Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jo självklart blev förskolechefen kontaktad och vi hoppas problemet är löst. De hann dröja så mycket på mötena att de hann lösa så mycket av problemet på de två veckor som varade till mötet att vi inte kunde med att insistera på att hm flytta en i personalen som vi hade tänkt.
Det otäcka är hastigheten vi kunde lösa problemet på (om det är löst...) när det uppmärksammades genom att samarbeta föräldrar (-du får aldrig slåss, aldrig, inte på några villkor, lova mamma. Du får inte slåss idag. -Nu tar jag ditt mjölkglas, vad gör du då. Nej upp med handen säg STOPP, igen.) och att de jobbade med att introducera in honom i gruppen, när de väl fått reda på att han sannolikt ville vara där. Vilket de borde gjort när han var ny, ett år tidigare. Men faktiskt tydligen struntade i. Han var praktiskt taget ensam ny.
De verkade inte se det överhuvudtaget, som sagt lyckades de till och med missa att A och T bråkade när det bara var två barn och två i personalen kvar. De såg inte att D räckte ut tungan åt honom varje gång de såg bort, de hm såg när hon fick på näsan. Personalen verkar liksom stå frusen i grupp nära huset och barnen är spridda över gården.
De har förutfattade meningar helt enkelt (boys will be boys har de till och med sagt en gång). Som feministtjat kan jag kläcka ur mig. Han är stor, han är pojke, han kan leka själv. Således är ha bråkig, kräver burdus, handgriplig hantering och få ord och han måste vara naturvetenskapligt intresserad eftersom han gillar smådjur så lite aloof. Så det blir ju helt fel bemötande mot en öververbal, snäll, ovan vid hård hantering, van att få förklara sig pojke som kan diskutera och hålla löften och tycker om djur för de är söta och älskar att leka med andra.
Nåja, har varit avhandlat i annan tråd. Men jag tror lätt föräldrar till andra barn och förskolepersonal ramlar ned i fördomsgropen med "bråkig pojke" och tror att lösningen är "hårda tag" och "straff" när dessa snare sannolikt förstärker beteenden. Det kan även vara ts problem, att personalen hanterar "bråkig pojke tm", istället för -barn som behöver hjälp att komma in i leken och få kontakt.
(Sedan får man ju en känsla av att mycket av stopp biten som förskolan håller på med verkar handla om att lära bar säga stopp. Lite mindre om att lära barn att lyssna på stopp.)
Jag är ju inte så bra på sådant men det verkar vara en konstig typ av uttalande av en förskolepedagog. Om hon verkligen säger -elak mot de andra barnen, när de andra pedagogerna säger att han är knuffig och försöker göra någonting åt det. Vore ju intressant att komma fram till om just hon har en personlig dålig personkemi med just honom. Då är hon ju kanske inte så lämplig att ta hand om honom och har svårt att hantera situationer. Det kanske vore bra om hon kunde ändra attityd och om man kan för de andra pedagogerna klargöra att det inte är ok att springa runt och tycka att 3,5 åringar är elaka. För jag tror inte det är lämpligt eller proffsigt eller ok helt enkelt.
Dessutom verkar det ju svårt för honom att komma in i leken med de andra barnen om de är runt ett. Är det inte lite svårt för en 3,5 åring att ta ansvar för lek på det viset mot ettåringar. Det är kanske bra att han får går med barn som är lite mer i hans egen ålder och äldre som kan leka med honom? Om ni inte hade sagt att han var efter i utvecklingen kunde man ju tänkt att barnen på avdelningen kanske inte ger honom så mycket i interaktion. Samtidigt brukar ju 3,5 åringar väl vara dåliga på att leka tillsammans ännu. Tror det mest bröt igenom på riktigt i högre ålder.
Men sedan kanske man måste försöka öva in ett alternativt sätt att agera än att knuffa hemma också om han vill ngt.
Men lekar han "fint" med dem? Skulle det gå och flytta fram bytet?Han byter avdelning efter vinterlovet så han kommer ju inte gå kvar om tv månader då går han med barn mellan 3-5(6). Det finns två treåringar till på avdelningen men de går avsevärt kortare dagar.
Det är blandat med 1-2 åringar (mestadels är det nog tvååringar) + två ytterligare treåringar.
De kommer skola in honom successivt i den nya gruppen nu under hösten.
Han leker inte aktivt med dem utan de är med i hans lek som bikaraktärer som han lagar mat till tex än att han faktiskt leker med dem.
Vi har nu de senaste dagarna noterat nog när han inte är snäll mot sin lillasyster och det är nästan alltid när hon förstör, snor saker eller slår till honom. Alternativt att hon inte får vara med när han vill göra något själv till exempel bygga brio järnvägen och hon inte lyssnar på hans stopp/du får inte/du får göra något annat. Så man undrar ju hur det yttrar sig i förskolan.