Utmattning och stress på jobbet - akut hjälp!

[Inte_Ung]

Min erfarenhet är att det finns en övervikt av dem som har alldeles för höga förväntningar om vad de ska hinna med och orka på sin fritid, när de arbetar heltid.

Du jag skall revidera beskrivningen av min erfarenhet.
Jag tänkte fel.
Jag menar arbete totalt, som i aktivitet.
Sammanlagt i livet.
Som i "Göra Mycket".
Inte bara den del som kommer arbetsgivaren till godo.

 

[Inte_Ung]

Många personer verkar få stressymtom av objektivt sett ganska liten belastning.

När jag beskriver vad som tippat mig över stresskanten så brukar de flesta se trötta ut redan efter hälften.
Jag gjorde alldeles för mycket, för fort och brände upp allt mitt krut.
Och det är vad jag har sett hos andra i min omgivning.
Men den omgivningen är ju gissningsvis full av andra som är ungefär som jag, de vill också allt på en gång och tar i för mycket.

 

[Squie]

Många personer verkar få stressymtom av objektivt sett ganska liten belastning.

Hur menar du nu? Kan du ge exempel på vad du bedömer som "ganska liten belastning"?

 

[sjoberga]

Hur menar du nu? Kan du ge exempel på vad du bedömer som "ganska liten belastning"?

Till exempel hälften av vad en annan anställd med samma jobb har och har klarat utan anstymmelse till hälsoproblem under 15 år. Som exempel.

 

[sjoberga]

Du jag skall revidera beskrivningen av min erfarenhet.
Jag tänkte fel.
Jag menar arbete totalt, som i aktivitet.
Sammanlagt i livet.
Som i "Göra Mycket".
Inte bara den del som kommer arbetsgivaren till godo.

Då är jag absolut med dig i betydligt högre grad. Även om det också är ganska individuellt hur mycket man mäktar med innan man far illa.

Fast då kommer följdfrågan. Ska AG anpassa sig till att vissa anställda vill orka tävla ponny, träna ett fotbollslag, ordna kalas o fest och gymma 1 gång om dagen och sätta kraven på alla därefter, eller är det individens ansvar att forma sitt liv efter önskemål? Som liberal är jag övertygad om rätt svar.

AGs ansvar handlar mycket om att kunna tillhandahålla möjligheten att göra det valet.

 

[Luff]

Jag hade en 100% tjänst med ganska mycket administrativa sysslor OCH mest tider i öppen verksamhet, minst 20 h/vecka + några projekt, jag var alltid den som städade i förråd, frys o köksskåp. Inget var öronmärkt i % även om jag själv hade koll på antalet timmar jag la i veckan på de olika sysslorna.
Jag hann med och hade alltid en stund över för en lång fikarast. Ingen stress.
Runt mig såg jag dock folk må dåligt på grund av den dåliga organisationen.
När jag lämnade tjänsten skulle det administrativa tas över av en person. Personen tyckte att det var väl ingen match om jag nu fixat det. Jag tog med mig ca 15% vilket var projekten.
Nu 9 månader senare har en person 50% för att göra mina administrativa sysslor, en annan 10%, den ursprungliga personen blev efter sjukskrivning befriad från det mesta men har kvar ca 10 %. Kvar är de 50% i öppen verksamhet. Så mina 100 % är nu 135%.
Lång rutin och långsam puls gjorde att jag tålde den höga arbetsbelastningen.

 

[Inte_Ung]

Ska AG anpassa sig till att vissa anställda vill orka tävla ponny, träna ett fotbollslag, ordna kalas o fest och gymma 1 gång om dagen och sätta kraven på alla därefter, eller är det individens ansvar att forma sitt liv efter önskemål?

Jag tycker inte att det svaret är så enkelt.
Det är nyttigt med en fritidsaktivitet så den måste få plats också.

 

[Inte_Ung]

Lång rutin och långsam puls gjorde att jag tålde den höga arbetsbelastningen.

God egen förmåga att planera också kanske?
Det tror nämligen jag är en nyckel till stresstålighet.
God planering gör att mer blir gjort till en mindre ansträngning.

 

[sjoberga]

Jag tycker inte att det svaret är så enkelt.
Det är nyttigt med en fritidsaktivitet så den måste få plats också.

Jag håller med. Men i de fall jag pratar om handlar det inte om en fritidsaktivitet, utan mängder av engagemang.

Jag tycker det är utmärkt om arbetsgivare kan erbjuda flexibel deltid. Så kan varje individ välja sitt eget recept av förvärvsarbete och fritid.

 

[Luff]

God egen förmåga att planera också kanske?
Det tror nämligen jag är en nyckel till stresstålighet.
God planering gör att mer blir gjort till en mindre ansträngning.

Nä jag är fruktansvärt oorganiserad o dålig på att planera.

 

[Vallmo]

Riktigt så har inte jag läst tråden.
Jag har inte läst att det är individen som är problemet i bemärkelsen "individen får skylla sig själv".
Men jag kan se att det inte är ovanligt att vissa individer får problem i en arbetsmiljö som inte ger problem till majoriteten av de anställda.

Ganska ofta gällande de individer jag träffar på, finns det "stressorer" även utanför arbetsplatsen. Det kan vara konflikter i familjen (exempelvis barn med särskilda behov, barn med ADHD eller andra NP funktionsnedsättningar med mera), ekonomisk oro, oro för någon i familjen som är sjuk eller andra faktorer som också belastar individen.
Och en arbetsmiljö som då också ställer krav, kan av individen upplevas som att det är jobbet som är det stora problemet.

Jag har precis samma erfarenhet, både yrkesmässigt och privat.
Alltså att det inte enbart är jobbet som ställer till det utan också hemförhållanden, ekonomi och barn med särskilda behov mm, precis som du säger. Och den personliga sårbarheten, igen.
Skilsmässa, sjukdom, dödsfall, få barn och även brölopp (ja faktiskt) är såna händelser som jag tror man räknat ut att de ger höga stresspoäng.

 

[farin]

Det där känner inte jag igen.
Många personer verkar få stressymtom av objektivt sett ganska liten belastning.
Men KASAM verkar vara viktigt här också (Antonoffski).
Och en känsla av kontroll.

Antonovski.

För övrigt håller jag med, både KASAM (begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet) och upplevd känsla av kontroll verkar avgörande för hur en påverkas av stress. Vad som är begripligt, hanterbart och meningsfullt samt hur en individ upplever kontroll är naturligtvis just individuellt. MEN de strukturella förutsättningarna för detta varierar också stort mellan organisationer, i vissa miljöer har de flesta svårt att klara sig hela oavsett. Och oftast, enligt min erfarenhet, beror det på organisation av arbetet och ledarskap. En BRA chef kan få en normalt stressig miljö att fungera. Och tvärtom, ett dåligt ledarskap kan förstöra den bästa miljön.

 

[Girasol]

Du kanske skulle få en kaka av cheferna? En sann historia jag hörde av en kompis, hen hade fått kakor av chefen när hon blev stressad....högutbildad kvinna i offentlig sektor....eller du kanske skulle få be att gå en kurs i mindfulness?! Gaaaaaaah.

Haha igenkänningsfaktor!!! När vi tycker det är förjävligt på kontoret med för hårt tryck, då åker godispåsen fram. Dock inte från chefen, men från mig. Sen sitter vi i ett tyst rum och snaskar i oss i fem minuter och luftar av oss, sen är det bara att dyka in i arbetet igen. Tills nästa gång... Gått åt mycket godis den här veckan må jag säga.

 

[kryddelydd]

Antonovski.

För övrigt håller jag med, både KASAM (begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet) och upplevd känsla av kontroll verkar avgörande för hur en påverkas av stress. Vad som är begripligt, hanterbart och meningsfullt samt hur en individ upplever kontroll är naturligtvis just individuellt. MEN de strukturella förutsättningarna för detta varierar också stort mellan organisationer, i vissa miljöer har de flesta svårt att klara sig hela oavsett. Och oftast, enligt min erfarenhet, beror det på organisation av arbetet och ledarskap. En BRA chef kan få en normalt stressig miljö att fungera. Och tvärtom, ett dåligt ledarskap kan förstöra den bästa miljön.

Bra att du korrigerade min felstavning, blir lättare att söka för den som är intresserad!

Håller med dig.

Diskuterade förresten lite med min chef igår: jobbar ju inom vården, i en verksamhet som präglas av underbemanning (jämfört med nationella nyckeltal ligger vi på ca 40% vakanser) och stor efterfrågan och höga krav.
Ett fel i vår organisation, generellt, är att cheferna och ledningen är dålig på att stötta sin personal och visa det vi gör bra (min chef undantaget; hon är bra på att uttrycka sig positivt om oss och drog i många trådar för att ge oss en trevlig verksamhetsdag när budget ligger nära noll, med biljardspel, styling, god mat).
En organisation som i samband med byte av datasystem visserligen sade till oss att det var OK med sänkt produktion men som lät oss ta smällen gentemot befolkningen när vi därmed kunde prestera i stort sett på halvfart under en längre period. Det var systrarna i telefonrådgivningen som fick ta emot skäll av befolkningen medan ledningen lutade sig tillbaka.
Ledningen lovar runt men håller tunt, om man säger så.
Det är ju sådant som gör att de anställda inte känner lojalitet och blir mer stressade än nödvändigt, och det är sådant som faktiskt gör att de anställda inte ens blir intresserade av att anstränga sig extra.

Ledningen har jättestor betydelse för hur de anställda upplever sin plats i organisationen och hur pass nöjda de anställda kan vara med sin egen insats.

 

[kryddelydd]

Haha igenkänningsfaktor!!! När vi tycker det är förjävligt på kontoret med för hårt tryck, då åker godispåsen fram. Dock inte från chefen, men från mig. Sen sitter vi i ett tyst rum och snaskar i oss i fem minuter och luftar av oss, sen är det bara att dyka in i arbetet igen. Tills nästa gång... Gått åt mycket godis den här veckan må jag säga.

Ja. och hos oss bjuder chefen på fika en gång i veckan.
Det uppskattas faktiskt som gest.
Men då handlar det ju inte om "tröst i stunden" utan om att chefen vill visa att hon uppskattar oss.

 

[Cacao_]

Vad kan @Singoalla och andra som är påväg eller har blivit sönderstressade och utmattade göra för att må bättre eller för att inte riskera att bli utmattade.

 

[sjoberga]

1. Ta upp situationen omedelbart med närmaste chef.
2. Fundera på vad som orsakar stressen.
3. Om det är total arbetsbelastning, dra ned på den. Antingen genom tjänstledighet eller minskade engagemang på fritiden.

Men (1) är viktigast att omedelbart ta itu med. Där kan man få hjälp att undvika alla andra negativa konsekvenser av situationen.

 

[farin]

Vad kan @Singoalla och andra som är påväg eller har blivit sönderstressade och utmattade göra för att må bättre eller för att inte riskera att bli utmattade.

Se över sin gränsdragning.
Både vad det gäller arbetsuppgifter och den egna personen. Om man har en chef (för det handlar enligt mig oftare om chefen än arbetssituationen i övrigt) som inte har det här med gränsdragning rätt själv så måste en tyvärr vara bättre på det själv. Jag menar inte att det är individens förskyllan att den blir sjuk av stressen, men individen måste själv markera sina gränser.

Kan inte chefen/organisationen ta det så måste en skydda sin gräns genom att flytta sig från de som är gränslösa.

För att kunna dra, och hålla, sina personliga gränser kan en behöva hjälp. Finns tillgång till företagshälsovård med beteendevetare/psykolog så kan de vara bra hjälp. Annars finns det många privata psykologer som är till bra hjälp vid risk för utmattningssyndrom.

Själv brukar jag skilja på arbetsbörda och arbetsbelastning. Att ha mycket att göra är inte alltid en belastning. Att ha mindre att göra kan ändå vara belastande, om jag inte har rätt förutsättningar, om uppdraget är otydligt, om jag upplever outtalade förväntningar... I de fallen är det viktigt att jag markerar min gräns, både inför mig själv och till min chef. "Jag gör gärna det här arbetet, men då behöver jag veta vad det går ut på, vad du förväntar dig av mig och hur jag ska veta att jag gjort ett bra jobb när det är klart."

 

[Squie]

Vad kan @Singoalla och andra som är påväg eller har blivit sönderstressade och utmattade göra för att må bättre eller för att inte riskera att bli utmattade.

Det första steget som jag ser det är att bli medveten om vad som håller på att hända. Det är inte alltid lätt. Långt därifrån. Sen handlar det mkt om mod. Modet att våga förändra. Modet att möta sig själv. Det är inte alla heller som vågar eller törs se. För mig handlar mycket också om acceptans. Acceptera situationen och acceptera att jag som människa inte mår så bra.

 

[kryddelydd]

Vad kan @Singoalla och andra som är påväg eller har blivit sönderstressade och utmattade göra för att må bättre eller för att inte riskera att bli utmattade.

Det har redan kommenterats.
Men:
Ta upp med arbetsledning.
Om det alls inte fungerar, byta jobb.
Vad gäller stressorerna som kan finnas utanför arbetslivet och/eller individuella faktorer, se om de kan ändras.