Snälla hjälp mig, hunden är reaktiv

[Aningsfull]

Det är bara du som kan avgöra hur du ska göra. Men jag hade inte orkat ha kvar en sån hund. Kanske för att jag vet hur enkelt livet är när man har en hund som är helt trygg och stabil och man inser att det är ju såhär livet med hund ska vara.
Det jag tror att jag försöker säga är väl att må inte dåligt om du känner att du vill ge upp. Man får göra det ibland. Vi lever bara ett liv och hur hårt det än kan låta så mår en död hund inte dåligt.

 

[Christensen1]

Jag finner det oerhört märkligt att somliga reagerar på råd angående att skydda hunden mot andra samt styra den, men inte reagerar på råd angående avlivning.
Andra må reagera på det jag har att säga, men de flesta hundar som reagerar på sin omgivning går bra att leva med.
Andra kanske väljer att avliva hundar för sådana problem men det är inget jag skulle råda någon att göra om hunden inte är sjuk alt är lömsk.
De flesta hundar är inte sjuka eller lömska och får plikta med livet ändå.
Möjligen ser jag på det hela ur en annan synvinkel då vi har fyra hundar i familjen, varav en mycket reserverad med rejäl skärpa och försvarslust (i tillägg också enormt stor jaktkamplust och dödar om han kommer åt) samt en som är socialt osäker och har problem med avreaktion.

 

[em-pirre]

Andra må reagera på det jag har att säga, men de flesta hundar som reagerar på sin omgivning går bra att leva med.

Tycker du att det verkar gå bra att leva med ts hund?

 

[Christensen1]

Tycker du att det verkar gå bra att leva med ts hund?

Vad vill du att jag ska svara på det? Jag har en hund som nu är gammal som varit betydligt värre. Den har inte nöjt sig med nafsningar, dödat djur om den kommit åt etc.
En sån hund kräver sin förare men det är definitivt inte omöjligt.
Uttrycket "en död hund lider inte" missbrukas och hundar avlivas för att människor tycker de är jobbiga/inte klarar ut dem/inte tar hjälp från folk med erfarenhet av problematiken (välj alternativ själv).
Finner det också märkligt att hunden tydligen aktiverats med sök. Det går fint med socialt osäkra hundar, men det kräver egenskaper som gör detta möjligt.
Egenskaper som ofta också gör det möjligt att komma tillrätta med problemet i vardagen.

 

[em-pirre]

Vad vill du att jag ska svara på det? Jag har en hund som nu är gammal som varit betydligt värre. Den har inte nöjt sig med nafsningar, dödat djur om den kommit åt etc.
En sån hund kräver sin förare men det är definitivt inte omöjligt.
Uttrycket "en död hund lider inte" missbrukas och hundar avlivas för att människor tycker de är jobbiga/inte klarar ut dem/inte tar hjälp från folk med erfarenhet av problematiken (välj alternativ själv).
Finner det också märkligt att hunden tydligen aktiverats med sök. Det går fint med socialt osäkra hundar, men det kräver egenskaper som gör detta möjligt.
Egenskaper som ofta också gör det möjligt att komma tillrätta med problemet i vardagen.

Så vad du säger är att ts inte är lika duktig och envis som dig.

 

[Christensen1]

Så vad du säger är att ts inte är lika duktig och envis som dig.

Du drar slutsatser som är märkliga. TS har inte fått rätt hjälp.
Tråden handlar inte heller om mig, utan om en ägare och hund som behöver hjälp (som de inte fått).
Det kräver kanske mer än vanlig kunskap om hund för att reda ut detta. Om TS vill ha tips är hon/han välkommen att PMa mig så kan jag slussa vidare.

 

[Red_Chili]

Uttrycket "en död hund lider inte" missbrukas och hundar avlivas för att människor tycker de är jobbiga/inte klarar ut dem/inte tar hjälp från folk med erfarenhet av problematiken (välj alternativ själv).

Vilket av dina alternativ tycker du att stämmer bäst i det här fallet då?
Hundägaren anpassar sitt liv efter hunden, tar hjälp av kunniga instruktörER (dvs, inte bara "första bästa och hjälper inte det så är det kört") osv. Varför skulle det vara fel att avliva i det här fallet? Ärligt talat alltså? För att du tror att du själv kan få ordning på hunden? Varför erbjuder du dig inte i så fall att själv ta över hunden när det närmast lämpliga alternativet annars verkar vara avlivning?

Hundägaren beskriver att hunden är en fara i samhället, att den visserligen har flertalet trevliga sidor (jag är övertygad om att det inte finns en enda hund utan sådana sidor) men att det måste vara "perfekta omständigheter" för att det alls ska gå att få en fungerande vardag. Om ägaren tappar fokus en sekund under en promenad så kan det gå illa, vilket det till viss del redan gjort, och det är helt omöjligt att varje dag, oavsett omständigheter, ständigt ha 100% uppmärksamhet på sin hund. Ingen kan det, ingen människa i alla fall, kanske att en robot skulle klara det men den här hundägaren är ingen robot.

 

[Christensen1]

Vilket av dina alternativ tycker du att stämmer bäst i det här fallet då?
Hundägaren anpassar sitt liv efter hunden, tar hjälp av kunniga instruktörER (dvs, inte bara "första bästa och hjälper inte det så är det kört") osv. Varför skulle det vara fel att avliva i det här fallet? Ärligt talat alltså? För att du tror att du själv kan få ordning på hunden? Varför erbjuder du dig inte i så fall att själv ta över hunden när det närmast lämpliga alternativet annars verkar vara avlivning?

Hundägaren beskriver att hunden är en fara i samhället, att den visserligen har flertalet trevliga sidor (jag är övertygad om att det inte finns en enda hund utan sådana sidor) men att det måste vara "perfekta omständigheter" för att det alls ska gå att få en fungerande vardag. Om ägaren tappar fokus en sekund under en promenad så kan det gå illa, vilket det till viss del redan gjort, och det är helt omöjligt att varje dag, oavsett omständigheter, ständigt ha 100% uppmärksamhet på sin hund. Ingen kan det, ingen människa i alla fall, kanske att en robot skulle klara det men den här hundägaren är ingen robot.

JA gser inte en hund som nafsar som en fara för samhället. Däremot ser jag en hund som inte fått styrning och som känner behov av att skydda sig.
I tillägg lär hunden ha bithämningar då den inte biter.

JAg hade gärna tagit hunden men vi har fyra mallar. Tyvärr är min tid inte oändlig även om jag önskade detta.
Jag kan istället rekommendera människor som är duktiga på den här sortens problematik.

 

[Christensen1]

Däremot finner jag det MYCKET underligt att det rekommenderas avlivning utan att någon höjer på ögonbrynen.
Om det rekommenderas att göra något åt grundproblemet så blir det däremot liv i luckan?
Hur kommer det sig att det är så spänt när det gäller den här typen av hund?

 

[Sleepy]

hundar som reagerar på sin omgivning går bra att leva med.

... för somliga. Det finns den lilla aspekten också; husse/matte och hunden ska passa ihop. Deras sätt att leva ska passa ihop. Precis som en häst med mycket nerv som vänder på en femöring behöver en ryttare som uppskattar och ser fördelar med det - och en häst som går fram överallt och inte reagerar i första taget behöver en ryttare som uppskattar och ser fördelar med det.

Även om man som hundägare har försökt välja rätt ras och rätt individ, kan det bli fel. För att båda ska må bra och det ska fungera i längden, så måste hundens sätt att vara passa naturligt med ägarens sätt att vara och sätt att leva. Och precis som ryttaren som åker av varannan gång de sätter sig på hästen sen bestämmer sig för att sälja den, på samma sätt behöver man som hundägare ta sitt ansvar och inse när det barkar åt fel håll. Alla ryttare resp hundägare är inte likadana, vi är alla olika människor med olika behov av vilken hund/häst vi behöver. Det är inte så, att allt går att avhjälpa så att alla hundindivider ska passa alla ägare och det är heller inte meningen. Istället behöver vi para ihop oss rätt. Att försöka förminska världen kring hund och ägare för att undvika risker är inte en hållbar lösning.

Ett allmänt tillägg ang munkorg: Naturligtvis måste omgivningen skyddas från att bli bitna; men jag ser inte munkorg som en långsiktig lösning. Hunden har kvar samma känslor och samma mående och den kan ff skrämma människor. För mig är munkorg något som man tar till tillfälligt tex hos veterinären till en hund som har mycket ont och måste undersökas. Inte något man använder dagligen för att ta sig runt kvarteret utan blodsvite.

 

[Dentaku]

Däremot finner jag det MYCKET underligt att det rekommenderas avlivning utan att någon höjer på ögonbrynen.
Om det rekommenderas att göra något åt grundproblemet så blir det däremot liv i luckan?
Hur kommer det sig att det är så spänt när det gäller den här typen av hund?

TS har ju redan försökt göra något åt grundproblemet och dessutom anpassat sin tillvaro helt efter hunden. Någonstans måste det vara rimligt att som hundägare få inse att man gjort allt man kan. Kanske skulle en annan hundförare lyckats bättre, kanske inte. Men det ändrar inte de förutsättningar man faktiskt har.

Dessutom är det inte så bara med en hund som nafsar. Som folk redan skrivit kan en ren markering från en hund göra stor skada på ett barnansikte. Dessutom kan både människor och djur bli rädda och få men på det viset. Jag kom precis in efter att ha hindrat min gammelhund från att stå och vråla vid staketet när det gick förbi ett par med hund. Oftast nöjer han sig med att skälla längre upp på tomten(och hundarna får aldrig vara ute utan uppsikt) men nu var det något med hunden som triggade honom. Han var så blockerad att han nafsade efter mig när jag kom fram för att kommendera upp honom. Så fort han insåg sitt misstag blev han låg. Stressad och ledsen hund, arg och ledsen matte och säkert inte helt lugna flanörer utanför. Ingen kul situation för någon inblandad - och då var den ändå helt säker utan risk för någon skada. Inte ens de gånger jag tabbat mig har han som sagt orsakat den minsta fysiska skada på någon hund - men det räcker inte.

 

[Dentaku]

Jag var i en liknande situation som du. Min hund fungerade bra med människor, vuxna som barn, vi tävlade med gott resultat och tillbringade den mesta tiden i skogen. Vårt problem var djur. Hundar, katter, grävlingar allt som hade päls och gick på fyra ben. Jag kunde inte som du säger låta honom gå före mig runt ett hörn ifall vi mötte en hund, stor eller liten.
När han var 3,5 fick han somna in. Hundägandet var inte roligt, vid promenader hade jag ont i magen, livet blev begränsat. Kände mig värdelös som inte kunde skydda honom nog ftån omvärlden och gör det fortfarande ibland.
Det ska inte vara så, var snäll mot dig själv. Mot er båda. Kram och lycka till oavsett vad du gör.

Känn dig inte värdelös, som du skriver - var snäll mot dig själv! Hundägande ska vara roligt, både för hund och människa.

 

[linnsan]

Oavsett grundproblem mår en reaktiv hund bättre av att slippa konfronteras med det den reagerar på. JAg tänker inte ha någon tävling i utbildning eller erfarenhet.
I övrigt så finns det många duktiga människor. De behöver ändå inte ha erfarenhet av den här typen av hund. Många ger tex rådet att vänja hunden vid främmande genom att låta den få godis eller lek. Det skulle ge hunden positiva erfarenheter av främmande människor.
Det är enligt min erfarenhet inte särskilt framgångsrikt att göra så för att hunden ska vänja sig och acceptera främlingar.
En rädd hund är en rädd hund.

Och min osäkra blev tryggare av att få godis av främmande..

 

[linnsan]

Vill skicka en eloge till ts som faktiskt kämpat i 5 år och försökt med flera olika tränare. Du ger inte upp! Någonstans måste det vara okej att säga att det räcker, ingen klandrar dig för det.

 

[em-pirre]

Däremot finner jag det MYCKET underligt att det rekommenderas avlivning utan att någon höjer på ögonbrynen.
Om det rekommenderas att göra något åt grundproblemet så blir det däremot liv i luckan?
Hur kommer det sig att det är så spänt när det gäller den här typen av hund?

Varför? För att det finns för lite hundar i världen och vi måste med näbbar och klor hålla fast vi den vi har? Eller för att just den här hunden är värdefull för samhället? För att TS mår jättebra av att vara totalt fast i hunden?

Jag hittar bra många fler orsaker till att ta bort hunden än till att spara den.

 

[kossankaj]

Jag hade provat med munkorg, inte ta bort eftersom de trivs så bra med varandra i övrigt.

 

[Red_Chili]

Och min osäkra blev tryggare av att få godis av främmande..

Samma med min Aysu, hon tyckte det var riktigt läskigt med barn när hon kom till mig, men efter att ha fått godis från några lugna och mycket hundvana barn är det inga som helst problem längre. (Nu började vi inte direkt med det, första steget var bara att kunna gå i koppel där det syntes barn på lekplatser osv, men det var just när vi kom så långt att hon kunde få godis från barn som det kom stora kliv framåt i träningen).

 

[Raderad medlem 94602]

Du drar slutsatser som är märkliga. TS har inte fått rätt hjälp.
Tråden handlar inte heller om mig, utan om en ägare och hund som behöver hjälp (som de inte fått).
Det kräver kanske mer än vanlig kunskap om hund för att reda ut detta. Om TS vill ha tips är hon/han välkommen att PMa mig så kan jag slussa vidare.

Fast du använder hela tiden dig och din hund som exempel. Goda exempel.
Ingen vet fortfarande grundorsakerna till att TS hund är reaktiv eller om rädslan är psykisk el fysisk eller hunden rent av har någon form av defekt.

 

[Christensen1]

Eftersom jag håller kurser är det varken den första och sannolikt inte heller den sista hund jag träffar med den problematiken.
Sen är det upp till var och en att själva besluta.
Oavsett det tycker jag fortfarande att det är märkligt att det finns fler som förordar avlivning än träning. Utan att veta bakomliggande problematik (eftersom det syftas till att inte jag gör det. Det gör inte heller de som förordar avlivning).

Hunden har tränats i fem år utan framgång. För mig indikerar inte det nödvändigtvis att hunden skulle vara hopplös. Snarare att ägaren inte fått de verktyg som behövs. Många verkar tro att hundar kan läras att uppskatta (eller tolerera människor). Det kan en del men långt från alla. Och jag skulle definitivt inte råda någon att träna så, då det kan ge rejäla bakslag.

Det verkar också föreligga egna känslor kring detta med hundar som har problem.
Någon har tagit bort en hund med liknande problematik, någon annan skulle aldrig orka etc.
JAg sticker inte under stol med att sådana hundar kräver mer. Det gör de absolut.
Men då kan man också vara ärlig med att det är JAG som ägare som inte orkar.
HUnden kanske mycket väl går att få ordning på, men det kräver anpassning och gedigen träningsinsats.
Vill man inte det så låter man bli.

 

[Raderad medlem 94602]

Eftersom jag håller kurser är det varken den första och sannolikt inte heller den sista hund jag träffar med den problematiken.
Sen är det upp till var och en att själva besluta.
Oavsett det tycker jag fortfarande att det är märkligt att det finns fler som förordar avlivning än träning. Utan att veta bakomliggande problematik (eftersom det syftas till att inte jag gör det. Det gör inte heller de som förordar avlivning).

Hunden har tränats i fem år utan framgång. För mig indikerar inte det nödvändigtvis att hunden skulle vara hopplös. Snarare att ägaren inte fått de verktyg som behövs. Många verkar tro att hundar kan läras att uppskatta (eller tolerera människor). Det kan en del men långt från alla. Och jag skulle definitivt inte råda någon att träna så, då det kan ge rejäla bakslag.

Det verkar också föreligga egna känslor kring detta med hundar som har problem.
Någon har tagit bort en hund med liknande problematik, någon annan skulle aldrig orka etc.
JAg sticker inte under stol med att sådana hundar kräver mer. Det gör de absolut.
Men då kan man också vara ärlig med att det är JAG som ägare som inte orkar.
HUnden kanske mycket väl går att få ordning på, men det kräver anpassning och gedigen träningsinsats.
Vill man inte det så låter man bli.

Jag förstår inte detta att du utgår ifrån att andra inte varit kompetenta nog/misslyckats i att hjälpa TS. Menar du att du eller dina kontakter alltid lyckas?
Det låter lite arrogant att dömma andra tränares jobb.