Utmattning och stress på jobbet - akut hjälp!

[vallhund]

Jag berättar om de ganska omfattande erfarenheter jag har och vilka slutsatser jag drar från det av vad som är ett bra försäkringssystem.

Att vi inte drar samma slutsatser, har samma erfarenheter eller har samma ideologiska bakgrund är jag helt med på.

Det är absolut inte ett förakt, det handlar om att de som har möjlighet ska ges bästa möjliga möjligheter att komma tillbaka - inte gömmas undan i sjukskrivning.

Det spelar ingen roll hur mycket du backar. Ditt förakt för icke arbetsföra personer lyser igenom i dina inlägg i den här tråden.
Jag har gillat väldigt många av dina svar i socialpolitiska frågor, men här tog det tvärstopp.

 

[sjoberga]

Det spelar ingen roll hur mycket du backar. Ditt förakt för icke arbetsföra personer lyser igenom i dina inlägg i den här tråden.
Jag har gillat väldigt många av dina svar i socialpolitiska frågor, men här tog det tvärstopp.

Du läser fel, men det är upp till dig.

Min inställning baseras inte på antal buke-gillanden man kan få, utan på en konstruktiv politik som ser varje människa och driver att varje människa ska få möjlighet att bidra. Därmed ska de också ges maximala incitament att bidra, till den grad de kan. Det är absolut inte bara en individfråga, mycket handlar om hur vår arbetsmarknad fungerar.

 

[monster1]

Ja, jag ser det som något som ska undvikas in i det sista och om man ändå hamnar på det som enda lösning så är 13.000 kr en rimlig nivå att leva på.

Förvaring tills man dör alltså. Bäst att ta livet av sig då så man slipper ligga samhället till last?

 

[Trani]

Ja, jag ser det som något som ska undvikas in i det sista och om man ändå hamnar på det som enda lösning så är 13.000 kr en rimlig nivå att leva på.

Men att det är "lön" för att "göra ingenting" när det är en försäkran, ett skydd, en rättighet för den enskilde och en skyldighet från samhället. Skulle en socialliberal kunna tycka...

 

[sjoberga]

Förvaring tills man dör alltså. Bäst att ta livet av sig då så man slipper ligga samhället till last?

Nu snackar du skit. Man får anpassa sitt liv till en lägre inkomst än om man hade arbetat in pengarna själv. För mig är det en självklarhet. Förvaring är ditt ord. Valfriheten minskar en del, men finns till största delen kvar att forma sitt eget liv.
Har exakt noll och intet att göra med människovärde och vad denna person kan bidra med i övrigt till samhället. Det handlar bara om den ekonomiska ramen.

 

[sjoberga]

Men att det är "lön" för att "göra ingenting" när det är en försäkran, ett skydd, en rättighet för den enskilde och en skyldighet från samhället. Skulle en socialliberal kunna tycka...

Ja, det är tokigt uttryckt eftersom det inte är lön för att göra ingenting. Jag tycker helt enkelt att det är en rimlig försäkringsnivå för den som inte själv tillför inkomster till systemet. Däremot vill jag att alla ska kunna bidra oavsett om det är 5, 10, 25, 50, 75 eller 100% och att det hela tiden är målet. Och att man då får behålla mer pengar - även om man bara arbetar 5% - än den som inte bidrar alls.

 

[monster1]

Nu snackar du skit. Man får anpassa sitt liv till en lägre inkomst än om man hade arbetat in pengarna själv. För mig är det en självklarhet. Förvaring är ditt ord. Valfriheten minskar en del, men finns till största delen kvar att forma sitt eget liv.

Men vad ska man göra då 9000 kr efter skatt. 6000 kr är snitthyran för 66 kvm bostad sen har du barn på det som också kostar pengar. Du ska har råd med mat, transporter, vård (tandläkare, vårdcentralen eller vilken enhet du nu är kopplad till), mediciner, förbrukningsvaror och försäkringar samt radio- och tvavgiften. Hur mycket tror du att man kan anpassa?

 

[kryddelydd]

Det spelar ingen roll hur mycket du backar. Ditt förakt för icke arbetsföra personer lyser igenom i dina inlägg i den här tråden.
Jag har gillat väldigt många av dina svar i socialpolitiska frågor, men här tog det tvärstopp.

Sorry, men vad är det som är kontroversiellt med att människor som jobbar får större ekonomiska möjligheter än människor som inte jobbar?

Jag inser att det är kontroversiellt att framföra, som @sjoberga gör, att det finns människor som överutnyttjar systemet.
Jag hör också till dem som tycker mig se ett sådant överutnyttjande.
Jag vet att det finns många personer som tror alla andra om så mycket gott att man inte kan förstå att folk "fuskar" på olika sätt.

I min värld handlar upplevd arbetsförmåga, eller upplevd arbetsOförmåga mycket om fantasi och förmåga att se möjligheter.
Det är för allt i världen ett slags förmåga och "extrafunktion" men ändå.
En upplevelse av att helt sakna arbetsförmåga, och nu syftar jag på personer med psykiska ohälsa (modern term), smärttillstånd och trötthet, handlar många gånger om att man inte ser sig själv som en aktiv del av en situation utan man ser sig många gånger som ett passivt offer.

Ett offer för sjukdom eller symtom, och drabbad av något som man inte själv kan styra.
Många gånger handlar det om att man inte lyckas se att "om jag gör så där, så kan det där förbättras".

En person som jag såg mycket under min uppväxt var en man som jobbade som avbytare och hjälp på min pappas jordbruk. Han slog i trästolp och stängslade (spikade i sinkor för att fästa taggtråd), han stod i balvagnen och kastade höbalar, han mjölkade kor, mockade ladugården. Verkade och skodde hästarna.
Inte så ovanligt.
Men han hade bara en hand.
Och fixade allt det där.
Ett ganska häftigt exempel på en person som söker lösningar i stället för det ganska uppenbara problemet att ha sågat av sig högerhanden (högerhänt var han också) på ett sågverk.
Men visst, inte en standardperson!

 

[monster1]

Sorry, men vad är det som är kontroversiellt med att människor som jobbar får större ekonomiska möjligheter än människor som inte jobbar?

Jag inser att det är kontroversiellt att framföra, som @sjoberga gör, att det finns människor som överutnyttjar systemet.
Jag hör också till dem som tycker mig se ett sådant överutnyttjande.
Jag vet att det finns många personer som tror alla andra om så mycket gott att man inte kan förstå att folk "fuskar" på olika sätt.

I min värld handlar upplevd arbetsförmåga, eller upplevd arbetsOförmåga mycket om fantasi och förmåga att se möjligheter.
Det är för allt i världen ett slags förmåga och "extrafunktion" men ändå.
En upplevelse av att helt sakna arbetsförmåga, och nu syftar jag på personer med psykiska ohälsa (modern term), smärttillstånd och trötthet, handlar många gånger om att man inte ser sig själv som en aktiv del av en situation utan man ser sig många gånger som ett passivt offer.

Ett offer för sjukdom eller symtom, och drabbad av något som man inte själv kan styra.
Många gånger handlar det om att man inte lyckas se att "om jag gör så där, så kan det där förbättras".

En person som jag såg mycket under min uppväxt var en man som jobbade som avbytare och hjälp på min pappas jordbruk. Han slog i trästolp och stängslade (spikade i sinkor för att fästa taggtråd), han stod i balvagnen och kastade höbalar, han mjölkade kor, mockade ladugården. Verkade och skodde hästarna.
Inte så ovanligt.
Men han hade bara en hand.
Och fixade allt det där.
Ett ganska häftigt exempel på en person som söker lösningar i stället för det ganska uppenbara problemet att ha sågat av sig högerhanden (högerhänt var han också) på ett sågverk.
Men visst, inte en standardperson!

Jag tror absolut att det finns folk som fuskar, men för mig är det helt ointressant. Det som är intressant är att se till att människor har en dräglig vardag även om de är sjuka. Det FÅTAL människor som utnyttjar systemet är för mig helt ointressant. Medelinkomsten i sverige är förövrigt runt 35 000 kr det är ganska långt glapp mellan 13 400 kr och 35 000 kr.

 

[Trani]

Ja, det är tokigt uttryckt eftersom det inte är lön för att göra ingenting. Jag tycker helt enkelt att det är en rimlig försäkringsnivå för den som inte själv tillför inkomster till systemet. Däremot vill jag att alla ska kunna bidra oavsett om det är 5, 10, 25, 50, 75 eller 100% och att det hela tiden är målet. Och att man då får behålla mer pengar - även om man bara arbetar 5% - än den som inte bidrar alls.

Jo det har framgått att du tycker att summan är rimlig men det är inte det jag kommenterar. Du ser väl skillnaden mellan att uttrycka det som att personen får summan "för att göra ingenting" (som du skrev) och att personen får summan för att denne är sjuk och inte kan lönearbeta. Om vi utgår från att personen inte är en lat jävel som lurar läkare så får ju denne pengar för att den är sjuk och inte för att "göra ingenting". Jag skulle bli mindre förvånad om du beskrev andra typer av bidrag som "pengar för att göra ingenting" men när det faktiskt är sjukersättning som diskuteras så tycker jag du framstår som ganska okänslig och högervriden i hur du uttrycker dig.

 

[sjoberga]

Jo det har framgått att du tycker att summan är rimlig men det är inte det jag kommenterar. Du ser väl skillnaden mellan att uttrycka det som att personen får summan "för att göra ingenting" (som du skrev) och att personen får summan för att denne är sjuk och inte kan lönearbeta. Om vi utgår från att personen inte är en lat jävel som lurar läkare så får ju denne pengar för att den är sjuk och inte för att "göra ingenting". Jag skulle bli mindre förvånad om du beskrev andra typer av bidrag som "pengar för att göra ingenting" men när det faktiskt är sjukersättning som diskuteras så tycker jag du framstår som ganska okänslig och högervriden i hur du uttrycker dig.

Ja, jag ser skillnaden och håller med om att det är tokigt och inte ens logiskt i mitt resonemang. Det gäller trots allt extremt få av de sjuka - som är 100% arbetsoförmögna resten av livet och omfattas av den lägsta nivån på försäkringen.

 

[vallhund]

Precis. Därför måste vi gemensamt bestämma vad som är rimligt. 13 000 kr i månaden före skatt för att göra ingenting är rimligt att leva på. Värre för dem som jobbar heltid, pendlar långt, och ändå bara har 17.000 kr i månaden före skatt. Det är skevt.

Tagga ner, du börjar närma dig SD nivå.

 

[sjoberga]

Jag tror absolut att det finns folk som fuskar, men för mig är det helt ointressant. Det som är intressant är att se till att människor har en dräglig vardag även om de är sjuka. Det FÅTAL människor som utnyttjar systemet är för mig helt ointressant. Medelinkomsten i sverige är förövrigt runt 35 000 kr det är ganska långt glapp mellan 13 400 kr och 35 000 kr.

Medianinkomsten i Värmland är 19.045 kr (Median hela landet är ca 21000 kr). Då är iofs sjukskrivna medräknade, men dina siffror är ganska off i jämförelsen.

Sedan tycker jag att människor som skapar ekonomiskt värde genom sina insatser ska få behålla en väsentlig del av det själva, som ren ideologi. Och en väsentlig del ska användas till det gemensamma, och att få bland annat de sjuka att leva drägligt.

 

[sjoberga]

Tagga ner, du börjar närma dig SD nivå.

?

 

[Magiana]

Sedan tycker jag att människor som skapar ekonomiskt värde genom sina insatser ska få behålla en väsentlig del av det själva, som ren ideologi. Och en väsentlig del ska användas till det gemensamma, och att få bland annat de sjuka att leva drägligt.

Så du tycker att existensminimum eller t.o.m. under det, är drägligt? Har du provat att leva med den inkomsten?

 

[sjoberga]

Så du tycker att existensminimum eller t.o.m. under det, är drägligt? Har du provat att leva med den inkomsten?

Svar ja.

 

[sjoberga]

Men vad ska man göra då 9000 kr efter skatt. 6000 kr är snitthyran för 66 kvm bostad sen har du barn på det som också kostar pengar. Du ska har råd med mat, transporter, vård (tandläkare, vårdcentralen eller vilken enhet du nu är kopplad till), mediciner, förbrukningsvaror och försäkringar samt radio- och tvavgiften. Hur mycket tror du att man kan anpassa?

13400 innan skatt ger 10065 kr efter skatt.
Nu pratar du om ensamstående, vilket är en grupp. Har man då barn så får man ytterligare stöd från samhälle och andra föräldern.

Hårda prioriteringar gäller. Klart drägligt att leva på.

Hyran kan man se över och flytta till billigare ort om man ändå inte har arbetsplats att ta hänsyn till. Men det är ju upp till varje individ hur man vill prioritera.

 

[aprilmaj]

Hyran kan man se över och flytta till billigare ort om man ändå inte har arbetsplats att ta hänsyn till. Men det är ju upp till varje individ hur man vill prioritera.

Är det bara att flytta? Är det bara upp till individen? Jag kan se många saker som komplicerar situationen, barn t ex.
https://www.raddabarnen.se/vad-vi-gor/barnfattigdom/vad-ar-barnfattigdom/

 

[sjoberga]

Är det bara att flytta? Är det bara upp till individen? Jag kan se många saker som komplicerar situationen, barn t ex.
https://www.raddabarnen.se/vad-vi-gor/barnfattigdom/vad-ar-barnfattigdom/

Nej, det är bara en av de saker man får lägga in i prioriteringslistan. Det är svårt att sätta upp "det kan jag inte tänka mig att avstå" när man inte kan finansiera önskemålen med egna pengar.

Barn komplicerar situationen lite, lite grann. Det kanske inte går att flytta precis vart som helst, eftersom man gärna vill behålla kontakt med en förälder till. Men friheten är ganska stor ändå.

Men med barn är det så fiffigt att det är förväntat att minst 2 föräldrar ska sörja för det, så få är det antingen så att det är 2 inkomster som ska göra det, eller så får man extra stöd ekonomiskt av samhället om den ene inte deltar.

 

[monster1]

Nej, det är bara en av de saker man får lägga in i prioriteringslistan. Det är svårt att sätta upp "det kan jag inte tänka mig att avstå" när man inte kan finansiera önskemålen med egna pengar.

Barn komplicerar situationen lite, lite grann. Det kanske inte går att flytta precis vart som helst, eftersom man gärna vill behålla kontakt med en förälder till. Men friheten är ganska stor ändå.

Men med barn är det så fiffigt att det är förväntat att minst 2 föräldrar ska sörja för det, så få är det antingen så att det är 2 inkomster som ska göra det, eller så får man extra stöd ekonomiskt av samhället om den ene inte deltar.

Ja, men även om man delar vissa kostnader för barnen på hälften så måste du fortfarande ha en bostad som rymmer alla barn. Har du tre barn är kostnaderna för dessa tre barn 1,5 barn om du delar det med någon annan, men utrymmes mässigt krävs fortfarande en bostad som rymmer tre barn även om de bara är där hälften av tiden. En liten 3:a kostar i medeltal 6000 kr jag använde mig av scbs medelinkomst för att få fram siffran 35 000 kr http://www.scb.se/sv_/Hitta-statist...loner-for-statlig-sektor-KLS/7507/7514/20450/.