Snälla hjälp mig, hunden är reaktiv

[Raderad medlem 94602]

Hur besvärligt är det egentligen? Det gör många av mina vänner med sina sociala med mycket kampglada mallar också. Och de har dessutom barn.

Hur besvärligt man tycker att det är, är väl upp till var och en att känna?
Jag och sambon tyckte det var piss att leva i ett uppdelat avskärmat hem. Och det var ännu jobbigare för barnen som ständigt kände en oro i att råka öppna en grind vid fel tillfälle.
Här kommer vi aldrig mer att ha hundar som kräver att hemmet blir som Fort Boyard.
Kalla oss bekväma, egoistiska eller vad som hellst men det passar inte alla att ha en sån hundhållning.

 

[russinbulle]

Det håller jag inte alls med om. Du behöver definitivt inte bli eremit för att leva med en hund som är reserverad/rädd för människor. Rutiner behövs dock och avskärmning i hemmet vid besök. Hur besvärligt är det egentligen? Det gör många av mina vänner med sina sociala med mycket kampglada mallar också. Och de har dessutom barn.

Min åsikt oavsett och det är upp till TS att känna hur hon vill leva sitt liv med hund

 

[Christensen1]

Min åsikt oavsett och det är upp till TS att känna hur hon vill leva sitt liv med hund

VAd du skrev var att man behövde bli eremit. Det är absolut inte sant. Isåfall skulle många leva som eremiter. Sen kanske en del tycker det är besvärligt etc. Men det är inte samma sak.

 

[Och_Aye]

VAd du skrev var att man behövde bli eremit. Det är absolut inte sant. Isåfall skulle många leva som eremiter. Sen kanske en del tycker det är besvärligt etc. Men det är inte samma sak.

Jag hade behövt bli en eremit om jag haft kvar min hund. Han var lika rädd bakom galler och bakom dörrar var svårt då han hade extrem separationsångest. Jag kunde inte lämna honom ensam hemma, och inte lämna honom till någon annan heller då han bet folk när jag försvann. Att ta med honom till folk var ju inte riktigt något alternativ eftersom han tyckte det var så jobbigt. I bilen kunde han ju inte bo. Det fanns ingen människa han inte var rädd för förutom mig.

Huruvida man behöver bli helt isolerad vet ju den som har hunden själv bäst tänker jag. Det går inte att skriva varken eller känner jag - lite ödmjuk kan man vara inför andras situation och ingen har ju träffat hunden.

 

[Raderad medlem 94602]

VAd du skrev var att man behövde bli eremit. Det är absolut inte sant. Isåfall skulle många leva som eremiter. Sen kanske en del tycker det är besvärligt etc. Men det är inte samma sak.

Fast hur "eremitig" man blir är ju lite upp till ens vänner och familj också. Även om man själv inte är särskilt berörd av att bo under belägring kan folk som besöker en känna annorlunda.
Vi reflekterade inte så mycket över boendesituationen när vi hade det så...det blev normalt tillslut. Och vi viste att det var tidsbegränsat eftersom orsaken till problemet skulle ut till tjäst så fort hon var klar.
Men efteråt....många har uttryckt att de tyckte det var jobbigt att besöka oss, de som inte var hundmänniskor själva har bla sagt att de tyckte det känndes oroligt ifall en hund skulle ta sig förbi en hasp eller grind. Svärmor tyckte tom att det kändes hotfullt med alla grindar och lås. Sambons dotter som då var 12 tog inte med kompisar hem pga situationen. Vi hundmänniskor ser det för vad det är och det är vi som valt att leva så men jag har förstått efteråt att det absolut begränsade vårat umgänge. Vi har helt klart fler besökare hemma nu

 

[Christensen1]

@Sörlatungu Jag har svårt att tro att hunden skulle vara så påverkad som du beskriver. Den tränades tex i sök.
@Voff JAg tar ingen större hänsyn till besökande när det gäller hundar. I vårt hem gäller våra regler. Det har alltid gällt oavsett barn eller vuxna. Under min sons uppväxt hade vi också en maremma. Det krävde definitivt planering när sonens vänner skulle på besök. Något större problem var det dock inte.
Folk är olika anpassningsbara.
Men att skriva att man behöver bli eremit är en klar överdrift och definitivt ingen generell slutsats som kan dras.

 

[Raderad medlem 94602]

@Sörlatungu Jag har svårt att tro att hunden skulle vara så påverkad som du beskriver. Den tränades tex i sök.
@Voff JAg tar ingen större hänsyn till besökande när det gäller hundar. I vårt hem gäller våra regler. Det har alltid gällt oavsett barn eller vuxna. Under min sons uppväxt hade vi också en maremma. Det krävde definitivt planering när sonens vänner skulle på besök. Något större problem var det dock inte.
Folk är olika anpassningsbara.
Men att skriva att man behöver bli eremit är en klar överdrift och definitivt ingen generell slutsats som kan dras.

Du verkar ha väldigt svårt att förstå att alla inte tänker och känner som du och upplever saker på ett annat sätt. För dig och dina hundvänner är allt så lätt och självklart och du verkar ta för givet att alla andra bör tycka/ känna lika. Du tar hela tiden dig och dina vänner som exempel och mall.

Du får ha det hur du vill i ditt hem. Och vi vill ha det på ett annat sätt. En tredje vill kanske ha det på ett tredje sätt.

Ödmjukhet inför andras livssituationer och upplevelser?

 

[russinbulle]

Fast som jag bor så skulle det va skitjobbigt med en sådan hund. Här får man ha ögon i nacken så fort man går utanför grinden då det kryllar av småungar överallt och många är hundrädda. Ungar kan komma utspringandes från var och varannan infart (bor i ett tätt radhusområde med smala gångvägar mellan alla husen) och det har hänt mer än en gång att dom nästintill ramla ut över mina hundar och jag har ändå en som inte är så förtjust i barn och även om hon inte biter, så kan hon vråla och bara det kan skrämma ungarna. Det går liksom inte att komma någonstans här utan att gå igenom en hel del skala gångvägar.

 

[Christensen1]

Du verkar ha väldigt svårt att förstå att alla inte tänker och känner som du och upplever saker på ett annat sätt. För dig och dina hundvänner är allt så lätt och självklart och du verkar ta för givet att alla andra bör tycka/ känna lika. Du tar hela tiden dig och dina vänner som exempel och mall.

Du får ha det hur du vill i ditt hem. Och vi vill ha det på ett annat sätt. En tredje vill kanske ha det på ett tredje sätt.

Ödmjukhet inför andras livssituationer och upplevelser?

Vad jag påpekade var att för att någon har en åsikt så kan man inte dra en generell slutsats att det gäller alla.

 

[Och_Aye]

@Sörlatungu Jag har svårt att tro att hunden skulle vara så påverkad som du beskriver. Den tränades tex i sök.

Ja där kan ju jag ha missförstått. Jag tolkade inte "får sök" som något slags tävlingssök med mänskliga figuranter. I vardagligt tal är det ju många som med sök menar att leta efter t ex godis eller saker.

 

[Duplo]

Jag har varit personen som kommer gående runt ett hörn och blir biten i handen av en hund som går 1,5 meter framför sin förare. Det är en kalldusch även om man är hundvan! Eftersom att jag hann se hur hundföraren försökte korta kopplet sekunden innan hunden gjorde utfall så så drog jag slutsatsen att det inte var första gången hunden gjorde detta. Tänkte länge på den hunden efteråt. Tänkte att den nog inte mår bra. Tänkte att det måste vara fruktansvärt jobbigt för ägaren att inte kunna gå en liten kvällspink utan känna oro över att någon ska dyka upp runt hörnet.

Hoppas du hittar en lösning där både du och hunden mår bra.

 

[soom]

Jag har varit i liknande situation, med hund med liknande problem. Efter mycket kämpande och försök med allt mellan himmel och jord så funderade jag på: är det här livskvalitet för hunden? Är det livskvalitet för mig? Vad kan jag mer göra för att hon ska må bra?

Men framför allt: för vems skull gör jag det här - är det för hundens skull, eller för min? När svaret på den frågan var att om jag fortsatte så var det för min skull, på hundens bekostnad, då insåg jag att det fick räcka. För hundens skull, men också för min. Det är det svåraste beslut jag har tagit, men det var det enda jag kunde göra för att hjälpa min hund slippa lida.