Utmattning och stress på jobbet - akut hjälp!

[Squie]

Om jag förstod föreläsaren i psykiatri som jag lyssnade på häromdagen rätt så är vi människor inte olika "svaga" utan vi är olika känsliga. Och det tycks vara en gen som styr det hela. En mutation av en gen som har skapat känsligheten. 1% av våra gener är muterade och 20% av befolkningen bär känsligheten.

Det sker tydligen forskning inom området i Västerås, iaf enligt föreläsaren som var med i den forskningsgruppen.

 

[monster1]

Jag tror du blandar ihop begreppen lite.
Sårbarhet innebär just sårbarhet och en ökad risk för att drabbas av ohälsa, ex stress.
Sårbarheten finns där hela tiden men den kanske inte märks om allt är bra. Det är just vid pressade lägen som sårbarheten kommer fram och kan ha en viss betydelse för om individen drabbas av ohälsa.

När det gäller just stress och utmattningsdepression har man kunnat påvisa att det faktiskt är vissa personligheter som löper ökad risk.

Du för gärna dela med dig av dina referenser. Här är några av mina:
"När man diskuterar varför vissa personer klarar långvariga påfrestningar medan andra drabbas av stressrelaterade sjukdomar, framhävs ofta de personbundna faktorernas betydelse. Här bör starkt betonas att det framförallt är en långvarig exponering för påfrestningar, utan möjlighet till återhämtning, som tycks utgöra den viktigaste riskfaktorn." http://www.stressmottagningen.nu/stress-och-stressjukdomar/utmattningssyndrom/

"– Vi tittade efter, landsting för landsting, hur neddragningarna såg ut i början på 1990-talet och jämförde med antalet sjukskrivna för psykisk ohälsa i varje landsting fem år senare. Vi såg då att ju större minskningar av personalstyrkan, desto större var sjukligheten hos de anställda som var kvar fem år senare, sa Marie Åsberg." https://www.suntarbetsliv.se/forskn...ing/elva-ars-forskning-om-utmattningssyndrom/

 

[Vallmo]

Du för gärna dela med dig av dina referenser. Här är några av mina:
"När man diskuterar varför vissa personer klarar långvariga påfrestningar medan andra drabbas av stressrelaterade sjukdomar, framhävs ofta de personbundna faktorernas betydelse. Här bör starkt betonas att det framförallt är en långvarig exponering för påfrestningar, utan möjlighet till återhämtning, som tycks utgöra den viktigaste riskfaktorn." http://www.stressmottagningen.nu/stress-och-stressjukdomar/utmattningssyndrom/

"– Vi tittade efter, landsting för landsting, hur neddragningarna såg ut i början på 1990-talet och jämförde med antalet sjukskrivna för psykisk ohälsa i varje landsting fem år senare. Vi såg då att ju större minskningar av personalstyrkan, desto större var sjukligheten hos de anställda som var kvar fem år senare, sa Marie Åsberg." https://www.suntarbetsliv.se/forskn...ing/elva-ars-forskning-om-utmattningssyndrom/

Men du, allvarligt talat. Du slår in öppna dörrar.
Referenserna du hänvisar till skriver i princip samma sak som jag har skrivit angående ökad sårbarhet (men de använder inte det ordet) och att det är en viss sorts människor som löper större risk att få stressrelaterade sjukdomar.

Så om jag ska hänvisa till mina referenser så får det väl bli den artikeln du själv länkade till.

Personliga sk referenser (kallar det hellre kunskap baserat på erfarenhet) är att jag har haft en utmattningsdepression och jag har även haft en depression.
Jag har också en ökad sårbarhet (som jag inte vill gå in på vad det är) som gör att jag är extra utsatt när det gäller livets påfrestningar.

Jag har även arbetat som sjuksköterska inom psykiatrin i 10 år och gör det fortfarande.
När man arbetar inom psykiatrin blir just den sk "sårbarhetsmodellen" så påtaglig. Nästan alla som vårdas i psykiatrin har en sårbarhet förutom den aktuella anledningen till varför patienten vårdas på sjukhuset just nu.

 

[monster1]

Men du, allvarligt talat. Du slår in öppna dörrar.
Referenserna du hänvisar till skriver i princip samma sak som jag har skrivit angående ökad sårbarhet (men de använder inte det ordet) och att det är en viss sorts människor som löper större risk att få stressrelaterade sjukdomar.

Så om jag ska hänvisa till mina referenser så får det väl bli den artikeln du själv länkade till.

Personliga sk referenser (kallar det hellre kunskap baserat på erfarenhet) är att jag har haft en utmattningsdepression och jag har även haft en depression.
Jag har också en ökad sårbarhet (som jag inte vill gå in på vad det är) som gör att jag är extra utsatt när det gäller livets påfrestningar.

Jag har även arbetat som sjuksköterska inom psykiatrin i 10 år och gör det fortfarande.
När man arbetar inom psykiatrin blir just den sk "sårbarhetsmodellen" så påtaglig. Nästan alla som vårdas i psykiatrin har en sårbarhet förutom den aktuella anledningen till varför patienten vårdas på sjukhuset just nu.

Jag tycker snarast att den gemensamma nämnaren handlar om hög belastning och det är ju just det de trycker på i det översta citatet. Jag har sökt och hittar inget som visar på att man kan se tydliga samband mellan människor som drabbas av utmattning i större utsträckning haft andra psykiska åkommor innan utmattningen tex eller att människor med andra typer av psykisk ohälsa skulle vara överrepresenterade i gruppen med utmattning. Men du får gärna komma med lite referenser, jag tycker att det är intressant.

 

[Vallmo]

Jag tycker snarast att den gemensamma nämnaren handlar om hög belastning och det är ju just det de trycker på i det översta citatet. Jag har sökt och hittar inget som visar på att man kan se tydliga samband mellan människor som drabbas av utmattning i större utsträckning haft andra psykiska åkommor innan utmattningen tex eller att människor med andra typer av psykisk ohälsa skulle vara överrepresenterade i gruppen med utmattning. Men du får gärna komma med lite referenser, jag tycker att det är intressant.

Sårbarhet och psykisk ohälsa är inte samma sak. En viss sorts personlighet innebär inte heller att man har en "psykisk åkomma".
Jag har försökt förklara det, men det verkar inte ha gått något vidare.

Angående referenser så har jag redan gett det.
Dög dom inte?

Inser du inte att det är lite fånigt att du argumenterar om psykisk ohälsa mot någon som arbetat inom psyk flera år samt att du argumenterar organens grundkapacitet och fysik ?!? med en specialistläkare och då menar jag @kryddelydd ?

Nu tänker jag inte skriva mer om det här med hänsyn till Ts och hennes tråd.

 

[Petruska]

Sårbarhet och psykisk ohälsa är inte samma sak. En viss sorts personlighet innebär inte heller att man har en "psykisk åkomma".
Jag har försökt förklara det, men det verkar inte ha gått något vidare.

Angående referenser så har jag redan gett det.
Dög dom inte?

Inser du inte att det är lite fånigt att du argumenterar om psykisk ohälsa mot någon som arbetat inom psyk flera år samt att du argumenterar organens grundkapacitet och fysik ?!? med en specialistläkare och då menar jag @kryddelydd ?

Nu tänker jag inte skriva mer om det här med hänsyn till Ts och hennes tråd.

Jag har också arbetat i den psykiatriska vården ett antal år, jag har också egen erfarenhet både som patient och som nära anhörig till åtskilliga personer med psykiatrisk problematik. Och jag lägger en del av min arbetstid på rehabiliteringsärenden.

Och jag tycker ofta att dina utläggningar i ämnet är fullständigt helknepiga. Till den grad att jag ofta undviker dem för de inger mig obehag.

Så du är nog inte det facit du framställer dig som, tråkigt nog.

 

[kryddelydd]

Jag tycker snarast att den gemensamma nämnaren handlar om hög belastning och det är ju just det de trycker på i det översta citatet. Jag har sökt och hittar inget som visar på att man kan se tydliga samband mellan människor som drabbas av utmattning i större utsträckning haft andra psykiska åkommor innan utmattningen tex eller att människor med andra typer av psykisk ohälsa skulle vara överrepresenterade i gruppen med utmattning. Men du får gärna komma med lite referenser, jag tycker att det är intressant.

Det är ingen som påstått att de som "faller igenom" har haft psykiska åkommor tidigare.
@Vallmo och jag skriver om att det verkar finnas predisponerande faktorer som gör att vissa - men inte alla - individer får sjukdomssymtom på stressiga situationer.

Jodå, jag har också haft en orimlig arbetsmiljö på min förra arbetsplats.
Jag skickades till företagshälsovården vilket var helt värdelöst för min del.
Jag var på det klara med vad som var problematiskt för mig; fick visserligen "stöd" av samtalsterapeuten men det gjorde ju ingen nytta eftersom det inte fanns möjligheter för varken mig eller terapeuten att ändra på de faktorerna.
Alltså valde jag att byta arbetsplats i stället för att sitta kvar och må sämre och få mer huvudvärk och fler episoder av hjärtflimmer (fått enstaka stressrelaterad episod av förmaksflimmer tidigare).
Japp, tog ansvaret för mig själv och bytte till en annan arbetsplats där situationen är vettigare.

 

[monster1]

Sårbarhet och psykisk ohälsa är inte samma sak. En viss sorts personlighet innebär inte heller att man har en "psykisk åkomma".
Jag har försökt förklara det, men det verkar inte ha gått något vidare.

Angående referenser så har jag redan gett det.
Dög dom inte?

Inser du inte att det är lite fånigt att du argumenterar om psykisk ohälsa mot någon som arbetat inom psyk flera år samt att du argumenterar organens grundkapacitet och fysik ?!? med en specialistläkare och då menar jag @kryddelydd ?

Nu tänker jag inte skriva mer om det här med hänsyn till Ts och hennes tråd.

Hur mäter man denna sårbarhet då? Hur vet man att denna sårbarhet inte finns hos alla människor given "rätt" förutsättningar?

 

[Blueberry]

Jag var på "kurs" eller typ mer diskussion/temadag om stresshantering och personlig effektivitet under veckan. Det var en coach som höll i den och jag brukar vara väldigt skeptisk till coacher och alla andra som har åkt till Indien för att hitta sig själv och så vidare - men hen lyckades locka med mig och det var väldigt givande.

Mycket om medveten närvaro, att finna flow och att knyta an till "the bodymind" genom att lyssna på kroppen eftersom hjärnan inte är så smart. Överlag väldigt mycket "det sitter i kroppen", vilket irriterande nog stämde väldigt bra

 

[Inte_Ung]

Hur mäter man denna sårbarhet då? Hur vet man att denna sårbarhet inte finns hos alla människor given "rätt" förutsättningar?

Det undrar jag också?
Jag har varit med om att en psykopat till chef har fått hjärtflimmer av stress på en arbetsplats som var så sjuk att de flesta kroknade.
Det var så allvarliga strukturella problem att t.o.m. en psykopat gick i däck.

 

[Inte_Ung]

Och varför skulle det vara kontroversiellt att se att vissa individer inte tål en belastning som andra individer tål?

Men det måste väl också vara så att det finns en gräns för hur mycket belastning någon alls tål.
Som att bli överkörd av en lastbil eller påkörd av tåget, det klarar ju ingen av utan att gå sönder.

 

[kryddelydd]

Men det måste väl också vara så att det finns en gräns för hur mycket belastning någon alls tål.
Som att bli överkörd av en lastbil eller påkörd av tåget, det klarar ju ingen av utan att gå sönder.

Jo, rimligen.
Det borde finnas en gräns för alla.
Men gränsen eller utrymme fram till gränsen, skiljer från person till person.

Ser jag som sagt som okontroversiellt och okomplicerat och att mer eller mindre ta med en axelryckning.
Och för att undvika missförstånd: det är inte individens besvär som tas med axelryckningen, utan det faktum att det är olika.

 

[Inte_Ung]

Ska vi anpassa arbetslivet hos alla arbetsgivare efter de 2% med sämst möjligheter att hantera stress?

Det är inte så svårt faktiskt.
Det räcker ofta med att inte piska på dem som gärna tar i för mycket.
Och att organisera litet vettigt.
Det mår alla bra av i längden.

 

[Inte_Ung]

Det borde finnas en gräns för alla.
Men gränsen eller utrymme fram till gränsen, skiljer från person till person.

Man skulle väl då kunna anse att den där gränsen på en arbetsplats bör sättas så att de flesta klarar av den?
Det kan ju inte vara en digital skala, typ antingen så klarar man inget som man rimligen borde eller så klarar man allt utan begränsningar?
Utan det borde rimligen vara en flytande skala?

 

[Inte_Ung]

Jag tror att det finns en del som stressas sjuka av en fullt fungerande arbetsmiljö för andra.

Jag har aldrig sett något sådant exempel faktiskt.
Kanske för att fullt fungerande arbetsmiljöer är så sällsynta?

 

[Inte_Ung]

T ex är det rimligt att arbetsgivaren stipulerar att ingen har någon plikt att gå in och läsa eller svara i telefon efter arbetstid,

Jag har haft en arbetsgivare som krävde svar i telefonen som motprestation för de mobila tjänstetelefoner som delades ut.
Det däremot borde vara förbjudet.

 

[sjoberga]

Jag har haft en arbetsgivare som krävde svar i telefonen som motprestation för de mobila tjänstetelefoner som delades ut.
Det däremot borde vara förbjudet.

Tja. Eller förhandlas separat mot bra jourersättning - och definierade tider. Dvs inte alltid vid ledighet utan utpekade tider som man får betalt för. Så funkar det i en del yrken.

 

[sjoberga]

Jag har aldrig sett något sådant exempel faktiskt.
Kanske för att fullt fungerande arbetsmiljöer är så sällsynta?

Jag ser det hela tiden. Min definition av "fullt fungerande" är förmodligen mycket bredare än din. Jag tycker att full fungerande kan vara arbetsplatser där 90% av personalen jobbar år efter år (väldigt låg omsättning) utan att nånsin ta upp att de är stressade så att de mår dåligt.

 

[kryddelydd]

Man skulle väl då kunna anse att den där gränsen på en arbetsplats bör sättas så att de flesta klarar av den?
Det kan ju inte vara en digital skala, typ antingen så klarar man inget som man rimligen borde eller så klarar man allt utan begränsningar?
Utan det borde rimligen vara en flytande skala?

Håller med.
Och att anpassa gränsen så att de flesta klarar av den, är nog vad som görs.
Om vi tittar på min förra arbetsplats.
Jag valde att lämna eftersom det blev orimligt. Dock var jag den enda i min yrkesgrupp och förväntades jobba för 2½ tjänst och det var orimligt.
I en annan yrkesgrupp med tre personer, blev en sjukskriven för stressymtom. Den individen kom ny från annan typ av verksamhet, där ramarna hjälpte till att avgränsa medan på den aktuella arbetsplatsen fanns det en osund vana att boka möten. Möten bokades på tid avsedd för annan verksamhet, på raster, det bokades flera möten på samma tid och så vidare.
Det var osunt för alla och behöver ändras.

På de flesta arbetsplatser verkar det ändå som om majoriteten av de anställda klarar av uppdraget medan någon individ inte klarar av det.
Jag tycker - helt ovetenskapligt - att det verkar som om de individer som har egen förmåga till gränsdragning och som inte begär av sig själva att klara av allt och lite till, är de som klarar sig.
De som tar åt sig och tar på sig och inte själva kan bromsa, verkar få mycket jobbigare.
Så visst verkar det som om personlighetsdrag också har ett samband med hur mycket belastning människor tål.

 

[kryddelydd]

Jag har aldrig sett något sådant exempel faktiskt.
Kanske för att fullt fungerande arbetsmiljöer är så sällsynta?

Menar du att du aldrig har sett något exempel på en arbetsplats där någon är "stressas sönder" medan andra klarar av det?
För det är ju inte ovanligt?
Däremot är det väl väldigt ovanligt med en arbetsplats där alla faller igenom.