Träningsfilosofi

[dpmatte]

Hela tiden positiv träning med klicker och belöning. Aldrig kommentera negativt när något blir fel. Hunden kan inte hjälpa att matte inte kan förklara rätt. Då är det bara gör om gör rätt.

 

[iNHALE]

Fast. I båda exemplen du tar upp så låter man ju inte hunden bara hålla på.
I första exemplet låter det som att personen gör sig extra rolig och försöker vara roligare än det hunden hittat på backen - hunden lär sig att matte är roligare än det som är på backen. Jag är väldigt säker på att personen skulle släpa hunden därifrån om det faktiskt är något farligt på backen..

Andra exemplet fungerar också väldigt bra på många hundar. Utsläckning kallas det. Hunden hoppar för att få uppmärksamhet men man släcker helt enkelt ut beteendet genom att inte ge hunden uppmärksamhet försen den är lugn/har alla tassarna på backen. Fungerar också väldigt bra.

Jag har testat båda exemplen åt båda hållen sas och tycker icke korrigerande funkar bäst, faktiskt.

Första exemplet. Om min tik fastnar på någon fläck och inte kommer direkt så springer jag iväg och ropar glatt, när hon kom så leker vi järnet. Det gjordes framförallt när hon var liten men görs fortfarande ibland. Fått en väldigt bra inkallning som gjort att hon vänder i luften de få gånger hon varit påväg fram till intressanta saker och jag kallar in henne.

Andra exemplet så försökte jag korrigera schäfern vid några tillfällen när jag tappade tålamodet när han blev lite för lycklig/överexalterad vid besök. Resulterade i ännu mer exalterad hund. Det som fungerade bäst var att antingen få en uppgift (ligga) med tät belöning i inlärningsfasen, få ett gott köttben som han kunde ligga och gnaga på i början som dämpade honom eller en boll som han fick bära på samtidigt som han hälsade. Det var också dämpande. Man kan ju lära hunden vad för beteende man VILL ha istället för att straffa oönskat beteende.

Alltså om min hund är påväg att äta något som jag tror kan vara skadligt, då kommer jag inte locka på honom och hoppas att jag ska ha tur och han lämnar det som ligger på marken utan då tar jag det säkra före det osäkra och tar med honom bort genom att ta i selen eller halsbandet. Det betyder inte att jag straffar, blir hårdhänt eller blir arg på hunden, men jag tänker inte spela rysk roulette med min hunds hälsa och hoppas att det där kycklingbenet han satte i sig på några sekunder medan jag försökte göra mig rolig 2 meter bort inte ska reslutera i att vi får spendera natten hos veterinären. Självklart finns det bättre alternativ än att dra med sig hunden om det är något som är tämligen ofarligt, typ kaninbajs eller något annat som iaf min hund äter som godis om han får chansen. Men grillade ben tillhör inte den kategorin där jag skulle våga riska något och det var precis det som situationen handlade om, en hund som var påväg att sätta i sig något som skulle kunna orsaka en del skada och personen ansåg att jag skulle locka iväg hunden istället eftersom den korrigeringen jag gjorde var "brysk och hårdhänt".

Samma sak så tänker jag inte stå och titta på med armarna i kors medan min hund nästan välter en besökare som kommer innanför dörren och hoppar på personen så till den milda grad att personen nästan trillar och inte ens klarar att få av sig skorna för att hunden kastar sig mot personens ansikte så fort personen böjer sig ned. Att man avleder med tuggben, leksak, platsläggning eller vad det nu kan vara är ju helt okej i ett sånt läge. Men att med en sån stor hund som det handlade om föreslå att besökaren ska låta hunden slänga sig på personen medan man själv står med armarna i kors och låtsas som att det regnar tycker jag inte är lämpligt. Det skulle iaf vara om man framkallar situationen ur ett träningssyfte där "offret" är beredd på det och är där för att agera trigger till hunden som ska tränas.

Som jag skrev i mitt ursprungsinlägg är jag inte HELT emot korrigerings-lös uppfostran. I vissa situationer och med vissa hundar funkar det utmärkt, men i andra situationer och med vissa hundar måste man gå in och bryta.

 

[Askvind]

@iNHALE Fast ser du inte det lite bakvänt? Det handlar ju att träna hunden innan den dagen du stöter på något farligt, så att du litar på hunden att den lyssnar och tycker du är roligare. Mycket användbart i alla de tillfällena du inte är tillräckligt nära att rent fysiskt dra hunden där ifrån. Att börja skälla hunden i den situationen gör enligt min erfarenhet bara hunden mer benägen att smaska upp de farliga. Därför är det inte bara positivt i den mening att du o hunden har de roligare tillsammans utan du kommer också ha mer användning av de.

 

[linnsan]

Alltså om min hund är påväg att äta något som jag tror kan vara skadligt, då kommer jag inte locka på honom och hoppas att jag ska ha tur och han lämnar det som ligger på marken utan då tar jag det säkra före det osäkra och tar med honom bort genom att ta i selen eller halsbandet. Det betyder inte att jag straffar, blir hårdhänt eller blir arg på hunden, men jag tänker inte spela rysk roulette med min hunds hälsa och hoppas att det där kycklingbenet han satte i sig på några sekunder medan jag försökte göra mig rolig 2 meter bort inte ska reslutera i att vi får spendera natten hos veterinären. Självklart finns det bättre alternativ än att dra med sig hunden om det är något som är tämligen ofarligt, typ kaninbajs eller något annat som iaf min hund äter som godis om han får chansen. Men grillade ben tillhör inte den kategorin där jag skulle våga riska något och det var precis det som situationen handlade om, en hund som var påväg att sätta i sig något som skulle kunna orsaka en del skada och personen ansåg att jag skulle locka iväg hunden istället eftersom den korrigeringen jag gjorde var "brysk och hårdhänt".

Samma sak så tänker jag inte stå och titta på med armarna i kors medan min hund nästan välter en besökare som kommer innanför dörren och hoppar på personen så till den milda grad att personen nästan trillar och inte ens klarar att få av sig skorna för att hunden kastar sig mot personens ansikte så fort personen böjer sig ned. Att man avleder med tuggben, leksak, platsläggning eller vad det nu kan vara är ju helt okej i ett sånt läge. Men att med en sån stor hund som det handlade om föreslå att besökaren ska låta hunden slänga sig på personen medan man själv står med armarna i kors och låtsas som att det regnar tycker jag inte är lämpligt. Det skulle iaf vara om man framkallar situationen ur ett träningssyfte där "offret" är beredd på det och är där för att agera trigger till hunden som ska tränas.

Som jag skrev i mitt ursprungsinlägg är jag inte HELT emot korrigerings-lös uppfostran. I vissa situationer och med vissa hundar funkar det utmärkt, men i andra situationer och med vissa hundar måste man gå in och bryta.

Ja alltså. Man får ju se till att sitt träningsoffer är ett villigt träningsoffer Man kan ju inte bara låta hunden härja på folk som inte vill vara delaktiga. Då är det ju bättre att man tar hunden därifrån och tränar in ett alternativt beteende.

 

[iNHALE]

@iNHALE Fast ser du inte det lite bakvänt? Det handlar ju att träna hunden innan den dagen du stöter på något farligt, så att du litar på hunden att den lyssnar och tycker du är roligare. Mycket användbart i alla de tillfällena du inte är tillräckligt nära att rent fysiskt dra hunden där ifrån. Att börja skälla hunden i den situationen gör enligt min erfarenhet bara hunden mer benägen att smaska upp de farliga. Därför är det inte bara positivt i den mening att du o hunden har de roligare tillsammans utan du kommer också ha mer användning av de.

Fast stopp nu... "skälla hunden"? Var står det att man ska börja skälla på hunden? Att ta hunden i halsbandet/selen, gå vidare och berömma när hunden hänger med ser iaf inte jag som att skälla på hunden. Om hunden blir knäckt och stressad av att man lägger tryck i halsbandet eller selen så får man ju hitta en alternativ väg, men majoriteten av alla sällskapshundar brukar inte reagera så.

Sen är det så att man måste börja någonstans. Personligen med min hund har vi kommit väldigt långt redan och kommandot "lämna" funkar iaf 7/8 av 10 gånger, men ibland hittar man saker när man är ute som man inte stöter på så ofta och ibland är dessa sakerna nästan helt oemotståndliga. Om föremålet inte är direkt skadligt kan man ju ta tillfället i akt att träna, men om det är något som kan vara skadligt om hunden får i sig det så tycker iaf jag att man får sätta hundens hälsa framför eventuella träningsframsteg. Min hund har försökt plocka upp krossat glas t.ex. och där är det ju verkligen loss och lämna omedelbart innan hunden skär sig i munnen.

 

[hastflicka]

<snip>
vår flock är ingen demokrati, rätt och fel bestämmer jag och ingen annan. <snip>.

Exact sa ar det hos mig ocksa. JAG har ansvaret att mina hundar mar bra och uppfor sig sa att alla runt omkring oss ocksa kan ma bra.

<snip>
En hund som står och äter något han inte får ska självklart avbrytas, men inte starkare än vad som krävs för att stoppa beteendet. Alltså inget påfört obehag för att det ska påverka hans val i framtiden, utan om det räcker med att tex lyfta undan skärbrädan så är det bra så. <snip>

Det ar ju bra om det gar, men jag har (SUCK!) en "lill hund" som ater, och svaljer, allt. Ser jag att hon fatt tag pa nagot hon bara inte kan fa svalja tar jag i sa att hon valjer att inte svalja fort innan jag kommer eller kallar in henne. Hon gillar byteshandel, och kommer garna och lagger vad hon har i min hand nar jag ber om det. Allt fran de mest atravarda skatterna (nya margben) som hon annars forsvarar valdsamt till hennes favorit leksaker.

Det galler dock inte nar hon har nagot riktigt forbjudet (rakblads kammen jag tappade nar jag anvande den att trimma fullblodet's man med haromdagen) da springer hon fort som attan ivag och ska tugga pa det. Sadana ganger ryter jag tillrackligt for att gora henne osaker sa hon inte tuggar i sig vad det nu ar.
Nar Mandy var liten horde jag sa manga saga -aven har pa Buke- att man ska morra till valpen, som hundmamman gor. Det funkade inte alls med Mandy. Med Diva ar det dock det enda sattet att fa henne att stoppa tillrackligt lange for att hennes ADHD hjarna ska stanna till sa hon hor vad man sager. Hon slapper da, sakta och olyckligt, det hon har snott medan vi har konstant ogonkontakt och jag "morrar" tyst men mjukt medan jag haller i saken utan att dra. (Harom dagen hittade hon en oanvand binda nar jag inte hade stangt dorren till toan bra nog, nar jag hade fingret anda nere i halsen pa henne for att fa ut den hjalpte hon snallt till med tungan nar jag morrade) Det spelar ingen roll hur mycket godis eller vilka leksaker man har ... har hon hittat en skatt vill hon behalla den och byteshandel ar helt uteslutet.

"Morrrytet" anvander jag mycket sallan och da bara nar det verkligen behovs. Nar jag har gjort det ar det viktigt att hon far komma och "fjaska" som valpar gor till mamman nar hon har "uppfostrat" dem och att jag talar om vilken super tjej hon ar.
Jag nastan aldrig rutit at Mandy ... Det behovs inte. Hennes mal i livet ar att "please" mig och det ar oftast helt tillrackligt for mig att hoja pa ogonbrynen och tyst skaka pa huvudet for att hon ska sluta med vad det nu ar hon gor. Behover jag verkligen saga ifran lagger jag till ett mjukt, "Nehejdu".

Precis som med manniskor, eller hastar, har de mycket olika personligheter och behover ocksa mycket olika behandling. Som larare, och foralder, har jag alltid ansett att JAG ar den vuxna som har ansvaret for mina barn och elever. Att alla mar bra och trivs och har ett klimat i klassrummet dar de kan lara sig. Det ar precis likadant med mina hundar och hastar. Ansvaret att de ska ma bra, och att alla runt omkring oss ska ma bra, ar mitt och jag tar det mycket allvarligt. Det finns bade bra och daliga konsekvenser for mig. Precis som det ar ute i livet.

 

[Monstermom]

Alltså om min hund är påväg att äta något som jag tror kan vara skadligt, då kommer jag inte locka på honom och hoppas att jag ska ha tur och han lämnar det som ligger på marken utan då tar jag det säkra före det osäkra och tar med honom bort genom att ta i selen eller halsbandet. Det betyder inte att jag straffar, blir hårdhänt eller blir arg på hunden, men jag tänker inte spela rysk roulette med min hunds hälsa och hoppas att det där kycklingbenet han satte i sig på några sekunder medan jag försökte göra mig rolig 2 meter bort inte ska reslutera i att vi får spendera natten hos veterinären. Självklart finns det bättre alternativ än att dra med sig hunden om det är något som är tämligen ofarligt, typ kaninbajs eller något annat som iaf min hund äter som godis om han får chansen. Men grillade ben tillhör inte den kategorin där jag skulle våga riska något och det var precis det som situationen handlade om, en hund som var påväg att sätta i sig något som skulle kunna orsaka en del skada och personen ansåg att jag skulle locka iväg hunden istället eftersom den korrigeringen jag gjorde var "brysk och hårdhänt".

Samma sak så tänker jag inte stå och titta på med armarna i kors medan min hund nästan välter en besökare som kommer innanför dörren och hoppar på personen så till den milda grad att personen nästan trillar och inte ens klarar att få av sig skorna för att hunden kastar sig mot personens ansikte så fort personen böjer sig ned. Att man avleder med tuggben, leksak, platsläggning eller vad det nu kan vara är ju helt okej i ett sånt läge. Men att med en sån stor hund som det handlade om föreslå att besökaren ska låta hunden slänga sig på personen medan man själv står med armarna i kors och låtsas som att det regnar tycker jag inte är lämpligt. Det skulle iaf vara om man framkallar situationen ur ett träningssyfte där "offret" är beredd på det och är där för att agera trigger till hunden som ska tränas.

Som jag skrev i mitt ursprungsinlägg är jag inte HELT emot korrigerings-lös uppfostran. I vissa situationer och med vissa hundar funkar det utmärkt, men i andra situationer och med vissa hundar måste man gå in och bryta.

Jag tycker du ställer upp ett antingen/eller-förhållande som jag inte upplever existerar. Det finns andra sätt att bryta och hindra än att vara fysisk, i de allra flesta fall. Jag väljer tex att ställa mig på saker som Monster intresserar sig för istället för att släpa iväg honom (oönskad konflikt) eller försöka locka bort honom (ger honom för stor möjlighet att göra fel), det hindrar honom från att fortsätta med ett oönskat beteende och inbjuder samtidigt till ett önskat (ta kontakt). Det finns väldigt, väldigt få situationer där man faktiskt bara har två val om man funderar lite på saken, och att presentera det som antingen/eller är att förenkla så mycket att det blir orimligt. Det är inte så att man måste bryskt schasa undan en hund som hoppar och visa att det inte är OK eller låta den välta besökare, det finns massor av sätt att hantera situationen. Vad man väljer är upp till var och en, men det är inte så att de som väljer bort att ge hunden "konsekvenser" för oönskade beteenden måste låta hunden springa vild istället.

 

[Monstermom]

Exact sa ar det hos mig ocksa. JAG har ansvaret att mina hundar mar bra och uppfor sig sa att alla runt omkring oss ocksa kan ma bra.



Det ar ju bra om det gar, men jag har (SUCK!) en "lill hund" som ater, och svaljer, allt. Ser jag att hon fatt tag pa nagot hon bara inte kan fa svalja tar jag i sa att hon valjer att inte svalja fort innan jag kommer eller kallar in henne. Hon gillar byteshandel, och kommer garna och lagger vad hon har i min hand nar jag ber om det. Allt fran de mest atravarda skatterna (nya margben) som hon annars forsvarar valdsamt till hennes favorit leksaker.

Det galler dock inte nar hon har nagot riktigt forbjudet (rakblads kammen jag tappade nar jag anvande den att trimma fullblodet's man med haromdagen) da springer hon fort som attan ivag och ska tugga pa det. Sadana ganger ryter jag tillrackligt for att gora henne osaker sa hon inte tuggar i sig vad det nu ar. Nar Mandy var liten horde jag sa manga saga -aven har pa Buke- att man ska morra till valpen, som hundmamman gor. Det funkade inte alls med Mandy. Med Diva ar det dock det enda sattet att fa henne att stoppa tillrackligt lange for att hennes ADHD hjarna ska stanna till sa hon hor vad man sager. Hon slapper da, sakta och olyckligt, det hon har snott medan vi har konstant ogonkontakt och jag "morrar" tyst men mjukt medan jag haller i saken utan att dra. (Harom dagen hittade hon en oanvand binda nar jag inte hade stangt dorren till toan bra nog, nar jag hade fingret anda nere i halsen pa henne for att fa ut den hjalpte hon snallt till med tungan nar jag morrade) Det spelar ingen roll hur mycket godis eller vilka leksaker man har ... har hon hittat en skatt vill hon behalla den och byteshandel ar helt uteslutet.

"Morrrytet" anvander jag mycket sallan och da bara nar det verkligen behovs. Nar jag har gjort det ar det viktigt att hon far komma och "fjaska" som valpar gor till mamman nar hon har "uppfostrat" dem och att jag talar om vilken super tjej hon ar.
Jag nastan aldrig rutit at Mandy ... Det behovs inte. Hennes mal i livet ar att "please" mig och det ar oftast helt tillrackligt for mig att hoja pa ogonbrynen och tyst skaka pa huvudet for att hon ska sluta med vad det nu ar hon gor. Behover jag verkligen saga ifran lagger jag till ett mjukt, "Nehejdu".

Precis som med manniskor, eller hastar, har de mycket olika personligheter och behover ocksa mycket olika behandling. Som larare, och foralder, har jag alltid ansett att JAG ar den vuxna som har ansvaret for mina barn och elever. Att alla mar bra och trivs och har ett klimat i klassrummet dar de kan lara sig. Det ar precis likadant med mina hundar och hastar. Ansvaret att de ska ma bra, och att alla runt omkring oss ska ma bra, ar mitt och jag tar det mycket allvarligt. Det finns bade bra och daliga konsekvenser for mig. Precis som det ar ute i livet.

Jag har inte sagt något om hur andra ska träna, det du citerade var en förklaring av skillnaden mellan att bara avbryta, och att avbryta med avsikt att straffa (i betydelsen minska sannolikheten för en upprepning av beteendet). Andra, däribland du (), får allra nådigast använda sig av avsiktliga negativa konsekvenser i sin hundträning. Jag väljer att låta bli det, så gott det går (ibland gör jag misstag, som alla andra), men det betyder inte att jag tänker tala om för dig hur du ska hantera Mandy eller någon annan hund.

Jag anser också att jag är den vuxna, den som har ansvaret. Det betyder inte exakt detsamma för mig som det gör för dig, dock. Precis som med barnuppfostran.

 

[linnsan]

Jag kan dock tycka att ta hunden från platsen SAMTIDIGT som man lockar, stojar och belönar kan vara en riktigt bra grej. Känns som att man tar bort konflikten (hundens rädsla att förlora det den hittat) om man liksom gör det skojigt och gott att lämna. Även om det görs genom att man fysiskt avlägsnar hunden. Men det beror ju på helt hur hunden upplever det egentligen.

 

[iNHALE]

Jag tycker du ställer upp ett antingen/eller-förhållande som jag inte upplever existerar. Det finns andra sätt att bryta och hindra än att vara fysisk, i de allra flesta fall. Jag väljer tex att ställa mig på saker som Monster intresserar sig för istället för att släpa iväg honom (oönskad konflikt) eller försöka locka bort honom (ger honom för stor möjlighet att göra fel), det hindrar honom från att fortsätta med ett oönskat beteende och inbjuder samtidigt till ett önskat (ta kontakt). Det finns väldigt, väldigt få situationer där man faktiskt bara har två val om man funderar lite på saken, och att presentera det som antingen/eller är att förenkla så mycket att det blir orimligt. Det är inte så att man måste bryskt schasa undan en hund som hoppar och visa att det inte är OK eller låta den välta besökare, det finns massor av sätt att hantera situationen. Vad man väljer är upp till var och en, men det är inte så att de som väljer bort att ge hunden "konsekvenser" för oönskade beteenden måste låta hunden springa vild istället.

Jag säger inte att det inte finns alternativ, jag säger inte att "då finns det inget annat att göra än att...." utan jag säger att om det är en situation där jag inte vågar riska att hunden hinner äta upp föremålet så väljer jag att göra som jag skrev. Om någon annan gör på ett annat sätt som funkar lika bra eller bättre, super, fantastiskt. Det är mycket möjligt att jag kan göra annorlunda. Jag är ingen expert på hundträning, om det är så att det är bättre att jag ställer mig på föremålet som du sa än att ta bort hunden ifrån föremålet så är det ju bra att jag lär mig det så att jag kan ändra mina metoder och göra livet bättre för mig och min hund.

Vidare säger jag inte att man antingen ska korrigera hårt eller inte alls. Som jag skrev så utgår jag ifrån de situationer som jag tog upp, dvs en situation där en person reagerar på att jag är "elak" mot hunden när jag som ett resultat av att hunden ignorerar mitt första verbala kommando tar hunden i selen för att hindra honom att äta upp ett potentiellt farligt föremål. Istället tyckte personen att jag ska locka bort hunden, vilket i det läget inte var ett alternativ pga hundens chans att först äta föremålet och sen svara på lockandet. Så i det läget föredrar jag min metod framför den metoden som personen föreslog. Det innebär inte att jag bortkastar alla andra metoder. Som jag sa, jag är ingen expert, väldigt få personer är riktiga experter.

I det andra fallet var det samma sak, personen ansåg att det bästa i det läget var att inte korrigera utan att låta hunden hålla på, vilket heller inte var ett alternativ i den situationen.

 

[Monstermom]

Jag säger inte att det inte finns alternativ, jag säger inte att "då finns det inget annat att göra än att...." utan jag säger att om det är en situation där jag inte vågar riska att hunden hinner äta upp föremålet så väljer jag att göra som jag skrev. Om någon annan gör på ett annat sätt som funkar lika bra eller bättre, super, fantastiskt. Det är mycket möjligt att jag kan göra annorlunda. Jag är ingen expert på hundträning, om det är så att det är bättre att jag ställer mig på föremålet som du sa än att ta bort hunden ifrån föremålet så är det ju bra att jag lär mig det så att jag kan ändra mina metoder och göra livet bättre för mig och min hund.

Vidare säger jag inte att man antingen ska korrigera hårt eller inte alls. Som jag skrev så utgår jag ifrån de situationer som jag tog upp, dvs en situation där en person reagerar på att jag är "elak" mot hunden när jag som ett resultat av att hunden ignorerar mitt första verbala kommando tar hunden i selen för att hindra honom att äta upp ett potentiellt farligt föremål. Istället tyckte personen att jag ska locka bort hunden, vilket i det läget inte var ett alternativ pga hundens chans att först äta föremålet och sen svara på lockandet. Så i det läget föredrar jag min metod framför den metoden som personen föreslog. Det innebär inte att jag bortkastar alla andra metoder. Som jag sa, jag är ingen expert, väldigt få personer är riktiga experter.

I det andra fallet var det samma sak, personen ansåg att det bästa i det läget var att inte korrigera utan att låta hunden hålla på, vilket heller inte var ett alternativ i den situationen.

Jo, men grejen är (som jag ser det ) att du verkar generalisera väldigt mycket av typen "man måste göra på ett visst sätt i den här svåra situationen/med den här svåra hunden etc, annars har man ingen kontroll", alltså att det blir en sorts uppställning i ansvarstagande vs ansvarslös med en släng av "jamen de med enkla hundar...".

För mig handlar det ganska mycket om det som är den ursprungliga frågan i tråden, hur ser jag på hundträningen i grunden, hur vill jag att vår relation ska se ut. När jag har det klart för mig så informerar det alla beslut jag tar i relation till hunden, en del får jag fundera på och en del går automatiskt men det genomsyrar allt. Jag är sällan intresserad av att lösa "oj, hoppsan, hunden hittade ett ben/hoppar på gästen"-problem, för det är helt enkelt inte så jag ser på situationen. Alls. Jag är intresserad av det bakomliggande som orsakat situationen, och en långsiktig förändring av just det som ligger bakom. Hoppandet/benätandet är ett symptom, som jag får hantera i stunden men som inte är särskilt intressant i sig självt. Det betyder inte att hunden får fortsätta hoppa medan jag sitter i ett hörn och funderar (eller tjoar och kastar godis omkring mig), men det betyder att det inte finns någon anledning till något slags "nänuru, sluta hoppa!"-reaktion heller. Avbryt, fundera, återkom, typ.

Om det är bättre med din hund att ställa sig och hindra som jag gör med min, det har jag ingen som helst aning om tyvärr - för en del hundar kan det vara ett ganska starkt tryck, medan det för min bara är något att bli nyfiken på. Poängen är densamma som jag försöker svamla om ovan, det är var man lägger sitt fokus. Det som är viktigt för mig i en sådan situation är att han inte kan självbelöna och att han tar kontakt med mig, då hindrar jag och tillrättalägger. Mitt fokus ligger helt enkelt någon annan stans än "sluta med det där"...

 

[iNHALE]

Jo, men grejen är (som jag ser det ) att du verkar generalisera väldigt mycket av typen "man måste göra på ett visst sätt i den här svåra situationen/med den här svåra hunden etc, annars har man ingen kontroll", alltså att det blir en sorts uppställning i ansvarstagande vs ansvarslös med en släng av "jamen de med enkla hundar...".

För mig handlar det ganska mycket om det som är den ursprungliga frågan i tråden, hur ser jag på hundträningen i grunden, hur vill jag att vår relation ska se ut. När jag har det klart för mig så informerar det alla beslut jag tar i relation till hunden, en del får jag fundera på och en del går automatiskt men det genomsyrar allt. Jag är sällan intresserad av att lösa "oj, hoppsan, hunden hittade ett ben/hoppar på gästen"-problem, för det är helt enkelt inte så jag ser på situationen. Alls. Jag är intresserad av det bakomliggande som orsakat situationen, och en långsiktig förändring av just det som ligger bakom. Hoppandet/benätandet är ett symptom, som jag får hantera i stunden men som inte är särskilt intressant i sig självt. Det betyder inte att hunden får fortsätta hoppa medan jag sitter i ett hörn och funderar (eller tjoar och kastar godis omkring mig), men det betyder att det inte finns någon anledning till något slags "nänuru, sluta hoppa!"-reaktion heller. Avbryt, fundera, återkom, typ.

Om det är bättre med din hund att ställa sig och hindra som jag gör med min, det har jag ingen som helst aning om tyvärr - för en del hundar kan det vara ett ganska starkt tryck, medan det för min bara är något att bli nyfiken på. Poängen är densamma som jag försöker svamla om ovan, det är var man lägger sitt fokus. Det som är viktigt för mig i en sådan situation är att han inte kan självbelöna och att han tar kontakt med mig, då hindrar jag och tillrättalägger. Mitt fokus ligger helt enkelt någon annan stans än "sluta med det där"...

Då måste du ha missuppfattat mig ganska ordentligt, eller så har jag uttryckt mig som en kratta, eller både och. När det gäller benätande osv lyfte jag fram det eftersom det efterfrågades exempel på situationer då jag stött på personer som inte anser att man ska korrigera hunden, oavsett vad som händer. Att det finns många situationer där det finns bättre lösningar än korrigeringar säger jag inget om, det gör det absolut. Jag är själv helt inne på linjen att det är bättre att man befäster bra beteende och inte gör så stor affär av oönskat beteende, alt försöker vända om det oönskade till önskat utan att hunden upplever det som att den blir tillrättavisad. Ju mindre jag behöver korrigera desto gladare är jag, men det går inte att sticka under stol med att det existerar situationer när den approachen inte fungerar. Noll-korrigering-metoden fungerar inte på 100% av alla hundar i 100% av alla situationer.

Hur du kan få det till att jag generaliserar och menar att man måste göra på ett visst sätt annars har man 0 kontroll har jag ingen aning om. Tycker att jag försökt uttrycka mig så tydligt jag bara kan att i de situationerna jag tog upp så kände jag/vi att det som personerna föreslog att jag/vi skulle göra istället inte var en bra lösning. Det måste man ju få tycka utan att folk ska tro att man håller på och slår sig själv för bröstet.

 

[hastflicka]

Jag har inte sagt något om hur andra ska träna, det du citerade var en förklaring av skillnaden mellan att bara avbryta, och att avbryta med avsikt att straffa (i betydelsen minska sannolikheten för en upprepning av beteendet). Andra, däribland du (), får allra nådigast använda sig av avsiktliga negativa konsekvenser i sin hundträning. Jag väljer att låta bli det, så gott det går (ibland gör jag misstag, som alla andra), men det betyder inte att jag tänker tala om för dig hur du ska hantera Mandy eller någon annan hund.

Jag anser också att jag är den vuxna, den som har ansvaret. Det betyder inte exakt detsamma för mig som det gör för dig, dock. Precis som med barnuppfostran.

Say what? Var har jag sagt hur man SKA trana ... eller havdat att du sagt det? Eller sagt hur du ska behandla Monster? Eller att jag avbryter med avsikt att straffa? (Jag tar bara i nar jag avbryter for att undvika att Diva skadas). Kanske jag ar for trott, for jag forstar verkligen inte.

Diva har redan spenderat natten pa djursjukhuset tva ganger pa grund av "compaction" (grejer i magen som inte ror sig at nagot hall) och en (onodig visade det sig) rontgen nar hon kraktes och jag var radd att hon fatt i sig nagot igen. Allt jag sager ar att det ar super nar det fungerar att gora som du sager (Som det gjorde med Mandy) men om det inte fungerar behover man alternativ. Samma behandling haller inte alltid for alla individer, det galler att behandla varje individ sa att det fungerar for just henne/honom.

 

[Monstermom]

Då måste du ha missuppfattat mig ganska ordentligt, eller så har jag uttryckt mig som en kratta, eller både och. När det gäller benätande osv lyfte jag fram det eftersom det efterfrågades exempel på situationer då jag stött på personer som inte anser att man ska korrigera hunden, oavsett vad som händer. Att det finns många situationer där det finns bättre lösningar än korrigeringar säger jag inget om, det gör det absolut. Jag är själv helt inne på linjen att det är bättre att man befäster bra beteende och inte gör så stor affär av oönskat beteende, alt försöker vända om det oönskade till önskat utan att hunden upplever det som att den blir tillrättavisad. Ju mindre jag behöver korrigera desto gladare är jag, men det går inte att sticka under stol med att det existerar situationer när den approachen inte fungerar. Noll-korrigering-metoden fungerar inte på 100% av alla hundar i 100% av alla situationer.

Hur du kan få det till att jag generaliserar och menar att man måste göra på ett visst sätt annars har man 0 kontroll har jag ingen aning om. Tycker att jag försökt uttrycka mig så tydligt jag bara kan att i de situationerna jag tog upp så kände jag/vi att det som personerna föreslog att jag/vi skulle göra istället inte var en bra lösning. Det måste man ju få tycka utan att folk ska tro att man håller på och slår sig själv för bröstet.

Det kan absolut vara jag som missförstår!
Och givetvis får du tycka att de råd du tar upp som exempel här var dåliga, för oss som inte sett de exakta situationerna (och tillhörande korrigeringarna) blir det ju dock mera allmänt än det blir för dig som upplevt just den situation du pratar om.

Vad jag läser i det du skriver är att du ställer upp ett katastrofscenario som har en rätt lösning och en fel lösning. Och det går ju bra att träna utan korrigeringar i situationer där man inte riskerar något, men i skarpa lägen, med vissa hundar, i vissa situationer, osv, så måste man minsann...

För mig är det ungefär samma tänk som "jaja, småtjejer med veka hundar kan ju lalla omkring med klicker, men vi med tuffa brukshundar måste faktiskt visa vem som bestämmer". Alltså inte att det är just det där om raser klicker och tuffhet och gud-vet-allt du säger, utan det är den där uppställningen att visst, mjukt kan ju funka så länge allt går vägen - men när det verkligen gäller, då får man släppa sånt.

Som sagt, det kan mycket väl vara jag som missuppfattat, men när du skriver saker som att du inte vill spela rysk roulette med din hunds liv så därför måste du korrigera osv, då läser jag det som en väldigt svartvit uppställning.

 

[Monstermom]

Say what? Var har jag sagt hur man SKA trana ... eller havdat att du sagt det? Eller sagt hur du ska behandla Monster? Eller att jag avbryter med avsikt att straffa? (Jag tar bara i nar jag avbryter for att undvika att Diva skadas). Kanske jag ar for trott, for jag forstar verkligen inte.

Diva har redan spenderat natten pa djursjukhuset tva ganger pa grund av "compaction" (grejer i magen som inte ror sig at nagot hall) och en (onodig visade det sig) rontgen nar hon kraktes och jag var radd att hon fatt i sig nagot igen. Allt jag sager ar att det ar super nar det fungerar att gora som du sager (Som det gjorde med Mandy) men om det inte fungerar behover man alternativ. Samma behandling haller inte alltid for alla individer, det galler att behandla varje individ sa att det fungerar for just henne/honom.

OK, jag fattade det som att du menade att jag sagt hur man skulle göra i det du citerade (sorry, har skrivit om meningen flera gånger men får den inte mer begriplig!), nu när jag läser om det så får jag det också till det så det är nog något jag missförstår där i så fall. Jag uppfattade alltså det du skrev som en replik mot

"En hund som står och äter något han inte får ska självklart avbrytas, men inte starkare än vad som krävs för att stoppa beteendet. Alltså inget påfört obehag för att det ska påverka hans val i framtiden, utan om det räcker med att tex lyfta undan skärbrädan så är det bra så"

vilket var förvirrande, eftersom det inte var någon uppmaning om hur folk ska göra utan bara en förklaring av vad jag ser som en skillnad i inställning. Om det inte var så att det du skrev vände sig emot det ovan så får jag erkänna att jag inte hänger med.

Jag har inte försökt säga att du sagt hur man ska träna, eller hur jag ska träna Monster! Så vitt jag vet.
Den här diskussionen blir alltmer förvirrande...
Inte heller har jag sagt något om huruvida du använder straff eller inte, annat än att säga att alla, däribland du, får göra sina egna val? Det var alltså inte avsett att säga något om vad dessa val är, utan bara ett påpekande att jag pratar om generell inställning inte någons specifika val.

Äh, jag vet inte ens var missförståndet kommer ifrån från början... Jag går och lägger mig, det är nog mest konstruktivt i det här läget...

 

[iNHALE]

Det kan absolut vara jag som missförstår!
Och givetvis får du tycka att de råd du tar upp som exempel här var dåliga, för oss som inte sett de exakta situationerna (och tillhörande korrigeringarna) blir det ju dock mera allmänt än det blir för dig som upplevt just den situation du pratar om.

Vad jag läser i det du skriver är att du ställer upp ett katastrofscenario som har en rätt lösning och en fel lösning. Och det går ju bra att träna utan korrigeringar i situationer där man inte riskerar något, men i skarpa lägen, med vissa hundar, i vissa situationer, osv, så måste man minsann...

För mig är det ungefär samma tänk som "jaja, småtjejer med veka hundar kan ju lalla omkring med klicker, men vi med tuffa brukshundar måste faktiskt visa vem som bestämmer". Alltså inte att det är just det där om raser klicker och tuffhet och gud-vet-allt du säger, utan det är den där uppställningen att visst, mjukt kan ju funka så länge allt går vägen - men när det verkligen gäller, då får man släppa sånt.

Som sagt, det kan mycket väl vara jag som missuppfattat, men när du skriver saker som att du inte vill spela rysk roulette med din hunds liv så därför måste du korrigera osv, då läser jag det som en väldigt svartvit uppställning.

Alltså som jag ser det är det inte ett alternativ att använda mig av lock-metoden om det är så att min hund är påväg att äta något som potentiellt kan tvinga fram ett veterinärbesök. Det går inte att sticka under stol med att risken finns att hunden antingen tycker att föremålet är roligare än matte och inte svarar på lockandet alls, alt att hunden först äter föremålet och sedan glatt skuttar till matte. Jag vet inte om jag har något överdrivet uppblåst katastroftänk, men i min värld tycker jag det låter för riskabelt och i en situation där min hund håller på att plocka upp glas, grillade ben eller vad som så väljer jag att inte chansa eftersom jag inte litar på att hunden svarar omedelbart på den föreslagna metoden. Om andra vill göra så med sina hundar så får de gärna göra det, jag försöker inte diktera hur andra ska hantera sina hundar, jag kan bara säga hur det känns för mig, och ja, det må låta hårt, men när hunden är påväg att sätta i sig något farligt så tycker jag att det känns som rysk roulette att välja en avbrytningsmetod som jag inte känner mig säker med och där det kan vara lite till och från med hur effektiv den är. Om folk blir stötta av det så är det beklagligt.

 

[hastflicka]

<snip>
Jag uppfattade alltså det du skrev som en replik mot <snip>

Det var inte alls menat sa ... bara ett konstaterande att det inte alltid GAR att undvika konflikten.

Jag stod pa en pall nar jag tappade 'rakblads kammen' och hann inte ner for att stalla mig pa den innan den redan var i munnen pa Diva och for ivag i 100 knyck. (Hast grejor ar sarskilt intressanta och oftast gar det att kalla tillbaka eller att bara lungt saga, AH-an ... och sedan vanta ut att hon slapper. Det ar dock inget jag recomenderar om hunden har fatt tag pa en plast kam med ett frasht rakblad i. Eller en hel stor binda som var nara att bli svald ... Min lilla Diva ar "My Special Child" (Jag har en speciell hast ocksa) och jag gor vad jag kan for att halla henne vid liv och god halsa. Fast tamligen ofta kampar jag i motvind med det.

 

[hastflicka]

Oh ... jag borjar ALLTID med glad rost att locka och kalla in ... men om Diva valjer att borja tugga desperat for att hinna fa i sig vad hon har sa gor jag vad jag kan for att hon ska overleva. Simple as that.
Hon ar som en ettaring som ska ha ALLT i munnen. Hela tiden. Det har blivit lite, LITE, battre ... men hon ar fortfarande oerhort "mouthy" och gillar att tugga pa allt hon kan tanka sig.

 

[Christensen1]

Jag försöker vara så tydlig och förutsägbar som möjligt. Belönar mycket men ger också alltid felsignal om det behövs. Det har varit det bästa i synnerhet med den yngste som lätt blir osäker om man inte är tydlig. Det är inte en hundtyp som ska tränas med att vänta ut rätt beteende.
Är ingen varm vän av ledarskap och flockledartänk utan kör mer samarbete. Väljer att belöna så långt som möjligt.

 

[hastflicka]

Jag försöker vara så tydlig och förutsägbar som möjligt. Belönar mycket men ger också alltid felsignal om det behövs. <snip>

Precis det har tycker jag ar mycket viktigt. Ar man tydlig och forutsagbar kan hunden kanna sig trygg ... den vet ju alltid precis hur omgivningen fungerar.

Jag har ocksa en som valdigt latt blir orolig och angslig. Jag skulle aldrig kunna vanta ut henne, hon skulle bli ett nervost vrak.