Uppdatering- och snackistråd 6

[Monstermom]

Hahah! Man sitter i soffan och äter glass. Det är i alla fall vad jag gör. Så tokigt trött och som tur är har Aysu samma intresse som mig idag.

Efter lite funderande hittade jag något att göra i alla fall...

 

[Red_Chili]

Efter lite funderande hittade jag något att göra i alla fall...

Stackars Monster!! Han behöver en puss!

 

[vallhund]

Jag trodde att jag o Leon kommit överens om att han inte är en kapybara, 1/2 av hundgården är lervälling o själv ser han ut som Azawakh ´s motsvarighet till äkta träskmonster, efter att jag varit o shoppat i 2 timmar.

Appetepå konstiga ord. jycken är en drethund.

 

[russinbulle]

Ni vet sånadär stora majs som man kan köpa i lösvikt bland naturgodiset? EXAKT så luktar Alice bakom högra örat!! Även fast jag inte gillar den majsen sö kan jag inte låta bli att sniffa. Hur kan hon lukta så? Och varför bara bakom ena örat?

Vissa hundar luktar på huvudet - det bara är så Vissa kan lukta parfym, vissa har andra dofter och många luktar inget alls.

 

[Halfrek]

Helt slut efter att ha haft tävling på hemmaklubben. Uppstigning 05:20. Men bra väder, 160 starter och trevliga tävlande! Plus att vi har det förbaskat trevligt i rallysektorn Nu blir det dock soffläge...

 

[Jenka]

Ja, hunden som gick innan mig (också LH collie) hade nog genomgående 1r och 2r, gjorde i princip ingenting. När han släpptes lös så bara stod han kvar, drog inte på något eller gav någon speciell reaktion på något, förutom skramlet och dumpe. Den hunden var väldigt tråkig att se Jag reagerade nog mest på att det inte var något genomgående i Riley's MH, och att det lutade åt dom högre siffrorna.
Och jo, de flesta colliesarna har även 1-2 även på hantering.

Alltså, jag vet ju inte riktigt exakt hur jag ska utläsa MHt typ, om det är bra eller dåligt.

När det kommit in på avelsdata kan du ju se spindeldiagrammen om egenskaper också

@Soffan74 jag har en foderallergisk hund.

 

[Jenka]

Har spenderat eftermiddag /del av kvällen på klubbens sommarfest god mat, trevligt prat och lite tävlingar. Typ kasta godis till hunden, uppletande (har Sigge aldrig gjort) och rallytävling (kort lätt nybörjarklass, 90p fick vi trots bebis på magen ). Sigge fick följa med själv för lite kvalitetstid utan Stoja.

 

[Red_Chili]

Skulle vilja testa något nytt för att låta hundarna använda sina små hjärnor lite.. Vet inte vad bara. Jag hatar att jag har så dålig fantasi när det går att göra "vad som helst" med hundar egentligen.

 

[Dammtuss]

Är helt i extas! Min kompis vann LC EM i Slovakien med sin salukihane, 110 anmälda salukisar! Fy fan va stolt och glad jag är!!

 

[Red_Chili]

Är helt i extas! Min kompis vann LC EM i Slovakien med sin salukihane, 110 anmälda salukisar! Fy fan va stolt och glad jag är!!

ÅH så kul! (och tänka sig, jag får salukinyheter på buke före jag får dem på facebook... Galet! och fy vad jag önskar att jag hade anmält Aysu dit...)

 

[Kilauea]

Var ute och sprang tidigare idag. Tog med mig labben. Det drog mer energi än det gav. Fick växla mellan att säga till honom att vi varken a) kissar b) luktar eller c) spänner upp oss och morrar mot hundar som springer på sin tomt och skäller.
Vi tog oss runt i alla fall, även om jag gick mer än vi sprang.

 

[LittleJohn]

Du kanske kan testa att bara träna roliga saker ett tag framöver, åtminstone månaden ut? Enbart göra lätta, roliga saker där ni har skitkul ihop, även om det innebär att ni kör "sitt" inomhus och belönar med en leksak som ni leker med i 20 minuter efteråt. Det gör jag då och då, bara för att få känna att det är kul att träna saker med hundarna. Jag lägger det på en så extremt låg nivå att det inte går att känna någon typ av prestationsångest, helt utan tanke på att utveckla något eller bli bättre, bara ha roligt, roligt och ännu mer roligt. Sedan när det är kul utan att jag tänker på att det ska göras kul, då passar det bra att börja träna mer med tanke på att vi ska "komma någonstans".

Ja det vore nog klokt att försöka backa lite, och bara försöka ha kul. Med labben borde det inte vara några större bekymmer att få tillbaka motivationen med! Men med min golden har jag svårare, oavsett vad man tränar med honom går han så lätt upp i varv och får överslag, och då börjar han nafsa och hoppa. Och kört fast stenhårt med hur jag ska förhindra/jobba bort det.. Så länge han håller sig lugn är han jätte rolig att jobba med, men så fort han blir trött i skallen eller man råkar vara lite för rolig kraschar hans hjärna. Och jag har inte lyckats lära mig läsa av honom tillräckligt bra än ( alltså helt medveten om att jag många gånger är problemet) , och då blir det bara pannkaka. För trots att han inte nafsar/biter av elakhet så uppskattar jag inte en 35 kg jycke i armen

 

[LittleJohn]

Vi var och badade för några dar sedan, och då lyckades jag avbryta Lex när han tänkte springa fram och hälsa på en joggare som uppenbarade sig! Blev mäkta imponerad av min jycke, med tanke på att jag såg att det ryckte i varenda liten muskel och då joggaren förmodligen såg både spännande och rolig i en labradors ögon. ( Vår golden hade dock inte tid med några joggare, han hade fullt upp med att plaska i vattnet och gav därför bara joggaren en ointresserad blick)

 

[LittleJohn]

Ni vet sånadär stora majs som man kan köpa i lösvikt bland naturgodiset? EXAKT så luktar Alice bakom högra örat!! Även fast jag inte gillar den majsen sö kan jag inte låta bli att sniffa. Hur kan hon lukta så? Och varför bara bakom ena örat?

Spännande det där med lukt tycker jag, min labrador luktar riktigt gott över hela kroppen! Lite som parfym. Inte en tillstymmelse till "hundlukt". Han har aldrig behövt ett bad i hela sitt liv.
Min golden å andra sidan luktar ytterst sällan gott.. förutom i pannan

 

[Migo]

Jag satt i bilen hem från Skinnskatteberg idag, och grinade som en unge. Av glädje. I förrgår efteranmälde jag Fridolf till en inofficiell tävling med brittisk domare och bana med samma mått som brittiska Open (dvs deras högsta klass). Det betydde idag ett ca 300 meter långt hämt, runt 500 meter drivning, fålla in och singel.

(Fotat från startpinnen. Fåren ställdes ut bortom det mittersta grindparet, ca 15 meter från diket som skymtas i bakkanten av fältet)

Trots jättesent startnummer så tackorna redan gått ett par varv och börjat lessna. Trots otur med upptag(utställarhunden brast), klantig styrning vid framdrivningsgrind och en tacka i flocken som under hela framdrivningen kastade blickar mot avtaget och chansen att slippa. Trots regn och avsaknad av tävlingsträning. Trots att han bara jobbat på lamm och lammtackor i veckor och senast i morse fick hjälpa mig att fånga ett lamm (ja, han tar dem i munnen och håller). Trots en massa saker som ofta fäller en runda. Trots det.

Så bara klaffade allt mellan oss. Jag behövde inte fundera en enda gång över vart han var, hur han gjorde eller om han skötte sin bit av jobbet. Jag behövde bara titta på vart damerna var på väg, vissla och andas. När domaren ropar på underbar brittiska att "YES" - singeln är godkänd och vi har tagit oss igenom en utmanande bana på utmanande får - och det kändes bara kul hela vägen!

Den känslan, när hunden svarar så snabbt på det jag knappt hinner tänka själv, att vi kan kommunicera - effektivt - på 200 meters håll med några visselljud. Det är fan i mig hårresande underbart. När jag vet att han sköter hela kommunikationen med fåren oavsett vad som händer, och att han svarar på minsta lilla nyans jag gör på rösten eller visslan, i samma andetag som jag ger kommandot. Som mest handlar det om flera kommandon i sekunden i flera sekunder i sträck. Kommandon som fyller en funktion eftersom han har så finstämd kommunikation med fåren att det räcker att han tänker rätt sak för att få effekt. Sen de mäktiga stunderna där jag står i andäktig tystnad, och bara njuter av att se när han fixade själv. Tio minuter av totalt samspel mellan hund - får - förare.

Vis av förra säsongen så tänkte jag att hur bra känslan än var, så var säkert linjerna krokiga, vi svajade väl en aning på vägen från fållan till singeln och jag tog ju faktiskt baken på tackan och inte huvudet. Och med ett extrakommando för omdirigering på utgången för att han missförstod och ville hämta uttaget, den krokiga framdrivningen och en missad grind så borde poängen knappt gå att räkna. Men det kändes bra, jag hade uppfyllt mina kriterier (visa upp Fridolfs styrkor i drivningen och var lugn. Styr fåren, inte hunden) och samarbetet kändes som sagt toppenfint.

Med tanke på att det var massa duktiga ekipage från både Norge och Sverige på plats och att jag tyckte flera av dem hade gjort fina rundor, gick jag mest till prisutdelningen för att tacka domaren och arrangörerna för en bra dag. De började räkna upp från nr tio som hade sjuttionånting poäng, och jag kände ett sting av besvikelse - fick vi inte ens över 70 poäng som utdelning för den goa känslan... jaja. Träningskompisen kom på sjundeplats och jag började så smått samla ihop grejerna för att gå när de fortsatte ropa upp resten. Så hörde jag mitt och Fridolfs namn; som nummer tre med 83 poäng! Trea! Mot den konkurrensen! Och dessutom med ett hjärtligt "well done" från domaren (tillika en av mina vallhundstränaridoler)!

För er som tävlar mycket och har vinnarskalle så låter en tredjeplats säkert rätt löjligt, men för mig som knallar runt i byxor fulla av fårbajsfläckar, mest tränar nån minut mellan jobben och lägger mer tid på att bära saltstenar mellan beten än fundera på tävlingsbanor, är det som ett VM-guld Dessutom för en domare jag verkligen har respekt för och med hård konkurrens.

Vi som skulle lägga tävlandet på hyllan och bara ägna oss åt jobbet med den egna stadigt växande fårflocken. Jag som uppgivet insett att jag kommer aldrig lära mig köra linjer eftersom jag aldrig har möjlighet att träna på det, och att tävling helt enkelt inte är kul. Jag har nu helt plötsligt hittat nått i mitt sätt att köra som lyckas översätta arbetet till något som fungerar bra på bana, och min hund gör precis som vanligt när jag ber honom om något: Han bara gör. Med ett leende.

(Foto: Vidar Tangeland)

Min älskade älskade Fridolf, hunden med det fulaste namnet men en känsla av samhörighet som om han vore en extra kroppsdel. Oss som ingen trodde det skulle bli nått av för att jag vägrade träna som alla andra. Min Fridolf och jag

 

[athena_arabians]

Stort grattis @Migo och givetvis till Fridolf!

Klart att det viktigaste är att han fungerar i jobbet men det är ju inte fel att tycka det är roligt när andra ser och uppskattar honom också

 

[Soffan74]

@Soffan74 jag har en foderallergisk hund.[/QUOTE]
Min med antagligen

 

[Alfakrulls]

"matte- jag tappade det här så jag tog med det hem till dej" (hennes halsband)

 

[aprilmaj]

@Migo Fin beskrivning! Jag ryser när jag läser. Grattis till dig och Fridolf!

 

[Vastgota]

Jag tror att jag och Eski har haft ett litet genombrott! Vi har klosstränat fem minuter om dagen i fyra dagar nu, glädjen i hans ögon när han ser att jag tar fram klossen och klickern! En kommentar från min man fick mig att tänka att Eski nog är väldigt lik mig, tvärtemot vad jag trodde. Frishaping blir han helt passiv av, han vet inte vad han skall ta sig till, precis som jag när folk säger "gör vad du vill". Men har jag ett bestämt mål med shapingen så kan han faktiskt vara ganska kreativ för att komma fram till vad det är jag menar. Återigen som jag, inom givna ramar kan jag vara väldigt kreativ. En annan tanke var, jag skall inte försöka "vara" rolig, jag skall "ha" roligt. Jag älskar att pilla med detaljer, och han verkar tycka att jag är roligare då än när jag försöker leka tills jag spyr på det för att få honom intresserad av mig. Mmm, det tål att tänka på.