Sorry, men vad är det som är kontroversiellt med att människor som jobbar får större ekonomiska möjligheter än människor som inte jobbar?
Jag inser att det är kontroversiellt att framföra, som
@sjoberga gör, att det finns människor som överutnyttjar systemet.
Jag hör också till dem som tycker mig se ett sådant överutnyttjande.
Jag vet att det finns många personer som tror alla andra om så mycket gott att man inte kan förstå att folk "fuskar" på olika sätt.
I min värld handlar upplevd arbetsförmåga, eller upplevd arbetsOförmåga mycket om fantasi och förmåga att se möjligheter.
Det är för allt i världen ett slags förmåga och "extrafunktion" men ändå.
En upplevelse av att helt sakna arbetsförmåga, och nu syftar jag på personer med psykiska ohälsa (modern term), smärttillstånd och trötthet, handlar många gånger om att man inte ser sig själv som en aktiv del av en situation utan man ser sig många gånger som ett passivt offer.
Ett offer för sjukdom eller symtom, och drabbad av något som man inte själv kan styra.
Många gånger handlar det om att man inte lyckas se att "om jag gör så där, så kan det där förbättras".
En person som jag såg mycket under min uppväxt var en man som jobbade som avbytare och hjälp på min pappas jordbruk. Han slog i trästolp och stängslade (spikade i sinkor för att fästa taggtråd), han stod i balvagnen och kastade höbalar, han mjölkade kor, mockade ladugården. Verkade och skodde hästarna.
Inte så ovanligt.
Men han hade bara en hand.
Och fixade allt det där.
Ett ganska häftigt exempel på en person som söker lösningar i stället för det ganska uppenbara problemet att ha sågat av sig högerhanden (högerhänt var han också) på ett sågverk.
Men visst, inte en standardperson!