Idag la jag ett helt annorlunda spår mot vad jag brukar.
Jag började i högt gräs i skogsdungen bakom vår gård (bor i lägenhet). Gick över den asfalterade parkvägen in i "skogen" där jag gick både i blåbärsris, över berghällar och på stigar. Ut på den klippta gräsmattan runt nästa bostadsrättsförening och in i skogsdungen igen. Över en hög med sand och sedan en bit grus. Ner för berget och sedan upp på den asfalterade gångvägen bara någon meter förbi flera portingångar för att göra en 90-graders vinkel på asfalten och ner tvärs över en backe där gräset var nyklippt och sedan in i skogen igen där spåret slutade. Ca 300 meter långt med lätt vind. En del folk och hundar i rörelse överallt där spåret gick. Lät det ligga ca 40 min sedan var det dags.
Tjoho vad kul der var tyckte schnauzerfröken som spårade klockrent över första asfaltsdelen trots att hon aldrig gått ett hårt spår innan.
Den svåraste delen var absolut där det växlade från skogsmark till sand och sedan grus samt sista asfaltsdelen då det stod en collie och skällde i ena porten vi gick förbi, trots det fortsatte hon att spåra efter små korta avbrott där hon var tvungen att kika vem det var som skällde så dant på henne.
Genade lite i 90-gradersvinkeln på asfalten men vinden låg på åt det hållet så spåret hade ju "flutit ut" lite.
Ett jättefint avslut blev det trots den stora, läskiga schäferblandisen som dök upp ur skogsdungen bara några meter bort.
Riktigt jäkla stolt över min arbetsglada Dahlia
Dahlia är bäst! Det har jag alltid sagt