Jag kan ta ett antal exempel från verkligheten där tillfrisknandet var direkt korrelerat till när ersättningen sjönk rejält eller försvann. En mycket märklig korrelation. Den personliga viljan att jobba, trots att man inte mår toppen, ökar markant när alternativet är rejält kasst ekonomiskt. Så länge man kan gå hemma och fundera över sitt liv och ändå få ut 80% av sin månadslön är incitamenten mycket låga. Så fort den föräkringstiden gick ut (ersättningsnivån sjönk från 80% till 30%), svisch så var det jobb för försörjning som gällde igen. Inte samma "känna efter" om jag är lite deppig idag-mentalitet längre och ringa VC-läkaren för en ny sjukskrivningsperiod. Personerna hade säkert kunnat bli sjukskrivna ytterligare några månader, men med låg ersättning, som valdes bort just därför.
Samtliga exempel handlar om människor som aldrig varit "fattiga" i någon objektiv bemärkelse.
Systemen är överutnyttjade av människor som har signifikant arbetsförmåga, även om den inte är 100%. Därför behövs piskan.
Det näringslivet måste svara upp med är flexibilitet att jobba deltid för de som inte vill jobba heltid.
Det samhället måste svara upp med är att skydda arbetsgivarna ekonomiskt när de anställer personer med sjukhistorik och en vass rehab till de som är sjuka.