Höll mig till planen idag! 1413 kcal, har egentligen 77 kcal kvar men nu börjar klockan gå mot läggdags och jag är faktiskt inte sugen på något.
Bandet har fått sitt också, 6 km på 90 min, 450 kcal "bortbrända".
När jag kom upp igen fällde sambon en kommentar som faktiskt tog lite, "den här gången tror jag faktiskt på dig". Ett försök till att pusha mig som istället blev rätt... plumt? Har man inte kämpat med ordentlig övervikt så förstår man inte hur svårt det är. Så är det bara. En del av oss försöker hela livet, en liten andel "lyckas", en del opereras, andra accepterar och vissa börjar till och med att älska sig själva ändå. Jag önskar att jag hade tillhört den senaste gruppen. Men det gör jag inte. Så jag försöker, och försöker igen. Någon gång kanske det går, och någon gång kanske jag faktiskt kan hålla det. Men jag önskar att han trodde på mig varje gång. Varje gång jag misslyckas, och varje gång jag försöker igen.
Nåja. Jag försöker i alla fall att tro på mig själv. Det måste gå, helt enkelt.