Usch, en av Professorns bästa hundkompisar finns inte mer
Hon var en gammal (10+) och jättesnäll jämthundstik, hans första kompis och han avgudade henne. Han kommer ju inte sakna henne men gör ju lite ont i hjärtat på mig ändå. Hon var så himla rolig och blev alldeles sådär valpig runt Professorn. Man kunde definitivt inte se hennes ålder så fort de fick lalla runt.
Hon hade inget lätt liv den damen. Hon ägdes av grannens hemska föräldrar och hos dem bodde hon i en rakt av farlig hundgård och de hade ingen koll på nånting som ens kommer i närheten av godkänt hundägande (ja jag har försökt få dem att anmäla men det hände nog inget på den fronten tyvärr).
Turligt nog hade grannen tiken hemma hos sig mesta delen av tiden senaste två åren eller så och hon mådde gott där. De har hela tiden försökt få ta över henne helt eftersom föräldrarna inte brydde sig om henne men blivit nekade. "Det är ju våran hund."
Häromdagen så skulle grannen iväg på nåt event och då hämtar föräldrarna hunden
i smyg och
avlivar henne
Sen får grannen veta det i efterhand, bara sådär. "Nu har vi avlivad din bästa kompis för vi ville inte ha henne mer". Fyfan.