Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Tack - jag tycker ju själv att han är bedårande, men jag är partisk@russinbulle Han är verkligen så söt att man får tandvärk
Jag tyckte fick uppfattningen att det var en tanthund!! Men en hund flr en aktiv tant som vill aktivera sig litegrann med hobbylydnad, spår, promenader och familjemys. Häng med på allt. Dvs, perfekt till mig!Vi har redan två hundar hemma så förstår honom lite att han inte vill ha en till... Mitt argument till det är att de är så små så den kommer knappt märkas
Tycker absout inte att det är en tanthund, det är tuffa små hundar som går att använda till mycket
Jag har bara stött på norfolkterrier på promenadstråk där de har lunkat på i sakta mak bredvid sin rara tant, har aldrig sett dem i ett mer spännande sammanhang än så och har därför kopplat bort dem som ointressanta Men en lättsam sällskapshund att prova olika hundsporter med och bara allmänt trivas med, det är just vad jag är ute efter! Så norfolk är inte längre ointressantJag tyckte fick uppfattningen att det var en tanthund!! Men en hund flr en aktiv tant som vill aktivera sig litegrann med hobbylydnad, spår, promenader och familjemys. Häng med på allt. Dvs, perfekt till mig!
/25-årig tantsjäl.
(sen ska jag ju ha SM-hund också - sen. Men en norfolk kan få bo i min väska och bota all min ångest pga SÖT!)
...är bara lite avskräckande!Rasbeskrivning skrev:En fast hand är inte fel, för även om storleken är liten är den ”en demon för sin storlek”, som det tidigare stod i standarden.
Men detta [...] är bara lite avskräckande!
Blä Utdaterat, minst sagt! Vore ju trist om den "allmänna uppfattningen" inom rasen är att man måste vara en hård och dominerande "flockledare", det är ju inte en filosofi som jag skriver under påJa, jag läste också det. Dock, stod det på samma sida att man måste "visa vem som är flockledaren" och att hunden ska tränas med en fast hand. Tämligen utdaterade formuleringar i mitt tycke. Även läst på uppfödares hemsidor att man måste visa sig som flockledaren och att det alltid ska vara flockledaren som bestämmer när det ska lekas och aktiveras
Jag kräks i munnen.
Visst, det är en terrier - men som är avlad för sällskap. Uppfostas den konsekvent med mycket kärlek, belöning och tydliga gränser kan jag knappast se att det är någon svår hund då den också "är en lämplig förstahund", enligt rasbeskrivningen.
Jag har bara stött på norfolkterrier på promenadstråk där de har lunkat på i sakta mak bredvid sin rara tant, har aldrig sett dem i ett mer spännande sammanhang än så och har därför kopplat bort dem som ointressanta Men en lättsam sällskapshund att prova olika hundsporter med och bara allmänt trivas med, det är just vad jag är ute efter! Så norfolk är inte längre ointressant
Blä Utdaterat, minst sagt! Vore ju trist om den "allmänna uppfattningen" inom rasen är att man måste vara en hård och dominerande "flockledare", det är ju inte en filosofi som jag skriver under på
Jag har väldigt begränsad (läs: noll) erfarenhet av terrier, så jag har inte så bra koll på hur "tuffa" de egentligen är Min erfarenhet av andras terrier är att de inte ger upp vid skarpa situationer och ibland (tyvärr) inte kan ta ett nej (om en annan hund säger "färdiglekt" t. ex.) men jag är inte sämre än att jag kan lära mig mer
Det finns två! Men jag förstår det som att det från början var samma ras som sen delats. Norfolk har hängande öron och Norwich har stående. Jag, personligen, tycker Norfolken är sötare!Ja men jag med, jag har tänkt att cairnterrier är mycket mer rolig och sportig i så fall. Jag tror inte att jag är någon terrierägare, men nu ska även jag surfa på norfolk i dag. Eller sa ni norwich. Finns båda, vad är vad?
Jag tänker att det är lite samma som med corgi-raserna, om du är mer bekant med dem? De var samma ras från början men delades sedan upp, med lite utseendemässiga och eventuellt mentala skillnader till följd. Precis som när jag läste på om corgi verkar det dock svårt att få ett vettigt svar på hur raserna skiljer sig temperamentsmässigt... Jag uppfattar hittills Norfolk som lite mildare än Norwich, men så har jag inte läst i mer än 5 minuterJa men jag med, jag har tänkt att cairnterrier är mycket mer rolig och sportig i så fall. Jag tror inte att jag är någon terrierägare, men nu ska även jag surfa på norfolk i dag. Eller sa ni norwich. Finns båda, vad är vad?
Det låter ju inte alls så "terrierigt" som jag hade befarat Har aldrig känt mig som en terriermänniska, men det beror kanske på att jag associerar terrier med JRT och JRT med, tja... Ettrighet, envishet och dumdristighet som övergår mitt tålamodEnligt hopptränaren igår är de rättså veka, dvs om de får en tillrättavisning så blir de låga. Så att vara dominerande hade nog gett väldigt kuvade hundar (iaf hens hundar, kan ju vara specifikt för dessa två). Hen sa att Norfolk öht inte gick att jämföra med typ en JRT, som är mycket tuffare. Det man säkert får tänka på är att de är råttjägare och förmodligen har lite jakt i sig - iaf på synretning.
Men det är ju bara vad jag tänker efter att ha läst om dem.
Jag har faktiskt träffat en drös bedlisar! De har varit trevliga och enkla, inte alls stereotypiskt "terrieriga", och när jag har funderat på terrierraser så har bedlington känts mest relevant. Jag gillar liksom mjuka, föriga och "enkla" hundar - som du säger har jag nog dragit alla terrier över en kam och räknat bort dem alldeles för lätt!@Valptass Den enda terriern jag har någon större erfarenhet av är bedlington.. och det är INTE en svår eller tuff hund. "Lejon i fårakläder" med stort mod och självständighet, sägs det om rasen. Låter ju väldigt skräckinjagande. Medan de jag träffat (ca 6-8 st) har varit bland det mysigaste någonsin. Glada, framåt, pigga och med på allt!
Så bara för att en hund är en terrier behöver den inte vara svår, enligt min uppfattning. Tror terrier har ett ganska oförtjänt dåligt rykte av att alla terriers är ettriga, skälliga små monster (som är min personliga, mycket fördomsfulla, bild av JRT).
Det finns två! Men jag förstår det som att det från början var samma ras som sen delats. Norfolk har hängande öron och Norwich har stående. Jag, personligen, tycker Norfolken är sötare!
Jag menar, KOLLA!
(bild tagen från google)
Alltså jag blir så trött på folk ibland. Drömmen att bo långt ute på landet lockar tusenfalt just nu..
Jag har spänningshuvudvärk idag, men tänkte ändå försöka ge hundarna lite aktivering utomhus i form av godisrutor. Gick jättebra! Glada hundar, glad matte.
Men på vägen hem igen så blir det liksom en karusell av det hela. Vid den smala gångvägen vid tåget, där möter vi en lös hund, ett vitt dvärgskägg eller något sånt. Så fort hunden får syn på oss börjar den morra. Kvinnan säger lite halvhjärtat till hunden och manar in den på sin bortre sida. Mina hundar går jättefint i kort koppel på min bortre sida, så långt bort från hunden som möjligt. Desto närmare vi kommer desto högre morrar hunden och kvinnan sätter sig på huk för att hålla tillbaka den, för halsband hade den tydligen inte heller.
När vi går förbi hör jag plötsligt ett morr/argt skall precis bakom oss och kvinnan som utbrister något i stil med "nej, fy!". Vänder mig om på stört och ser att dvärgskägget hugger mot Benjis bak! Kvinnan lyckas få med sig hunden och jag är bara tacksam att Benji är så opåverkbar som han är när det kommer till såna här situationer. Tinja hade inte varit okej med att någon random hund kommer och hugger mot baken på henne, hon hade sagt till på skarpen, vilket hade kunnat eskalera till ett helt onödigt slagsmål. Vad fasen ska kvinnan ha sin olydiga hund lös för??
Men aja, med det avklarat så går vi vidare. En buss släpper av lite folk, inget konstigt. Dock så hör jag helt plötsligt hur någon härmar en katt, vilket såklart får Benji att förvånat stanna och vända sig om. Detta tyckte dessa tonårstjejer tydligen var hur kul som helst för de fortsatte göra en massa höga djurläten bakom oss, för att få Benji att reagera! Han är ju så social av sig, så en grupp tjejer som skäller, jamar och skrattar några meter bakom oss är ju rejält distraherande.
Tror de märkte att jag gav dem onda ögat, för när jag bestämt mig för att "nej nu jäklar skäller jag ut dem om de gör ett ljud till" (och jag är inte en människa som gillar konfrontation), då förblev de tysta.
Ugh, var bara tvungen att skriva av mig. Än är inte den sista idioten född..