när personkemi mellan arbetskollegor inte funkar

Jag tycker att @ellabellabus förklarade det mycket bra med liknelsen med tankningen. Om den ena tycker att det är dags att tanka när det är halvfullt och den andra när det är 10% kvar så kommer den ena att tanka mycket oftare än den andra. Om den ena då gnäller på den andra att den aldrig tankar så kommer den andra att bli irriterad på detta eftersom den tycker att det är onödigt att lägga tid på att tanka när det inte behövs, och tycka att kritiken inte är berättigad.

Jag tänker att det är lämpligt att chefen på arbetsplatsen tar upp diskussionen om hur, när och vem som ansvarar för olika delar av arbetet, så att man i arbetsgruppen får en gemensam bild av hur/när detta ska göras. Vem som har rätt - huruvida "tanken" bör fyllas på vid 50 eller 10 procen, eller i slutet av varje arbetspass, kan vi på Buke inte ha någon uppfattning om eftersom vi inte känner till hur arbetsplatsen fungerar. Men att man har olika uppfattningar om vad som är "väl utfört arbete" i olika processsteg och att det därför uppstår irritation när det blir gnäll pga de olika preferenserna, känns nog igen från många arbetsplatser.
Med tillägget att det dessutom inte gäller grannens egen bil utan TS bil som hen lånat.

Dvs. det är inte två parter som har en helt likvärdig ställning i fråga om beslutsfattandet kring vad som ska vara den gemensamma normen för när man ska tanka. (iom kollegan är inne på "annan grupps" område som inhoppare)
 
Med tillägget att det dessutom inte gäller grannens egen bil utan TS bil som hen lånat.

Dvs. det är inte två parter som har en helt likvärdig ställning i fråga om beslutsfattandet kring vad som ska vara den gemensamma normen för när man ska tanka. (iom kollegan är inne på "annan grupps" område som inhoppare)

Jag väljer nog att inte ta ställning alls till vem som har mest rätt i när det är dags att tanka. Jag tycker inte att det är fel så som du skriver, men arbetsplatser är så olika i hur fasta och rörliga team man har, och hur man ser på vad som är "mitt" och "ditt", och vad som är lämpligt att dela upp i mitt och ditt respektive vad man måste göra lika i. Det viktigaste här tycker jag är att man bland dem som arbetar på arbetsplatsen får en gemensam uppfattning om vilken nivå som gäller, så att man kommer bort från att kollegor kritiserar andra utifrån sitt eget tyckande om vilken nivå alla ska följa. Kommer man inte överens, så får chefen bestämma, och sedan måste alla parter acceptera att andra på arbetsplatsen kan TYCKA något annat men så länge var och en håller sig till det som är överenskommet så får man leva med det.
 
Jag väljer nog att inte ta ställning alls till vem som har mest rätt i när det är dags att tanka. Jag tycker inte att det är fel så som du skriver, men arbetsplatser är så olika i hur fasta och rörliga team man har, och hur man ser på vad som är "mitt" och "ditt", och vad som är lämpligt att dela upp i mitt och ditt respektive vad man måste göra lika i. Det viktigaste här tycker jag är att man bland dem som arbetar på arbetsplatsen får en gemensam uppfattning om vilken nivå som gäller, så att man kommer bort från att kollegor kritiserar andra utifrån sitt eget tyckande om vilken nivå alla ska följa. Kommer man inte överens, så får chefen bestämma, och sedan måste alla parter acceptera att andra på arbetsplatsen kan TYCKA något annat men så länge var och en håller sig till det som är överenskommet så får man leva med det.
Jag har inte heller sagt något om vem som har mest rätt när det gäller sakfrågan?

Men jag uppfattade TS beskrivning av situationen som att dessa grupper var officiellt avgränsade från varandra och hade någon form av internt självbestämmande kring arbetsrutinerna. Det jag menade var att denna kollega i en sådan situation (om det nu är så den ser ut?) antingen inte ingår i kretsen som har "beslutsmandat", eller har en roll som innebär att dennes inflytande i beslutsprocessen är mindre/viktas svagare e.dyl. än övrigas.

Jag kan se två alternativ, lite beroende på hur mandaten ser ut.
Antingen ska chef gå in och ge direktiv om vad som gäller. Den som efter det gnatar på kollegor för att de gör som beslutat hanteras som ett psykosocialt arbetsmiljöproblem.
Eller så ska chef gå in och sätta en ribba om att gruppens internt överenskomna rutin inte ska gnatas om i den omfattningen och riktat mot enskilda individer. Diskussion och förslag om ändring ska hållas till någon sorts möten e.dyl. avsedda för det och i mellantiden ska gnat inte riktas mot dem som bara arbetar enligt rutin.

I sak håller jag med om det du skrev. Det är bara en fråga om hur det tillämpas, beroende på hur roller och beslutsmandat ser ut på den aktuella arbetsplatsen.
 
Jag tolkar det som att det skulle kunna röra sig om att "gamla gardet" har stökiga arbetsstationer och "nya" tycker om att organisera och se till att allt är påfyllt och i ordning.

Att störa sig på det till den grad att man är på väg att bli utbränd ser jag inte som "nya gardets" fel. Att ta illa upp för att någon vill ha en ren och välfungerande arbetsplats är liksom... Lite skevt.

För maximal rättvisa och fred får väl chefen se till att upprätta gränser och rutiner, men frågan är om "gamla gardet" ändå kommer att störa sig på att dom nyas station ser annorlunda ut? Och jag kan tänka mig att chefen har svårt att se problemet, om den nyanställda bara gör något som ingår i arbetsbeskrivningen...
 
Sjalv hade jag bara pratat med kollegan
"Hej, du, valkommen till laget, det ar kul att ha dig har. Det ar helt okej om du vill tanka nar det ar halvfullt, men du kan inta klaga pa oss andra att vi tankar nar det ar 10%. Vi har fungerande rutiner har och tydlig ansvarsuppdelning som funkar bra for alla parter. Vill du ta pa dig extra arbetsuppgifter ar det helt okej, men du har inget inflytande over hur andra jobbar, sa fundera en gang extra innan du kanner for att klaga nasta gang? Kanon - vi ses pa nasta mote!"
 
Jag har inte heller sagt något om vem som har mest rätt när det gäller sakfrågan?

Men jag uppfattade TS beskrivning av situationen som att dessa grupper var officiellt avgränsade från varandra och hade någon form av internt självbestämmande kring arbetsrutinerna. Det jag menade var att denna kollega i en sådan situation (om det nu är så den ser ut?) antingen inte ingår i kretsen som har "beslutsmandat", eller har en roll som innebär att dennes inflytande i beslutsprocessen är mindre/viktas svagare e.dyl. än övrigas.

Jag kan se två alternativ, lite beroende på hur mandaten ser ut.
Antingen ska chef gå in och ge direktiv om vad som gäller. Den som efter det gnatar på kollegor för att de gör som beslutat hanteras som ett psykosocialt arbetsmiljöproblem.
Eller så ska chef gå in och sätta en ribba om att gruppens internt överenskomna rutin inte ska gnatas om i den omfattningen och riktat mot enskilda individer. Diskussion och förslag om ändring ska hållas till någon sorts möten e.dyl. avsedda för det och i mellantiden ska gnat inte riktas mot dem som bara arbetar enligt rutin.

I sak håller jag med om det du skrev. Det är bara en fråga om hur det tillämpas, beroende på hur roller och beslutsmandat ser ut på den aktuella arbetsplatsen.

I och med att kollegorna verkar hoppa in i de olika arbetslagen vid behov, och att det är då de här olika önskemålen om nivån på ordning och lagersaldo påverkar båda parter, så fick jag inte intrycket av att det är så självklart att den ena parten har mer bestämmanderätt över andra. Jag förutsätter också att alla arbetslagen jobbar hos samma företag, så att den gemensamma produkt de tillverkar kan produceras på det mest effektiva sättet är till fördel för dem alla. Jag vill därför inte uppmuntra till att lösa problemet genom att sätta upp ännu mer gränser mellan arbetslagen än vad det redan verkar vara mentalt. Att viljan och möjligheten att hoppa mellan arbetslagen finns kvar, kan vara det som får hela företaget att förbli lönsamt och är således bra för dem alla.
 
I och med att kollegorna verkar hoppa in i de olika arbetslagen vid behov, och att det är då de här olika önskemålen om nivån på ordning och lagersaldo påverkar båda parter, så fick jag inte intrycket av att det är så självklart att den ena parten har mer bestämmanderätt över andra. Jag förutsätter också att alla arbetslagen jobbar hos samma företag, så att den gemensamma produkt de tillverkar kan produceras på det mest effektiva sättet är till fördel för dem alla. Jag vill därför inte uppmuntra till att lösa problemet genom att sätta upp ännu mer gränser mellan arbetslagen än vad det redan verkar vara mentalt. Att viljan och möjligheten att hoppa mellan arbetslagen finns kvar, kan vara det som får hela företaget att förbli lönsamt och är således bra för dem alla.
Det beror ju alldeles på hur organisationen ser ut? Om det är tydligt delade ansvarsområden, av otydlig kutym "delade" ansvarsområden, eller inte delade ansvarsområden. Och vad ett sådant "inhopp/inlån" det talas om egentligen betyder i den organisationen.

När och på vilket sätt som chef ska gå in påverkas lite av det. I grunden bör man hålla sig till var ansvar är lagt sedan innan.
Möjligen kan det som händer också vara en följd av att det är för oklart var ansvar för dessa rutiner ska ligga? Men då bör konsekvenser av den oklarheten väl vara något för chef att ta i.

Men du har rätt i att jag inte skulle ha utgått ifrån en så specifik bild av situationen som jag gjorde i mitt första svar. Vi vet helt enkelt alldeles för lite om förutsättningarna när det gäller detta.
 
Det beror ju alldeles på hur organisationen ser ut? Om det är tydligt delade ansvarsområden, av otydlig kutym "delade" ansvarsområden, eller inte delade ansvarsområden. Och vad ett sådant "inhopp/inlån" det talas om egentligen betyder i den organisationen.

När och på vilket sätt som chef ska gå in påverkas lite av det. I grunden bör man hålla sig till var ansvar är lagt sedan innan.
Möjligen kan det som händer också vara en följd av att det är för oklart var ansvar för dessa rutiner ska ligga? Men då bör konsekvenser av den oklarheten väl vara något för chef att ta i.

Men du har rätt i att jag inte skulle ha utgått ifrån en så specifik bild av situationen som jag gjorde i mitt första svar. Vi vet helt enkelt alldeles för lite om förutsättningarna när det gäller detta.

Ja, precis, det beror på situationen och vi vet för lite. Men TS har fått lite olika perspektiv på frågan och hen vet ju mer om situationen. TS verkar också öppen för att det kan finnas flera olika rätta svar, och förhoppningsvis kan de på arbetsplatsen komma fram till en lösning som funkar för alla inblandade utan att någon måste lägga sig helt platt. Jag hoppas att de kan prata igenom det hela tillsammans. Nu blir det ju mest TS som får sin beskrivning vriden och vänd på, och jag tänker att även den nya kollegan kanske behöver få lite olika perspektiv till sig. Kanske är lösningen närmare än cad alla tror, med lite hjälp i kommunikationen och förståelse för varandra utan att den ena eller den andra nödvändigtvis har rätt eller fel.
 
Jag tycker att det är svårt att ge råd när det gäller sånt här, men jag funderar på det som står i trådstarten. Att "personkemin inte stämmer" och detta " Jag inser att min reaktion i detta ligger hos mig". Gör personen fel, eller överreagerar du?

Jag har jobbat på många stora företag i ganska stora grupper. Det är omöjligt att undvika folk som man inte riktigt funkar med och det är nog något som man behöver lära sig att leva med och hantera. Men självklart ska man inte behöva stå ut med "skit".
Och vissa personer är ju riktiga eneritjuvar och det kan vara svårt att få bukt med om de saknar självinsikt.

Hur gör dina kollegor som inte verkar ta åt sig så mycket? Går det att säga något konstruktivt till kollegan? Tex ja jag vet att du gärna tankar bilen när det är halv tank kvar, men enligt våra rutiner gör vi det när den är nere på rött, vi tycker att det är mest effektivt så.
 
Kan det inte röra sig om en person som, i egenskap av ny på jobbet, vill visa sig duktig? Lätt hänt att man springer på alla bollar och petar i lite allt möjligt för att visa sig alert. Kanske hoppas hen på att få stanna kvar? Om man vill snälltolka dvs.

För övrigt hade jag en arbetsplats där chefen alltid frågade ”har du tagit upp detta med x?” om man kom till henne för att man upplevde ett problem med en kollega. Hon gjorde ingenting förens man försökte lösa det själv först, förutom om det var något allvarligt eller känsligt förstås. Jag tycker det var ganska bra faktiskt, det var en arbetsplats med mycket skitsnack och gnäll på varandra, så mycket rann ut i sanden eftersom folk bara ville sätta dit sina kollegor hos chefen, men inte konfrontera den man stör sig på…
 
Tänk då att det är på tisdagar det ska tankas. Det är din tilldelade arbetsuppgift. Du lägger upp resten av tisdagen utifrån detta. Men kollegan har tankat måndag morgon...nu kommer tanken vara tom på söndag. Då är pumpen stängd. Bara för att kollegan ska vara duktig. Och för att den på måndagmorgonen ville slippa byta dom skitiga filtren.
 
Jag försöker beskriva en situation som liknar det aktuella fallet:
Tänk en arbetsplats där man monterar något och har 3 "avdelningar" som ansvarar för varsin del av den totala monteringen, t.ex höger sida, vänster sida och mitten. Generellt håller vi oss till den del där vi huvudsakligen jobbar, men det händer att vi hjälper till litegrann på någon av de andra avdelningarna. Jag och den nya är på varsin avdelning.
Den nya har sagt till mig att jag ska plocka i ordning på lagerhyllan för "våra" saker. Hen städade "vår" hylla för att hen hade svårt att överblicka vad som finns på hyllan - som inte ens ingår i hens avdelnings arbete, annat än om hen hoppar in och hjälper till på min avdelning. Vi som är på min avdelning hela tiden har full koll på vad som finns på hyllan och var där det finns. Det är inget problem för oss.
Den nya går och muttrar över att "ingen annan än jag fyller på skruvar och muttrar" i lådorna vi plockar dem från under löpande arbete. Där ser jag skillnaden liknande personen som tvångsmässigt tankar bilen vid halv tank för säkerhets skull jämfört med personen som kör till lampan lyser som indikerar att det börjar bli tomt och först då letar reda på en mack. Dvs de olika personerna har olika toleransnivå för hur lite skruvar och muttrar det kan vara kvar i lådorna innan man tar tag i att fylla på. Och då har den stressade nya kollegan redan hunnit fylla på flera gånger.
Oh no! den är riktigt hemsk!

Eftersom någon då även kan ta high ground. Jag är också en sådan som lätt råkar ut för det. Typ man kollar mailen en gång i timman, max och hela tiden får påminnelser tio minuter efter att man inte reagerat på ett mail, i en gemensam låda, för att man fokuserar på ngt annat. Eller tidigare, man gör ett PM tillsammans och den andre gör för mycket, och av det man inte skulle gjort till idag, eller någonsin. Men har arbetat jättehårt och har väldigt mycket text, som måste skäras bort och ger extraarbete och blir lite sur när man skär bort. Men hen kan alltid klaga på att man inte gör lika mycket. Dessutom vill man verkligen inte ha sin hylla "städad" -tack så mycket!
 
Jag tolkar det som att det skulle kunna röra sig om att "gamla gardet" har stökiga arbetsstationer och "nya" tycker om att organisera och se till att allt är påfyllt och i ordning.

Att störa sig på det till den grad att man är på väg att bli utbränd ser jag inte som "nya gardets" fel. Att ta illa upp för att någon vill ha en ren och välfungerande arbetsplats är liksom... Lite skevt.

För maximal rättvisa och fred får väl chefen se till att upprätta gränser och rutiner, men frågan är om "gamla gardet" ändå kommer att störa sig på att dom nyas station ser annorlunda ut? Och jag kan tänka mig att chefen har svårt att se problemet, om den nyanställda bara gör något som ingår i arbetsbeskrivningen...
Jag uppfattar det nog som att den nya kollegan ev gärna kan sortera sin hylla för sin grupp och vara härligt nytt garde där men behöver inte sortera andra gruppers hyllor som hen inte är involverad i. Sedan kan ju gamla gardet i sin grupp ha en effektiv arbetsstation, även om verktygen inte är i storleksordning eller vad som, de kanske har dem i -används mest, ordning.
 
Jag tolkar det som att det skulle kunna röra sig om att "gamla gardet" har stökiga arbetsstationer och "nya" tycker om att organisera och se till att allt är påfyllt och i ordning.

Att störa sig på det till den grad att man är på väg att bli utbränd ser jag inte som "nya gardets" fel. Att ta illa upp för att någon vill ha en ren och välfungerande arbetsplats är liksom... Lite skevt.

För maximal rättvisa och fred får väl chefen se till att upprätta gränser och rutiner, men frågan är om "gamla gardet" ändå kommer att störa sig på att dom nyas station ser annorlunda ut? Och jag kan tänka mig att chefen har svårt att se problemet, om den nyanställda bara gör något som ingår i arbetsbeskrivningen...
Man har dock inte rätt att tvinga på andra sin ordning. Det finns alltså inte ett rätt och ett fel i hur man vill ha det. Felet begås när man försöker fösa in andra på sin egen bana. Dvs knorra om att man är den enda som fyller på skruva och muttrar eller säger åt andra att städa för att det ska tillfredsställa ens eget behov av ordning. Om man skapar ett eget regelverk som säger att bilen måste tankas vid halv tank för att man själv har det behovet av kontroll.

Så det är helt ok att hålla ordning och reda själv (om en ordning och reda inte gör att det blir svårt för andra att hitta) samt fylla på halvfulla förpackningar och tanka i mycket god tid, men så fort du börjar tvinga andra att göra samma sak är det inte ok. Detta är saker du gör för ditt eget behov av kontroll och har inget med andra på arbetsplatsen att göra.

Om företaget däremot har som policy att bilen alltid ska vara tankad när den lämnas och att förpackningar alltid ska vara påfyllda ja då är det en annan sak. Men inte när det är självpåhittat för att man har det behovet.
 
Man har dock inte rätt att tvinga på andra sin ordning. Det finns alltså inte ett rätt och ett fel i hur man vill ha det. Felet begås när man försöker fösa in andra på sin egen bana. Dvs knorra om att man är den enda som fyller på skruva och muttrar eller säger åt andra att städa för att det ska tillfredsställa ens eget behov av ordning. Om man skapar ett eget regelverk som säger att bilen måste tankas vid halv tank för att man själv har det behovet av kontroll.

Så det är helt ok att hålla ordning och reda själv (om en ordning och reda inte gör att det blir svårt för andra att hitta) samt fylla på halvfulla förpackningar och tanka i mycket god tid, men så fort du börjar tvinga andra att göra samma sak är det inte ok. Detta är saker du gör för ditt eget behov av kontroll och har inget med andra på arbetsplatsen att göra.

Om företaget däremot har som policy att bilen alltid ska vara tankad när den lämnas och att förpackningar alltid ska vara påfyllda ja då är det en annan sak. Men inte när det är självpåhittat för att man har det behovet.

Ja, och vi vet ju inte riktigt vad chefen/företaget egentligen satt för regler här. Vi vet inte om den nya fixar i onödan och offerkoftar sig, eller om hen försöker få ordning i en kaosig arbetsplats.

Oavsett så tycker jag inte att ansvaret för att reda ut det ligger på varken nya eller gamla kollegorna. Vad ska man annars ha en chef till, om inte för att chefa?
 
Ja, och vi vet ju inte riktigt vad chefen/företaget egentligen satt för regler här. Vi vet inte om den nya fixar i onödan och offerkoftar sig, eller om hen försöker få ordning i en kaosig arbetsplats.

Oavsett så tycker jag inte att ansvaret för att reda ut det ligger på varken nya eller gamla kollegorna. Vad ska man annars ha en chef till, om inte för att chefa?
Tänker nog att ett vanligt btw skulle inte du kunna låta bli att sortera min låda, måste vara ok och rent av ev lämpligt att säga innan man drar in en chef i saker? Annars är det ju risk att man blåser upp saker i onödan.
 
Tänker nog att ett vanligt btw skulle inte du kunna låta bli att sortera min låda, måste vara ok och rent av ev lämpligt att säga innan man drar in en chef i saker? Annars är det ju risk att man blåser upp saker i onödan.

Fast det är väl svårt om det är "vår" låda? Som den nya ibland använder då avdelningar byts?

Chefen ska definitivt dras in och ta sitt ansvar här, det är inte i onödan när en medarbetare mår så dåligt att hen funderar på att sluta.
 
Fast det är väl svårt om det är "vår" låda? Som den nya ibland använder då avdelningar byts?

Chefen ska definitivt dras in och ta sitt ansvar här, det är inte i onödan när en medarbetare mår så dåligt att hen funderar på att sluta.
Jag tycker nog det är ganska konstigt beteende att sortera om lådor om man inte själv är den som använder lådan mest.

Medan det känns ganska rimligt att sortera om en låda om man är den som oftast använder lådan.

Jag tycker nog absolut att det verkar helt rimligt att som team (medlem) direkt uttala sig förvånat negativt om en person från ett annat team sorterar om ens teamlåda istället för att le brett, tacka så mycket, och sedan gå iväg till chefen och klaga, det verkar betydligt mer underligt.

Däremot i det här fallet så är det självklart rimligt att dra in chefen, vilket ju redan dessutom är gjort. Jag gissar att det redan visats en negativ reaktion på omsorteringar och annat som inte hörsammats.
 

Liknande trådar

Tjatter X har varit på sin arbetsplats ett antal år och har kollega Y och Z. Chefen på kontoret har varit utlånad till en annan enhet och då har...
Svar
4
· Visningar
471
Senast: miumiu
·
Skola & Jobb Hej, Jag undrar hur ni hade gjort i denna situation. Jobbar med ett företags ekonomi och sköter allt inom det området, har även...
Svar
9
· Visningar
758
Senast: Tilly_85
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
2 705
Senast: malumbub
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 411

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp