Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Oj dem har jag aldrig hört talas om. Har du någon bild på någon? Hur stora är de?
Hur har du kunnat missa dem?
Googla så får du upp mycket fler och bättre bilder och information, men jag gör en snabb beskrivning:
Höjd: 145 - 160 ungefär, olika grovlekar finns, jag som är 1,76 känner mig inte stor på de flesta hästarna (dvs mina ben hänger inte under magen utan skänkelläget blir ok).
Utseendemässigt är de mest kända för "chokladfärgen" - dvs främst silversvart. Det är en amerikansk ras från Kentucky som kommer från mycket fattiga områden. Hästarna härdades därmed, fick jobba hårt, dåligt väderskydd och lite mat och gjorde allt från att ta läkaren till patienten, plöja åkern och dra vagnen till kyrkan. I och med sitt amerikanska ursprung kan man se influenser från spanska hästar och så töltar de. I USA är man mycket fokuserad på tölten, men de kan trav, passgång (inte önskvärt) och galoppera. För 25 år sedan skapade man en rasförening och nu finns omkring 19 000 hästar i världen - varav några hundra i Europa. Jag har inte kunnat hitta några i Sverige ännu - vilket väll är den lilla haken. Trots det ville jag ändå nämna dem.
Man skriver mycket om att de har ett puppy dog temper och jag måste säga att de flesta jag träffat är otroligt trevliga och lugna utan att sakna motor. Jag som kan bli lite spänd när jag sitter upp på nya hästar var kolugn - från första sekund när jag satt upp på tre åringar och hingstar....
Bilder då, jag valde egna bilder, kanske några som är lite mindre typiska än de man får upp när man googlar. De översta är två tvååriga ston med den typiska chokladfärgen.
Och jag är den första att säga att ridbilden inte är perfekt - men detta är en femåring som innan jag satt upp ridits en gång 2 månader tidigare - och totalt kanske har 90 träningspass med ryttare bakom sig.
Åhhh de ser helt underbara ut
Jag förstår att du fastnade för rasen
Jag måste faktiskt rekommendera varmblodstravaren!
Det finns självklart travare som är mer "sprättiga" och "hoppiga" men de flesta tycker jag är otroligt lugna och trevliga varelser Den ridtravare jag hade var stencool och helt orädd men samtidigt känslig och lätthanterad Och det flesta jag mött på travet har varit likadana! Men visst har man mött de som bara haft tävling i huvet
Dessutom är även de något mer ridna och utbildade travarna under ts budget
kan vara värt att kika bland dem, drömhästen kan mycket väl finnas där
Håller med dig ang. travarnas temperament, men om TS har ont kanske hon skulle behöva en häst med lite mjukare gång än en travare (ofta) har tänker jag?
Men det kan ju ändå vara något att titta på och prova
Jag har också ridit travare med väldigt mjuk gång, men största delen av dem har varit lite stötiga. Men det handlar som du säger om individer Jag tycker att du tänker vettigt och vill önska dig lycka till i ditt sökande av hästen med stort H!
Vet inte om ni minns i våras (tror jag det var) då jag skrev en tråd om jag skulle sälja min älskling nu innan kroppen blivit för kass eller vänta tills jag absolut inte kunde rida honom längre.
Hur som helst så efter massa velande hit och dit så har jag nu bestämt mig för att sälja honom och införskaffa en d ponny eller liten häst som är trygg och stabil. Har nämligen märkt att hans bus inte längre uppskattas av mig utan jag blir rädd.
Men oj vad svårt det är att hitta något vettigt. Har iofs inte så bråttom men eftersom jag har fördelen av att kunna stå med två hästar ett tag så börjar jag leta redan nu innan den jag har är såld.
Men vad ska man leta efter? Vet ju att man inte ska fokusera på ras direkt utan individ meninom vilken ras tror ni det finns störst chans att hitta en lämplig individ?
Mina krav är:
trafiksäker, lugn och stabil. Skogsmulle som kan/vill ta längre skutt ibland och ett och annat dressyrpass på banan. Helst en D ponny eller så. C-ponny är jag nog för stor för. Ska kunna bära upp 60 kg och 163 cm ryttare.
Ville nog mest skriva av mig lite har varit några riktigt tuffa dagar innan ajg äntligen faktiskt insåg att detta var/är det enda riktiga och vettiga beslut både för hästen och mig.