Det låter underbart Själv är jag fortfarande lycklig varje gång mina kommer, trots att jag tar för givet att Aysu kommer och bara släpper Ebrah när det känns säkert (märker på henne redan innan jag släpper om hon tänker lyssna eller inte och kopplar så fort hon visar tendens till att bli disträ). Jag klurar fortfarande på olika sätt för att göra det roligare att komma till mig. Hade varit enklare om båda hundarna älskat samma belöning, men det gör de såklart inte.Är så stolt över Milou, jag har haft honom i 1 år och 2 månader ganska exakt. Jag gick all in på att träna in en bra inkallning när han kom och det känns bra.
Nu 14 månader senare har Milou ALDRIG ignorerat en inkallning, aldrig sprungit fram till varken människor eller spännande andra hundar i skogen,inte hittat på orsaker att inte komma eller busat iväg på egen hand, han håller sig inom synhåll hela tiden för jag har en ganska liten cirkel han ska hålla sig inom när han är lös. Han är 100% på inkallning hittills. Inte ens i riktig unghundstid var det ett problem. Håller tummarna för fortsättning på samma sätt.
Det känns så bra och tryggt. Vågar ha honom lös och vet att han kommer. Däremot måste jag hålla koll för man vet ju inte hur andra hundar man möter är så han får aldrig gå fram. Brukar koppla när vi ser hundar, dumt med risker. Även när vi möter människor förutom i speciella sammanhang där man får kontakt med personen så kopplar jag honom eller går åt sidan typ ut i skogen så dom inte blir rädda även om jag litar på honom.
Idag blir det lyxbelöning i skogen, har fixat köttbullar. Länge sen nu.
Haha, kanske är det en självklarhet att dom kommer 100% av gångerna och håller sig sig så nära hela tiden så det kanske inte är så spännande för andra som för mig