Jag träffade faktiskt en ganska trevlig Jack Russel häromdagen i en hundrastgård vid vattnet. Trevlig på det sättet att den helt enkelt bara kollade av de andra hundarna för att sedan leka med sin ägare. Inte ett skall från den tösen. Ovanligt trevligt exemplar
Dock kom det senare in två muskelhundar som inte kunde bete sig alls, som vanligt.. Bara sprang runt och försökte egga upp alla andra hundarna, och tillslut gav de sig halvt på varandra istället. Som tur var stannade inte de så länge
Visst finns det trevliga JRT, men jag har haft en enorm otur med de flesta jag har träffat. Tror folk inte förstår att det är en tuff hund och ingen liten söt minihund.
Stora muskelhundar som inte kan bära sig åt är inget nytt heller, men känner en som är helt underbar!
Jag är så glad att det häromkring finns massor av rastgårdar, så att det inte behöver bli någon "mötesplats" om folk inte vill... Minns när jag var mitt inne i Sthlm och en miljard hundar av olika storlek försökte samsas i en liten inhägnad ruta. Det verkade visserligen gå bra då, men hundarna hade ju inget utrymme att direkt busa och hade det blivit bråk så skulle det lätt kunnat bli kaosartat..
Vi har tre och en halv (en är indelad i två), men alla ska tvunget in med sin hund i en och samma ändå.
Har hört om hundrastgårdarna i Stockholm från en vän och att de är visst tråkiga och helt kaosartade.
Det finns många konstiga hundägare i byn, lite fler exempel på saker jag har varit med om just med hundrastgårdar:
1) Någon skulle in med sin gamla hund. Hade med sig en leksak och Håkon som var valp, tillsammans med en annan valp, ville ju också leka! Det blev en massa skränande och bortknuffande utav valparna. De skulle visst träna något? Vi frågade varför de inte åkte till en annan hundrastgård för att träna vad hen nu gjorde, men där fick man inget svar tillbaka.
2) Jag och Håkon är i en hundrastgård som ligger nära en skjutbana. Sen han var valp har vi åkt dit, och han reagerar noll på skott. Oerhört trygg och är helt inne i sitt nosande. Underbart!
Skotten smäller i närheten. En bil kör upp på parkeringen och man hör hur åtminstone en hund ylar och skäller som en tok inne i bilen. Ägaren går ut ur bilen. Jag går upp till staketet. De frågar mig när jag är färdig, för de har en skotträdd hund och de vill visst in så snabbt som möjligt? Hunden gapar vidare av ångest. Rundar upp det snabbt och går hem. Varför de inte åkte till en av de andra hundrastgårdarna istället förstår jag inte.
Hundägande är så spännande i den här byn.