Tuggummi på läderjacka?

Sv: Tuggummi på läderjacka?

DSC03536-1.jpg


Vill Mini ha den så är den hennes.

Vill inte hon ha den så vill jag!!!
 
Sv: Tuggummi på läderjacka?

Igår (fredag) var hon i skolan och skrev ett nationellt prov, sen gick hon hem. Det är tystare i klassen, men fortfarande får hon skit i korridorerna. Dessutom har hon ju en del ämne tillsammanns med killen vi polisanmälde och hans polare. Jag tror hon är lite rädd för de lektionerna.
 
Sv: Tuggummi på läderjacka?

Söndag em och dottern börjar få ont i magen. Hon är mer och mer lättirriterad och spänd. Varje dag innan skola är det så här.

Fan vad jag hatar detta.
 
Sv: Tuggummi på läderjacka?

Har ni tagit kontakt med Brottsofferjouren? Där kan man få prata av sig... Jag vet att polisen i kommunen där jag jobbar rekommenderat elever som polisanmält andra elever att ta kontakt med BOJ.
 
Sv: Tuggummi på läderjacka?

Polisen föreslog det. Mitt första mål är att få iväg henne till skolkuratorn. Det är inte lätt.
 
Sv: Tuggummi på läderjacka?

Har följt tråden ett tag nu utan att skriva, men känner att det är dags nu.

Har själv blivit mobbad i skolan och varit "alternativ" (är synthare) och jag vill bara hälsa mini att det blir bättre.
Höj huvudet och låt dem inte komma åt dig!

/Wingates.
 
Sv: Tuggummi på läderjacka?

Polisen föreslog det. Mitt första mål är att få iväg henne till skolkuratorn. Det är inte lätt.

Jag vet att det inte är lätt... Så fort en förälder tar tag i ett mobbingproblem så blir det jobbigt även efteråt för den utsatta eleven. (Oavsett om man gör en polisanmälan eller inte).

Hoppas att skolan kan stötta Mini lite extra! Tyvärr är det ju så på skolor att äldre elever är såpass "smarta" att de ger sina gliringar när ingen personal finns i närheten - det är tyvärr den krassa verkligheten.
 
Sv: Tuggummi på läderjacka?

Men de verkar inte bry sig om ifall någon vuxen hör. Om vi bara ska ta hennes klass så har det även kommenterats inne på lektionerna. Elever vägrar sitta bredvid henne, inte velat vara i samma grupp osv. Och när rektor och mentor nu pratat med de värsta så är det ingen som nekat. De har sagt "Ja visst har jag mobbat X, men det gör ju alla".
 
Sv: Tuggummi på läderjacka?

Söndag em och dottern börjar få ont i magen. Hon är mer och mer lättirriterad och spänd. Varje dag innan skola är det så här.

Fan vad jag hatar detta.

Jag lider med henne och er! Önskar att det fanns något jag kunde säga som skulle hjälpa henne, men det enda är att det KOMMER ta slut, hon kommer ifrån dem tillslut, men jag förstår att det ju inte hjälper henne nu. :(

Hur ser det ut med möjligheter att hon kan få vara hemma, kräva hemundervisning eller liknande? (Så att frånvaron inte påverkar hennes betyg.) Det är det minsta skolan borde göra för henne. Och jag menar inte att hon ska stanna hemma som en signal att mobbarna har "vunnit", utan för att ingen ska behöva ha det på det sättet och må som hon gör.

*styrkekram till er båda*
 
Sv: Tuggummi på läderjacka?

Jag tycker du ska kontakta organisationen Friends. Det låter som att de skulle behöva engagera sig i Minis skola och i ledning & lärarnas hantering av det här. Ett stort möte med skolan där det tas upp till diskussion om allvaret i vad som hänt och händer vore inte fel. Friends har duktiga föreläsare som åker ut till skolorna. Vad tror du om det?
 
Sv: Tuggummi på läderjacka?

Friends har en bra hemsida där man kan hitta både det ena och det andra...

Det kostar det en hel del för skolorna att vara med i Friends, vilket säkert gör att en del skolor drar sig för att vara en del av nätverket. I stället väljer man att organisera elevvårdsarbetet på annat sätt.
 
Sv: Tuggummi på läderjacka?

Det hade jag ingen aning om att det var en kostnadsrelaterad aktivitet att vara med i Friends? Jag trodde det var en organisation sprungen ur skolorna i sig.
 
Sv: Tuggummi på läderjacka?

Nej, Friends är grundad av Sara Damber (som själv blivit utsatt för mobbing). Vet inte om det alltid kostat pengar att vara med i Friends, men nu är det så i alla fall. Anslutna skolors personal måste gå utbildning bland annat.
 
Sv: Tuggummi på läderjacka?

Usch, jag vet vad din dotter gått igenom, jag var utsatt för en hel del skit jag med i 10-11 års åldern.
Jag tycker det är kanon att du anmält, hade du orkat skulle du anmält varenda grej som hänt för att skaka om ordentligt. Allihopa skulle ha en knäpp på näsan, fy för så elaka människor det finns :mad:
 
Sv: Tuggummi på läderjacka?

Söndag em och dottern börjar få ont i magen. Hon är mer och mer lättirriterad och spänd. Varje dag innan skola är det så här.

Fan vad jag hatar detta.

Känner igen det där.
Vantrivdes på gymnasiet och mådde alltid piss på söndagarna.

Ang boj.
Kanske är det lättare för Mini att gå till någon helt utanför skolan.
Det hade jag tyckt alla fall. Som inte jobbar där eller har med skolan att göra.
 
Sv: Tuggummi på läderjacka?

Söndag em och dottern börjar få ont i magen. Hon är mer och mer lättirriterad och spänd. Varje dag innan skola är det så här.

Fan vad jag hatar detta.

Och måndagmorgon och dottern orkar inte gå. Det känns som om hon ska kvävas så fort hon går in på skolgården. Panikångest tycker jag det låter som. Så nu satt vi där igen. Gråtande, förtvivlad och absolut inte en chans att hon ska klara av att gå idag. Så jag ringde rektorn igen. Med gråten i halsen (som vanligt numera) hulkade jag fram att hon inte orkar. :cry:

Så här blir det: Dottern har fått en speciell lärare som tar hand om henne då hon är i skolan. Hon kan alltså sitta i ett rum med denna läraren och ha sitt eget race. Vill hon gå ut på en rast så gör hon det, vill hon vara med på någon lektion så är hon det, vill hon gå hem så gör hon det. Stannar hon hemma så är det ok.

Rektorn har kollat med samtliga lärare och dottern ligger inte så hon kan bli sänkt i något ämne, däremot vill hon ju höja en del, vilket hon kan om hon jobbar med speciella uppgifter. Hon är alltså befriad från skolplikten resten av läsåret (vilket jag ska ner och skriva på papper om att jag godkänner). Enstaka lektioner kombinerat med hemuppgifter i stället.

Dottern ska träffa skolpsykologen snarast.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker ännu, men det låter som en öppning tror jag.
 
Sv: Tuggummi på läderjacka?

Jag vet inte riktigt vad jag tycker ännu, men det låter som en öppning tror jag.

Jag tycker att det låter bra som en början. Skolgången kommer ske på din dotters villkor och hon kommer inte behöva ha kontakt med sina plågoandar om hon inte väljer det själv. Förhoppningsvis kan det göra att hon känner sig tryggare.
Mycket bra att hon får kontakt med psykolog också givetvis.
Sen återstår vad skolan kommer göra åt mobbarna och den bedrövliga stämning som verkar råda i klassen/på skolan.
 
Sv: Tuggummi på läderjacka?

Baksidan är att vi bor i en liten by och hon kommer att vara tvingad att fungera med dessa människor. Om inte skoltiden kan få dessa att förstå hur illa de gör henne och andra, vad kommer att hända sen? När hon ska klara att möta dem ensam.

*Suck* Hur man än vänder sig så är rumpan bak.
 
Sv: Tuggummi på läderjacka?

Och måndagmorgon och dottern orkar inte gå. Det känns som om hon ska kvävas så fort hon går in på skolgården. Panikångest tycker jag det låter som. Så nu satt vi där igen. Gråtande, förtvivlad och absolut inte en chans att hon ska klara av att gå idag. Så jag ringde rektorn igen. Med gråten i halsen (som vanligt numera) hulkade jag fram att hon inte orkar. :cry:

Så här blir det: Dottern har fått en speciell lärare som tar hand om henne då hon är i skolan. Hon kan alltså sitta i ett rum med denna läraren och ha sitt eget race. Vill hon gå ut på en rast så gör hon det, vill hon vara med på någon lektion så är hon det, vill hon gå hem så gör hon det. Stannar hon hemma så är det ok.

Rektorn har kollat med samtliga lärare och dottern ligger inte så hon kan bli sänkt i något ämne, däremot vill hon ju höja en del, vilket hon kan om hon jobbar med speciella uppgifter. Hon är alltså befriad från skolplikten resten av läsåret (vilket jag ska ner och skriva på papper om att jag godkänner). Enstaka lektioner kombinerat med hemuppgifter i stället.

Dottern ska träffa skolpsykologen snarast.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker ännu, men det låter som en öppning tror jag.

Jag lider verkligen med er, det blir så nära när jag läser vad hon utsätts för:cry:
Jag skulle precis föreslå att hon skippar skolan...

Min son blev mycket mobbad och var hemma nästan hela femman och det mesta av sjuan, jag vägrade släppa iväg honom när skolan inte kunde garantera hans säkerhet och han själv vägrade ju också gå dit.

I femman fick han några stödlektioner, hans mjuka attityd försvann och ersattes av ilska:cry: det var fruktansvärt att inte kunna göra något alls, att stånga sig blodig varenda dag mot lärare och rektorer som mest tyckte att jag var en hysterisk mamma och när hans pappa fick veta att han inte varit i skolan på så länge (en lärare som sonen inte ens hade berättade för pappans fru:confused:) menade han att han skulle se till att polisen hämtade honom eller att han skulle tvingas flytta hem till dem eftersom "skolan måste man ju gå till" hur hans son mådde brydde han sig inte om:cry:
Det var första och enda gången jag sa till hans pappa att han kunde dra åt helvete, istället för att stötta så kom han med hot:confused:

I sjuan hade sonen byggt upp så mycket att han blev sjuk, han fick magsår och rasade i vikt så han fick vara hemma istället.
Det enda man kunde glädja sig åt var att han har lätt för sig, att han fixade skolan enkelt på egen hand utan skolans inblandning.

I nian, när den preliminära intagningen var klar och han visste att han skulle komma in på linjen han ville gå även om han sänkte sig till G i alla ämnen så slutade han nästan gå dit, han var så trött och det fanns så mycket jobbigt med skolan att han inte orkade längre.
Magkatarren förföljde honom och han mådde verkligen dåligt, jag ansåg att det viktigaste var att han mådde bra, skolan har gjort honom så illa att jag struntade i att vissa kalllade det skolk när han inte ville gå dit på "jippo dagar" typ idrottsdagar, filmdagar, osv.
Han gick när det var prov eller andra viktiga saker, annars var han hemma.
Jag vet idag att jag valde rätt som lät honom gå när han ville, jag är rädd att hans ilska till slut hade riktats utåt mot plågarna och att han istället hade åkt dit för misshandel.

Han hade med sin storlek lätt kunnat slagit ner dem allihop...men han har alltid varit så snäll och svalt och svalt allt.

När han slutade nian hade han sänkt sig i ett ämne, två g och resten mvg eller vg, jag var så stolt över honom att han kunde ta sig igenom det helvete som skolan innebar och ändå lyckas få så bra betyg.

På sommaren mellan nian och gymnasiet fick jag honom äntligen att förstå att han måste få hjälp, han fick träffa en helt suverän människa som måste ha fått ur honom allt som behövdes.
Helt plötsligt vände allt och han blev den killen jag kände igen, han vågade visa känslor igen hemma, även om andra såg och han blev så mycket gladare.

Om några månader tar han studenten, det är långt mellan den killen som var hemma eller med mej på jobbet i stallet när han gick i femman.
Han vet sitt egen värde nu, han vet att ingen har rätt att sätta sig på honom, han vet att han duger alldeles utmärkt som han är.
Han som alltid har varit så oerhört lojal vågar ifrågasätta, han vågar fråga varför jag gjorde si eller så i olika situationer, han vågar se att andra har fel och brister, han vågar bli arg på mej, jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli glad för en sådan sak:o men det visar att han vågar och att han är en stark människa nu.:love:


Han har kommit så långt och jag hoppas av hela mitt hjärta att din flicka får känna samma sak som han gör nu.

Många många kramar till er båda.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
26 175
Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
26 101
Senast: alazzi
·
Övr. Barn Jag har alltid sagt det och jag står för det - jag ska aldrig bli en ponnymamma. Men.... I höstas började min dotter (5,5) rida lektion...
2
Svar
39
· Visningar
3 731
Senast: Sunshine
·
Hemmet Det här en är lååååång historia och man kan nog inte ha så mycket mer otur än vad vi har haft. Jag och sambon började kika runt på hus...
51 52 53
Svar
1 055
· Visningar
177 022

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp