Snälla hjälp mig, hunden är reaktiv

[Raderad medlem 94602]

Jag vänder mig emot att en hund som är trygg med sin ägare inte har problem. Det kan den ha ändå. Hunden jag nämnde tidigare var mycket trygg med sin ägare. De tävlade på hög nivå i IPO och hunden hade inga problem i miljöer öht med sin ägare. Dock högg den ALLTID alla människor, hundar och andra djur såfort den fick chansen. Något som stadigt eskakerade trots alla försök. När den tillslut även gick på frun tog de bort den. Då hade hade hunden jobbats med i tre år och en rad erkända utredare hade nagelfarit ekipaget. Och även veterinärer. Kontentan blev som sagt att hunden toligtvis hade en defekt. Det handlade inte om att inte orka. Hunden var och förblev farlig och gick inte att ha på ett 100% säkert sätt.
Ingen kunde röra hunden utom ägaren. För honom var hunden en dröm. Om de hade varit ensamma i hela välden. Bortsett från min sambo, som faktiskt passat hunden (och varit delaktig i träningen) Dock blev det slut på det när jag och sonen flyttade in. Det var för farligt.

 

[Sleepy]

@Christensen1

En bra hundtränare är bra på att läsa hund och förstå dem. En bättre hundtränare är förutom detta även bra på att läsa människor och förstå dem. Detta för att få en helhetsbild av ekipaget och därmed kunna ge dem den hjälp och stöd som är lämplig och fungerar i längden.

 

[Och_Aye]

@Christensen1 Vad menar du med att "få ordning" på hunden? Jag tänker att kompostgaller och dörrar visserligen skyddar både hund och gäster, men "ordning"? Oavsett hur många kompostgaller TS köper så kommer hen ju inte kunna lämna bort hunden, umgås fritt med andra etc etc...

Nu vill jag minnas att vi har något olika åsikter om hur hundar "bakom galler" för jämnan mår, men oavsett det så löser ju inte fysiska hinder hundens problem egentligen? En hund man har fått ordning på känner väl sig inte tvungen att försvara sig längre?

 

[Raderad medlem 94602]

TS kan vara jätteduktig och kanon med sin hund och för sin hund men ändå inte ha möjligheterna rent praktiskt att äga en sån här hund.

Sen finns det också de som inte kommer hinna ikapp kunskapsmässigt att äga vissa typer av problemhundar.

Att ge upp i dessa fall handlar absolut inte om brist på ork. Det är att inse de realistiska begränsningarna. Att säga att de ger upp pga "inte orka" är att slå sig själv på bröstet. Alla har inte vålmassa kunskap, är grymma på att läsa hundar, kan försaka en massa i sitt liv, ha de utimata livsförhållanderna för att passa hunden osv.

 

[JosseMandy]

Sorgen går säkert över, men att ta bort? Hunden är ju "frisk" och inga problem för mig som ägare. Bara inte funkar med andra hundar och människor vilket är jobbbigt

Vad menar du med "Hunden är ju 'frisk'"? Vad har kollats? Smärta ger ofta väldigt knepiga beteedeförändringar. Inte alla veterinärer är heller kompetenta och/eller envisa nog att hitta problemen utan kan friskförklara en sjuk/skadad hund.

Om din hund funkar i arbete, går det att sätta hunden i arbete (t.ex. fotgående eller bära något) när ni behöver möta andra hundar/människor och i annat fall ta en omväg för att slippa mötas? Att hunden får en uppgift tar ju bort en del fokus från själva mötet.

Annars, om du nu inte beslutat att avliva, kan du inte skärma av med kompostgaller när du får besök? Gästerna måste ju inte klappa/gosa med din hund när de kommer, din hund mår antagligen väldigt mycket bättre av att få slippa, och om din hund kan lämnas ensam ett tag så kan du ju hälsa på andra utan att din hund följer med. Utomhus, kör med munkorg om du inte har möjlighet att hålla 100 % koll på omgivningen. Låt aldrig hunden gå före vid hörn om det går att undvika utan kör med mer lössläppta promenader i öppna omgivningar där du har full kontroll.

Hoppas du mår bättre idag, förstår att det var jättetungt när din hund hade nafsat den där mannen i handen. Gör vad du känner är rätt, inte vad andra tycker, om du verkligen inte orkar mer och känner att du har gjort vad du kunnat - ja då är det så. Om du vill fortsätta kämpa, se över vilka förebyggande åtgärder du kan göra för att underlätta för dig och hunden samt se om du kan hitta någon annan tränare som kan hjälpa er. Ta hand om dig.

 

[Christensen1]

@Christensen1 Vad menar du med att "få ordning" på hunden? Jag tänker att kompostgaller och dörrar visserligen skyddar både hund och gäster, men "ordning"? Oavsett hur många kompostgaller TS köper så kommer hen ju inte kunna lämna bort hunden, umgås fritt med andra etc etc...

Nu vill jag minnas att vi har något olika åsikter om hur hundar "bakom galler" för jämnan mår, men oavsett det så löser ju inte fysiska hinder hundens problem egentligen? En hund man har fått ordning på känner väl sig inte tvungen att försvara sig längre?

En hund som är socialt osäker kommer alltid att vara det även om somliga individer lär sig genom erfarenhet att kunna umgås med främmande människor.
Somliga lär sig aldrig det och de mår bättre av att slippa konfronteras med främmande människor. De flesta har ju faktiskt inte besök varje dag eller hela dygn.
Det verkar finnas något behov av att hundar ska kunna umgås med kreti och pleti. Det gör ingen av våra hundar trots att två av dem är socialt självsäkra. De har andra egenskaper som gör att icke-hundmänniskor slipper träffa dem.
JAg tycker inte synd om våra hundar för att de befinner sig i ett annat rum bakom galler när vi har besök.

@Sleepy JAg håller helt med om att det är bra att se hela ekipaget.
@Voff Den här hunden i tråden högg inte. det stod att den nafsade. Det är tämligen vanligt att osäkra hundar som känner sig pressade gör det. Det är stor skillnad på att nafsa och på att hugga.
@Milosari Som sagt, jag tänker inte ha någon tävling i utbildningar. Finner det dock intressant att du går SKKs distansutbildning. Det gör nämligen jag också.

 

[Raderad medlem 94602]

En hund som är socialt osäker kommer alltid att vara det även om somliga individer lär sig genom erfarenhet att kunna umgås med främmande människor.
Somliga lär sig aldrig det och de mår bättre av att slippa konfronteras med främmande människor. De flesta har ju faktiskt inte besök varje dag eller hela dygn.
Det verkar finnas något behov av att hundar ska kunna umgås med kreti och pleti. Det gör ingen av våra hundar trots att två av dem är socialt självsäkra. De har andra egenskaper som gör att icke-hundmänniskor slipper träffa dem.
JAg tycker inte synd om våra hundar för att de befinner sig i ett annat rum bakom galler när vi har besök.

@Sleepy JAg håller helt med om att det är bra att se hela ekipaget.
@Voff Den här hunden i tråden högg inte. det stod att den nafsade. Det är tämligen vanligt att osäkra hundar som känner sig pressade gör det. Det är stor skillnad på att nafsa och på att hugga.
@Milosari Som sagt, jag tänker inte ha någon tävling i utbildningar. Finner det dock intressant att du går SKKs distansutbildning. Det gör nämligen jag också.

Spelar det någon roll om hunden har huggit eller nafsat i rehabiliteringssynpunkt? Jag trodde det var orsaken till hundens aggerande som hade betydelse. Inte vad hunden gjorde. Och du behöver inte klappa mig på huvudet om att det är tämligen vanligt att osäkra hundar hugger.

 

[Sezziyanen]

Jag funderar lite på det här att du nämner hur du i princip lever totalt för din hund. Är det ett harmoniskt liv? Låter mer som ett destruktivt förhållande IMO (jag har varit med om det...). Har det varit så hela tiden med A?

Jag är väl lite av åsikten att det inte låter så sunt om en hund eller människa för den delen beskrivs ungefär som "det enda man bryr sig om och lever för"..

 

[MiniLi]

Jag tycker det är så tråkigt med dessa diskussioner i TS tråd, visst att debatten kan hamna vart som men lite hänsyn till att TS förmodligen har det väldigt jobbigt med detta vore ju inte fel..

 

[Och_Aye]

En hund som är socialt osäker kommer alltid att vara det även om somliga individer lär sig genom erfarenhet att kunna umgås med främmande människor.
Somliga lär sig aldrig det och de mår bättre av att slippa konfronteras med främmande människor.

Det var min poäng. Känslan i hunden går ju inte över även om man köper galler. Att "få ordning" på hunden innebär alltså i de flesta fall att hindra hunden fysiskt från att agera - vilket i min värld är en helt annan sak än att just få ordning på den. Det var därför jag undrade vad du menade med "få ordning på".

(Jag har själv levt med en hund som var rädd för och arg på alla i hela världen, han hade dessutom en helt extrem separationsångest så att stänga en dörr funkade inte så bra, bäst mådde han vid mina fötter men där finns ju andra människor, som sagt. Så jag vet att alla inte mår bäst av att umgås med människor, jag vet också hur oerhört begränsande och svårt det kan vara att få hunden må bra).

Släpper sidospåret nu när jag förstår hur du menar.

 

[Christensen1]

Det var min poäng. Känslan i hunden går ju inte över även om man köper galler. Att "få ordning" på hunden innebär alltså i de flesta fall att hindra hunden fysiskt från att agera - vilket i min värld är en helt annan sak än att just få ordning på den. Det var därför jag undrade vad du menade med "få ordning på".

(Jag har själv levt med en hund som var rädd för och arg på alla i hela världen, han hade dessutom en helt extrem separationsångest så att stänga en dörr funkade inte så bra, bäst mådde han vid mina fötter men där finns ju andra människor, som sagt. Så jag vet att alla inte mår bäst av att umgås med människor, jag vet också hur oerhört begränsande och svårt det kan vara att få hunden må bra).

Släpper sidospåret nu när jag förstår hur du menar.

Min erfarenhet är att hundar som mycket grundligt lär sig att ägaren tar hand om allt som innefattar kontakter med andra, också blir trygga i detta till slut.
Somliga blir aldrig bekväma runt främmande människor och de mår klart bättre av att sättas undan.
JAg ser det inte alls som om hunden skulle lida av det.
För många verkar det vara ett oerhört laddat ämne med hundar som är reserverade/rädda för främmande människor.
Många har uppfattningen att hundar ska tåla främmande utan problem. Och många verkar tycka att det är oerhört problematiskt och farligt att ha en hund som gör utfall.
Tyvärr avlivas många av dessa hundar. Inte för att problemet är olösligt (det är det ytterst sällan), utan för att ägarna inte orkar alt tycker det är pinsamt alt inte får rätt hjälp.
Grunden i att finnas där för sin hund är att alltid vara på sin hunds sida, fokusera på hunden och inte bry sig om omgivningen. Med en sådan hund behöver man tänka steget längre alltid.
Det är också beroende av att man inte bara ser de brister hunden har utan också vilka styrkor som finns.

Jag skulle råda TS att kika på Kommunikationsmetoden- naturliga hundmöten (metoden fungerar även på hundar som är rädda för människor) och se var närmsta instruktör finns.

 

[BobberiBoo]

Tyvärr avlivas många av dessa hundar.

Sen får du ju vända på det. Ja det är många som avlivas och det är ju inte så konstigt då det inte finns tillräckligt med folk som kan/vill eller orkar ta hand om en sån hund. Jag menar bara för att du säger att du klarar av en sån hund som TS verkar ha, betyder ju inte att du vill äga en 20-25 sådana hundar för att det är synd om dem för att dem ska avlivas.

Vilka argument man än kommer med så stämmer ordspråket - Ett dött djur lider inte.
Och jag tycker inte någon här ska sitta på andra sidan skärmen och säga att Ts eller vem det än är ska kämpa vidare för såna hundar kan man leva med och dem har också rätt att leva. Känner ägaren att den inte orkar längre och skulle vilja kunna ta en promenad utan att ha hjärtat i halsgropen hela vändan, eller inte kunna bjuda hem folk för hon är rädd att hunden ska nafsa efter dem, då är det helt okej! Då mår både hund och ägare bättre om man lyckas hitta en ny ägare som vill/kan/orkar ta sig an en sådan hund, eller i värsta fall avliva hunden.

 

[Malinois]

Sen får du ju vända på det. Ja det är många som avlivas och det är ju inte så konstigt då det inte finns tillräckligt med folk som kan/vill eller orkar ta hand om en sån hund. Jag menar bara för att du säger att du klarar av en sån hund som TS verkar ha, betyder ju inte att du vill äga en 20-25 sådana hundar för att det är synd om dem för att dem ska avlivas.

Vilka argument man än kommer med så stämmer ordspråket - Ett dött djur lider inte.
Och jag tycker inte någon här ska sitta på andra sidan skärmen och säga att Ts eller vem det än är ska kämpa vidare för såna hundar kan man leva med och dem har också rätt att leva. Känner ägaren att den inte orkar längre och skulle vilja kunna ta en promenad utan att ha hjärtat i halsgropen hela vändan, eller inte kunna bjuda hem folk för hon är rädd att hunden ska nafsa efter dem, då är det helt okej! Då mår både hund och ägare bättre om man lyckas hitta en ny ägare som vill/kan/orkar ta sig an en sådan hund, eller i värsta fall avliva hunden.

Men att sitta bakom en skärm och rekommendera avlivning, som flera här har gjort, av en hund som man aldrig har träffat, det är rätt?
En död hund lider inte, sant, men den lever inte heller och bara för att hunden har den här problematiken så behöver den inte lida eller ha ett dåligt liv.

Vissa verkar dessutom hänga upp sig på det här med ork, det handlar inte om att man inte orkar, men vad handlar det om då?
Jag som själv lever med en sån här hund (egentligen två men den ena bor inte här på heltid) kan inte se det felaktiga i att erkänna att det är jag själv som lider mest av den här situationen och om jag en dag beslutar mig för att ta bort min hund så kommer det med största sannolikhet inte vara för att min hund mår dåligt eller är ett omöjligt fall, utan för att jag inte orkar längre.
Det är psykiskt påfrestande att leva med en sån här hund. Man blir begränsad, på sin vakt, osäker, hundägandet är långt ifrån alltid roligt och man pendlar hela tiden mellan glädjen över framsteg och förtvivlan när det kommer bakslag.

Jag tror ingen här dömmer ts för vad h*n beslutar sig för att göra, jag gör det iaf inte, men jag tycker det är bra att vissa väljer att komma med andra råd och tips än just avlivning.

 

[BobberiBoo]

Men att sitta bakom en skärm och rekommendera avlivning, som flera här har gjort, av en hund som man aldrig har träffat, det är rätt?
En död hund lider inte, sant, men den lever inte heller och bara för att hunden har den här problematiken så behöver den inte lida eller ha ett dåligt liv.

Absolut inte! Men om jag har tolkat det rätt så frågar TS efter vad vi hade gjort i samma sits. Och många säger att dem hade avlivat, vilket är helt okej. Vad jag reagerade på var @Christensen1 ton som mer pekade på att TS var en kass hundförare som inte hade gjort tillräckligt för sin hund (nånting om att hon inte letat tillräckligt efter rätt tränare, eller liknande) och att det inte är hunden det är fel på. Men vem bestämmer när någon annan har gjort tillräckligt innan "man får lov" att avliva sin hund, och hur kan man veta via ett inlägg på ett forum att hunden inte är så mentalt kasst framavlad så det faktiskt är hundens "fel" och det inte kan bli bättre.

Jag vill och tänker inte säga vare sig bu eller bä vad TS eller någon annan ska göra, förutom att sätta sig och tänka framåt. Orkar jag i värsta fall isolera mig till en sån grad som krävs, vill jag behöva ha stenkoll 120% av tiden jag är utanför ytterdörren, osv osv. KOmmer man fram till nej, då är det helt okej att ta stegen mot omplacering (om man kan hitta någon som vill ha det såhär, eller har bättre verktyg för hunden) eller avlivning. Tycker man att ja det klarar jag, ja då ska hon/han ha cudos för det, och jag önskar TS all lycka till och hoppas att hon hittar ett sätt där hunden och omgivningen på ett säkert sätt kan umgås eller liknande.

 

[Christensen1]

Absolut inte! Men om jag har tolkat det rätt så frågar TS efter vad vi hade gjort i samma sits. Och många säger att dem hade avlivat, vilket är helt okej. Vad jag reagerade på var @Christensen1 ton som mer pekade på att TS var en kass hundförare som inte hade gjort tillräckligt för sin hund (nånting om att hon inte letat tillräckligt efter rätt tränare, eller liknande) och att det inte är hunden det är fel på. Men vem bestämmer när någon annan har gjort tillräckligt innan "man får lov" att avliva sin hund, och hur kan man veta via ett inlägg på ett forum att hunden inte är så mentalt kasst framavlad så det faktiskt är hundens "fel" och det inte kan bli bättre.

Du tolkar det skrivna ordet på ett ytterst märkligt sätt. Det torde vara upp till var och en att tolka som de vill naturligtvis. Men att lägga ut text som påstår att jag skrivit något jag aldrig skrivit känns sådär. Vad jag skrev var att TS inte fått adekvat hjälp.
Hundägare får naturligtvis avliva sina hundar när de vill. Skrivs det och frågas om detta tänker jag fortsättningsvis också ge de råd jag anser vara vettiga.
Någon ansåg också att det skulle tas hänsyn till TS som har det jobbigt angående de råd som ges.
Självklart är det jobbigt att ha en utåtagerande hund. Men frågas det om råd så tänker åtminstone inte jag ge råd som "killar i öronen" bara för att....
Vem tjänar på det?
Vill man avliva sin hund så behöver vederbörande inte någon annans godkännande för det. Allra minst okända människors på ett forum.

 

[Wingates]

Och många verkar tycka att det är oerhört problematiskt och farligt att ha en hund som gör utfall.

Ja? Det är väl klart det både är problematiskt och farligt att ha en hund som gör utfall och biter?
Det innebär ju att man som ägare aldrig kan slappna av och små missar kan få väldigt tråkiga följder.

 

[Christensen1]

Ja? Det är väl klart det både är problematiskt och farligt att ha en hund som gör utfall och biter?
Det innebär ju att man som ägare aldrig kan slappna av och små missar kan få väldigt tråkiga följder.

Många har dessutom åsikter om andras hundar som är utåtagerande.
När det gäller utfall så är det få som skrider till handling men få som verkligen biter (där räknar jag inte in nafsning då det är en tydlig skillnad på bett och nafs).
Med en hund som inte uppskattar andra hundar, andra djur eller främmande människor gör man klokt i att förebygga så långt det går. det innebär att alltid tänka efter före tex för vad som kan komma runt hörnet.
Somliga kan säkert uppleva det som jobbigt och besvärande. Och för somliga är det kanske inte heller värt arbetet utan hundar avlivas.
Ser man till vilka hundar som kommer på vanlig valpkurs eller allmänlydnadskurs så skulle jag säga att de absolut vanligaste problemen är utfallsproblematik, hunden kommer inte på inkallning och hunden drar i koppel.
Samtliga problem brukar vara relativt lätta att åtgärda. Hos hundar som har väl befästa beteenden kan det ta längre tid.

 

[linnsan]

TS, vill du kanske skriva vilka metoder som använts och vilka tränare?

Vill du kämpa vidare så skulle jag nog ha korg på hunden när ni är ute och sätta hunden i bur/kompostgaller och annat rum när du har gäster. Jag personligen tycker inte hunden låter direkt livsfarlig, men förstår stressen kring alla situationer. Har själv en socialt osäker hund. Nu har jag tack och lov iaf 2 familjemedlemmar som kan passa om det skulle vara något. Men jag vet samtidigt att han förmodligen aldrig skulle kunna ligga på djursjukhus eller hanteras av okända som inte är mycket erfarna av den typen av hund. Tack och lov går det oftast att som någon annan nämnde att köpa sig ur jobbiga situationer pga hans matlust. Men just att veta det är jobbigt. Med tiken jag har är allt så lätt. Jag kan lämna henne var som helst, veterinären är en dans på rosor osv. Det ska vara kul att ha hund.

Men efter 5 år utan resultat trots hjälp av olika tränare så förstår jag faktiskt om man känner att det inte funkar längre. Vissa hundar är svåra att jobba med och det räcker med ett bakslag för att man ska backa flera steg. Och när bakslaget är att en person rör sig annorlunda, kollar på hunden eller något annat ganska normalt blir allt ganska mycket svårare. Ibland funkar inte livet så pass att man kan anpassa sig till en sådan hund. Tyvärr.

 

[russinbulle]

Utan att bry mig om att gå in på träning osv så tycker jag TS ska sätta sig ner och verkligen fundera på plus och minussidan och hur hon vill leva sitt liv. Det ska inte finnas några som helst skuldkänslor i att ta bort en sådan hund - världen är full av enklare hundar och det ska vara roligt att ha hund Man kan orka med vissa rutiner/avskärmning osv en tid - men inte för evighet om man inte ska bli eremit på kuppen.

 

[Christensen1]

Man kan orka med vissa rutiner/avskärmning osv en tid - men inte för evighet om man inte ska bli eremit på kuppen.

Det håller jag inte alls med om. Du behöver definitivt inte bli eremit för att leva med en hund som är reserverad/rädd för människor. Rutiner behövs dock och avskärmning i hemmet vid besök. Hur besvärligt är det egentligen? Det gör många av mina vänner med sina sociala med mycket kampglada mallar också. Och de har dessutom barn.