Utmattning och stress på jobbet - akut hjälp!

[Lovisaleonora]

Jag har haft en arbetsgivare som krävde svar i telefonen som motprestation för de mobila tjänstetelefoner som delades ut.
Det däremot borde vara förbjudet.

Jag förväntar mig att anställda svarar om jag ringer. Men jag ringer bara i absoluta nödfall, och ber alltid om ursäkt. Och självklart har även de anställda den inställningen. De ringer bara om det är nödfall och det finns en bra anledning som inte kan vänta. Det är inte betungande i vår verksamhet. Blir det betungande behövs det styras upp.

 

[Korven]

När jag var ansvarig på en enhet så svarade jag alltid när jag vet ledig. Hellre det än att reda upp nåt tokigt när jag kom tillbaka. Saker jag inte var ansvarig för fick de ta upp med överordnad

 

[Inte_Ung]

Blir det betungande behövs det styras upp.

Det blev betungande och hade behövt styras upp.
Men man måste faktiskt också få vara ledig och släppa allt och slappna av.
Det är en del av det som gör att man återhämtar sig.
Om jag blir förbjuden att stänga av min telefon när jag är ledig så anser jag att det är en brist i arbetsgivarens planering.
Är det viktigt så får man införa jour som man turas om med och betala för jourtid.

 

[Inte_Ung]

När jag var ansvarig på en enhet så svarade jag alltid när jag vet ledig.

Sådant sliter i längden.
Så det är inte bra.

 

[Inte_Ung]

Menar du att du aldrig har sett något exempel på en arbetsplats där någon är "stressas sönder" medan andra klarar av det?

Nej det har jag ju sett massor av.
Men inte några väl fungerande arbetsplatser där människor stressas sönder.
Jag har sett några få väl fungerande arbetsplatser och där så har ingen stressats sönder.
Det är de väl fungerande arbetsplatserna som är sällsynta.

 

[Korven]

Sådant sliter i längden.
Så det är inte bra.

Så upplevde inte jag det. När den STORA GODA omorganisationen kom blev allt ett lite helvete.

 

[Inte_Ung]

Däremot är det väl väldigt ovanligt med en arbetsplats där alla faller igenom.

Det har jag sett en gång.
Jag arbetade där.
Avdelningen tömdes och lades ner.
Det var ett oerhört sjukt ställe fullt av lögner, sabotage och fusk.

 

[Inte_Ung]

När den STORA GODA omorganisationen kom blev allt ett lite helvete.

Omorganisationer är svåra saker det.
Inofficiella informationsvägar som får saker att fungera slås sönder.
Och så blir det hela oerhört tungjobbat.

 

[Inte_Ung]

Jag tycker att full fungerande kan vara arbetsplatser där 90% av personalen jobbar år efter år

Jag har arbetat på en arbetsplats där frisknärvaron har varit i det närmaste 100%.
Yrket i sig är stressigt men arbetsledningen gjorden den lätthanterlig.
Så det går, det handlar om att stötta och prioritera.

(Det var efter den sjuka arbetsplatsen och fantastiskt läkande.)

 

[cirkus]

Jag har aldrig sett något sådant exempel faktiskt.
Kanske för att fullt fungerande arbetsmiljöer är så sällsynta?

Det har jag!

Jag hade en kollega som gick i däck för kanske 15 år sen. Ingen annan upplevde jobbistuationen som stressig, men hon blev utbränd och sjukskriven i minst ett år. Vi satt i telefonsupport med en slinga där inkommande samtal kom. Slingan var kopplad så att folk på Stockholmskontoret låg "först" i kön och sen kom samtalen till det andra kontoret om ingen var tillgänglig i Sth. Detta gjorde att Sth-folket kanske tog 75% av samtalen. Hon satt på det andra kontoret. Vi hade en logg så det var lätt att kolla hur många samtal var vi fick - hon brukade logga ur efter 3 samtal för då var hennes bägare fylld. Vi andra brukade ta 15-20 samtal om dagen utan att känna oss stressade. Nånting gjorde ju uppenbarligen att hon inte fungerade på en annars väl fungerande arbetsplats.

 

[Inte_Ung]

Jag tycker - helt ovetenskapligt - att det verkar som om de individer som har egen förmåga till gränsdragning och som inte begär av sig själva att klara av allt och lite till, är de som klarar sig.
De som tar åt sig och tar på sig och inte själva kan bromsa, verkar få mycket jobbigare.

Det är min uppfattning också.
Kurser i stresshantering handlar ofta om att förstå att man måste kunna säga nej.
Och om att prioritera innebär att man inte hinner hela listan utan skippar det som inte är längst upp.
Prioritera innebär att välja bort det som inte kommer att bli gjort, i alla fall inte av mig.

 

[Inte_Ung]

Vi hade en logg så det var lätt att kolla hur många samtal var vi fick - hon brukade logga ur efter 3 samtal för då var hennes bägare fylld. Vi andra brukade ta 15-20 samtal om dagen utan att känna oss stressade. Nånting gjorde ju uppenbarligen att hon inte fungerade på en annars väl fungerande arbetsplats.

Intressant!
Det måste ju ha varit en känsligare person helt enkelt.
Min erfarenhet är annars att de som känner sig mest stressade också har utfört mest arbete.

 

[sjoberga]

Min erfarenhet är annars att de som känner sig mest stressade också har utfört mest arbete.

Det är inte min erfarenhet alls. Min erfarenhet är att det finns en övervikt av dem som har alldeles för höga förväntningar om vad de ska hinna med och orka på sin fritid, när de arbetar heltid. Dvs det är en total situation som går över styr, som andra klarar att styra bort utan sjukskrivning genom att minska antingen arbetstiden eller förväntan på fritiden.

Säljer man 40h i veckan till en arbetsgivare så tar det en stor del av den ork man har tillgänglig.

 

[cirkus]

Intressant!
Det måste ju ha varit en känsligare person helt enkelt.
Min erfarenhet är annars att de som känner sig mest stressade också har utfört mest arbete.

Ja - jag tror det. Eller att hon helt enkelt inte trivdes och kände sig trygg i arbetsuppgifterna som vi andra var helt trygga med.

 

[kryddelydd]

Min erfarenhet är annars att de som känner sig mest stressade också har utfört mest arbete.

Det där känner inte jag igen.
Många personer verkar få stressymtom av objektivt sett ganska liten belastning.
Men KASAM verkar vara viktigt här också (Antonoffski).
Och en känsla av kontroll.

 

[monster1]

Det har jag!

Jag hade en kollega som gick i däck för kanske 15 år sen. Ingen annan upplevde jobbistuationen som stressig, men hon blev utbränd och sjukskriven i minst ett år. Vi satt i telefonsupport med en slinga där inkommande samtal kom. Slingan var kopplad så att folk på Stockholmskontoret låg "först" i kön och sen kom samtalen till det andra kontoret om ingen var tillgänglig i Sth. Detta gjorde att Sth-folket kanske tog 75% av samtalen. Hon satt på det andra kontoret. Vi hade en logg så det var lätt att kolla hur många samtal var vi fick - hon brukade logga ur efter 3 samtal för då var hennes bägare fylld. Vi andra brukade ta 15-20 samtal om dagen utan att känna oss stressade. Nånting gjorde ju uppenbarligen att hon inte fungerade på en annars väl fungerande arbetsplats.

Jag tror att det är en ovanlighet att så mycket av stressen ligger hos individen. Min upplevelse och andras som jag talat med (och jag har talat med ganska många för jag gillar att diskutera stress) har snarast handlat om att många på arbetsplasten mår dålig, någon eller några blir direkt sjuka och några kanske inte märker något alls. Sedan finns det ju en hel del som faktiskt hinner byta arbetsplats innan de blir direkt sjuka av sitt arbete. Det borde göra att de som är mest attraktiva och därmed har lätt att få nytt arbete i större utsträckning lämnar en dålig arbetsplats. Man hade ju kunnat önska att arbetsgivaren då uppmärksammar detta som ett problem men det gör dom sällan. Istället verkar de tro att det är andra omständigheter som gör att personer flyttar eller mår dåligt. Lite som det resoneras i den här tråden att problemet ligger hos individen inte i arbetsmiljön.

 

[sjoberga]

Lite som det resoneras i den här tråden att problemet ligger hos individen inte i arbetsmiljön.

Jag tror istället att alla situationer är ganska unika och består av olika andelar kombination av de två sakerna.

 

[Squie]

Hur mäter man denna sårbarhet då? Hur vet man att denna sårbarhet inte finns hos alla människor given "rätt" förutsättningar?

Jag säger att det är gener som avgör om vi bär känsligheten eller inte. Det tycks vara 1% av våra gener som genomgått en mutation, till att bli känsligare. O det är 20% av befolkningen som bär den känslighetsgen. Hur forskarna har kommit fram till just de siffrorna vet jag inte. Forskning naturligtvis men vilka studier som ligger till grund har jag inte koll på. Jag hörde det hela på en föreläsning inom psykiatri för inte så länge sedan. Samma föreläsare tog också upp "stress - och sårbarhetsmodellen" och hur den fungerar.

 

[kryddelydd]

Lite som det resoneras i den här tråden att problemet ligger hos individen inte i arbetsmiljön.

Riktigt så har inte jag läst tråden.
Jag har inte läst att det är individen som är problemet i bemärkelsen "individen får skylla sig själv".
Men jag kan se att det inte är ovanligt att vissa individer får problem i en arbetsmiljö som inte ger problem till majoriteten av de anställda.

Ganska ofta gällande de individer jag träffar på, finns det "stressorer" även utanför arbetsplatsen. Det kan vara konflikter i familjen (exempelvis barn med särskilda behov, barn med ADHD eller andra NP funktionsnedsättningar med mera), ekonomisk oro, oro för någon i familjen som är sjuk eller andra faktorer som också belastar individen.
Och en arbetsmiljö som då också ställer krav, kan av individen upplevas som att det är jobbet som är det stora problemet.

 

[cirkus]

Jag tror att det är en ovanlighet att så mycket av stressen ligger hos individen. Min upplevelse och andras som jag talat med (och jag har talat med ganska många för jag gillar att diskutera stress) har snarast handlat om att många på arbetsplasten mår dålig, någon eller några blir direkt sjuka och några kanske inte märker något alls. Sedan finns det ju en hel del som faktiskt hinner byta arbetsplats innan de blir direkt sjuka av sitt arbete. Det borde göra att de som är mest attraktiva och därmed har lätt att få nytt arbete i större utsträckning lämnar en dålig arbetsplats. Man hade ju kunnat önska att arbetsgivaren då uppmärksammar detta som ett problem men det gör dom sällan. Istället verkar de tro att det är andra omständigheter som gör att personer flyttar eller mår dåligt. Lite som det resoneras i den här tråden att problemet ligger hos individen inte i arbetsmiljön.

Jag tror också att det i särklass vanligaste är att problemet finns i arbetsmiljön, men det utesluter inte att det även finns problem hos individer. Det fallet jag refererar till är individen, men det kan å andra sidan refereras till att arbetsmiljön/arbetet inte passade just henne. Ingen annan hade problem, det var extremt stabilt och väldigt få bytte eller ville byta arbetsplats