Kan lagen om upphovsrätt gälla här?Detta skrev på en hundsida och jag var hemsk som kom med förslaget avlivning när de mår så dåligt.. Jag hade ju inte träffat hunden så vet ju inte hundens livskvalité Tycker ärligt talat beskrivningen räcker..
"X kom till oss i maj 2016, efter att ha varit i 4 jourhem på kort tid efter att ha blivit räddad från avlivning på ett dogpound i Irland. Efter att vår älskade hund Y gått bort i april var vi sköra och jag försökte (för en gångs skull) göra det lätt för mig: X var en hund som verkade relativt okomplicerad. En unghund (enligt passet drygt ett år vid den tiden, enligt oss snarare en bit under året) som var energisk, busig och störig som unghundar ska vara men inte hade visat tecken på problembeteenden. Vi är vana vid omplaceringshundar och VET att sådant inte alltid visar sig förrän lång efter att hunden kommit till ett nytt hem och börjat landa. Men det kändes fortfarande som att vi gjorde vårt bästa för att välja en hund som inte redan hade en massa etablerade problembeteenden. (Nämnas bör att Y var reaktiv, hade en smärtproblematik som eskalerade och ledde till beteendeförändringar och att detta var något vi hade kämpat med under en lång tid innan han fick somna in pga att vi inte kunde lindra hans smärta och det bara blev värre.)
Så kom då X till oss. Ca dag 2 började hon göra utfall mot hundar i området. Jag trodde först att det var jag som efter år med reaktiv hund stelnade till när jag såg andra hundar och att det var det hon reagerade på, men hon talade om att så inte var fallet genom att även göra utfall mot hundar som jag inte hade upptäckt ännu. Det var kraftiga utfall, med omriktad aggression om någon råkade vara för nära eller rörde henne. (Hon bet vår dagmatte vid ett sådant tillfälle någon gång de första veckorna som hon hjälpte till att passa dem, så hon sa upp sig - vilket ledde till mycket trixande med våra scheman och jobb för att möjliggöra livet. Tacksam för en snäll och förstående chef!) Hon reagerade på hundar flera 100 meter bort vilket gjorde det svårt att förebygga. Samtidigt var hon extremt stressad inomhus och sov i princip ingenting utan vilade bara korta korta stunder i taget.
Hon drabbades av överslagshandlingar och kutade rundor inomhus och bet oss vilt i armarna. Fick skällattacker där hon reagerade på saker vi inte kunde förstå (inga ljud vi hörde) och plötsligt kunde fara upp och skälla hysteriskt med raggen rest. Omriktad aggression även där, så då gällde det bara att hålla sig undan. Vi byggde kompostgallerhage i vardagsrummet för att hjälpa henne att varva ner (och skydda oss när hon drabbades av sina attacker).
Badrummet var enda rummet som hon var hyfsat lugn i och där kunde vi tillbringa stora delar av vår tid. Efter ett tag började hon kunna vila bättre på dagarna (efter att vi hittat ett hyfsat fungerande koncept med långpromenader i skogen varje dag och att hon fick springa lös och härja på egen hand i rastgård en gång om dagen) men på nätterna sov hon kanske 1-2 h åt gången och vaknade sedan skällandes hysteriskt. Vi fick låna en stuga på landet för att komma bort från alla intryck i stan, sänka vår egen stressnivå och ge grannarna en paus från det eviga skällandet.
Jag förde noggrann logg över aktiviteter, reaktivitet och beteende och kom fram till att aktivitetsnivå hade liten betydelse för hennes beteende men däremot hur många hundmöten hon haft, hur mycket intryck hon varit utsatt för under dagarna innan, påverkade hur bra hon sov på nätterna. Vi har tillbringat oändliga nätter sovandes ihoptryckta på vårt lilla badrumsgolv med ryggvärk som följd. Vi har inrett vår klädkammare som X "panic room" med madrass på golvet och skumgummi på väggarna, för att minska ljudmängden som läcker ut. Bekvämare att sova där än i badrummet, men inte riktigt samma lugnande effekt på X.
Jag läste BAT 2.0-boken (hade läst och kört det gamla BAT-konceptet innan), tog privatlektioner, gick onlinekurs och jobbade med setups och i de scenarion har det blivit bättre och bättre (vi har kunnat röra oss från start på ca 400 m avstånd till 200 m och har kommit så nära som ca 50 m vid några) men utanför detta har vi inte gjort några större framsteg. Vi upptäckte att hon funkade med andra hundar om hon var lös och att få busa med hundar och skaffa vänner (förutom vår andra hund L) verkade hjälpa lite. De hon väl har lärt känna funkar hon med även när hon är kopplad.
Vi har testat ca alla kosttillskott i världen och hittade den kombo som verkade funka bäst (Valeriana, Equicalm - som innehåller tryptofan, b-vitamin och magnesium - i kombination med Adaptilhalsband - som måste bytas varannan vecka för att ha effekt - och Adaptil i uttagen) men efter att hon fortfarande inte sov om nätterna började vi för ca 6 veckor sedan med Clomicalm. Medicinen har haft effekt, men kanske inte den vi väntade oss. Plötsligt har X börjat visa rädsla för t.ex. kompostgaller, ljud osv. Vi tror att det vi har sett som uttryck för något annat egentligen baserar sig på rädsla och att det är först nu den är nere på en sån nivå att hon överhuvudtaget kan visa den. (Någon som har andra teorier eller erfarenheter får gärna dela med sig.) Men vi tror att hon egentligen är en ganska rädd och osäker hund och att hennes valpiga "glädje" när hon träffar främlingar och barn egentligen kan bero på osäkerhet.
Summa summarum: Snart 9 månader efter att hon kom till oss så är hon ungefär lika reaktiv som tidigare (senast idag, när vi inte kom undan ett möte och inte kunde ta vägen någonstans blev jag tvungen att lyfta upp henne, vilket tidigare har gått ganska bra. Idag blev jag dock efter ett första lugn i famnen biten i ansiktet, handen och benet), drabbas fortfarande av hysteriska skällattacker pga faktorer som vi andra inte uppfattar (mest på kvällar och nätter - mindre ute på landet än i stan) och jag har numera gått i snart nio månader med sömnbrist (sover väl i snitt 4-5 h/natt, mot mina behövliga 7-8 h/natt). Hon väcker mig inte längre både kl. 02 och kl. 05 och tvingar ut mig, utan en gång per natt är mer standard. Ibland har vi bakslag och är då tillbaks till 1-2 h sömn i stöten. Vi letar hus på landet men det är ett långsamt projekt och under tiden är det så här vi lever, vilket tar på krafterna. Det är absolut en bidragande orsak till att min fru I är helt slutkörd och bara precis klarar av att jobba och att jag känner mig som världens sämsta och otillräckliga människa. Jag vet fan inte vad jag ska göra, eller vad jag har ork att göra. Det är enormt jobbigt att se henne så stressad och ständigt på sin vakt, både inomhus och utomhus. Ute på landet är det definitivt bättre och vi siktar som sagt på att flytta ut någonstans där vi inte har några grannar och så lite intryck som möjligt. Under tiden försöker vi jobba självförtroendestärkande med nosarbete, balansövningar m.m., åka ut på långpromenader i skogen så ofta som det bara är möjligt och traska utan risk för hundmöten (på vintern dock svårt på vardagar pga att det blir mörkt så tidigt, jag jobbar kontorsarbetstider), hjärngympa och impulskontrollövningar."
Jag brukar inte vara snabb på att "döma". Men låter detta verkligen som en hund som mår bra och har livskvalité? Det verkar ju inte heller bli bättre..