Jag har börjat fundera över avlivningen, så känner att jag måste ventilera lite. Blir mer och mer trygg i mitt beslut, speciellt efter att ha haft en gäst hemma över midsommar. Men funderar på när man ska göra det? På ett sätt vill jag göra det väldigt snart. För att få det gjort - nu känns det som att jag bara väntar på den dagen. Sörjer knappt längre. Kommer ju såklart vara ledsen där och då, och vet inte hur jag kommer reagera efteråt, men nu är det liksom dags.
Men, resonerar också att det kanske är klokt att göra det uppe i Leksand. Så jag är omringad av min familj som kan både stötta och hålla mig distraherad från att överväldigas av sorg (om jag reagerar så). Men kommer inte åka hem förrän tidigast i augusti.. Här i Skåne är hela mitt liv anpassat kring Alice, så risken är att jag verkligen bara sitter hemma och gråter om jag gör det här. För har inga direkta hobbies och inga hundlösa vänner.
Hur hade ni tänkt? Vänta tills kanske jag åker upp och ha känslan av att "bara gå och vänta", eller göra det i Skåne och riskera att det blir extremt jobbigt att vara hemma i ett liv som kretsar kring en hund som inte finns?
Men, resonerar också att det kanske är klokt att göra det uppe i Leksand. Så jag är omringad av min familj som kan både stötta och hålla mig distraherad från att överväldigas av sorg (om jag reagerar så). Men kommer inte åka hem förrän tidigast i augusti.. Här i Skåne är hela mitt liv anpassat kring Alice, så risken är att jag verkligen bara sitter hemma och gråter om jag gör det här. För har inga direkta hobbies och inga hundlösa vänner.
Hur hade ni tänkt? Vänta tills kanske jag åker upp och ha känslan av att "bara gå och vänta", eller göra det i Skåne och riskera att det blir extremt jobbigt att vara hemma i ett liv som kretsar kring en hund som inte finns?