Utmattning och stress på jobbet - akut hjälp!

[sjoberga]

Nu är det ju inte den sjukskrivna själv som fattar beslut om omfattningen och längden av sin sjukskrivning. Det betyder att det är osannolikt att det är de sjukskrivna som missbrukar försäkringssystemet. Eller menar du att vi har sjukskrivna simulanter omkring oss?

För att tro på dina uppgifter, som ju till exempel inte alls stämmer med nyhetsrapporteringen om sjukskrivningar, skulle jag behöva mer än ideologidriven argumentation om piskor. Jag ber inte om källor, alltså, jag säger bara att det enda jag har sett som säger som du är just ideologiska resonemang. Inte mycket annat.

Jag menar att många sjukskrivna underskattar sin arbetsförmåga och att det finns ganska många läkare som är ganska rädda att konflikta med sina patienter och därför jamsar ut ett sjukintyg på mycket tveksamma grunder.

Om det inte kostar rejält att inte arbeta så är viljan att överkomma hindren färre. Det är först när det svider ekonomiskt som man verkligen försöker återvända. Innan dess är det halvhjärtat. Självklart gäller det inte alla, men jag har sett tillräckligt många tråkiga exempel för att tycka att det är en god ide att minska ersättningen med tiden.

 

[Magiana]

Generellt:
upplevd arbetsförmåga är inte alltid samma sak som att den går att objektivt mäta.
Så visst finns det personer som går sjukskrivna som objektivt sett har viss arbetsförmåga, men som själva upplever att arbetsförmåga inte finns.

I övrigt håller jag med dig på så sätt att man kan ha olika ideologisk/politisk syn på vad som ska vara giltigt skäl för sjukskrivning.
Trötthet, till exempel.
Hur mäter man det? och vem avgör om trötthet innebär att arbetsförmågan är nedsatt pga sjukdom? När är trötthet en sjukdom? När är det inte det?

I exemplet trötthet är ju det i sig inte en sjukdom utan ett symptom. Givetvis går det inte att mäta men det går att notera vilka konsekvenser det får. Det är väl det närmaste man kan komma.

 

[monster1]

Nja. Då har man ju rätt till socialbidrag.

Man har rätt att söka mellanskillnaden ja, oftast iform av bostadsbidrag och bidrag till olika former av vård tex tänder och liknande. Jag förstår inte riktigt vad det har med saken att göra. Du tyckte att sjuka människor behövde fler incitament för att arbeta trots sin sjukdom och jag tycker att det incitamentet redan finns via den låga ersättningen. Motiveras man av pengar så är sjukersättning inte något att sträva mot.

 

[Raderad medlem 6459]

och att det finns ganska många läkare som är ganska rädda att konflikta med sina patienter och därför jamsar ut ett sjukintyg på mycket tveksamma grunder.

Det här skulle jag gärna vilja se någon form av källa på.

 

[Magiana]

Jag menar att många sjukskrivna underskattar sin arbetsförmåga och att det finns ganska många läkare som är ganska rädda att konflikta med sina patienter och därför jamsar ut ett sjukintyg på mycket tveksamma grunder.

Om det inte kostar rejält att inte arbeta så är viljan att överkomma hindren färre. Det är först när det svider ekonomiskt som man verkligen försöker återvända. Innan dess är det halvhjärtat. Självklart gäller det inte alla, men jag har sett tillräckligt många tråkiga exempel för att tycka att det är en god ide att minska ersättningen med tiden.

Och jag har märkligt nog inte sett sådana exempel som du påstår dig ha sett. Däremot är det vanligt att sjuka som faktiskt inte kan jobba blir ekonomiskt utslagna. Försörjningsstödet är inte heller utformat för att vara en långsiktig inkomstkälla. Om man nu lyckas få det överhuvudtaget. Det är det inte alla som får. De här människorna som slås ut betalar ett alldeles för högt pris för att kanske några få är lite för mycket sjukskrivna.

 

[sjoberga]

Man har rätt att söka mellanskillnaden ja, oftast iform av bostadsbidrag och bidrag till olika former av vård tex tänder och liknande. Jag förstår inte riktigt vad det har med saken att göra. Du tyckte att sjuka människor behövde fler incitament för att arbeta trots sin sjukdom och jag tycker att det incitamentet redan finns via den låga ersättningen. Motiveras man av pengar så är sjukersättning inte något att sträva mot.

Precis. Men jag tycker också att det nuvarande systemet är ganska OK, där ersättningen trappas av och blir det sjukersättning ännu lägre. Jag argumenterar för att det är en mycket bra struktur på försäkringen.

 

[monster1]

Jag menar att många sjukskrivna underskattar sin arbetsförmåga och att det finns ganska många läkare som är ganska rädda att konflikta med sina patienter och därför jamsar ut ett sjukintyg på mycket tveksamma grunder.

Om det inte kostar rejält att inte arbeta så är viljan att överkomma hindren färre. Det är först när det svider ekonomiskt som man verkligen försöker återvända. Innan dess är det halvhjärtat. Självklart gäller det inte alla, men jag har sett tillräckligt många tråkiga exempel för att tycka att det är en god ide att minska ersättningen med tiden.

Först argumenterar du för att man som arbetsgivare inte kan ha anställda som inte är högpresterande,utan då ska man byta jobb (till vadå?). Sen när man inte klarar det då är det för att man inte är tillräckligt motiverad?
Hur ska personer med någon form av sjukdom eller nedsättning få plats i det här?

 

[monster1]

Precis. Men jag tycker också att det nuvarande systemet är ganska OK, där ersättningen trappas av och blir det sjukersättning ännu lägre. Jag argumenterar för att det är en mycket bra struktur på försäkringen.

Vad är det för bra med att leva ett liv i fattigdom utan möjlighet att påverka situationen?

 

[sjoberga]

Det här skulle jag gärna vilja se någon form av källa på.

Lite populistiskt:
http://www.metro.se/nyheter/sa-latt-ar-det-att-fa-sjukintyg/Objgdi!19_3229-42/

Men när läkarna säger att "man måste lita på patienterna" så blir det patrull.

 

[sjoberga]

Vad är det för bra med att leva ett liv i fattigdom utan möjlighet att påverka situationen?

Vad är det för bra med att leva ett liv i fattigdom med möjlighet att påverka situationen?

Att sannolikheten att man gör något är större.

 

[monster1]

Vad är det för bra med att leva ett liv i fattigdom med möjlighet att påverka situationen?

Att sannolikheten att man gör något är större.

Hur då?

 

[sjoberga]

Först argumenterar du för att man som arbetsgivare inte kan ha anställda som inte är högpresterande,utan då ska man byta jobb (till vadå?). Sen när man inte klarar det då är det för att man inte är tillräckligt motiverad?
Hur ska personer med någon form av sjukdom eller nedsättning få plats i det här?

Har inte påstått något av det där.

Tvärtom så tycker jag att vi ska jobba för mer flexibilitet på arbetsmarknaden där normen om heltid ska försvagas rejält och vi ska acceptera fler att bidra till resultaten. Precis omvänt mot vad du skriver.

Sedan beror "inte klarar det" på massor av saker. Men visst, jag menar att så länge man har hög ersättning så är man mindre motiverad att ta itu med problemen.

 

[sjoberga]

Hur då?

Genom att ställa upp på rehabåtgärder som inte innebär 100% frånvaro från arbetsmarknaden.

 

[monster1]

Lite populistiskt:
http://www.metro.se/nyheter/sa-latt-ar-det-att-fa-sjukintyg/Objgdi!19_3229-42/

Men när läkarna säger att "man måste lita på patienterna" så blir det patrull.

Men kom igen, han ska sedan ljuga sig igenom psykiatrin möten med arbetsgivare, sjukvården och fsk (gemensamt) osv. Någon som någon gång varit inne i rullan med långtidssjukskrivning vet att det där inte skulle fungera. Man får ju vara extremt manipulativ för att lyckas med detta. Det står inte ens i artikeln hur lång sjukskrivning som gäller. Du kan ju för gudsskull sjukskriva dig själv två veckor utan sjukintyg från läkare, det är väll lika lätt att bluffa det...

 

[monster1]

Genom att ställa upp på rehabåtgärder som inte innebär 100% frånvaro från arbetsmarknaden.

Det gör man ju redan och det leder i de flesta fallen ingen vart alls. Det finns ingen plats på arbetsmarknaden för folk som har något typ av svaghet och det handlar inte om att visstas på arbetsplatsen 8 h, 6 h, 4 h eller 2 h det handlar om vad man gör där hur arbetet är upplagt osv.

 

[sjoberga]

Det gör man ju redan och det leder i de flesta fallen ingen vart alls. Det finns ingen plats på arbetsmarknaden för folk som har något typ av svaghet och det handlar inte om att visstas på arbetsplatsen 8 h, 6 h, 4 h eller 2 h det handlar om vad man gör där hur arbetet är upplagt osv.

Det gör man inte alls. Och jag har sett 100% success i de fall det gäller (arbetsträning och sedan upptrappning på vanligt arbete i lugnt takt). Tyvärr dröjde det ända till ersättningarna uteblev innan intresset från arbetstagaren blev tillräckligt starkt att försöka.

Som tur var så funkar systemet så att det blev bra till slut ändå!

 

[monster1]

Genom att ställa upp på rehabåtgärder som inte innebär 100% frånvaro från arbetsmarknaden.

Borde det inte vara bättre att börja med att ERBJUDA rehabmöjligheter? Allting går ju heller inte att rehabillitera, alla blir inte friskare. Min förra chef fick en stroke, han kan inte prata mer än enstaka ord och hela ena sidan av kroppen fungerar jättedåligt, dessutom blir hjärnan lätt stressad. Men det kanske skulle lösa sig om han bara gick på lite mer rehab?

 

[sjoberga]

Borde det inte vara bättre att börja med att ERBJUDA rehabmöjligheter? Allting går ju heller inte att rehabillitera, alla blir inte friskare. Min förra chef fick en stroke, han kan inte prata mer än enstaka ord och hela ena sidan av kroppen fungerar jättedåligt, dessutom blir hjärnan lätt stressad. Men det kanske skulle lösa sig om han bara gick på lite mer rehab?

Nej, alla diagnoser är inte lika.

I de fall jag pratar om, handlar det enbart om diffusa psykologiska diagnoser. De som försäkringsbolagen numer inte betalar ersättning för.

 

[monster1]

Nej, alla diagnoser är inte lika.

I de fall jag pratar om, handlar det enbart om diffusa psykologiska diagnoser.

Hur många är de här fallen du pratar om?

 

[monster1]

Nej, alla diagnoser är inte lika.

I de fall jag pratar om, handlar det enbart om diffusa psykologiska diagnoser. De som försäkringsbolagen numer inte betalar ersättning för.

Och vad ska de andra göra, de som inte har någon möjlighet att bli bättre? Förutom sin sjukdom så ska de leva i fattigdom för att de fåtal som man misstänker "fejkar" sin sjukdom inte ska komma undan?