Träningsfilosofi

Det finns ju lika många åsikter hur man tränar en hund bäst som det finns människor så därför frågar jag er buke, vad har ni för syn på hundträning, vad är er filosofi? Korrigeringar, belöningar, samarbete, ledarskap, flockledare och allt vad som nu kan tänkas finnas där ute. Hur upplever ni att den är allmänt inom era kretsar, på er klubb eller inom er gren? Sticker ni ut eller delar ni samma syn?

Jag instämmer i det som är sagt om att en bra relation är väldigt viktigt, speciellt i vardagslydnaden. Om min hund inte tror att jag tar de bästa besluten så finns det ingen anledning för den att lyssna på mig. Sedan tänker jag att hundar är fullblodsegoister och ska den göra som jag vill så måste jag bli en trevlig resurs för hunden. Men också se till att den inte tjänar på felaktiga beteenden.

Vad detta betyder på ren svenska är att jag kör med klickertänk (dock ofta utan "manick") i både vardag och träning, men hunden får mycket större spelrum på lydnadsplanen. Utanför planen vill jag inte att de ska få fullt lika stort utrymme att tänka själva, men där är det inte heller petnoga med exakta positioner -motivationen att göra sitt yttersta behöver inte vara lika stor.

Gör hunden fel får den inte några större bannor/inga alls, men ger den mig fingret och låter bli att lyssna så blir det andra bullar. Korrigeringen kan vara allt från en liten varning med rösten till att jag ryter till ordentligt. Fysiska korrigeringar stannar vid ett pet med pekfingret eller ett litet tag i kinden, eller en liten koppelkorrigering. Har de fått skäll så är jag ALLTID noga med att tala om att vi är kompisar igen och vi går inte vidare innan hunden är helt neutral igen. Jag vill INTE ha något osäkert/fjäskigt beteende en lång stund efteråt, då har jag tagit i allt för hårt. Det skulle inte heller falla mig in att trycka till hunden så hårt att den vill lägga sig.

Jag upplever att mitt sätt är ganska standard inom min klubb. Vi har några som går på hundarna lite mer än vad jag gör, och några som gör det mindre. Men vi har också olika hundar! Nästan alla använder dock klickertänk i träningen, de som inte gör det är mycket lätt räknade.
 
@iNHALE Fast ser du inte det lite bakvänt? Det handlar ju att träna hunden innan den dagen du stöter på något farligt, så att du litar på hunden att den lyssnar och tycker du är roligare. Mycket användbart i alla de tillfällena du inte är tillräckligt nära att rent fysiskt dra hunden där ifrån. Att börja skälla hunden i den situationen gör enligt min erfarenhet bara hunden mer benägen att smaska upp de farliga. Därför är det inte bara positivt i den mening att du o hunden har de roligare tillsammans utan du kommer också ha mer användning av de.

Men hur ofta hinner man träna hunden så pass bra "innan" den stöter på något farligt? :confused: Då måste man ju linda in sig själv och hunden i bubbelplast... :D

Farliga saker som lätt leder till ett veterinärbesök i vår egna trädgård: getingar, humlor, bålgetingar, jordgetingar, tulpaner/påskliljor/andra lökväxter, huggormar, snusprillor och ciggfimpar från oaktsamma gäster med mera med mera. Här är det helt enkelt inte läge att springa bort från hunden och hoppas på att den tycker att matte/husse är roligare. Inomhus kan det vara så enkelt som tappad mat av olika varianter på köksgolvet (t ex olika ben som @iNHALE beskrev) eller att man råkar tappa ett glas som går i tusen vassa bitar.

Att man avlägsnar hunden fysiskt betyder inte per automatik att man skäller på hunden eller är brysk.
 
Att leda en hund i halsbandet är inte att skälla på den. Jag tror att en del av missförstånd och "fördomar" mot (oss) mjukisar kommer ifrån sådana här diskussioner - där "ta i halsband" blir "skälla på hund". Det kan nog lätt tolkas som att man i mjukisarnas värld inte får nudda hunden - för då är man elak. Jag vet att det inte finns många som aldrig tar sin hund i halsbandet, men kommer man ny och hör om sådant så blir det säkert lätt en sanning.

Jag hade funderat många varv på min relation till hunden om den upplevde mig och min fysiska närhet som "skäll".
 
Jag tror inte min "träningsfilosofi" skiljer sig så mycket från det mesta som redan skrivits i tråden. Rätt beteende belönas, fel ignoreras/korrigeras. Med korrigering avses då ord som nej och "öpp öpp", ibland fysisk som ett pet på nosen eller baken. Korrigeringarna lärs egentligen in precis som vilket moment som helst - det ska betyda "sluta upp med det du håller på med" och att hunden istället riktar uppmärksamheten mot matte/husse vilket då belönas.

Sen beror det givetvis på hunden vad som fungerar och vad som inte fungerar. Boxern som har en vilja av stål och envishet som en åsna, klarar betydligt bryskare korrigeringar än shih-tzun som gärna sjunker ner genom marken om jag ens höjer tonen. Jag är realistisk av mig och får inse att matte inte alltid är det roligaste i världen, speciellt för boxern som har många egna idéer och enkelt underhåller sig själv. Valpen, welsh corgi cardigan som nu är 12 veckor, snappade fort upp korrigeringsordens innebörd och är nu riktigt duktig på att släppa det han håller på med och komma till matte/husse istället. Men givetvis händer det nästan dagligen att jag ändå fysiskt får plocka ut något ur hans mun (och det gör jag lika milt som om det vore en vanlig tandvisning) eller att jag helt enkelt får lyfta bort honom - som häromdagen när han fattade intresse för en huggorm som kattjäveln lekte med.
 
Jag vet för övrigt en som hävdar att hen inte använder sig av "förbudsord", och är uppriktigt nyfiken på hur sådant går till.
Någon med samma filosofi här inne kanske?
 
Jag vet för övrigt en som hävdar att hen inte använder sig av "förbudsord", och är uppriktigt nyfiken på hur sådant går till.
Någon med samma filosofi här inne kanske?

Menar personen kanske att hen inte använder sig av "negativt inlärda" förbudsord eller menar hen mer att hen inte har något bryt/stopp-ord alls? Kanske man kör med typ inkallning istället, eller något "uppmärksamhetsljud"?
 
Jag försöker så långt det går att träna förebyggande, och bygger min relation till hunden på klicker-tänk. Saker som är bra lönar sig, saker som inte är bra lönar sig inte. Ibland korrigerar jag också, men jag försöker in i det längsta att undvika det och använder det inte systematiskt i träningen. Oftast korrigerar jag med rösten i så fall, sällan fysiskt genom t ex koppelryck eller genom att ta tag i hunden.
Vid "brandsläckning" t ex om hunden äter något farligt, om de skulle ryka ihop osv så gör jag naturligtvis vad som krävs för att bryta beteendet och sedan jobbar jag mera på att det inte ska inträffa igen. Jag försöker se till att hundarna inte hamnar i situationer som de inte klarar av.

Jag använder mig av förbudsord, men har lärt in dem på ett positivt sätt, tex genom omvänt lockande. Har även en del uppmärksamhetsljud som innebär "det där du gör är inte så bra, kolla på mig så gör vi något annat i stället" :)
 
Menar personen kanske att hen inte använder sig av "negativt inlärda" förbudsord eller menar hen mer att hen inte har något bryt/stopp-ord alls? Kanske man kör med typ inkallning istället, eller något "uppmärksamhetsljud"?

Jag är inte helt säker, men det var en som frågade huruvida andra corgiägare (eftersom vissa har lätt för skall) hade lärt in "skall" och "tyst" för att undvika okynnesskällande. Hen skrev då att det kan funka men att hen själv inte använder sig av förbudsord, dvs i detta fallet "tyst" och jag antar att nej och liknande ord faller under samma kategori. Jag tolkar det som att hen helt enkelt inte har några bryt-/stoppord.
 
Jag är inte helt säker, men det var en som frågade huruvida andra corgiägare (eftersom vissa har lätt för skall) hade lärt in "skall" och "tyst" för att undvika okynnesskällande. Hen skrev då att det kan funka men att hen själv inte använder sig av förbudsord, dvs i detta fallet "tyst" och jag antar att nej och liknande ord faller under samma kategori. Jag tolkar det som att hen helt enkelt inte har några bryt-/stoppord.

Aha!
Själv är jag jätteglad för alla mina stopp-ord, typ gullungar kan ni vänta lite etc... :P
 
Aha!
Själv är jag jätteglad för alla mina stopp-ord, typ gullungar kan ni vänta lite etc... :P

Jag också! Började fundera på hur många stopp-/"förbuds"ord jag använder i vardagen, det blir ju en del. Nej, vänta, stopp, öpp öpp, ajaj eller ett lite milt "vad i helvete tror du att du håller på med"... :angel: :D

Men att kalla det förbudsord klingar lite fel i mina öron. Jag ber ju helt enkelt bara hunden att göra något annat, som kan vara olika beroende på situation.
 
Jag också! Började fundera på hur många stopp-/"förbuds"ord jag använder i vardagen, det blir ju en del. Nej, vänta, stopp, öpp öpp, ajaj eller ett lite milt "vad i helvete tror du att du håller på med"... :angel: :D

Men att kalla det förbudsord klingar lite fel i mina öron. Jag ber ju helt enkelt bara hunden att göra något annat, som kan vara olika beroende på situation.

Nej använder jag väldigt ofta, som ett exempel, vi spårar, jag ser att huliganen släpper spåret och lyfter nosen och börjar ta vindvittring istället, då säger jag "Nej", och så följt av "Spåra" och han söker sig ner i spåret igen. Det kanske skulle räcka med att säga Spåra, men mitt "Nej" kommer så spontant så jag har har svårt att bryta det. Till vardags är det lite samma sak om huliganen vill gå en stig och jag har tänkt en annan, "Nej, vi går här" (Här kan det då utbryta en diskussion, "matte det luktar jättegott här, kan vi inte går här istället? snälla snälla snälla???" Jodå jag vet att det luktar gott där, jag såg nyss både älg och rådjur som sprang åt det hållet så jag tänkte ta den här vägen för att vi ska slippa vidare diskussioner" "du är elak matte, men jag går väl den där tråkiga stigen då" 30 sek senare "kolla en ekorre, jättekul matte")
 
Att man avlägsnar hunden fysiskt betyder inte per automatik att man skäller på hunden eller är brysk.

Att leda en hund i halsbandet är inte att skälla på den. Jag tror att en del av missförstånd och "fördomar" mot (oss) mjukisar kommer ifrån sådana här diskussioner - där "ta i halsband" blir "skälla på hund". Det kan nog lätt tolkas som att man i mjukisarnas värld inte får nudda hunden - för då är man elak. Jag vet att det inte finns många som aldrig tar sin hund i halsbandet, men kommer man ny och hör om sådant så blir det säkert lätt en sanning.

Jag hade funderat många varv på min relation till hunden om den upplevde mig och min fysiska närhet som "skäll".

Jag skrev "Mycket användbart i alla de tillfällena du inte är tillräckligt nära att rent fysiskt dra hunden där ifrån. Att börja skälla (ut) hunden i den situationen gör enligt min erfarenhet bara hunden mer benägen att smaska upp de farliga. Därför är det inte bara positivt i den mening att du o hunden har de roligare tillsammans utan du kommer också ha mer användning av de"

Alltså, är du inte tillräckligt nära att hindra hunden fysiskt. Om det så är att ta bort det farliga eller hunden så har du ju tre val, ignorera, skälla ut/låta brysk etc, eller ha ett inlärt kommando. Jag antydde alltså aldrig att "ta i halsband" är samma sak som att skälla ut hunden.

Många antyder också att det finns hundägare som bara skulle titta på när deras hund hittar/sväljer något livsfarligt och jag tror (och hoppas) att alla, oavsett tränings"filosofi" skulle göra allt i sin makt för att stoppa hunden. Bara det om jag blir tvungen att skälla på min hund (vilket ofta ändå inte gör saken bättre) så har jag misslyckats. Något att träna på helt enkelt, en väldigt viktigt sak också. Därför, om du är tillräckligt nära är det ju ett väldigt bra tillfälle att träna i en kontrollerad situation, istället för att bara ta hunden där ifrån rent fysiskt och inte lära sig något alls.

Hoppas det blev tydligare nu. Och sen vill jag tillägga att alla ord är ju bara ord tills man lägger något värde i det. Ett nej kan vara världens mest positiva ord, samma med vänta, stopp, tyst, skall, gullungar och allt vad ni tagit upp.

EDIT: Ska tillägga att jag själv ser det som så att hunden ska vilja vara med mig, hunden ska få ut något av att vara med mig, inte bara vara där för att. Jag måste förtjäna all den arbetsglädjen.
 
Senast ändrad:
Problemet är väl att folk slår ihop brandsläckning och träning :)
Jag försöker så långt det går och så långt jag kan, att enbart träna genom att släcka ut icke önskvärda beteenden och förstärka önskvärda. Jag tycker inte om att fysiskt korrigera min hund, och har nästan aldrig gjort det.
Däremot så hade jag inte tvekat på att tex ta i riktigt hårt med henne om det hade inneburit att jag hade räddat henne från en situation som skulle kunna utveckla sig till något livsfarligt, t ex om hon springer mot en bil eller liknande.
Men det handlar ju inte om träning, utan om att på det mest effektiva sättet stoppa något som kan få förödande konsekvenser, dvs brandsläckning.
 
Och sen vill jag tillägga att alla ord är ju bara ord tills man lägger något värde i det. Ett nej kan vara världens mest positiva ord, samma med vänta, stopp, tyst, skall, gullungar och allt vad ni tagit upp.
.

Absolut! Det var därför jag frågade @FrauleinLeo om hon visste huruvida det var inga stoppord alls eller negativt inlärda sådana.

Jag tror förövrigt att själva språket och hur vi tolkar innebörden av ord är en anledning till varför det är svårt att hålla diskussioner som denna nyanserade och utan att exemplen blir allt för svart-vita. Skriver jag att "jag har lärt mina hundar att man inte får jaga rådjur" så kommer det finnas ungefär lika många tankar om hur jag har gjort som det finns personer i den här tråden. ;)
 
Jag gör en stor skillnad på korrigeringar som i min värld betyder HALLÅ VAKNA och bestraffningar som är obehag man ger till hunden i syfte att få den att bete sig annorlunda i framtiden. Min första hund höll jag på att bestraffa en himla massa i början, men det fungerade ju inte alls. Det rann av honom som en gås och gjorde inte precis att han blev mer samarbetsvillig.

Förbudsord som nej är ren information i min värld, det har ingenting med korrigering eller bestraffning att göra så länge det åtlyds. Mina kommandon för saktagåendet i framåtsändandet är "Ojoj" till ena hunden och "A-a" till andra ;). Jag har också tränat upp belöningsförväntan på när jag ryter/skriker vissa kommandon för att kunna nå dem på långt håll när de har tankarna på annat. Så när jag vrålar "ligg" blir de glada :D
 
Jag börjar förstå varför det är svårt i hundvärlden att vara överrens :P Det finns tusen oliak sätt att träna hund och ingen är rätt. Jag tränar annorlunda med mina vovvar då de är olika. Jag hoppas och tror att de flesta hundägare väljer den metod som passar hund och människa bäst.
 
Jag skrev "Mycket användbart i alla de tillfällena du inte är tillräckligt nära att rent fysiskt dra hunden där ifrån. Att börja skälla (ut) hunden i den situationen gör enligt min erfarenhet bara hunden mer benägen att smaska upp de farliga. Därför är det inte bara positivt i den mening att du o hunden har de roligare tillsammans utan du kommer också ha mer användning av de"
Alltså, är du inte tillräckligt nära att hindra hunden fysiskt. Om det så är att ta bort det farliga eller hunden så har du ju tre val, ignorera, skälla ut/låta brysk etc, eller ha ett inlärt kommando. Jag antydde alltså aldrig att "ta i halsband" är samma sak som att skälla ut hunden.<snip>

Mandy larde sig "Leave it" och "Give" runt 12 veckors alder. Det tog inte mer an nagon vecka och sitter som berg fortfarande nu nar hon ar 7 ar. Sager jag "Leave it" vander hon uppmarksamheten mot mig. Alltid. Ofta kommer hon, men ibland ar det hon focuserar pa sa interessant att jag maste lagga till en inkallning. Men hon bryter alltid sin focus. Aven om det blir mycket kort just nar hon blir pahoppad av en annan hund och matte ar vardelos och sager att hon ska "Leave it". :o
Om jag sager "Give" oppnas hennes mun rent reflexmassigt och har gjort det sedan hon var under halvaret gammal. Hon blir tamligen ofta mycket besviken och blanger surt pa mig resten av den dagen, men hon kan inte lata bli att oppna munnen. :D

Till och med Mandy far brottom att hugga tag i det hon vill ha om jag tar tag i henne for att fysiskt ta bort henne, men sa lange jag verbalt och med kroppssprak gor klart vad jag vill lyder hon direkt.

Princess Diva ... well ... Hon ar nu 2 ar och vet vad "Out" (slapp) betyder och slapper garna ... for det mesta. Men om hon inte kanner for att slappa gar det trogt. Ibland darrar underkaken sa hon slapper forsiktigt i omgangar.:angel:

Hon vet ocksa vad "Leave it" betyder, men det ar ytterst sallan det fungerar. Hon har absolut ingen som helst langtan att 'Please' mig, oavsett hur gott godis jag har eller hur mycket vi kampar eller jag kastar bollen. Hon gor det hon har lust med forst och framst ... om hon gillar det jag ber henne gora lyder hon fort som ogat.:cautious: Sa det hon kan, vilket faktist inte ar sa lite nar jag tanker pa det, har hon alltsa lar sig for att vi haft sa kul ...

Om jag forsoker att ta tag i henne fysiskt drar hon ivag med skatten fort som ogat innan man har en chans att fa tag pa henne ... daremot stannar hon alltid och tittar pa mig nar jag ropar hennes namn. Om jag da sanker rosten och later missnojd medan jag sakta gar emot henne star hon kvar. Hon later mig ta i det hon snott utan problem och star kvar som under nagon sorts fortrollning ... Om jag forsoker ta tag i henne drar hon fort som ogat, jag har inte en chans att halla i henne om hon sticker. Haller jag bara i det hon tagit, utan att dra eller forsoka tvinga henne slapper hon sa smaningom ... utom om hon readan borjat svalja, da bruker det aka ner.

Nu skaller jag inte ut mina hundar, och har aldrig gjort det, men jag talar mycket tydligt om att jag ar missnojd, bade verbalt och med kroppssprak. Vid en tavling gick en massa losa hundar, och folk, runt under platsliggningen. Mandy borjade rulla over pa rygg for att lukta pa hunden bredvid, men nar jag hojde pa ogonbrynen och stirrade pa henne rullade hon sakta, sakta, tillbaka till ett ordentligt ligg ... och slickade sig om munnen och tuggade lite innan hon la ner hakan i golvet och lag kvar. Mina barn skrattar och sager att det ar min, "Mamma menar allvar" uppsyn som de kanner val igen.:p Tyvarr biter den inte sa bra pa "lill hunden" :meh:
 
Att leda en hund i halsbandet är inte att skälla på den. Jag tror att en del av missförstånd och "fördomar" mot (oss) mjukisar kommer ifrån sådana här diskussioner - där "ta i halsband" blir "skälla på hund". Det kan nog lätt tolkas som att man i mjukisarnas värld inte får nudda hunden - för då är man elak. Jag vet att det inte finns många som aldrig tar sin hund i halsbandet, men kommer man ny och hör om sådant så blir det säkert lätt en sanning.

Jag hade funderat många varv på min relation till hunden om den upplevde mig och min fysiska närhet som "skäll".

I den här diskussionen handlar det ju dock delvis om ett par situationer som vi inte sett, men där utomstående upplevt att hundarna behandlats för bryskt. Vi har ju ingen som helst aning om hur det faktiskt sett ut (det finns en del riktigt mysko människor som kan stoppa en för att föreläsa hund där ute :D) men för diskussionens skull tycker i alla fall jag det är intressant att fundera från båda perspektiven.

Visst är det tråkigt om mjuk träning blir missförstådd (vilket den ofta blir), men jag tror faktiskt att de flesta missförstånd kommer från en ren ovilja att förstå... Det är lättare att inte titta närmare på sin egen träning om man målar upp en bild av lallande idioter på "andra sidan".

(Jag tycker inte det är något fel med att dra i halsbandet, däremot är det sällan något jag rekommenderar i första hand eftersom det kan trigga motstånd. I kombination med att vi, som de apor vi är, tenderar att tänka "handtag" om allt vi möjligen kan få grepp om tycker jag det är bra att medvetet arbeta ifrån det.)

Problemet är väl att folk slår ihop brandsläckning och träning :)
Jag försöker så långt det går och så långt jag kan, att enbart träna genom att släcka ut icke önskvärda beteenden och förstärka önskvärda. Jag tycker inte om att fysiskt korrigera min hund, och har nästan aldrig gjort det.
Däremot så hade jag inte tvekat på att tex ta i riktigt hårt med henne om det hade inneburit att jag hade räddat henne från en situation som skulle kunna utveckla sig till något livsfarligt, t ex om hon springer mot en bil eller liknande.
Men det handlar ju inte om träning, utan om att på det mest effektiva sättet stoppa något som kan få förödande konsekvenser, dvs brandsläckning.

Exakt! :bow:

Jag gör en stor skillnad på korrigeringar som i min värld betyder HALLÅ VAKNA och bestraffningar som är obehag man ger till hunden i syfte att få den att bete sig annorlunda i framtiden. Min första hund höll jag på att bestraffa en himla massa i början, men det fungerade ju inte alls. Det rann av honom som en gås och gjorde inte precis att han blev mer samarbetsvillig.

Förbudsord som nej är ren information i min värld, det har ingenting med korrigering eller bestraffning att göra så länge det åtlyds. Mina kommandon för saktagåendet i framåtsändandet är "Ojoj" till ena hunden och "A-a" till andra ;). Jag har också tränat upp belöningsförväntan på när jag ryter/skriker vissa kommandon för att kunna nå dem på långt håll när de har tankarna på annat. Så när jag vrålar "ligg" blir de glada :D

Jag ser dock en hel del som hävdar att de korrigerar, inte straffar, för att det är den avsikt de har med ingripandet. Oavsett att hunden visar tydligt att det är straffande, som om avsikten är det avgörande. Jag blir lite less på rekommendationer att spruta vatten på hunden i tid och otid, tex. För det är ju inte ett straff gubevars, jag menar ju bara att avbryta - plus att det är väldigt behändigt att hunden blir dämpad och håller sig närmare matte sen! :up: :banghead:

(Spinner vidare på ordbruket här, säger inte att just du straffar men pyntar på det med andra ord!)

Jag börjar förstå varför det är svårt i hundvärlden att vara överrens :P Det finns tusen oliak sätt att träna hund och ingen är rätt. Jag tränar annorlunda med mina vovvar då de är olika. Jag hoppas och tror att de flesta hundägare väljer den metod som passar hund och människa bäst.

Det tror inte jag... Bara på klubben ser man mängder av hundar som osäkra och totalt oförstående försöker göra rätt men inte får minsta chans att förstå vad matte/husse egentligen vill. Och det är ändå långt-över-medel-intresserade hundägare, som åker till klubben och tränar målmedvetet (nåja...) flera gånger i veckan, de flesta gör inte det. Sitter man på stan några timmar utan hund bara för att studera andra ekipage (ja, jag har gjort det) så är det inte precis någon upplyftande syn av gemenskap och samarbete man får sig till livs.

Min upplevelse är att de allra flesta hundägare har en djupt ingrodd övertygelse om att hunden "minsann ska", helt utan ansträngning från människan.
 
Jag ser dock en hel del som hävdar att de korrigerar, inte straffar, för att det är den avsikt de har med ingripandet. Oavsett att hunden visar tydligt att det är straffande, som om avsikten är det avgörande. Jag blir lite less på rekommendationer att spruta vatten på hunden i tid och otid, tex. För det är ju inte ett straff gubevars, jag menar ju bara att avbryta - plus att det är väldigt behändigt att hunden blir dämpad och håller sig närmare matte sen! :up: :banghead:

(Spinner vidare på ordbruket här, säger inte att just du straffar men pyntar på det med andra ord!)

Nej en uppfostran helt utan straff är nog ganska svår att få till, sedan får man kalla det vad man vill. Gud nåde den hund som snor mat på bordet t ex, där är jag absolut ute efter att hunden ska ändra sitt beteende i framtiden och agerar därefter. Jag har också använt antiskallhalsband på en hund, även där var syftet att straffa för att han skulle hålla tyst.

Det finns situationer eller hundar där vatten är lämpligt, men det får ju vara när hunden har gått så långt i sitt problembeteende att den inte går att nå med andra metoder. Jag gick en problemhundsutbildning för Jan Gyllensten (den där instruktörsvidareutbildningen han har) och där var vatten det absolut värsta vi utsatte hundarna för. Eller vi utsatte ingen hund för det, alla provhundarna svarade tillräckligt bra på andra metoder. Men vi fick lära oss på en "dummy" hur vi skulle göra. Så det är INTE en snäll metod bara för att vi inte tar i hundarna rent fysiskt! Men det finns ju grader där med. Ett sprut med en blomspruta gör nog varken till eller från på de flesta hundarna.

Jag är dock helt övertygad om att om vi människor tänker efter lite så kan vi enkelt överlista hunden och forma dess beteende som vi vill med nästan uteslutande belöningar. Hundar är ju fullblodsegoister och gör det de tjänar på, och detta kan vi utnyttja. Det som kan ställa till det är de starkaste drifterna som jaktlust och sexualitet (för att ta ett par exempel), där kan vi ibland behöva tala om vem som bestämmer. Men det kan göras på ett sätt som inte fördärvar relationen mellan hund och förare. I alla fall på de flesta hundar!

Sedan vill jag också tillägga att min första hund har gjort mig väldigt ödmjuk för att det kan vara ganska svårt att fostra hundar som normala metoder inte biter på. Jag stöter ibland på folk som inte förstår hur andra ska ha problem, dessa tror oftast att det är deras egna fantastiska ledaregenskaper som är orsaken till att deras hund är så lydig. Men tittar man på deras hundar så är det nästan alltid ängsliga hundar och/eller hundar med mycket låga drifter. Klart att de lyder, de har ingen anledning att göra annorlunda! Men har man haft en nära relation med en självständig hund eller en som har en eller flera mycket starka drifter så blir man lite mer tacksam för varje stund som hunden vill samma sak som jag vill :D
 
Nej en uppfostran helt utan straff är nog ganska svår att få till, sedan får man kalla det vad man vill. Gud nåde den hund som snor mat på bordet t ex, där är jag absolut ute efter att hunden ska ändra sitt beteende i framtiden och agerar därefter. Jag har också använt antiskallhalsband på en hund, även där var syftet att straffa för att han skulle hålla tyst.

Det finns situationer eller hundar där vatten är lämpligt, men det får ju vara när hunden har gått så långt i sitt problembeteende att den inte går att nå med andra metoder. Jag gick en problemhundsutbildning för Jan Gyllensten (den där instruktörsvidareutbildningen han har) och där var vatten det absolut värsta vi utsatte hundarna för. Eller vi utsatte ingen hund för det, alla provhundarna svarade tillräckligt bra på andra metoder. Men vi fick lära oss på en "dummy" hur vi skulle göra. Så det är INTE en snäll metod bara för att vi inte tar i hundarna rent fysiskt! Men det finns ju grader där med. Ett sprut med en blomspruta gör nog varken till eller från på de flesta hundarna.

Jag är dock helt övertygad om att om vi människor tänker efter lite så kan vi enkelt överlista hunden och forma dess beteende som vi vill med nästan uteslutande belöningar. Hundar är ju fullblodsegoister och gör det de tjänar på, och detta kan vi utnyttja. Det som kan ställa till det är de starkaste drifterna som jaktlust och sexualitet (för att ta ett par exempel), där kan vi ibland behöva tala om vem som bestämmer. Men det kan göras på ett sätt som inte fördärvar relationen mellan hund och förare. I alla fall på de flesta hundar!

Sedan vill jag också tillägga att min första hund har gjort mig väldigt ödmjuk för att det kan vara ganska svårt att fostra hundar som normala metoder inte biter på. Jag stöter ibland på folk som inte förstår hur andra ska ha problem, dessa tror oftast att det är deras egna fantastiska ledaregenskaper som är orsaken till att deras hund är så lydig. Men tittar man på deras hundar så är det nästan alltid ängsliga hundar och/eller hundar med mycket låga drifter. Klart att de lyder, de har ingen anledning att göra annorlunda! Men har man haft en nära relation med en självständig hund eller en som har en eller flera mycket starka drifter så blir man lite mer tacksam för varje stund som hunden vill samma sak som jag vill :D

Alltså jag har egentligen inga invändningar emot att folk använder (genomtänkta!) straff i sin träning, jag själv strävar efter att undvika det men det är ju mitt val - och jag skulle aldrig påstå att jag nått upp i några 100% heller.

Det är bara en sak som verkligen går mig på nerverna, när folk hittar på omskrivningar och bortförklaringar istället för att se klart på vad de gör. Jag orkar sällan le artigt igenom diskussioner där godis är belöning men klapp och uppmuntran är det inte ("men vill du vara en godisautomat eller?" :banghead:), där skrik och ryck är straff men vattensprut är det inte, osv. Klart som sjutton vi påverkar hundarna dit vi vill ha dem, och det är helt våra egna val hur vi gör det. Men man kan åtminstone ta sitt ansvar på så pass allvar att man inte sitter och hittar på försköningar och omskrivningar för vad man faktiskt håller på med.
(Återigen, pratar inte om just dina ordval här, jag tar avstamp i din text för att gräva upp lite frustrationer tydligen. :D)

Och visst är det så att olika hundar är olika lättränade! Det finns ju otaliga exempel på enormt trevliga, vältränade och arbetsvilliga hundar som hanterats med helt obegripligt dåliga metoder egentligen - och tvärtom, hundar som lagts ner timme efter slitsam timme på både planering och aktiv, genomtänkt träning, som fortfarande har långt till målet. Vissa drifter är svåra att nå, det bör man aldrig sticka under stol med. Och vissa hundar föds nästan "färdiga". :p

Den där kaxiga typen som har en "perfekt" hund och är övertygad om att det pga hens utomordentliga, förträffliga hundkunskaper (och naturliga ledaregenskaper :laugh:) har vi nog alla träffat på... Jag tror numer att det är helt omöjligt att nå fram till dem, de varken kan eller vill se att det skiljer sig åt mellan olika hundar. Kanske får de tänka om med nästa hund, men risken är ju att den helt enkelt inte passar in i deras mall och därför är defekt - avliva och skaffa en "normal" hund... Förr kunde jag försöka diskutera om drifter, flexibilitet osv, men numera.... Nä, för det mesta orkar jag faktiskt inte. (Däremot försöker jag fortfarande stötta någon som blir utsatt för "om du bara gör som jag så blir det ordning på din hund :grin:"-föreläsningen, risken är tyvärr rätt stor att någon som är osäker lyssnar på dumheterna. :banghead:)
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla...
2 3
Svar
42
· Visningar
5 398
Senast: fixi
·
Övr. Hund Behöver ventilera av mig… Jag tog emot en omplacerings hund i april först på prov i två veckor innan jag beslöt mig för att köpa honom...
2
Svar
33
· Visningar
5 107
Senast: Hermelin
·
Hundträning Hej alla, Min maltipoo (hane, inte kastrerad) blir i år 4 år gammal och det finns en rad problem som jag tror bottnar i stress. Vet...
2
Svar
20
· Visningar
3 296
Senast: Acto
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 881
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp