Det finns knappat NÅGON som inte vill arbeta och göra rätt för sig utan hindren består av psykosocial problematik, psykisk ohälsa, fysisk ohälsa, språksvårigheter, brist på lämpliga arbeten etc etc.
Vilka reformer då menar du? Coach-systemet som AF införde? Stupstock för de som är sjukskrivna? Javisst kan man jobba om man är döende i cancer...ja jisses. Socialliberalerna verkar verkligen ett tynande släkte nuförtiden!

 

[sjoberga]

Socialliberalerna verkar verkligen ett tynande släkte nuförtiden!

Nejdå. Jag är en av dem. Socialliberalism innebär inte att frivilligt avstående av arbete (t.ex inom vården) ska premieras genom höga bidrag. Det var liksom den frågan du tog upp?

"Stupstocken" för de som är sjukskrivna har varit en superb reform som sett till att få tillbaka många i arbete. Det blir mycket mer lockande att komma tillbaka på deltid den dag man inte får en spänn från staten om man vägrar. Den reformen har räddat många undan förtidspensionering, som är en riktigt otäck åtgärd.

Något annat som är kasst är de privata sjukförsäkringarna som ffa höginkomsttagare tecknat. De håller också tillbaka människor från att arbeta i den omfattning de har möjlighet till.

 

[Magiana]

"Stupstocken" för de som är sjukskrivna har varit en superb reform som sett till att få tillbaka många i arbete. Det blir mycket mer lockande att komma tillbaka på deltid den dag man inte får en spänn från staten om man vägrar. Den reformen har räddat många undan förtidspensionering, som är en riktigt otäck åtgärd.

Källa på det.

Förtidspensionering är bättre än att bli beroende av en partnern eller socialen. Ett deltidsjobb ger för många alldeles för lite pengar så man får ändå gå till socielen och komplettera. Om man nu har arbetsförmåga alltså. Det går också att vara förtidspensionerad på deltid, och om man blir helt förtidspensionerad är det möjligt ändå att börja arbeta om hälsoläget förbättras. Som kuriosa ska nämnas att när statistik på förtidspensionerade tidigare har presenterats så har man tagit med de deltidspensionerade och de med tidsbegränsad sjukersättning. Det sistnämnda finns ju inte längre. Genom att ta med de grupperna i statistiken kunde man blåsa upp siffrorna.

Efter att sjukförsäkringen gjordes om var det en del som försvann från statistiken på sjuka och som inte kunde återfinnas i annan statistik. Var de tog vägen är oklart. Jag vet inte om man lyckats ta reda på det. Min gissning är att de gled ur systemet för att bli försörjda av anhöriga.

Jag själv tillhör en av "de lyckade" som kom i jobb efter utförsäkringen. Det var dock inte utförsäkringen som gjorde att jag kunde börja jobba. Anledningen var att jag blev frisk och arbetsför och jag hade redan börjat jobba deltid när utförsäkringen kom.

Mig stör det något enormt att tidsgränser ska bestämma när man är arbetsför eller inte. Det enda vettiga är att det är hälsoläget som ska avgöra det.

 

[vallhund]

Nejdå. Jag är en av dem. Socialliberalism innebär inte att frivilligt avstående av arbete (t.ex inom vården) ska premieras genom höga bidrag. Det var liksom den frågan du tog upp?

"Stupstocken" för de som är sjukskrivna har varit en superb reform som sett till att få tillbaka många i arbete. Det blir mycket mer lockande att komma tillbaka på deltid den dag man inte får en spänn från staten om man vägrar. Den reformen har räddat många undan förtidspensionering, som är en riktigt otäck åtgärd.

Något annat som är kasst är de privata sjukförsäkringarna som ffa höginkomsttagare tecknat. De håller också tillbaka människor från att arbeta i den omfattning de har möjlighet till.

Det är ganska många år sedan termen förtidspensionering försvann, jag misstänker att du menar sjukersättning? Kan vara en fördel att man använder rätt terminologi när man diskuterar.

För mig personligen har beslutet om sjukersättning, som man måste ansöka om, inneburit att jag inte behöver jaga läkare på VC varje månad. Jag är inte en paria, jag har arbetat heltid (deltid under studier) o betalat skatt i hela livet (o ff), skall jag stå med mössan i handen, bocka o säga tack?
Ingen skulle bli gladare än mig om jag fick tillbaka arbetsförmågan, AG skriker efter personer med min kompetens.

 

[sjoberga]

Källa på det.

Förtidspensionering är bättre än att bli beroende av en partnern eller socialen. Ett deltidsjobb ger för många alldeles för lite pengar så man får ändå gå till socielen och komplettera. Om man nu har arbetsförmåga alltså. Det går också att vara förtidspensionerad på deltid, och om man blir helt förtidspensionerad är det möjligt ändå att börja arbeta om hälsoläget förbättras. Som kuriosa ska nämnas att när statistik på förtidspensionerade tidigare har presenterats så har man tagit med de deltidspensionerade och de med tidsbegränsad sjukersättning. Det sistnämnda finns ju inte längre. Genom att ta med de grupperna i statistiken kunde man blåsa upp siffrorna.

Efter att sjukförsäkringen gjordes om var det en del som försvann från statistiken på sjuka och som inte kunde återfinnas i annan statistik. Var de tog vägen är oklart. Jag vet inte om man lyckats ta reda på det. Min gissning är att de gled ur systemet för att bli försörjda av anhöriga.

Jag själv tillhör en av "de lyckade" som kom i jobb efter utförsäkringen. Det var dock inte utförsäkringen som gjorde att jag kunde börja jobba. Anledningen var att jag blev frisk och arbetsför och jag hade redan börjat jobba deltid när utförsäkringen kom.

Mig stör det något enormt att tidsgränser ska bestämma när man är arbetsför eller inte. Det enda vettiga är att det är hälsoläget som ska avgöra det.

Tidsgränser ska inte bestämma om man är arbetsför eller inte. Poängen är att tidsgränser ska bestämma nivån på ersättningen.

Jag menar inte heller att förtidspension/sjukersättning alltid är dåligt, utan att det användes ganska slentrianmässigt för även väldigt unga personer. Där man istället borde satsa rejält med resurser att få med dem istället.

 

[Squie]

"Stupstocken" för de som är sjukskrivna har varit en superb reform som sett till att få tillbaka många i arbete. Det blir mycket mer lockande att komma tillbaka på deltid den dag man inte får en spänn från staten om man vägrar. Den reformen har räddat många undan förtidspensionering, som är en riktigt otäck åtgärd.

Det är bara ett krux det där om att jobba deltid när man samtidig är ex 50% sjuk. Det måste vara ett jobb om 4h om dagen...vilket ytterst, ytterst få är att hitta. Det funkar inte med 8h ena dagen o 0h en annan dag. FK godkänner inte det hela.

 

[Magiana]

Tidsgränser ska inte bestämma om man är arbetsför eller inte. Poängen är att tidsgränser ska bestämma nivån på ersättningen.

Jag menar inte heller att förtidspension/sjukersättning alltid är dåligt, utan att det användes ganska slentrianmässigt för även väldigt unga personer. Där man istället borde satsa rejält med resurser att få med dem istället.

Att inkomsten sjunker ner till fotknölarna blir ett straff för den som har drabbats av ohälsa, kanske efter ett långt och hårt yrkesliv dessutom. Jag anser inte att någon ska behöva välja mellan att köpa mat eller köpa sina mediciner. Sådant händer idag nämligen. Min egen inkomst sjönk till under existensminimum vid utförsäkringen. Stressen som det skapar är inte gynnsam för tillfriskning.

Men jag håller med om att man borde satsa rejält på vård och rehabilitering. Det är det som kan få folk att återfå hälsan och arbetsförmågan. Dessvärre är jag lite pessimistisk på den punkten. Sjukvården går på knäna och det verkar inte finnas någon ljusning i sikte.

 

[Petruska]

Tidsgränser ska inte bestämma om man är arbetsför eller inte. Poängen är att tidsgränser ska bestämma nivån på ersättningen.

Jag menar inte heller att förtidspension/sjukersättning alltid är dåligt, utan att det användes ganska slentrianmässigt för även väldigt unga personer. Där man istället borde satsa rejält med resurser att få med dem istället.

Fast när man testade att ge långtidssjukskrivna 500 kr/månad som någon sorts "extra" i ett landsting mådde de mätbart bättre. Fattigdom både skapar och vidmakthåller sjukdom.

 

[Magiana]

Fast när man testade att ge långtidssjukskrivna 500 kr/månad som någon sorts "extra" i ett landsting mådde de mätbart bättre. Fattigdom både skapar och vidmakthåller sjukdom.

Ja, och jag har hittills inte hört talas om någon vars arbetsförmåga blivit bättre av fattigdom. Däremot har jag hört talas om dem som försöker jobba fast de egentligen inte orkar.

Fattigdom skapar stress och stress skapar sjukdom eller förvärrar befintlig sjukdom. Slipper man oroa sig för om man får mat på bordet varje dag, har råd med mediciner och behandling, är förutsättningarna så mycket bättre för att återfå hälsan och arbetsförmågan.

 

[Petruska]

Ja, och jag har hittills inte hört talas om någon vars arbetsförmåga blivit bättre av fattigdom. Däremot har jag hört talas om dem som försöker jobba fast de egentligen inte orkar.

Fattigdom skapar stress och stress skapar sjukdom eller förvärrar befintlig sjukdom. Slipper man oroa sig för om man får mat på bordet varje dag, har råd med mediciner och behandling, är förutsättningarna så mycket bättre för att återfå hälsan och arbetsförmågan.

Jag är väldigt öppen för att - särskilt långa - sjukskrivningar i sig själva kan vara och är destruktiva i många fall. Inte enbart för att fattigdom under tiden är så tärande, utan för att sjukskrivning helt enkelt inte var vad personen behövde. Oavsett om den kombineras med ytterligare insatser eller inte, och i viss mån oavsett hur personen själv såg eller ser på saken.

Men det är ju en helt annan fråga än den om ersättningsnivåer och maxlängd för sjukskrivningar. I ett fungerande system borde ju strängt taget inte sjukskrivningsperioder utan bortre tidsgräns vara ett problem, eftersom sjukskrivningarna ändå inte skulle överutnyttjas om systemet fungerade. Och makten över detta ligger inte i patienternas/de sjukskrivnas händer.

 

[sjoberga]

Fast när man testade att ge långtidssjukskrivna 500 kr/månad som någon sorts "extra" i ett landsting mådde de mätbart bättre. Fattigdom både skapar och vidmakthåller sjukdom.

Jag kan ta ett antal exempel från verkligheten där tillfrisknandet var direkt korrelerat till när ersättningen sjönk rejält eller försvann. En mycket märklig korrelation. Den personliga viljan att jobba, trots att man inte mår toppen, ökar markant när alternativet är rejält kasst ekonomiskt. Så länge man kan gå hemma och fundera över sitt liv och ändå få ut 80% av sin månadslön är incitamenten mycket låga. Så fort den föräkringstiden gick ut (ersättningsnivån sjönk från 80% till 30%), svisch så var det jobb för försörjning som gällde igen. Inte samma "känna efter" om jag är lite deppig idag-mentalitet längre och ringa VC-läkaren för en ny sjukskrivningsperiod. Personerna hade säkert kunnat bli sjukskrivna ytterligare några månader, men med låg ersättning, som valdes bort just därför.

Samtliga exempel handlar om människor som aldrig varit "fattiga" i någon objektiv bemärkelse.

Systemen är överutnyttjade av människor som har signifikant arbetsförmåga, även om den inte är 100%. Därför behövs piskan.

Det näringslivet måste svara upp med är flexibilitet att jobba deltid för de som inte vill jobba heltid.
Det samhället måste svara upp med är att skydda arbetsgivarna ekonomiskt när de anställer personer med sjukhistorik och en vass rehab till de som är sjuka.

 

[Magiana]

Jag kan ta ett antal exempel från verkligheten där tillfrisknandet var direkt korrelerat till när ersättningen sjönk rejält eller försvann. En mycket märklig korrelation. Den personliga viljan att jobba, trots att man inte mår toppen, ökar markant när alternativet är rejält kasst ekonomiskt. Så länge man kan gå hemma och fundera över sitt liv och ändå få ut 80% av sin månadslön är incitamenten mycket låga. Så fort den föräkringstiden gick ut (ersättningsnivån sjönk från 80% till 30%), svisch så var det jobb för försörjning som gällde igen. Inte samma "känna efter" om jag är lite deppig idag-mentalitet längre och ringa VC-läkaren för en ny sjukskrivningsperiod. Personerna hade säkert kunnat bli sjukskrivna ytterligare några månader, men med låg ersättning, som valdes bort just därför.

Samtliga exempel handlar om människor som aldrig varit "fattiga" i någon objektiv bemärkelse.

Systemen är överutnyttjade av människor som har signifikant arbetsförmåga, även om den inte är 100%. Därför behövs piskan.

Det näringslivet måste svara upp med är flexibilitet att jobba deltid för de som inte vill jobba heltid.
Det samhället måste svara upp med är att skydda arbetsgivarna ekonomiskt när de anställer personer med sjukhistorik och en vass rehab till de som är sjuka.

Och vad vet vi då om sjuknärvaron och hur det påverkar i det långa loppet?

Det är inte alltid särskilt enkelt att få en sjukskrivning godkänd så det är inte bara att gå till VC och be om att bli sjukskriven. Läkaren ska i intyget förklara hur sjukdomen eller skadan påverkar arbetsförmågan.

Sen är ju frågan vilka fiktiva jobb som sjuka människor ska jobba med, trots att anpassning av arbetet redan är gjort.

I jakten att piska folk till arbete slås många sjukas liv i spillror. Det är inget jag står bakom.

Och här är en artikel http://www.expressen.se/debatt/ingen-vill-ga-hemma-hellre-an-att-jobba/ som aktualiserar problemet med folk som inte kan jobba oavsett hur hårt de piskas.

 

[monster1]

Jag kan ta ett antal exempel från verkligheten där tillfrisknandet var direkt korrelerat till när ersättningen sjönk rejält eller försvann. En mycket märklig korrelation. Den personliga viljan att jobba, trots att man inte mår toppen, ökar markant när alternativet är rejält kasst ekonomiskt. Så länge man kan gå hemma och fundera över sitt liv och ändå få ut 80% av sin månadslön är incitamenten mycket låga. Så fort den föräkringstiden gick ut (ersättningsnivån sjönk från 80% till 30%), svisch så var det jobb för försörjning som gällde igen. Inte samma "känna efter" om jag är lite deppig idag-mentalitet längre och ringa VC-läkaren för en ny sjukskrivningsperiod. Personerna hade säkert kunnat bli sjukskrivna ytterligare några månader, men med låg ersättning, som valdes bort just därför.

Samtliga exempel handlar om människor som aldrig varit "fattiga" i någon objektiv bemärkelse.

Systemen är överutnyttjade av människor som har signifikant arbetsförmåga, även om den inte är 100%. Därför behövs piskan.

Det näringslivet måste svara upp med är flexibilitet att jobba deltid för de som inte vill jobba heltid.
Det samhället måste svara upp med är att skydda arbetsgivarna ekonomiskt när de anställer personer med sjukhistorik och en vass rehab till de som är sjuka.

Jag har andra exempel i min närhet på människor som hamnade i kris under dessa perioder, som skämdes så mycket över att ha blivit utförsäkrade trots att de var arbetsoförmögna att de var tvugna att gå ut och kräkas när de skulle till soc för att få pengar. De fick flytta hem till sina föräldrar med alla sina barn för att ekonomin inte gick ihop. Så himla fett är det inte att leva på sjukersättning. Sjukpenningen grundas på din lön men har en maxersättning så du får 80% av din lön upp till en årslön på 332200kr. Det blir 22150 kr före skatt i månaden under de första året, därefter sjunker ersättningen till 75 % dvs 20 760 kr i månaden. Det är sedan denna summa som din sjukersättning baseras på de senaste årens inkomster, vilket då om du varit sjukskriven en längre tid blir din sjukpenning. Sjukersättningen blir då 13 430 kr innan skatt, om du då alltså har en lön från början som är över 27 500 kr. Man får MER om man går på socialbidrag...

 

[Petruska]

Jag kan ta ett antal exempel från verkligheten där tillfrisknandet var direkt korrelerat till när ersättningen sjönk rejält eller försvann. En mycket märklig korrelation. Den personliga viljan att jobba, trots att man inte mår toppen, ökar markant när alternativet är rejält kasst ekonomiskt. Så länge man kan gå hemma och fundera över sitt liv och ändå få ut 80% av sin månadslön är incitamenten mycket låga. Så fort den föräkringstiden gick ut (ersättningsnivån sjönk från 80% till 30%), svisch så var det jobb för försörjning som gällde igen. Inte samma "känna efter" om jag är lite deppig idag-mentalitet längre och ringa VC-läkaren för en ny sjukskrivningsperiod. Personerna hade säkert kunnat bli sjukskrivna ytterligare några månader, men med låg ersättning, som valdes bort just därför.

Samtliga exempel handlar om människor som aldrig varit "fattiga" i någon objektiv bemärkelse.

Systemen är överutnyttjade av människor som har signifikant arbetsförmåga, även om den inte är 100%. Därför behövs piskan.

Det näringslivet måste svara upp med är flexibilitet att jobba deltid för de som inte vill jobba heltid.
Det samhället måste svara upp med är att skydda arbetsgivarna ekonomiskt när de anställer personer med sjukhistorik och en vass rehab till de som är sjuka.

Nu är det ju inte den sjukskrivna själv som fattar beslut om omfattningen och längden av sin sjukskrivning. Det betyder att det är osannolikt att det är de sjukskrivna som missbrukar försäkringssystemet. Eller menar du att vi har sjukskrivna simulanter omkring oss?

För att tro på dina uppgifter, som ju till exempel inte alls stämmer med nyhetsrapporteringen om sjukskrivningar, skulle jag behöva mer än ideologidriven argumentation om piskor. Jag ber inte om källor, alltså, jag säger bara att det enda jag har sett som säger som du är just ideologiska resonemang. Inte mycket annat.

 

[kryddelydd]

Nu är det ju inte den sjukskrivna själv som fattar beslut om omfattningen och längden av sin sjukskrivning. Det betyder att det är osannolikt att det är de sjukskrivna som missbrukar försäkringssystemet. Eller menar du att vi har sjukskrivna simulanter omkring oss?

För att tro på dina uppgifter, som ju till exempel inte alls stämmer med nyhetsrapporteringen om sjukskrivningar, skulle jag behöva mer än ideologidriven argumentation om piskor. Jag ber inte om källor, alltså, jag säger bara att det enda jag har sett som säger som du är just ideologiska resonemang. Inte mycket annat.

Generellt:
upplevd arbetsförmåga är inte alltid samma sak som att den går att objektivt mäta.
Så visst finns det personer som går sjukskrivna som objektivt sett har viss arbetsförmåga, men som själva upplever att arbetsförmåga inte finns.

I övrigt håller jag med dig på så sätt att man kan ha olika ideologisk/politisk syn på vad som ska vara giltigt skäl för sjukskrivning.
Trötthet, till exempel.
Hur mäter man det? och vem avgör om trötthet innebär att arbetsförmågan är nedsatt pga sjukdom? När är trötthet en sjukdom? När är det inte det?

 

[Centaur]

Tidsgränser ska inte bestämma om man är arbetsför eller inte. Poängen är att tidsgränser ska bestämma nivån på ersättningen.

Jag menar inte heller att förtidspension/sjukersättning alltid är dåligt, utan att det användes ganska slentrianmässigt för även väldigt unga personer. Där man istället borde satsa rejält med resurser att få med dem istället.

Slentrianmässigt?? Har du en aning om hur svårt det är att få sjukersättning som någorlunda ung person i dag? Oavsett hur sjuk man är så är det nästan omöjligt att få igenom det, även när absolut alla rehabåtgärder för längst är uttömda och prognosen är nattsvart vill FK hellre ha kvar människor på sjukpenning. Ersättningen är högre med sjukpenning så orsaken är säkert att det ser bättre ut i deras statistik.

 

[sjoberga]

Man får MER om man går på socialbidrag...

Nja. Då har man ju rätt till socialbidrag om man nu är så utblottad att man behöver det.

 

[sjoberga]

Slentrianmässigt?? Har du en aning om hur svårt det är att få sjukersättning som någorlunda ung person i dag? Oavsett hur sjuk man är så är det nästan omöjligt att få igenom det, även när absolut alla rehabåtgärder för längst är uttömda och prognosen är nattsvart vill FK hellre ha kvar människor på sjukpenning. Ersättningen är högre med sjukpenning så orsaken är säkert att det ser bättre ut i deras statistik.

Jag hänvisar slentrianmässigheten till tiden innan Alliansregeringen tog över. Kring 2006. Därefter fick vi många positiva reformer på området.